Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa bättre förutsättningar för svensk parasport och tillkännager detta för regeringen.
Idrotten ska vara till för alla, men idag finns många hinder för att personer med funktionsnedsättning ska kunna idrotta på jämlika villkor. De svenska paralympierna har genom åren varit många, men både nuvarande och före detta idrottare vittnar om samma sak: Att utöva idrott med en funktionsnedsättning kräver mycket mer än att bara ta sig till en träningsanläggning och utföra en aktivitet. Rätten till fysisk aktivitet avgörs idag ofta av om en anhörig har tid, ork och möjlighet att assistera. För många är det inte bara att hoppa på cykeln eller gå till bussen.
Det kvarstår stora utmaningar för att göra den svenska idrottsrörelsen jämlik och inkluderande. Det borde vara en självklarhet och vinsterna är många. Miljöpartiet vill se en mer offensiv politik för att stärka parasporten och rätten till idrott för alla. För det krävs ett helhetsperspektiv där insatser görs inom olika politikområden.
Många personer med funktionsnedsättning är beroende av färdtjänst. En person som åker färdtjänst kan idag bli nekad att få bli avsläppt vid en fritidsaktivitet, i stället för vid hemmet efter skol- eller arbetsdagens slut. På färdtjänstresor får heller inte idrottsspecifika hjälpmedel såsom en extra rullstol tas med. För att ha möjlighet att kunna delta i en idrottsaktivitet behöver tillgången till assistans och rätten till färdtjänstresor stärkas samt regelkrånglet för färdtjänstresor minska. Flexibiliteten behöver öka. Framtagandet av nationella riktlinjer bör övervägas.
Tillgängliga anläggningar är en grundförutsättning för att du som har en funktionsnedsättning ska kunna utöva din idrott. Ett viktigt steg för att stärka svensk parasport är att tillgängliggöra information om var personer med funktionsnedsättning kan träna. Miljöpartiet vill att en kommun eller förening som får statligt bidrag också ska ha i skyldighet att registrera idrottsanläggningar i den redan existerande tillgänglighetsdatabasen. En annan möjlig åtgärd vore att genomföra en nationell kartläggning av tillgänglighetsstatusen på idrottsanläggningar runtom i Sverige. Men det viktigaste är att föreningar och kommuner dels ger tydlig information utifrån olika behov så att varje person själv kan se om anläggningen uppfyller kraven på tillgänglighet innan vederbörande beger sig dit för att idrotta, dels intensifierar arbetet med enkelt avhjälpta hinder samt att tillgänglighetsanpassa anläggningar för idrott – både vid om- och nybyggnation.
Miljöpartiet vill även ta fler steg för att stärka den nationella politiken för idrottsanläggningar och idrottsmiljöer. I detta arbete behöver ökad tillgänglighet vara ett viktigt mål. Parasport Sverige har tagit fram en manual för tillgänglighet på idrottsanläggningar som ska fungera som stöd när anläggningar planeras. Svenska parasportförbundet är en viktig aktör för samverkan i dessa frågor och bör ges tillräckliga resurser för att kunna utgöra ett kompetensstöd i arbetet.
Om den svenska idrottsrörelsen ska bli verkligt jämlik krävs också att den i grund och botten speglar de behov som finns i samhället. I dag har 10–15 procent av befolkningen en funktionsnedsättning som innebär extra behov av stöd vid idrottande, men av idrottsrörelsens pengar är det långt ifrån 10 procent som går till parasporten. Därmed borde en större andel av de medel som går till idrotten framöver användas för att skapa bättre förutsättningar för svensk parasport, och skapa en jämställd svensk idrottsrörelse. Det har också idrottsliga fördelar. Större satsningar leder till fler medaljer, vilket i sin tur leder till ett större intresse och fler utövare.
Parasporten har drabbats hårt av pandemin, hårdare än andra idrotter. Det stärker incitamenten ytterligare för att satsa på parasporten. Riksidrottsförbundet har inför 2023 äskat särskilda medel just till parasporten, i syfte att sänka trösklarna för att få fler att idrotta. När det gäller elitsatsningar måste parasporten vara en självklar del.
Vinsterna med ökad satsning på parasporten gäller även för samhället i stort. En person med funktionsnedsättning som tränar är oftare i arbete och behöver assistans i hälften så låg utsträckning, jämfört med en motsvarande person som tränar lite eller inte alls. I faktiska tal uppskattar Parasport Sverige att det samhällsekonomiska värdet kan vara i storleksordningen 100 000 kr per år och person som tränar i högre utsträckning. Med andra ord är det en stor skillnad, som översatt till samhällsekonomiska värden innebär betydande belopp.
Alltför länge har parasporten behandlats som något separat från svensk idrottsrörelse. En förändring håller på att skönjas och utvecklingsarbetet som sker inom Riksidrottsförbundet i samverkan med Parasportförbundet är viktigt. Men politiken kan göra mer för att stötta arbetet. Mer resurser och ökade satsningar på stärkta fri- och rättigheter är en smart investering. För vi tror att idrottens kraft är så pass stark att den är till för alla.
|
Amanda Lind (MP) |
Ulrika Westerlund (MP) |
|
Nicklas Attefjord (MP) |
Annika Hirvonen (MP) |