Konstitutionsutskottets betänkande

2022/23:KU21

 

Behandlingen av riksdagens skrivelser

 

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse och riksdags­styrelsens redogörelse till handlingarna.

Utskottet konstaterar att regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser på generell nivå sedan flera år ger en korrekt bild av riksdagens skrivelser till regeringen och en utförlig redovisning av åtgärder som regeringen vidtagit. Utskottet ser positivt på hur redogörelserna är utformade och förutsätter att kvaliteten på dem kommer att behållas. Utskottet ser också positivt på hur riksdagsstyrelsens redogörelse är utformad och vad som utgör utgångspunkten för riksdagsstyrelsens bedömning.

När det gäller riksdagsskrivelser till regeringen på konstitutionsutskottets område redovisas tre tillkännagivanden som slutbehandlade. Utskottet gör ingen annan bedömning än regeringen när det gäller dessa. Inte heller när det gäller de riksdagsskrivelser på konstitutionsutskottets område till riksdags­styrelsen har utskottet några invändningar mot det som redovisas.

I fråga om tillkännagivanden inom övriga utskotts områden hänvisar utskottet till respektive utskotts yttrande över regeringens skrivelse.

Konstitutionsutskottet påminner om vad det tidigare uttalat om vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt. Huruvida tids­åtgången är rimlig bör enligt utskottet bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas. För bedömning av om tidsåtgången är rimlig hänvisar konstitutions­utskottet till det som respektive utskott framför i sitt yttrande över redogörelsen. Samtidigt konstaterar konstitutionsutskottet att de äldsta ännu inte slutbehandlade tillkännagivandena beslutades för mer än elva år sedan, vilket utskottet uttalat inte kan anses vara en acceptabel tidsåtgång för behandlingen av ett tillkännagivande.

Utskottet påminner också om vad det tidigare uttalat om vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder med anledning av tillkännagivanden. Vidare bör det inte förekomma att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade.

Utskottet ser positivt på att regeringen redovisar behandlingen av ett tillkännagivande om den lägger fram en proposition eller skrivelse som behandlar en sakfråga som knyter an till tillkännagivandet. Genom budgetpropositionens omfattning ter det sig också naturligt att antalet tillkännagivanden som redovisas i den är förhållandevis stort.

Behandlade förslag

Skrivelse 2022/23:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2022.

Redogörelse 2022/23:RS4 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Utskottets överväganden

Riksdagens skrivelser till regeringen

Riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse 2022/23:75

Redogörelse 2022/23:RS4

Bilaga 2
Tabeller

Bilaga 3
Finansutskottets yttrande 2022/23:FiU2y

Bilaga 4
Skatteutskottets yttrande 2022/23:SkU4y

Bilaga 5
Civilutskottets yttrande 2022/23:CU1y

Bilaga 6
Utrikesutskottets yttrande 2022/23:UU4y

Bilaga 7
Försvarsutskottets yttrande 2022/23:FöU2y

Bilaga 8
Socialförsäkringsutskottets yttrande 2022/23:SfU1y

Bilaga 9
Socialutskottets yttrande 2022/23:SoU2y

Bilaga 10
Kulturutskottets yttrande 2022/23:KrU2y

Bilaga 11
Trafikutskottets yttrande 2022/23:TU3y

Bilaga 12
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande 2022/23:MJU3y

Bilaga 13
Näringsutskottets yttrande 2022/23:NU2y

Tabeller

Tabell 1 Tid sedan riksdagens beslut för inte slutbehandlade tillkännagivanden på konstitutionsutskottets område

Tabell 1 a Ännu inte slutbehandlade riksdagsskrivelser per riksmöte 1999/2000–2022/23

Tabell 2 a Beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte 1991/92–2022/23

Tabell 3 a Slutbehandlade tillkännagivanden (tkg) och genomsnittlig tidsåtgång för slutbehandling 1995/96–2022/23

Diagram

Figur 1 Ännu inte slutbehandlade riksdagsskrivelser per riksmöte 1999/2000–2022/23 (antal)

Figur 2 Beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte 1991/92–2022/23 (antal)

Figur 3 Regeringens redogörelse för tillkännagivanden (tkg) samt slutbehandlade tillkännagivanden 1995/96–2022/23 (antal)

Figur 4 Tidsåtgång för slutbehandlade tillkännagivanden (antal dagar) 1995/96–2022/23

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

1.

Riksdagens skrivelser till regeringen

Riksdagen lägger skrivelse 2022/23:75 till handlingarna.

 

2.

Riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen

Riksdagen lägger redogörelse 2022/23:RS4 till handlingarna.

 

Stockholm den 30 maj 2023

På konstitutionsutskottets vägnar

Ida Karkiainen

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ida Karkiainen (S), Erik Ottoson (M), Matheus Enholm (SD), Hans Ekström (S), Fredrik Lindahl (SD), Ulrik Nilsson (M), Per-Arne Håkansson (S), Malin Danielsson (L), Amalia Rud Pedersen (S), Susanne Nordström (M), Jessica Wetterling (V), Gudrun Brunegård (KD), Malin Björk (C), Lars Engsund (M), Jan Riise (MP), Lars Johnsson (M) och Peter Hedberg (S).

 

 

 

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen överlämnade skrivelse 2022/23:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2022 till riksdagen den 14 mars 2023.

Riksdagsstyrelsen överlämnade redogörelse 2022/23:RS4 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen till riksdagen den 17 februari 2023.

Kammaren beslutade den 15 mars respektive den 21 februari 2023 att hänvisa regeringens skrivelse respektive riksdagsstyrelsens redogörelse till konstitutions­utskottet för beredning.

Det har inte väckts några följdmotioner med anledning av skrivelsen eller redogörelsen.

Konstitutionsutskottet beslutade den 21 mars 2023 att anmoda övriga utskott att senast den 2 maj 2023 yttra sig över regeringens skrivelse och de motioner som kunde komma att väckas med anledning av skrivelsen i de delar de berör respektive utskotts beredningsområde. För utrikesutskottet gäller detta även riksdagsstyrelsens redogörelse.

Bakgrund

Sedan 1961 har regeringen lämnat redogörelser till riksdagen för vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av riksdagens olika beslut. Enligt 9 kap. 8 § riksdagsordningen (RO) ska regeringen varje år i en skrivelse till riksdagen redovisa vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen.

Sedan slutet av 1990-talet har behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen (tidigare talmanskonferensen) redovisats för riksdagen. Riksdagsstyrelsen ska enligt tilläggsbestämmelse 9.17.3 RO årligen i en redogörelse redovisa vilka åtgärder den har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till styrelsen. Sedan 2012 redovisar riksdagsstyrelsen behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen i en redogörelse till riksdagen.

 

Utskottets överväganden

Riksdagens skrivelser till regeringen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen lägger skrivelse 2022/23:75 till handlingarna.

 

Skrivelsen m.m.

Inledning

I skrivelse 2022/23:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2022 lämnar regeringen en redovisning av vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen. Redovisningen omfattar huvudsakligen åtgärder under tiden den 1 januari 2022–31 december 2022.

Nedan redovisas delar av innehållet i skrivelsen. Vidare redovisas vissa andra uppgifter som utskottet regelmässigt uppmärksammar inom ramen för ärendet och som avser utvecklingen över tid.

Regelbeståndet

Regeringen redovisar regelbeståndet i Svensk författningssamling (SFS) per den 1 mars 2023 (s. 567 f.). Antalet gällande grund­författningar var vid denna tidpunkt 4 523. Av dessa var 1 567 lagar. Motsvarande siffror vid samma tidpunkt förra året var något lägre – 4 459 – varav 1 550 lagar. Totalt under 2022 kungjordes 1 875 grund- och ändringsförfattningar i SFS, vilket var det högsta antalet kungjorda författningar sedan 2018[1]. Av de kungjorda författningarna var 188 grundförfattningar (51 lagar och 137 förordningar m.m.) medan övriga var ändringsförfattningar.

