Snabbare lagföring

– ett snabbförfarande i brottmål

BETÄNKANDE AV

 

UTREDNINGEN OM

 

SNABBARE LAGFÖRING

SOU 2021:46

Snabbare lagföring

– ett snabbförfarande i brottmål

Betänkande av

Utredningen om Snabbare lagföring

Stockholm 2021

SOU 2021:46

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2021

ISBN 978-91-525-0124-5 (tryck)

ISBN 978-91-525-0125-2 (pdf)

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 30 januari 2020 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda ett permanent snabbförfarande i brottmål och andra åtgärder för en snabbare lagföring av brott (dir. 2020:6). Som särskild utredare förordnades f.d. lagmannen Stefan Strömberg. I tilläggsdirektiv (dir. 2021:6) den 4 februari 2021 förlängdes utredningstiden.

Som sakkunniga att biträda utredningen förordnades numera kanslirådet Christina Blomberg och, fram till den 16 november 2020, numera kanslirådet Jonas Öhlund. Från samma tid förordnades numera kanslirådet Freddy Larsson.

Som experter i utredningen förordnades rådmannen Patrik Claeson, enhetschefen Karin Hallsten, chefsrådmannen Agneta Kornstrand, chefstoxikologen Fredrik Kugelberg, kammaråklagaren Johan Lengholm, förbundsjuristen Ylva Lindblom, advokaten Anders Malmsten, numera polisintendenten Jörgen Nilsson, områdeschefen Eva Thunegard och utredaren Eva Åkerlind.

Som sekreterare i utredningen anställdes rättssakkunnige Michael Mackiewicz.

Utredningen har antagit namnet Utredningen om Snabbare lagföring. Härmed överlämnas betänkandet Snabbare lagföring – ett snabbförfarande i brottmål (SOU 2021:46). De sakkunniga och experterna har ställt sig bakom utredningens överväganden och för- slag. Utredningens uppdrag är därmed slutfört.

Stockholm i juni 2021

Stefan Strömberg

/Michael Mackiewicz

Innehåll

Förkortningar.....................................................................

15

Sammanfattning ................................................................

17

1

Författningsförslag.....................................................

39

1.1

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ......................

39

1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med

särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare ...................

49

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2041)

om särskild personutredning i brottmål, m.m. .....................

50

1.4Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400).......................................................

51

1.5Förslag till lag om ändring i delgivningslagen

(2010:1932)..............................................................................

53

1.6 Förslag till förordning om ändring i

 

förundersökningskungörelsen (1947:948) ............................

57

1.7Förslag till förordning om ändring i förordningen

 

(1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa

 

 

brottmål ...................................................................................

59

1.8

Förslag till förordning om ändring i

 

 

efterlysningskungörelsen (1969:293) ....................................

60

1.9

Förslag till förordning om ändring i

 

 

strafföreläggandekungörelsen (1970:60) ...............................

62

1.10

Förslag till förordning om ändring i

 

 

bötesverkställighetsförordningen (1979:197) .......................

65

 

 

5

Innehåll

SOU 2021:46

1.11 Förslag till förordning om ändring i förordningen

 

(1992:289) om särskild personutredning i brottmål, m.m......

66

1.12Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga

 

lagöverträdare..........................................................................

67

1.13

Förslag till förordning om ändring i förordningen

 

 

(1997:406) om offentlig försvarare m.m. ..............................

69

1.14

Förslag till förordning om ändring i förordningen

 

 

(2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets

 

 

beskattningsverksamhet .........................................................

70

1.15Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets

 

beskattningsverksamhet .........................................................

71

1.16

Förslag till förordning om ändring i förordning

 

 

(2007:971) med instruktion för Åklagarmyndigheten.........

73

1.17

Förslag till förordning om ändring i förordningen

 

 

(2007:976) med instruktion för Rättsmedicinalverket.........

74

1.18

Förslag till förordning om ändring i förordningen

 

 

(2007:1073) med instruktion för Domstolsverket.................

75

1.19

Förslag till förordning om ändring i förordningen

 

 

(2007:1172) med instruktion för Kriminalvården.................

76

1.20

Förslag till förordning om ändring i

 

 

delgivningsförordningen (2011:154).....................................

