Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att vidta åtgärder för att bryta segregationen och tillkännager detta för regeringen.
Trygghet är och har alltid varit en central del av den socialdemokratiska politiken. Väldigt mycket har gjorts på trygghetsområdet under åtta år med en socialdemokratiskt ledd regering: Mer resurser har tillförts både välfärden och rättsväsendet, många straffskärpningar har genomförts och mycket fokus har legat på långsiktiga och förebyggande åtgärder. Men ännu mer behöver göras och i regeringens budgetproposition saknas satsningar på förebyggande åtgärder som motverkar nyrekrytering till gängkriminalitet och satsningar mot segregationen i samhället.
OECD konstaterar att Sverige har stora problem med ökad ojämlikhet. Grunden till det är de växande ekonomiska klyftorna. Det vilar ett stort ansvar på oss lagstiftare att se till att fördelningspolitiken får större effekt och att de med mest kapital bidrar mer till att bygga ihop samhället igen.
Skolan av idag bidrar helt uppenbart till segregation. Det är väl belagt att barn till resursstarka elever väljer skola medan barn med sämre förutsättningar ”hamnar” i en närliggande skola som många andra har valt bort. Det är inte förvånande att elevsammansättningen på dessa skolor som resursstarka familjer valt bort är tyngre. Det krävs alltså mer av lärarna för att eleverna ska klara målen och bli godkända. Det är helt enkelt ingen lätt uppgift för lärare att hjälpa dessa elever genom skolan när det inte finns rätt resurser eller elever med bättre förutsättningar som kan lyfta gruppen. Resurser ska fördelas så att skolor med stora behov också får bättre förutsättningar att nå goda studieresultat.
Bostadssegregationen är förödande. Grundläggande gemensamma värderingar är en central komponent för ett starkt och sammanhållet samhälle. För att vi ska nå dit behöver vi leva tillsammans, minoriteter måste få möjlighet att förhålla sig till ett majoritetssamhälle och hitta sätt att utöva sin kultur och religion i samspel med det övriga samhället. Den som bor i ett område där de flesta pratar svenska lär sig snabbare svenska. Den som bor i ett område där de flesta har ett jobb att gå till har större chans att få in en fot på arbetsmarknaden. Den som bor i ett område där de flesta lever på bidrag har en större risk att själv bli bidragsberoende. Därför är det häpnadsväckande att åtgärder mot segregation saknas i den högerkonservativa regeringens politik.
Den socialdemokratiska regeringen införde snabbspår för att nyanländas tid till inträde på arbetsmarknaden skulle minska. Det ledde till en halvering av etableringstiden, jämfört med tiden det tog för nyanlända att komma i jobb under den tidigare alliansregeringen. Att högerpartierna tog bort de populära och effektiva extratjänsterna var ett bakslag för många kvinnors möjlighet att närma sig arbetsmarknaden. Vi vill att extratjänsterna införs igen. När kommuner söker efter vilken typ av arbetsmarknadsinsatser som är mest effektiva för att bryta utanförskap blir det svårt: Det saknas nationell statistik för öppna insatser på arbetsmarknadsområdet och deras resultat. Det går inte heller att göra registerstudier över tid eftersom sekretessregler omöjliggör att följa deltagare över tid i olika insatser och utfall. Därför vill vi att regeringen vidtar åtgärder så att nationell statistik över öppna arbetsmarknadsinsatser förs samt möjliggör att följa individdata i olika register över tid.
Fagersta kommun har gjort en kartläggning som visar att åtta nyanlända vuxna och ett tjugotal barn under förra året har flyttat till Fagersta från Nacka och Täby. Där nekar förstås de moderata kommunalråden till att kommunen skulle ägna sig åt social dumpning och hävdar att individerna själva har hittat lägenheter i Fagersta. I moderatstyrda Sigtuna är det svårare att förneka: Två tjänster har tillsatts i Sigtuna kommun för att få personer med försörjningsstöd att hitta bostad i andra kommuner. Det konstaterar en granskning. Den typen av strategi är förstås både ohållbar och inhuman. Vi måste få till en ordning där alla kommuner tar ansvar för alla typer av invånare. Det är bara så vi kan bygga ett inkluderande och starkt samhälle.
Vi kan tyvärr konstatera att byggandet av billiga hyresrätter stannar av efter att högerpartierna tagit bort investeringsstödet, som bidrog till att tusentals bostäder med rimlig hyra byggdes runt om i landet. Att det arbetet inte fortsätter hotar att ytterligare öka bostadssegregationen, som är livsfarlig för sammanhållningen i vårt land.
Vi vill att regeringen vidtar de åtgärder som krävs för att bryta segregationen, minska de ekonomiska klyftorna och ge alla barn möjlighet till en bra uppväxt.
|
Åsa Eriksson (S) |
Lena Johansson (S) |
|
Olle Thorell (S) |
|