En genomgång av skrivelse 75 åren 2001/02–2021/22 visar att det totala antalet kungjorda grundförfattningar under perioden var 3 583, varav 922 lagar. Antalet kungjorda grundförfattningar per år har varierat över tid med det lägsta antalet 2019 (121) och det högsta antalet 2007 (347). Genomsnittet för perioden är ca 163 kungjorda grundförfattningar per år. När det gäller ändringsförfattningarna kan det nämnas att antalet kungjorda ändrings­författningar per år under perioden 2001–2022 i genomsnitt ligger något under 1 280. Den högsta noteringen infaller 2018 (1 912) och den lägsta 2012 (883).

Regeringen redovisar även regelbeståndet hos myndigheterna. Antalet rubriker i myndigheternas regelförteckningar den 31 december 2022 har beräknats till ca 11 631. Sett över tid var regelbeståndet hos myndigheterna relativt konstant under perioden 2012–2015 (ca 8 000). Året därpå ökade det något (ca 8 200) för att därefter 2017 sjunka till den lägsta nivån (ca 7 709) under de senaste tio åren. Trenden sedan dess har varit att regelbeståndet ökat årsvis särskilt fr.o.m. 2021 (ca 10 900).

Andelen EU-relaterade författningar

Sedan flera år innehåller regeringens skrivelse uppgifter om antalet kungjorda författningar och andelen kungjorda grundförfattningar genom vilka EU-direktiv har genomförts. Under 2022 genomfördes EU-direktiv i 99 ändringsförfattningar (56 lagar och 43 förordningar) och 30 nya grund­författningar (17 lagar och 13 förordningar).

Riksdagsskrivelserna

Regeringens redovisning är knuten till de skrivelser där riksdagen enligt 11 kap. 21 § riksdagsordningen meddelar regeringen sina beslut, t.ex. om lagar, anslag, bemyndiganden eller tillkännagivanden. Redovisningen tar upp samtliga riksdagsskrivelser från det senaste kalenderåret som är ställda till regeringen och äldre riksdagsskrivelser som inte tidigare har rapporterats som slutbehandlade av regeringen i den årliga skrivelsen (skrivelse 75).

I avsnitt 3 (s. 520 f.) finns ett kronologiskt register över de riks-dagsskrivelser som redovisas, antingen som slutbehandlade eller som inte slutbehandlade. Det totala antalet riksdagsskrivelser som redovisas är 760.

Av figur 1 framgår från vilket riksmöte de ännu inte slutbehandlade riksdagsskrivelserna härrör. De flesta är sådana som beslutades under föregående mandatperiod, och framför allt från de två föregående riksmötena.

Figur 1 Ännu inte slutbehandlade riksdagsskrivelser per riksmöte 1999/2000–2022/23 (antal)

Källa: Kronologiskt register i skr. 2022/23:75 s. 520 f.

Kommentar: Uppgifterna redovisas även i tabell 1 a i bilaga 2.

När det gäller det pågående riksmötet 2022/23 omfattar redovisningen riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen fram till den 31 december 2022. Totalt redovisas 391 riksdagsskrivelser som inte slutbehandlade, vilket motsvarar 51 procent av samtliga redovisade riksdagsskrivelser.

Uppföljning av tillkännagivanden 1991/92–2022/23

Som framgått avser vissa riksdagsskrivelser tillkännagivanden till regeringen. Från och med riksmötet 2010/11 följer konstitutionsutskottet årligen upp regeringens hantering av riksdagens tillkännagivanden till regeringen (bet. 2010/11:KU21).

I figur 2 redovisas antalet beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte. Av figuren framgår att antalet beslutade till­kännagivanden ökade efter 2010 års val. Efter 2014 års val ökade antalet ytterligare. Riksmötet 2020/21 skedde en stor ökning till den dittills högsta nivån, och under förra riksmötet (2021/22) ökade antalet tillkännagivanden ytterligare. Under innevarande riksmöte hade riksdagen fram till den 27 april 2023 fattat beslut om åtta tillkännagivanden, vilket är en markant minskning.

Figur 2 Beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte 1991/92–2022/23 (antal)

Källor: Niklas Bolin och Thomas Larue, Reparlamentariseringen av Sverige? Bruket av och betydelsen av riksdagens tillkännagivanden till regeringen, Statsvetenskaplig tidskrift, Årgång 118, 2016/3. Rapporter från utredningstjänsten – Beslutade tillkännagivanden.

Kommentar: Uppgifterna redovisas även i tabell 2 a i bilaga 2. *T.o.m. den 27 april 2023.

Av figur 3 (se nästa sida) framgår antalet tillkännagivanden som regeringen årligen i skrivelse 75 har redovisat som slutbehandlade sett i relation till det totala antalet redovisade tillkännagivanden. Över perioden har andelen slutbehandlade tillkännagivanden varierat och som högst varit 60 procent och som lägst 17 procent. Andelen som redovisas som slutbehandlade i år är 22 procent, vilket är i nivå med de närmast föregående åren.


Figur 3 Regeringens redogörelse för tillkännagivanden (tkg) samt slutbehandlade tillkännagivanden 1995/96–2022/23 (antal)

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i figuren.

Kommentar: I de fall brister i redogörelsen för skrivelserna har upptäckts (t.ex. som en följd av felaktig redovisning av slutbehandling av vissa tillkännagivanden) har dessa rättats i figuren. *Regeringens redogörelse under riksmötet 1997/98 avsåg övergångsvis 18 månader. Övriga riksmöten har regeringens redogörelse avsett 12 månader. Uppgifterna redovisas även i tabell 3 a i bilaga 2.

Figur 4 Tidsåtgång för slutbehandlade tillkännagivanden (antal dagar) 1995/96–2022/23

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i figuren.

Kommentar: Tid för slutbehandling avser sista vidtagna åtgärd från regeringen som lett till slutbehandling. I de fall brister i redogörelsen för skrivelserna har upptäckts (t.ex. som en följd av felaktig redovisning av slutbehandling av vissa tillkännagivanden) har dessa rättats i figuren. *Regeringens redogörelse under riksmötet 1997/98 avsåg övergångsvis 18 månader. Övriga riksmöten har regeringens redogörelse avsett 12 månader. Uppgifterna redovisas även i tabell 3 a i bilaga 2.


Den genomsnittliga tidsåtgången för de tillkännagivanden som redovisats som slutbehandlade framgår av figur 4 (se föregående sida). Både medelvärde och medianvärde finns med eftersom medianvärdet är mindre känsligt för eventuella extremvärden. Som framgår varierade båda värdena över tids­perioden. Framför allt var den genomsnittliga tids­åtgången betydligt längre för de tillkännagivanden som redovisades som slutbehandlade i skrivelse 75 riksmötena 2009/10 och 2010/11. Både medel­värdet och medianvärdet har minskat i år jämfört med förra året, vilket innebär att nivåerna åter ligger ungefär på samma nivåer eller lägre än före uppgången under det närmast föregående riksmötet.

Nu aktuella riksdagsskrivelser inom konstitutionsutskottets område

Samtliga riksdagsskrivelser

I år redovisas totalt 52 riksdagsskrivelser med anledning av betänkanden från konstitutionsutskottet (s. 540 f.). Flertalet riksdagsskrivelser är från 2021/22 och 2022/23. Av riksdagsskrivelserna redovisas 40 som slutbehandlade och 12 som inte slutbehandlade.

I de fall riksdagens beslut har avsett nya lagar eller lagändringar visar en genomgång att de SFS-nummer som anges är korrekta.

När det gäller riksdagens beslut om anslag m.m. för 2023 inom utgifts-område 1 Rikets styrelse (bet. 2022/23:KU1) har alla fem riksdagsskrivelser till regeringen (Statsrådsberedningen, Justitiedepartementet, Finans­departementet, Kulturdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet) slut­behandlats genom att regleringsbrev beslutades i december 2022. Kultur­departementet har även bl.a. beslutat om beställningsbemyndiganden när det gäller anslagen om stöd till politiska partier och mediestöd.

Riksdagsskrivelser med tillkännagivanden

Inledning

Totalt 15 riksdagsskrivelser avser tillkännagivanden, med anledning av betänkanden från konstitutionsutskottet. Av dessa redovisas 3 som slut­behandlade och 12 som inte slutbehandlade.

En riksdagsskrivelse kan omfatta flera tillkännagivanden och riksdags­skrivelser som är redovisade som inte slutbehandlade kan innehålla enskilda tillkännagivanden som är redovisade som slutbehandlade. När det gäller tillkännagivanden redovisas 3 som slutbehandlade och 14 som inte slut­behandlade.

