Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den nya borgerliga regeringen med starkt inflytande av Sverigedemokraterna bör beakta järnvägens stora behov inom redan beslutad ram, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Med det nya Tidöavtalet och den nya regeringen så får Sverige en ny och destruktiv inriktning. Den nya regeringen har redan uttalat ambitioner om att kraftigt minska nödvändiga satsningar på järnväg.
Merparten av den järnvägskapacitet vi har idag färdigställdes på 60-talet. Sedan dess har befolkningen och tågresandet ökat markant men spåren är desamma. Enbart sedan 90-talets början har tågresandet mer än fördubblats. En snabbt växande befolkning och ökad miljömedvetenhet talar för att ännu fler kommer välja tåget i framtiden, om det finns kapacitet.
Med en sammanhängande modern järnväg kortas restiden med tåg mellan exempelvis Göteborg och Stockholm med mer än en timme och med drygt två timmar mellan Stockholm och Malmö. Tåget kommer då att vara det snabbaste och miljövänligaste färdsättet mellan våra tre storstäder.
Denna typ av järnvägar finns redan eller planeras i de flesta av världens ledande ekonomier. I Sverige hade en liknande satsning inneburit en ökning av den totala kapaciteten för person- och godstrafik på järnväg, ökad punktlighet och ökad tillgänglighet genom korta restider. Det gör Sverige mer konkurrenskraftigt, bygger ihop södra arbetsmarknadsregionen och innebär att fler kan leva och arbeta runt om i vårt land.
Den tidigare socialdemokratiska regeringen visade vägen med höga ambitioner för framtidens järnväg i hela vårt land. Det är nu viktigt att redan beslutade medel av riksdagen används klokt och prioriterar järnvägen i tillräckligt stor utsträckning.
|
Johan Büser (S) |
|