Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nolltolerans mot hederskulturens brott och att regeringen ska återkomma med förslag om hur det kan uppnås, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Det finns en djup orättvisa i att inte alla medborgare i vårt land får möjlighet att åtnjuta den jämställdhet, den frihet och de rättigheter som vi andra tar för givna, utan lever i hederskulturens förtryck.
Det ska inte finnas tillstymmelse till tvivel om att i Sverige gäller nolltolerans mot våld och förtryck som riktas mot barn och ungdomar, nolltolerans mot hederskulturens brott.
Hederskulturens brott tar sig uttryck i frihetsberövande, bortgifte av barn och därigenom våldtäkt av minderårig, könsstympning av flickor och kvinnor, hot om våld, våld, trakasserier från moralpoliser, utomrättsliga rättegångar, bestraffningar av olika slag och ytterst mord.
Hederskulturen är särskilt grym då brottsoffrets förövare är den familj som borde vara tryggheten.
Sverige behöver en nationell handlingsplan där alla samhällets aktörer har rätt kunskap och rätt befogenheter för att agera för att vi ska nå en nolltolerans mot hederskultur.
Alla aktörer som kan förhindra hederskulturens brott ska ges den kunskap de behöver. Det kan handla om socialtjänsten, polisen, Åklagarmyndigheten, domstolar, rektorer och lärare, vårdcentraler och tandläkare men även fritidsgårdar och föreningar.
En första åtgärd i en sådan handlingsplan skulle kunna vara att utreda hur många barn som lever i hederskultur och hur många som är i riskzonen för att utsättas för hederskultur och dess brott. Det behöver vidare klargöras hur man säkrar bevis mot förövare av hederskulturens brott. Hela rättskedjan behöver mer kunskap om hederskultur då det krävs annorlunda bevisföring för en fällande dom när ett kollektiv sanktionerar och utför ett brott.
Socialtjänsten behöver tillse att alltid, vid minsta misstanke om att hederskultur är involverat i någon orosanmälan eller i något annat ärende, sekretesstämpla identiteten på den utsatte.
Idag har många inom socialtjänsten insyn i ärenden. När en hedersbrottsutsatt människa ber om hjälp ska den personen vara trygg med att få den hjälpen utan att riskera att råka ännu mer illa ut. Att inte sekretessbelägga handlingar gällande hederskultur kan därför vara förknippat med direkt livsfara för den brottsutsatte.
Alla handlingar hos socialtjänsten med misstanke om hederskulturbrott behöver flaggas. Den krassa verkligheten vittnar om varför. Det finns ett ord – eftervåld – som beskriver våld som skett efter att socialtjänsten avslutat ärendet.
Hederskulturens normer hör inte hemma i det svenska samhället. Här värnar vi alla barns lika rättigheter och möjligheter. Här värnar vi vår demokrati. I Sverige gäller svensk lag. Ett medborgarskap för en person som inte accepterar det ska inte tas för givet. Ett uppehållstillstånd för en person som inte accepterar det ska inte tas för givet. Islamistiska hatpredikanter ska likt terrorister nekas inträde till Sverige.
Socialtjänstlagen gör gällande att omhändertagna barn och ungdomar genom lagen om vård av unga (LVU) i alla givna möjliga lägen ska återarbetas tillbaka till sina biologiska föräldrar. När det gäller hedersbrottsutsatta barn och ungdomar kan ett återförande till den biologiska familjen innebära stor fara. Lagen borde därför ses över för att kunna skydda även dessa barn och ungdomar.
Det är självklart att skattepengar inte ska finansiera brottslig verksamhet. Lika självklart är att brott mot mänskliga rättigheter inte ska finansieras med skattemedel. Hederskultur är systematiserad och organiserad brottslighet mot mänskliga rättigheter. Hederskultur behöver inte vara religiöst betingad, men extrema religiösa förbund och skolor använder sig ofta av hederskulturens maktmedel. Därför ska inte svenska skattepengar finansiera extrema religiösa samfund, förbund eller skolor.