Slutbehandlade tillkännagivanden

De tre tillkännagivanden som redovisas som slutbehandlade inom konstitutions­utskottets område är

      Tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag om en helhetslösning för den regionala organisationen (bet. 2013/14:KU30 punkt 4, rskr. 2013/14:158).

      Tillkännagivande om arbetet mot antisemitism (bet. 2017/18:KU32 punkt 1, rskr. 2017/18:151). I sitt ställningstagande framhåller utskottet bl.a. vikten av insatser och kontinuerligt arbete för att sprida kunskap om antisemitism och utvärdera satsningar för att öka säkerheten vid synagogor och att säkerhetsläget kontinuerligt följs upp. Därtill anför utskottet att arbetet mot antisemitism och för judisk säkerhet bör genomföras i dialog med det judiska civilsamhället och dess olika företrädare.

      Tillkännagivande om lokalt brottsförebyggande arbete i fråga om att kommunernas roll i det brottsförebyggande arbetet bör få en tydligare reglering i lag (bet. 2017/18:KU33 punkt 17, rskr. 2017/18:213). Enligt utskottets ställningstagande behöver lagen förtydligas så att kommunerna får en uttalad uppgift att arbeta brottsförebyggande inom ramen för sina ansvarsområden.

Som grund för att tillkännagivandena kan anses slutbehandlade anför regeringen följande.

I fråga om tillkännagivandet om en helhetslösning av regionfrågan anges att regeringen behandlade tillkännagivandet i budget­propositionen för 2023. Som regeringen redovisade vid det tillfället beslutade regeringen den 25 maj 2022 om förordningen (2022:593) om vissa förvaltningsmyndigheters regionala indelning i sex områden som gäller för de förvaltningsmyndigheter som regeringen bestämmer. Genom beslutet bedömde regeringen att tillkännagivandet om en helhetslösning för den regionala organisationen var slutbehandlat.

Utskottet delade regeringens bedömning att tillkännagivandet var slutbehandlat (se bet. 2022/23:KU1).

När det gäller tillkännagivandet om arbetet mot antisemitism anför regeringen att flera satsningar mot antisemitism pågår, vilket också tidigare redovisats, senast i budgetpropositionen för 2023. Mot bakgrund av de redovisade åtgärderna bedömde regeringen i budget­propositionen för 2023 att tillkännagivandet var tillgodosett och slutbehandlat. Regeringen framhöll samtidigt att avsikten var att fortsätta arbetet mot antisemitism.

Utskottet delade regeringens bedömning att tillkännagivandet var slutbehandlat (se bet. 2022/23:KU1).

Slutligen i fråga om tillkännagivandet om lokalt brottsförebyggande arbete redogör regeringen för att den i november 2019 fattade beslut om att ge en särskild utredare i uppdrag att bl.a. lämna förslag om hur ett lagstadgat ansvar för kommunerna att arbeta brottsförebyggande kan utformas. I juni 2021 överlämnade Utredningen om kommunernas brottsförebyggande ansvar betänkandet Kommuner mot brott (SOU 2021:49) till regeringen. Den 22 december 2022 beslutade regeringen om propositionen Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete (prop. 2022/23:43). I propositionen föreslår regeringen att det införs en ny lag, lagen om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete. Enligt lagförslaget ska kommunerna ta fram en lägesbild av åtgärder och besluta om en åtgärdsplan. Den föreslagna lagen innebär också bl.a. att kommunerna ska ha ett visst ansvar för samordningen av det lokala brottsförebyggande arbetet och inrätta en samordningsfunktion. Finansieringen av arbetet föreslogs i budget­propositionerna för 2022 (prop. 2021/22:1 utg.omr. 4 och utg.omr. 25) och 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 4). Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2023.

Inte slutbehandlade tillkännagivanden

Som nämnts ovan redovisas 14 tillkännagivanden som inte slutbehandlade. Av tabell 1 framgår hur lång tid som gått sedan riksdagens beslut om respektive tillkännagivande. De äldsta ännu inte slutbehandlade tillkännagivandena beslutades 2016.

Tabell 1 Tid sedan riksdagens beslut för inte slutbehandlade tillkännagivanden på konstitutionsutskottets område

Tillkännagivande

Datum för beslut

Tidsåtgång:*år (dagar)

2015/16:KU4 p. 4

2016-02-03

7 (2 591)

2015/16:KU4 p. 5

2016-02-03

7 (2 591)

2015/16:KU14 p. 4

2016-04-21

7 (2 513)

2016/17:KU23 p. 5

2017-06-07

6 (2 101)

2016/17:KU23 p. 8

2017-06-07

6 (2 101)

2016/17:KU23 p. 11

2017-06-07

6 (2 101)

2016/17:KU30 p. 13

2017-06-20

6 (2 088)

2017/18:KU38 p. 10

2018-01-31

5 (1 863)

2017/18:KU37 p. 8

2018-04-18

5 (1 786)

2018/19:KU28 p. 4

2019-05-15

4 (1 394)

2018/19:KU27 p. 14

2019-06-18

4 (1 360)

2019/20:KU3 p. 1

2019-11-20

3 (1 205)

2021/22:KU6 p. 7a

2021-12-15

1 (449)

2021/22:KU29 p. 24

2022-06-08

(274)

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av skr. 2022/23:75. *Avser tiden mellan datum för riksdagens beslut om respektive tillkännagivande och regeringens beslut om skrivelse 2022/23:75. Antal år avrundat.

a Anges som punkt 4 i skrivelsen.

Yttranden från andra utskott

I detta avsnitt redovisas främst uttalanden av en generell karaktär. För utskottens bedömningar av enskilda tillkännagivanden m.m. hänvisas till utskottens yttranden.

Finansutskottet

I sitt yttrande 2022/23:FiU2y redogör finansutskottet för antalet riksdags­skrivelser som redovisas i årets skrivelse från regeringen fördelat per utskott och antalet tillkännagivanden som redovisas i budgetpropositionerna för 2017–2022. Av finansutskottets redogörelse framgår bl.a. att antalet riksdags­skrivelser per utskott varierar mellan 17 och 120. När det gäller antalet tillkännagivanden som behandlas i budget­propositionen har det varierat under den aktuella perioden och var som lägst 44 (2017) och som högst 129 (2023). Även andelen slutbehandlade tillkännagivanden av de som behandlats i budgetpropositionen har varierat – mellan 36 och 76 procent (2019 respektive 2023).

Finansutskottet välkomnar regeringens redovisning som så vitt kan bedömas är korrekt i de delar som rör finansutskottet. Vidare konstaterar finansutskottet att utskotten genom att regeringen återrapporterar behandlingen av tillkännagivanden i olika propositioner kan ta ställning till regeringens återrapportering i ett lämpligt sammanhang. I likhet med tidigare år anför finansutskottet därtill att det finns starka skäl att också i fortsättningen följa upp de bemyndiganden som ger regeringen befogenheter att vidta olika åtgärder, en uppfattning som konstitutionsutskottet delat (yttr. 2020/21:FiU2y, bet. 2020/21:KU21 s. 28).

Skatteutskottet

Skatteutskottet uttalar sig i sitt yttrande 2022/23:SkU4y om nio tillkänna­givanden. I de flesta av dessa ser utskottet ingen anledning att rikta någon kritik mot regeringens sätt att handlägga frågorna. I fråga om ett par av tillkännagivandena framhåller utskottet att det förutsätter att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder för att tillgodose dessa.

I yttrandet finns två avvikande meningar (S, V, MP).

Civilutskottet

I sitt yttrande 2022/23:CU1y gör civilutskottet bl.a. följande uttalanden.

Utskottet är medvetet om att handläggningstiden för slutbehandlingen av ett enskilt tillkännagivande är beroende av tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som krävs. Utskottet vill dock, i likhet med tidigare år, understryka vikten av att regeringen gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång i sin behandling av riksdagens skrivelser. I fråga om det äldsta tillkännagivandet som beslutades riksmötet 2014/15 framhåller utskottet särskilt att det utgår från att regeringen prioriterar frågan och vidtar åtgärder för att tillgodose tillkännagivandet.

Civilutskottet understryker också vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder och förväntar sig att regeringen i kommande skrivelser på ett tydligt sätt redovisar sin bedömning av när de äldsta tillkännagivandena kan beräknas vara slut­behandlade.