77

1.21

Förslag till förordning om ändring i förordningen

 

 

(2014:1102) med instruktion för Polismyndigheten............

80

2

Uppdraget och dess genomförande ..............................

81

2.1

Hur arbetet har bedrivits........................................................

81

2.2

Sammanträden med sakkunniga och experter ......................

81

2.3

Försöksverksamheten ............................................................

82

2.4

Kontakt med myndigheter och andra ...................................

83

6

SOU 2021:46Innehåll

3

Snabbförfarande i brottmål.........................................

85

3.1

Inledning..................................................................................

85

3.2

Erfarenheter från försöksverksamheten ................................

87

 

3.2.1

Brås utvärdering.......................................................

87

 

3.2.2

Justitiekanslerns granskning ...................................

92

 

3.2.3

Statistik i projektet under 2020–2021 ....................

96

 

3.2.4

Rapport från Stockholms tingsrätt.......................

104

 

3.2.5

Rapport från Södertörns tingsrätt ........................

108

3.3

Beståndsdelarna i det utvecklade snabbförfarandet ................

113

3.4Från försöksverksamhet till ett permanent

snabbförfarande i brottmål...................................................

117

3.4.1

Försöksverksamheten ska bli permanent.............

117

3.4.2

Successiv utbyggnad ..............................................

119

3.4.3Omfattning och avgränsning

 

av snabbförfarandet ...............................................

121

3.4.4

Tidsmodeller i snabbförfarandet ..........................

124

3.4.5Preliminär tid för huvudförhandling eller yttrandefrist inför avgörande utan

 

huvudförhandling ..................................................

127

3.4.6

Personutredning ....................................................

130

3.4.7Sättet för slutunderrättelse

av förundersökningen............................................

133

3.4.8Utgångspunkter för den rättsliga regleringen av förvaltningsmyndigheternas deltagande i

 

snabbförfarandet .....................................................

140

3.4.9

Regleringen i förundersökningskungörelsen .......

142

3.4.10Regleringen av domstolarnas deltagande

 

i snabbförfarandet..................................................

143

3.4.11

Genomförande.......................................................

149

3.5 Tillgänglighetsdelgivning......................................................

154

3.5.1

Inledning ................................................................

154

3.5.2

Försöksverksamheten ...........................................

157

3.5.3Tillgänglighetsdelgivning i delgivningslagen

 

och rättegångsbalken .............................................

166

3.5.4

Tillgänglighetsdelgivning ska även kunna

 

 

användas för redan upprättade handlingar ...........

182

7

Innehåll

SOU 2021:46

3.6 Framtiden..............................................................................

195

3.6.1

Förberedelser för nya aktörer ..............................

195

3.6.2

Digitala kommunikationssätt ...............................

196

3.6.3Fortsatt utveckling och uppföljning av Snabbare

lagföring .................................................................

199

3.6.4Behov av en straffrättslig översyn av

 

 

påföljdsbestämning vid återkommande återfall

 

 

 

vid bötesbrottslighet .............................................

200

3.7

Konsekvenser........................................................................

202

3.8

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser......................

208

4

Förenklad delgivning ................................................

209

4.1

Inledning ...............................................................................

209

4.2

Bakgrund ...............................................................................

210

4.3

Fortsatt utveckling av förenklad delgivning i brottmål m.m. ..

214

 

4.3.1

Förenklad delgivning ska kunna användas vid

 

 

 

talan om undanröjande av villkorlig dom ............

214

 

4.3.2

Förlängning av tidsfristen för förenklad

 

 

 

delgivning i brottmål.............................................

216

4.3.3Information om förenklad delgivning i brottmål

ska kunna delges genom en ljud- och

 

bildöverföring (videolänk) ...................................

230

4.3.4Regleringen av vilka befattningshavare som får delge information om förenklad delgivning

i brottmål ...............................................................

231

4.4Anpassning av förenklad delgivning till modern

kommunikation ....................................................................

234

4.4.1Behov av flera sätt att kommunicera

elektroniskt............................................................

234

4.4.2Ett kontrollmeddelande ska inte behövas vid

elektronisk kommunikation .................................

236

4.4.3Handlingar ska vid förenklad delgivning kunna skickas på elektronisk väg med en allmän

infrastruktur för säkra elektroniska försändelser

 

(Mina meddelanden).............................................

