Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge kommuner möjlighet att införa boplikt som en del av sitt detaljplanearbete för nya bostadsområden och tillkännager detta för regeringen.
En stor del av Sveriges kommuner lider av bostadsbrist, det vill säga att det råder ett behov av fler tillgängliga bostäder i hela eller delar av kommunen. Det kan handla om en växande befolkning men en vanlig situation är att det råder bostadsbrist i kommunens centralort medan övriga delar har en bättre balans.
En vanlig synpunkt i rådande situation är att det byggs för lite bostäder. Ett speciellt läge uppstår dock i främst kommuner med hög expansionstakt kombinerat med en stark besöksnäring. I exempelvis Åre och västra Härjedalen råder idag en akut bostadsbrist trots att byggtakten för nya hus är mycket hög. I dessa fjälldestinationer är efterfrågan på fritidsboende så stort att antalet permanentbostäder stadigt sjunker för att omvandlas till fritidsboenden.
Möjligheterna att köpa ett permanentboende försämras på grund av stadigt ökande priser. Med det lokala löneläget är det nästan omöjligt att konkurrera med vinter- eller sommarturisternas plånböcker. Kanske särskilt för välfärdens medarbetare. Över tid ökar risken för avfolkning av bygder eller försämrad samhällsservice till följd av personalbrist i såväl välfärden som själva besöksnäringen.
Samhällen riskerar på så sätt att bli helt säsongsbetonade. Spirande under högsäsong men tomma under resterande del av året. Levande samhällen ersätts med ett sterilt kulissamhälle för förmögna investerare och semesterfirare.
För att kommuner ska kunna motverka den här utvecklingen och stärka förutsättningarna för god service till sina medborgare bör kommunen i sin samhällsplanering ha möjlighet att ålägga vissa områden boplikt – en plikt för ägaren att faktiskt bo permanent på den fastighet som avses – och till det en möjlighet till sanktioner om så inte sker. Ingreppet syftar till att medföra en differentierad, mer lokalt anpassad, bostadsmarknad.
Liknande möjligheter existerar redan idag i exempelvis Norge. Där kan ägare till exempelvis en lantbruksfastighet beläggas med krav på att gården både bebos och brukas. Resultatet är att ett fritidshus i ett attraktivt område kan gå för ett mycket högre pris än hela gården som ligger granne. I Danmark kan kommuner på liknande sätt i detaljplaner märka ut områden för helårsboende och där man måste vara skriven för att få bo.
Möjligheten att införa boplikt som en del av detaljplaneläggningen av bostadsområden i Sverige skulle ge kommuner i hela vårt land möjlighet att bättre balansera olika intressen mot varandra. Framför allt skulle det värna levande samhällen som i sin tur är en förutsättning för både näringsliv och turism.
|
Anna-Caren Sätherberg (S) |
Kalle Olsson (S) |