Utrikesutskottet

Utrikesutskottet gör i sitt yttrande 2022/23:UU4y bl.a. följande uttalanden.

Utskottet värdesätter regeringens skrivelse 2022/23:75 som ett underlag för uppföljningen av de riksdagsbeslut som fattas på förslag av utskottet. Utskottet värdesätter också att det delges de regleringsbrev som regeringen beslutar om för genomförande av statsbudgeten i de delar som faller inom utskottets beredningsområde. Genom regleringsbreven kan utskottet följa hur regeringen fördelar myndighetsansvaret för de olika anslagen och hur villkoren för anslagen fullföljs. Regleringsbreven och ändringar av dem för budgetåret 2023 har utgjort ett kompletterande underlag för utskottets yttrande.

Utskottet konstaterar att de bedömningar regeringen gör i fråga om slutbehandlade och inte slutbehandlade riksdagsskrivelser inte fullt ut ger en korrekt bild. Utskottet framför bl.a. en avvikande uppfattning om huruvida ett slutbehandlat tillkännagivande till fullo kan anses tillgodosett och motsätter sig att ett annat kan anses vara slutbehandlat.

Försvarsutskottet

Försvarsutskottet har inget att invända mot regeringens bedömningar av vilka skrivelser som anses vara slutbehandlade (yttr. 2022/23:FöU2y). Utskottet betonar vikten av att regeringen gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång när det gäller att slutbehandla riksdagsskrivelser. Vidare anser utskottet att det är viktigt att regeringen informerar utskottet om arbetet med specifika tillkännagivanden samt om orsaker till eventuella fördröjningar i beredningen. Försvarsutskottet anser att regeringen mot bakgrund av det kraftigt försämrade säkerhetsläget behöver påskynda arbetet med vissa tillkännagivanden som ännu inte är slutbehandlade och understryker mot den bakgrunden särskilt vikten av skyndsamhet i beredningen av tre tillkänna­givanden.

I yttrandet finns en avvikande mening (S, C).

Socialförsäkringsutskottet

I sitt yttrande 2022/23:SfU1y gör socialförsäkringsutskottet bl.a. följande uttalanden.

Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen när det gäller de tillkännagivanden som redovisas som slutbehandlade. Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter arbetet med att bereda ännu inte slutbehandlade tillkännagivanden med den skyndsamhet som krävs. När det gäller de tillkännagivanden som riksdagen gjort under de två senaste riksmötena redogör regeringen enligt utskottets mening på ett tillfredsställande sätt för det pågående arbetet, för när regeringen avser att återkomma till riksdagen samt i förekommande fall för att regeringen avser att tillsätta utredningar. I fråga om de tillkännagivanden som är äldre än så efterlyser utskottet i ett fall en närmare plan för den fortsatta behandlingen.

Socialutskottet

Socialutskottet noterar i sitt yttrande 2022/23:SoU2y att regeringen redovisar två tillkännagivanden som inte beslutats av riksdagen (bet. 2021/22:SoU9 punkt 9, rskr. 2021/22:128 och bet. 2021/22:SoU14 punkt 2, rskr. 2021/22:241). När det gäller båda dessa punkter röstade riksdagen med bifall till en reservation för att inte göra något tillkännagivande. I fråga om de riksdagsskrivelser som regeringen redovisar som slutbehandlade gör utskottet ingen annan bedömning än regeringen.

I yttrandet finns två avvikande meningar (S, V, C, MP).

Kulturutskottet

I sitt yttrande 2022/23:KrU2y anför kulturutskottet bl.a. följande.

Utskottet betonar vikten av att regeringen behandlar riksdagsskrivelser skyndsamt och att den vidtar tillräckliga åtgärder för att följa riksdagens beslut. Om åtgärderna drar ut på tiden är det angeläget att regeringen är utförlig i sin redogörelse om orsakerna till fördröjningen. Det är också önskvärt att regeringen så långt som möjligt försöker ange när den kan tänkas avsluta ett ärende som är under behandling. En stor tidsåtgång kan enligt utskottet skapa en osäkerhet som kan leda till att ämnet för ett tillkännagivande kommer upp på nytt i olika sammanhang. Utskottet konstaterar att det finns flera tillkännagivanden inom utskottets beredningsområde som ännu inte är tillgodosedda och lyfter särskilt fram tre av dessa, varav ett beslutades för snart 15 år sedan. I fråga om dessa framhåller utskottet bl.a. att regeringen snarast bör vidta åtgärder för att tillgodose tillkännagivandet.

Trafikutskottet

Trafikutskottet anför bl.a. följande i sitt yttrande 2022/23:TU3y.

Utskottet anser att regeringens redogörelser i allt väsentligt ger en formellt korrekt och rättvisande bild av hur riksdagens skrivelser inom trafikutskottets beredningsområdet har behandlats. Utskottet konstaterar och välkomnar att regeringen lämnar utförliga redogörelser för sin behandling av riksdagens tillkännagivanden. Samtidigt noterar utskottet att regeringen när det gäller tillkännagivanden under fortsatt beredning främst redovisar vidtagna åtgärder, och utskottet understryker därför vikten av att regeringen så långt som möjligt redovisar planerade åtgärder och en bedömning av när ett tillkännagivande kan antas vara slutbehandlat. Utskottet noterar därtill att 17 av de totalt 28 tillkännagivandena som är under fortsatt beredning inom trafikutskottets berednings­område hör till äldre riksmöten (t.o.m. 2019/20) och understryker vikten av att regeringen hanterar tillkännagivanden på ett skyndsamt sätt. Att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år bör enligt utskottet inte förekomma annat än i undantagsfall.

I yttrandet finns två avvikande meningar (S, V, MP).

Miljö- och jordbruksutskottet

I sitt yttrande 2022/23:MJU3y gör miljö- och jordbruksutskottet bl.a. följande uttalanden.

Utskottet konstaterar att det inom utskottets beredningsområde finns ett stort antal tillkännagivanden som fortfarande inte är slutbehandlade. Även om många av tillkännagivandena som redovisas i skrivelsen är från senare riks­möten, och ungefär hälften beslutades under det förra riksmötet, kvarstår ett antal äldre tillkännagivanden. Utskottet är medvetet om att riksdagens tillkännagivanden kan innebära betydande arbete och att Regeringskansliets resurser är begränsade. Det finns därför en förståelse för att regeringens åtgärder kan ta tid, men utskottet understryker ändå vikten av att regeringen gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång i sin behandling av riksdagens skrivelser. Utskottet framhåller vidare vikten av att regeringen, särskilt när det gäller de äldre tillkännagivandena, redovisar en bedömning av när de kan bli slutbehandlade. Vidare uttrycker utskottet tveksamhet till om tre tillkännagivanden ska anses vara slutbehandlade eftersom de åtgärder som vidtagits enligt utskottets mening inte är tillräckliga för att tillgodose det som efterfrågats i tillkännagivandet.

Näringsutskottet

Näringsutskottet konstaterar i sitt yttrande 2022/23:NU2y att flertalet av de tillkännagivanden som redovisas som slutbehandlade i skrivelsen redan vid tidigare tillfällen redovisats som slutbehandlade för riksdagen.

Enligt utskottet har regeringen gjort rimliga bedömningar när det gäller om ett tillkännagivande bör anses vara tillgodosett och därmed slutbehandlat eller under fortsatt beredning. Utskottet delar regeringens slutsatser.

I yttrandet finns tre avvikande meningar (S, C, MP).

Tidigare riksdagsbehandling

Bakgrund

När det gäller regeringens behandling av riksdagens tillkännagivanden har konstitutionsutskottet framhållit att utgångspunkten, i enlighet med den konstitutionella praxis som vuxit fram, bör vara att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Om regeringen inte delar riksdagens mening i en fråga och inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önskemål bör den underrätta riksdagen om detta inom den tidsgräns – när sådan anges – som angetts i tillkännagivandet. Även skälen till att regeringen inte har tillgodosett tillkännagivandet bör då redovisas (se t.ex. bet. 2011/12:KU21). En mer utförlig redogörelse för utskottets tidigare ställningstaganden finns t.ex. i betänkande 2014/15:KU21 (s. 16 f.). En redogörelse finns också i konstitutionsutskottets yttrande 2015/16:KU7y till utbildningsutskottet och i betänkande 2015/16:KU21.