När ett barn gifts bort mot sin egen vilja och när ett barn förs ut ur landet mot sin egen vilja bör det bli mycket kännbart för förövare och medhjälpare till brottet som tydliga markeringar från samhället.
Det bör klargöras hur bidrag kan dras in vid misstanke om hederskulturbrott till dess att barnet är återfört.
Grundskolan bör även kunna begära vite av föräldrarna om barnet inte kommer till skolan eller om det p.g.a. hedersproblematik inte deltar i skolarbetet.
Försäkringskassan och socialtjänsten bör ha möjlighet att pausa utbetalningar vid misstankar om att hederskulturbrott såsom frihetsberövande, tvångsgifte eller könsstympning eller annan fara för barnets liv föreligger.
Försäkringskassan och socialtjänsterna är centrala i ett sådant arbete och bör därför ges möjlighet att stoppa utbetalningar till familjen runt den hedersbrottsutsatte.
En person som utsätts för hedersbrott kan få skyddad identitet. Detta skydd upphör dock efter två år och måste då förnyas. Två år är en väldigt kort tid i en hederskulturkontext där generationsarvet för vidare oförrätter mot familjen tills vedergällning är vidtagen. En skyddad identitet bör i dessa fall därför vara livslång för att skydda brottsoffret på bästa sätt.
Definitionen av hedersrelaterat våld och förtryck behöver klargöras. Det behöver bland annat klargöras om begränsningar i val av klädsel för flickor och kvinnor är ett uttryck för brott som sorterar under hederskulturens förtryck och våld.
Sveriges myndigheter behöver mer effektivt kunna förebygga och förhindra att barn och ungdomar med anknytning till Sverige tvingas att ingå äktenskap eller könsstympas i Sverige eller utomlands.
Om barnet eller ungdomen förs ut ur landet mot sin vilja behövs åtgärder för att underlätta, eller om inte det är möjligt att framtvinga, ett återförande till Sverige av det utsatta barnet.
Moderaterna bör därför verka för att i varje avtal om utvecklingsbistånd villkora biståndet med att mottagarlandet är behjälpligt i återförande av hedersbrottsutsatta barn och ungdomar till Sverige.
Utomrättsliga rättegångar upprätthåller hederskulturens normer. Hederskulturens skräckvälde kan därmed fortgå. Svensk lag ska gälla i Sverige och det ska kunna säkerställas att det inte finns parallella rättssystem. Därför skall dessa parallella rättssystem, dessa utomrättsliga rättegångar, såsom romska rättegångar och andra klanrättegångar, förbjudas.
Njutningsäktenskap är en omstridd sedvänja inom shiaislam, ett system som vissa religiösa ledare anser har stöd i Koranen, där man gifter sig under en begränsad tid för att kunna ha en sexuell relation, sex halal, dvs. ha sex som då är tillåtet inom islam. Dessa äktenskap ses av några som en prövotid innan man gifter sig på riktigt. Av andra används dessa njutningsäktenskap som rena sexköp. Många kvinnor i nöd utnyttjas och far illa i detta system. Njutningsäktenskapen sanktioneras av shiamuslimska imamer som inte sällan, likt hallickar, tar betalt för denna tjänst.
Njutningsäktenskap är att likställa med koppleri och människohandel och bör därför förbjudas.
Det ska vara straffbart att ta emot religiösa mutor som ges för att köpa sig fri från skammen av att ha brutit mot religiöst tolkade regler. Det kan exempelvis vara betalning för vigsel i njutningsäktenskap eller olika former av skadestånd som en kvinna måste betala en imam för att få skilja sig.
Ett brottsoffer inom hederskulturen blir av klanen dömd på livstid och får därför leva med dödshotet under hela sin livstid.
Ett hedersbrott bör därför aldrig preskriberas. Möjligheten att utdöma straff ska alltid finnas kvar.
Nolltolerans mot hederskulturen betyder att vi aldrig någonsin vänder barn, ungdomar och brottsoffer som är utsatta för dessa oerhörda grymheter ryggen.
|
Ann-Sofie Alm (M) |
|