I det följande återges vad utskottet uttalat i ställningstaganden från våren 2017 och framåt.

Utskottets ställningstagande våren 2017

I betänkande 2016/17:KU21 gjorde utskottet ett antal generella påpekanden och uttalade bl.a. följande (s. 36 f.):

Konstitutionsutskottet har tidigare välkomnat att regeringen tydligt redovisar när den behandlar ett tillkännagivande i t.ex. budget­propositionen. Vissa utskott, t.ex. justitieutskottet och näringsutskottet, tar i sina yttranden till konstitutionsutskottet om den nu aktuella skrivelse 75 upp frågor där regeringen hänvisar till behandlingen i en tidigare framlagd proposition. Det kan gälla både ej slutbehandlade och slutbehandlade tillkännagivanden. Konstitutionsutskottet vill framhålla att det är angeläget att regeringen är tydlig i den aktuella propositionen huruvida den anser att ett tillkännagivande är slutbehandlat eller inte med det som redovisas och föreslås. Utskotten ges därmed en möjlighet att reagera i samband med att regeringen gör sin bedömning. Frågan kan därmed behandlas i sitt sakliga sammanhang. Lämpligen kan berört utskott således redovisa sin syn i samband med att regeringen i t.ex. budgetpropositionen redovisar sin behandling av ett tillkännagivande. Om regeringen har redovisat sin syn för riksdagen i en proposition eller skrivelse och inte mött invändningar bör den, inför framtagandet av skrivelse 75, kunna utgå från att riksdagen inte har invändningar mot den hantering som redovisats. Det finns dock inget formellt hinder mot att ett utskott som av något skäl inte uppmärksammat regeringens redovisning återkommer i samband med behandlingen av skrivelse 75.

I vissa fall kan regeringens återrapportering av ett tillkännagivande delas upp i en formell del, t.ex. att en regeringsstrategi har beslutats, och en mer politisk del, innehållet i strategin. I en fördjupad analys av vissa tillkännagivanden är båda perspektiven relevanta och kan beaktas av utskotten när de ska bedöma om ett tillkännagivande anses vara slut­behandlat eller inte. Yttrandet från trafikutskottet illustrerar detta. Trafik­utskottet har inget att invända mot regeringens formella redogörelse; däremot har trafikutskottet synpunkter på innehållet i regeringens behandling av riksdagens tillkännagivanden om bl.a. en luftfartsstrategi. Distinktionen kan förstås som att regeringen anser att den har uppfyllt ett tillkännagivande genom att t.ex. komma med ett förslag inom ett område, medan innehållet i förslaget inte motsvarar det som utskottet har förordat i tillkännagivandet. Det kan dock vara svårt att avgöra var gränsen mellan formell återrapportering och ett politiskt innehåll går.

Riksdagen kan genom ett tillkännagivande ha uppmanat regeringen att tillsätta en utredning. Om regeringen då tillsätter en utredning i linje med vad som begärs i tillkännagivandet är tillkännagivandet tillgodosett och kan anses slutbehandlat. Det krävs således inte att regeringen återkommer med ett förslag till riksdagen om t.ex. ändring av en lag, om tillkännagivandet endast kräver att en utredning ska tillsättas.

Det är viktigt att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det aktuella tillkännagivandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt. Det står ett utskott fritt att i sitt ställningstagande till åter­rapporteringen förtydliga sig och bedöma om kompletterande åtgärder behöver vidtas. Samtidigt bör naturligtvis ett utskott i ett förslag till tillkännagivande från början uttrycka sig så tydligt som möjligt när det gäller vilka åtgärder som förväntas av regeringen.

Under rubriken Ej slutbehandlade tillkännagivanden angavs bl.a. följande:

När det gäller ej slutbehandlade tillkännagivanden har utskottet tidigare anfört att det, även om det inte är omöjligt att tillkännagivanden har fått en mer krävande karaktär än tidigare, borde höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år (bet. 2005/06:KU34). Konstitutionsutskottet har uttalat att elva år inte kan anses vara en acceptabel tidsåtgång för behandlingen av ett tillkännagivande. Utskottet har också anfört att handläggningstiden för slutbehandlingen av ett enskilt tillkännagivande är avhängig tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som förutsätts för en sådan slutbehandling (bet. 2014/15:KU21 s. 28). Det bör inte, har utskottet påpekat, förekomma att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade (bet. 2015/16:KU21 s. 30).

Utskottet vill framhålla vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder. Därigenom får utskotten ett underlag för sin beredning av ärenden, t.ex. motioner, som rör åtgärder inom det aktuella området.

Det borde, har utskottet påpekat tidigare, höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år. Utskottet har förståelse för att det kan ta tid för regeringen att vidta åtgärder för att behandla frågor i tillkännagivanden som kräver omfattande beredning. Som utskottet tidigare har anfört är handläggningstiden för slut­behandlingen av ett enskilt tillkännagivande avhängig tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som förutsätts för en sådan slutbehandling. Regeringen har dock att fullödigt redovisa olika åtgärder som vidtas, eller planeras att vidtas, under den tid som tillkännagivandet ännu inte bedöms vara slutbehandlat.

I de fall där det har gått förhållandevis kort tid från att tillkännagivandet gjordes tills skrivelse 75 beslutades av regeringen kan det vara naturligt att redovisningen är kortfattad, samtidigt som regeringen naturligtvis förväntas agera skyndsamt. Det går inte att sätta en tidsgräns för alla tillkännagivanden. Det är förståeligt att det kan vara svårt för regeringen att redovisa mer omfattande åtgärder när det gäller tillkännagivanden som beslutats på hösten före avlämnandet av skrivelse 75. Om ett tillkännagivande som är högst ett år gammalt innebär omfattande åtgärder och rör en komplicerad materia kan det vara svårt för regeringen att redovisa mer omfattande genomförda åtgärder. För tillkännagivanden som är äldre än ett år torde en avsaknad av åtgärder innebära att man kan säga att regeringen i alla fall inte har agerat skyndsamt.

Skrivelse 75 fyller många värdefulla syften. Ett exempel är att skrivelse 75 ger ett utskott en möjlighet att reagera om det anser att redovisningen av behandlingen av ej slutbehandlade tillkännagivanden är för kortfattad och om utskottet anser att regeringen bör vidta fler åtgärder. Sådana synpunkter kan också vara värdefulla för regeringen som har att återkomma till riksdagen i fråga om alla ej slutbehandlade tillkännagivanden. Regeringen har möjlighet att återkomma till riksdagen i frågan i budgetpropositionen eller i en annan proposition eller skrivelse innan skrivelse 75 avlämnas nästa gång. Ytterligare en möjlighet för regeringen är enligt 6 kap. 18 § riksdagsordningen att lämna information till riksdagen muntligen genom ett statsråd vid ett sammanträde med kammaren. I den följande skrivelse 75 ska regeringen redovisa vilka åtgärder som vidtagits, t.ex. i vilka propositioner tillkännagivandet behandlats, även om frågan redan har behandlats i sak i riksdagen.

Under rubriken Slutbehandlade tillkännagivanden angavs följande:

Regeringen redovisar i skrivelse 75 huruvida den anser att tillkänna­givandena är slutbehandlade eller ej. Den konstitutionella praxis som har vuxit fram i fråga om tillkännagivanden innebär att utgångs­punkten bör vara att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Tillkänna­givanden är dock inte rättsligt bindande, och om regeringen inte delar riksdagens mening i en fråga och inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önskemål, bör den underrätta riksdagen om detta inom den eventuella tidsgräns som angetts i tillkännagivandet. Även skälen till varför regeringen inte har tillgodosett tillkännagivandet bör redovisas.

Det har förekommit att regeringen i skrivelse 75 har redovisat att ett tillkännagivande är slutredovisat och att berört utskott och konstitutions­utskottet har ansett att så inte är fallet. Regeringen har då återkommit till riksdagen i en proposition och den påföljande skrivelse 75 och redovisat tillkännagivandet på nytt och också eventuella ytterligare åtgärder.

Vilka åtgärder som ska krävas för att ett tillkännagivande ska anses vara slutbehandlat varierar naturligtvis. Har riksdagen endast begärt en utredning kan det räcka med att en utredning tillsätts, men om riksdagen har begärt förslag krävs normalt att förslag läggs fram av regeringen för att tillkännagivandet ska anses vara slutbehandlat. Normalt kan ett tillkännagivande anses slutbehandlat först när det är tillgodosett. I vissa fall kan det dock vara relevant med en distinktion huruvida ett tillkännagivande är tillgodosett eller inte, även om regeringen anser att det är slutbehandlat. Man kan således tänka sig fall där ett tillkännagivande skulle kunna anses vara slutbehandlat utan att vara tillgodosett, eftersom regeringen inte har vidtagit åtgärder så att intentionerna med tillkännagivandet har tillgodosetts. Ett exempel är behandlingen av ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag som kriminaliserar s.k. eftersupning (bet. 2010/11:SoU8 s. 47 f.). Av redovisningen i skrivelse 2016/17:75 s. 9 följer att regeringen, efter utredning och remissbehandling, inte avser att återkomma med något sådant förslag. Regeringen anger att tillkännagivandet är slutbehandlat. I detta fall skulle man kunna säga att avsikten med tillkännagivandet inte är tillgodosedd, men tillkännagivandet kan ändå vara slutbehandlat.

Även om utgångspunkten är att tillkännagivanden bör tillgodoses av regeringen kan regeringen göra en annan bedömning än riksdagen i en sakfråga och har således rätt att inte följa ett tillkännagivande, helt eller delvis. Det är, som utskottet påpekat ovan, viktigt att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det aktuella tillkännagivandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt.

Om regeringen tydligt meddelar riksdagen, t.ex. i budgetpropositionen, att den inte avser att tillgodose ett tillkännagivande och skälen för detta, ges riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens ställningstagande. Utfallet kan t.ex. bli att riksdagen inte har några invändningar mot regeringens bedömning eller att riksdagen vidhåller sin ursprungliga uppfattning. Regeringen har att beakta riksdagens ställningstagande i den fortsatta beredningen.

En övergripande beskrivning av hur tillkännagivanden bör hanteras är följande.

      Utgångspunkten är att regeringen ska följa tillkännagivanden.

      Om regeringen gör en annan bedömning än riksdagen ska regeringen meddela det.

      Regeringen har rätt att föra fram uppfattningen att tillkännagivandet därmed är slutbehandlat.

      Riksdagen kan acceptera att tillkännagivandet är slutbehandlat.

      Ett utskott och riksdagen kan dock göra en annan bedömning än regeringen och vidhålla sin uppfattning i sak.

      Utskottet och riksdagen kan då säga att tillkännagivandet inte är slutbehandlat.

      Det är utskottet och riksdagen som inom ramen för sin behandling tolkar om tillkännagivandet är tillgodosett och slutbehandlat.

      Om riksdagen har uttalat att ett tillkännagivande inte är slutbehandlat, ska regeringen återkomma till riksdagen med redovisning av ytterligare åtgärder eller med att regeringen vidhåller sin uppfattning att tillkännagivandet är slutbehandlat.

Utskottets ställningstagande våren 2018

I betänkande 2017/18:KU21 gjorde utskottet ett antal ytterligare påpekanden och anförde bl.a. följande (s. 42 f.):

Utskottet välkomnar regeringens vilja att redovisa vidtagna åtgärder i fråga om tillkännagivanden så tidigt som möjligt, men vill samtidigt framhålla att det inte var utskottets avsikt i betänkande 2016/17:KU21 att tillkänna­givanden skulle redovisas i propositioner och skrivelser som behandlar en sakfråga som inte är direkt knuten till tillkännagivandet.

När det gäller regeringens budgetproposition vill utskottet framhålla att den inbegriper politikens inriktning inom i stort sett samtliga områden och att tillkännagivanden därför får anses behandlade i sitt sakliga sammanhang när de behandlas i en budgetproposition. Utskottet välkomnar därför att regeringen i budgetpropositionen för 2018 har redovisat vidtagna åtgärder i fråga om tillkännagivanden i större utsträckning än tidigare år och också redovisar sin bedömning av om tillkännagivandet är slutbehandlat eller inte.

I fråga om vikten av tydlighet i såväl riksdagens tillkännagivande som regeringens behandling av detsamma, som utskottet hade påpekat året före (bet. 2016/17:KU21), framhöll utskottet därtill följande:

Utskottet vill således framhålla att vad som begärs i ett tillkännagivande bör uttryckligen framgå av det aktuella utskottets ställningstagande. Även om utskottet föreslår att en motion helt ska bifallas bör det som utskottet vill ska framföras till regeringen framgå av utskottets ställningstagande. Därmed blir det tydligt både för riksdag och regering vad utskottet anser att regeringen bör göra. Det hindrar inte att regeringen använder sig av hela motionstexten för att få en mer fullödig förståelse av de överväganden som föranlett tillkännagivandet.

Utskottets ställningstagande våren 2019

I betänkande 2018/19:KU21 gjorde utskottet bl.a. följande påpekanden (s. 33 f.):

Utskottet vill framhålla att riksdagsskrivelser som rör riksdagens budget­beslut inte per automatik kan avskrivas med regleringsbreven i december. En bedömning behöver göras i varje enskilt fall. Inte förrän alla delar av budgetbeslutet är genomförda kan riksdagsskrivelsen ses som slut­behandlad. Av regeringens redogörelse bör då också framgå vad som ligger till grund för att riksdagsskrivelsen anses slutbehandlad.

Utskottets ställningstagande hösten 2020

I betänkande 2020/21:KU2 gjorde utskottet följande påpekanden (s. 29 f.):

Ett flertal av utskotten uppmärksammar vikten av att regeringen undviker onödig tidsåtgång i sin behandling av tillkännagivanden. Konstitutions­utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt och gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång när det gäller att behandla riksdagens tillkännagivanden. Huruvida den redovisade tidsåtgången är rimlig bör bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de berednings­åtgärder som behöver vidtas.

Utskottets ställningstagande våren 2021

I betänkande 2020/21:KU21 gjorde utskottet bl.a. följande påpekanden (s. 27 f.):

Flera utskott påtalar också vikten av att regeringen redovisar när ett tillkännagivande kan komma att slutbehandlas. Några utskott välkomnar att regeringen i skrivelsen i högre grad redovisar när ett tillkännagivande bedöms kunna slutbehandlas. Andra utskott påtalar brister i regeringens redovisning i detta hänseende. Utskottet vill påminna om tidigare uttalanden om vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder (bet. 2016/17:KU21). Sådana redogörelser ger riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens åtgärder med anledning av tillkännagivanden.

Finansutskottet välkomnar i sitt yttrande regeringens redovisning med anledning av bemyndiganden, inte minst eftersom bemyndiganden ger regeringen rätt att vidta åtgärder – t.ex. ikläda staten ekonomiska förpliktelser – som regeringen inte hade kunnat vidta utan riksdagens beslut. Konstitutionsutskottet delar det som uttrycks av finansutskottet om vikten av att regeringen redovisar även åtgärder med anledning av bemyndiganden.

Utskottets ställningstagande våren 2022

I betänkande 2021/22:KU21 gjorde utskottet bl.a. följande påpekanden (s. 27 f.):

När det gäller riksdagsskrivelser på andra utskotts områden framhåller flera utskott i sina yttranden till konstitutionsutskottet vikten av att regeringen är skyndsam i sin behandling av riksdagens tillkännagivanden och undviker onödig tidsåtgång. Konstitutionsutskottet har tidigare framhållit vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt. Utskottet har också anfört att frågan om huruvida den redovisade tidsåtgången är rimlig bör bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas. Utskottet kan vid årets genomgång konstatera att ett större antal tillkännagivanden som beslutats under tidigare mandatperioder kvarstår som inte slutbehandlade. För bedömning av om tidsåtgången är rimlig hänvisar konstitutionsutskottet till det som framförs av respektive utskott i sina yttranden över redogörelsen.

Flera utskott påtalar också vikten av att regeringen redovisar när ett tillkännagivande kan komma att slutbehandlas. Några utskott välkomnar att regeringen i skrivelsen i högre grad redovisar när ett tillkännagivande bedöms kunna slutbehandlas. Andra utskott påtalar brister i regeringens redovisning i detta hänseende. Utskottet vill påminna om sina tidigare uttalanden om vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder (bet. 2016/17:KU21). Sådana redogörelser ger riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens åtgärder med anledning av tillkännagivanden.

Utskottets ställningstagande

På generell nivå konstaterar utskottet inledningsvis att regeringens redogörelser för behandlingen av riksdagens skrivelser sedan flera år ger en korrekt bild av riksdagens skrivelser till regeringen och en utförlig redovisning av åtgärder som regeringen vidtagit. Utskottet ser positivt på hur redogörelserna nu är utformade och förutsätter att kvaliteten på dem kommer att behållas.

Utskottets genomgång av riksdagsskrivelser på konstitutionsutskottets område i årets redogörelse, både slutbehandlade och inte slutbehandlade, ger inte anledning till några synpunkter. När det gäller slutbehandlade riksdags­skrivelser noterar utskottet att tre av dem avser tillkännagivanden. Två av dessa har tidigare redovisats som slutbehandlade av regeringen i budget­propositionen för 2023. Utskottet uttalade redan då att det inte gjorde en annan bedömning än regeringen. Inte heller när det gäller det tredje tillkännagivandet gör utskottet någon annan bedömning än regeringen.

När det gäller riksdagsskrivelser på andra utskotts områden framhåller flera utskott, i likhet med tidigare år, vikten av att regeringen är skyndsam i sin behandling av riksdagens tillkännagivanden och undviker onödig tidsåtgång. Konstitutionsutskottet har tidigare framhållit vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt, och uttalat att det borde höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år (bet. 2005/06:KU34) samt vidare att elva år inte kan anses vara en acceptabel tidsåtgång för behandlingen av ett tillkännagivande. Utskottet har också anfört att frågan om huruvida den redovisade tidsåtgången är rimlig bör bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas (bet. 2014/15:KU21). Årets genomgång visar att flera ännu inte slutbehandlade tillkänna­givanden beslutats för mer än två riksmöten sedan. För bedömning av om tidsåtgången är rimlig hänvisar konstitutions­utskottet till det som respektive utskott framför i sitt yttrande över redogörelsen. Utskottet noterar samtidigt att de äldsta ännu inte slutbehandlade tillkännagivandena beslutades för mer än elva år sedan.

Liksom tidigare påtalar också flera utskott vikten av att regeringen lämnar en redogörelse inte bara för vidtagna och pågående åtgärder utan även planerade åtgärder, samt redovisar en bedömning av när ett tillkännagivande kan komma att slutbehandlas. Några utskott betonar särskilt vikten av att regeringen lämnar en sådan bedömning vid äldre tillkännagivanden. Ytterligare ett par utskott framhåller att regeringen i förekommande fall bör redovisa orsaker till fördröjningen. Konstitutionsutskottet vill påminna om sina tidigare uttalanden om vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder (bet. 2016/17:KU21). Sådana redogörelser ger riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens åtgärder med anledning av tillkännagivanden. Det bör inte, har konstitutionsutskottet påpekat, förekomma att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade (bet. 2015/16:KU21 s. 30).

I ett par yttranden lyfts frågan om när ett tillkännagivande kan anses vara slutbehandlat. Konstitutionsutskottet uttalade i betänkande 2016/17:KU21 att det av naturliga skäl varierar vilka åtgärder som ska krävas för att ett tillkännagivande ska anses vara slutbehandlat. Utskottet påminde om vikten av att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det som efterfrågas i tillkännagivandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt. Utskottet uttalade också att det står ett utskott fritt att i sitt ställningstagande till åter­rapporteringen förtydliga sig och bedöma om kompletterande åtgärder behöver vidtas, samtidigt som ett utskott naturligtvis i ett förslag till tillkännagivande från början bör uttrycka sig så tydligt som möjligt när det gäller vilka åtgärder som förväntas av regeringen. Utskottet vill därtill anföra att det inte heller är fråga om att i ställningstagandet till återrapporteringen bygga ut vad som efterfrågats, utan ramen och inriktningen bestäms av tillkännagivandet.

Ett par utskott gör i sina yttranden i vissa fall en annan bedömning än regeringen av om ett tillkännagivande är slutbehandlat eller inte. Konstitutionsutskottet gör inte någon egen bedömning av de aktuella fallen utan hänvisar till vad respektive utskott anfört i sitt yttrande. Som konstitutionsutskottet tidigare framhållit ska regeringen i de fall ett utskott i ett yttrande har anfört att ett tillkännagivande inte är slutbehandlat åter­komma till riksdagen med sin redovisning och bedömning (bet. 2016/17:KU21).

Vidare konstateras att ett utskott i ett fall gör en annan bedömning än regeringen av om tillkänna­givandet kan anses vara tillgodosett men samtidigt inte framför några invändningar mot att det kan anses vara slutbehandlat. Som konstitutionsutskottet tidigare uttalat kan det i vissa fall vara relevant med en sådan distinktion mellan tillgodosett och slutbehandlat (bet. 2016/17:KU21).

Utskottet noterar att det framgår av finansutskottets yttrande att antalet tillkännagivanden som redovisas i budgetpropositionen har varierat över tid. Även andelen slutbehandlade tillkännagivanden i relation till det totala antalet tillkännagivanden som redovisas har varierat. Konstitutionsutskottet ser positivt på att regeringen redovisar behandlingen av ett tillkännagivande om den lägger fram en proposition eller skrivelse som behandlar en sakfråga som knyter an till tillkännagivandet. Genom budgetpropositionens omfattning ter det sig också naturligt att antalet tillkännagivanden som redovisas i den är förhållandevis stort.

Slutligen noterar utskottet att regeringen i sin redogörelse har med två tillkännagivanden på socialutskottets område som riksdagen inte har beslutat om.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen lägger redogörelse 2022/23:RS4 till handlingarna.

 

Redogörelsen

Inledning

I redogörelse 2022/23:RS4 redovisar riksdagsstyrelsen vilka åtgärder den har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till styrelsen. Redogörelsen omfattar huvudsakligen åtgärder av riksdagsstyrelsen under tiden den 1 januari 2022–31 december 2022.

Redovisade skrivelser

I årets redogörelse redovisas totalt 13 riksdagsskrivelser från riksmötet 2017/18 och senare (redog. 2022/23:RS4). Samtliga redovisas som slutbehandlade.

Tre av riksdagsskrivelserna innehåller ett tillkännagivande.

      tillkännagivande om översyn av bestämmelserna om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter (bet. 2017/18:KU40 punkt 5, rskr. 2017/18:420)

      tillkännagivande om en översyn av Riksdagens ombudsmän (JO) (bet. 2019/20:KU4, rskr. 2019/20:102)

      tillkännagivande om uppföljning av riksdagens arbete under coronapandemin (bet. 2020/21:KU13, rskr. 2020/21:54).

Som grund för att tillkännagivandena kan anses slutbehandlade anför riksdags­styrelsen följande.

Slutbehandlade tillkännagivanden

Säkerhetsskyddet i riksdagen och dess myndigheter

Riksdagsstyrelsen anför att den med anledning av tillkännagivandet i december 2018 beslutade om en framställning om en ny lag om säkerhets­skydd i riksdagen och dess myndigheter (framst. 2018/19:RS6).

Riksdagsstyrelsens framställning bereddes av konstitutionsutskottet (bet. 2018/19:KU16). Med anledning av den nya säkerhetsskyddslagen föreslog konstitutionsutskottet att lagen (2006:128) om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter skulle ersättas av en ny lag om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter. Vidare föreslogs en följdändring i säkerhets­skyddslagen. Riksdagen biföll utskottets förslag i februari 2019 (rskr. 2018/19:132), och lagändringarna trädde i kraft den 1 april 2019.

Riksdagsstyrelsen beslutade i juni 2020 att utse en särskild utredare som skulle göra en fortsatt översyn av regelverket om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter. Uppdraget redovisades i maj 2021 i betänkandet Kompletteringar till regelverket om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter (2020/21:URF3). Riksdagsstyrelsen beslutade i december 2021 om framställningen Kompletteringar till regelverket om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter (framst. 2021/22:RS5). Riksdagsstyrelsens framställning bereddes av konstitutionsutskottet (bet. 2021/22:KU19).

Översyn av Riksdagens ombudsmän

Riksdagsstyrelsen beslutade i februari 2020 att sammankalla en parlamentarisk kommitté. Kommittén, som antog namnet 2020 års JO-utredning, överlämnade betänkandet Översyn av JO-ämbetet till talmannen den 18 maj 2022 (2021/22:URF2). Vid sitt sammanträde den 15 juni 2022 beslutade styrelsen att remittera betänkandet. Riksdagsstyrelsen beslutade den 14 december 2022 att genom framställning 2022/23:RS2 Översyn av JO-ämbetet överlämna betänkandet Översyn av JO-ämbetet (2021/22:URF2) till riksdagen för bedömning och beslut.

Uppföljning av riksdagens arbete under coronapandemin

Riksdagsstyrelsen beslutade i december 2020 att sammankalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdraget att genomföra en uppföljning av riksdagens och Riksdagsförvaltningens arbete under coronapandemin. Uppdraget redovisades i december 2021 i betänkandet Riksdagen under coronapandemin 2020 (2021/22:URF1). Riksdagsstyrelsen beslutade i december 2021 att överlämna betänkandet till riksdagen för bedömning och beslut (framst. 2021/22:RS6).

Yttrande från utrikesutskottet

I sitt yttrande 2022/23:UU4y anför utrikesutskottet att det värdesätter riksdagsstyrelsens redogörelse 2022/23:RS4 som ett underlag för uppföljningen av de riksdagsbeslut som fattas på förslag av utskottet.

Tidigare behandling

Konstitutionsutskottet noterade i förra årets betänkande två iakttagelser som framhållits i utrikesutskottets yttrande med anledning av riksdagsstyrelsens redogörelse (bet. 2021/22:KU21). Härutöver noterade utskottet att riksdags­styrelsen valt att inte slutredovisa en riksdagsskrivelse i avvaktan på riksdagens beslut. Med anledning av detta pekade utskottet på att det finns utrymme för riksdagsstyrelsen att slutredovisa en riksdagsskrivelse utan att riksdagen tagit ställning till den åtgärd som ligger till grund för slut­redovisningen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på hur redogörelsen är utformad och vad som utgör utgångspunkten för riksdagsstyrelsens bedömning. När det gäller de riksdags­skrivelser som redovisas på konstitutionsutskottets område har utskottet inte några invändningar mot det som redovisas. Inte heller utrikesutskottet har framfört några invändningar i fråga om de riksdagsskrivelser som redovisas inom dess område.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse 2022/23:75

Regeringens skrivelse 2022/23:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2022.

Redogörelse 2022/23:RS4

Redogörelse 2022/23:RS4 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen.

 

 

 

 


Bilaga 2

Tabeller

Tabell 1 a Ännu inte slutbehandlade riksdagsskrivelser per riksmöte 1999/2000–2022/23

Riksmöte

Antal

1999/2000

1

2000/01

0

2001/02

0

2002/03

0

2003/04

0

2004/05

1

2005/06

1

2006/07

0

2007/08

1

2008/09

0

2009/10

5

2010/11

2

2011/12

1

2012/13

2

2013/14

3

2014/15

8

2015/16

17

2016/17

20

2017/18

38

2018/19

28

2019/20

31

2020/21

84

2021/22

145

2022/23

11

Källa: Kronologiskt register i skr. 2022/23:75 s. 520 f.

 


Tabell 2 a Beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte 1991/92–2022/23

1991/92

172

1992/93

189

1993/94

185

1994/95

136

1995/96

72

1996/97

101

1997/98

106

1998/99

77

1999/2000

87

2000/01

89

2001/02

119

2002/03

53

2003/04

64

2004/05

54

2005/06

96

2006/07

10

2007/08

11

2008/09

8

2009/10

13

2010/11

60

2011/12

52

2012/13

43

2013/14

56

2014/15

125

2015/16

103

2016/17

149

2017/18

153

2018/19

100

2019/20

98

2020/21

245

2021/22

328

2022/23

8*

Källor: Niklas Bolin och Thomas Larue, Reparlamentariseringen av Sverige? Bruket av och betydelsen av riksdagens tillkännagivanden till regeringen, Statsvetenskaplig tidskrift, Årgång 118, 2016/3. Rapporter från utredningstjänsten – Beslutade tillkännagivanden.

Kommentar:*T.o.m. den 27 april 2023.


Tabell 3 a Slutbehandlade tillkännagivanden (tkg) och genomsnittlig tidsåtgång för slutbehandling 1995/96–2022/23

Regeringens skrivelse

Antal slutbehandlade tkg (totala antalet tkg)

Andel slutbehandlade tkg i %

Genomsnittlig tidsåtgång i dagar (median)ª

Skr. 1995/96:15

151 (321)

50

412 (225)

Skr. 1996/97:15

85 (240)

35

477 (309)

Skr. 1997/98:75

174 (292)ᵇ

60

529 (305)

Skr. 1998/99:75

78 (202)

39

414 (186)

Skr. 1999/00:75

71 (208)

34

843 (450)

Skr. 2000/01:75

82 (221)

37

779 (404)

Skr. 2001/02:75

67 (232)

29

688 (476)

Skr. 2002/03:75

86 (267)

32

698 (318)

Skr. 2003/04:75

86 (247)

35

734 (456)

Skr. 2004/05:75

76 (223)

34

938 (659)

Skr. 2005/06:75

50 (196)

26

1 045 (998)

Skr. 2006/07:75

61 (242)

25

1 106 (581)

Skr. 2007/08:75

45 (187)

23

1 069 (736)

Skr. 2008/09:75

34 (146)

23

1 280 (1 030)

Skr. 2009/10:75

44 (122)

36

1 791 (1 597)

Skr. 2010/11:75

33 (98)

34

2 101 (1 784)

Skr. 2011/12:75

21 (125)

17

1 204 (455)

Skr. 2012/13:75

53 (155)

34

870 (454)

Skr. 2013/14:75

38 (142)

27

869 (680)

Skr. 2014/15:75

41 (176)

23

668 (462)

Skr. 2015/16:75

52 (260)

20

777 (328)

Skr. 2016/17:75

93 (319)

29

817 (638)

Skr. 2017/18:75

95 (404)

24

863 (645)

Skr. 2018/19:75

85 (447)

19

773 (666)

Skr. 2019/20:75

104 (475)

22

987 (831)

Skr. 2020/21:75

104 (482)

22

942 (831)

Skr. 2021/22:75

128 (651)

20

1059 (883)

Skr. 2022/23:75

180 (810)

22

926 (673)

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i tabellen.

Kommentar: I de fall brister i redogörelsen för skrivelserna har upptäckts (t.ex. som en följd av felaktig redovisning av slutbehandling av vissa tillkännagivanden) har dessa rättats i tabellen.

aHär anges både medelvärde och medianvärde (det sistnämnda inom parentes). Tid för slutbehandling avser sista vidtagna åtgärd från regeringen som lett till slutbehandling.

bRegeringens redogörelse under riksmötet 1997/98 avsåg övergångsvis 18 månader. Övriga riksmöten har regeringens redogörelse avsett 12 månader.


Bilaga 3

Finansutskottets yttrande 2022/23:FiU2y

Bilaga 4

Skatteutskottets yttrande 2022/23:SkU4y

Bilaga 5

Civilutskottets yttrande 2022/23:CU1y

Bilaga 6

Utrikesutskottets yttrande 2022/23:UU4y

Bilaga 7

Försvarsutskottets yttrande 2022/23:FöU2y

Bilaga 8

Socialförsäkringsutskottets yttrande 2022/23:SfU1y

Bilaga 9

Socialutskottets yttrande 2022/23:SoU2y

Bilaga 10

Kulturutskottets yttrande 2022/23:KrU2y

Bilaga 11

Trafikutskottets yttrande 2022/23:TU3y

Bilaga 12

Miljö- och jordbruksutskottets yttrande 2022/23:MJU3y

Bilaga 13

Näringsutskottets yttrande 2022/23:NU2y


[1] Antalet kungjorda grund- och ändringsförfattningar var 1 344 under 2021, 1 306 under 2020, 1 318 under 2019, 2 122 under 2018, 1 347 under 2017, 1 376 under 2016 och 1 074 under 2015.