239

8

SOU 2021:46

Innehåll

4.4.4Delgivningstiden om två veckor bör inte

 

 

förkortas vid förenklad delgivning .......................

250

4.5

Konsekvenser ........................................................................

251

4.6

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ......................

255

5

Strafföreläggande ....................................................

257

5.1

Inledning................................................................................

257

5.2

Historik

.................................................................................

258

 

5.2.1

Processkommissionens betänkande

 

 

 

SOU 1926:32 .........................................................

258

5.2.2Processlagsberedningens betänkande

SOU 1938:44 .........................................................

260

5.2.3Trafikmålskommitténs betänkande

 

SOU 1963:27 .........................................................

260

5.2.4

Rättegångsutredningen SOU 1982:26..................

262

5.2.5

Åklagarutredningen -90s betänkande

 

 

SOU 1992:61 .........................................................

262

5.2.6

BRU:s betänkande SOU 2003:74 .........................

263

5.2.7

Straffprocessutredningen (SOU 2013:17) ...........

263

5.3 Gällande rätt ..........................................................................

264

5.3.1Allmänna förutsättningar för

 

strafföreläggande ...................................................

264

5.3.2

Påföljden ................................................................

265

5.3.3

Hinder för strafföreläggande ................................

265

5.3.4Innehållet och godkännande av

 

strafföreläggande ...................................................

266

5.4 Statistik

..................................................................................

267

5.4.1

Allmänt om strafförelägganden ............................

267

5.4.2Strafföreläggande i jämförelse med domstols

domar .....................................................................

270

5.4.3Strafföreläggande vid olika rattfylleribrott och

 

vid återfall av brott ................................................

271

5.4.4

Strafföreläggande med villkorlig dom ..................

273

5.4.5

Böter och villkorlig dom som påföljd ..................

274

5.4.6

Antal och andel godkända strafförelägganden.....

275

5.4.7

Strafförelägganden i försöksverksamheten ..........

277

9

Innehåll

SOU 2021:46

5.5 Behov av en förändring av strafförelägganden....................

278

5.5.1

Åklagaren ska ha kvar ansvaret för

 

 

strafföreläggande ...................................................

278

5.5.2Ingen omfördelning mellan strafföreläggande

 

och ordningsbot ....................................................

279

5.5.3

Fler strafförelägganden .........................................

279

5.5.4Fler sätt att erkänna brott och godta

strafföreläggande ...................................................

280

5.6 Förslag om ett reformerat system med strafföreläggande ... 282

5.6.1Kravet på att alla brott av den misstänkte ska

ingå i strafföreläggandet tas bort..........................

282

5.6.2Ny möjlighet till förhandsgodkännande av

strafföreläggande i stället för fullmaktsförfarande .. 286

5.6.3Strafföreläggande med villkorlig dom ska

kunna användas i flera fall än i dag .......................

296

5.6.4Strafföreläggande ska kunna utfärdas

 

samtidigt med ett villkorat åtalsbeslut .................

301

5.6.5

Snabbare strafförelägganden.................................

309

5.6.6

Enklare att godkänna strafföreläggande ..............

311

5.6.7

Åklagarens handläggning av strafförelägganden....

314

5.6.8Betalningstid för böter och annan betalningsskyldighet på grund av strafföreläggande och föreläggande

 

 

av ordningsbot.......................................................

316

 

5.6.9

Sekretess i strafföreläggande ................................

318

5.7

Konsekvenser........................................................................

321

5.8

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser......................

325

6

Uppdelad handläggning av åtal och deldom mot

 

 

samma tilltalad .......................................................

327

6.1

Bakgrund ...............................................................................

327

 

6.1.1

Inledning................................................................

327

 

6.1.2

Bestämmelserna i rättegångsbalken .....................

327

6.1.3Bestämmelserna i brottsbalken om flerfaldig

brottslighet och ny påföljd efter tidigare dom ....

329

6.2 Kartläggning och statistik ....................................................

333

10

SOU 2021:46

 

Innehåll

6.3 Reformbehovet .....................................................................

338

6.3.1

Behov av att dela upp handläggningen .................

338

6.3.2Hinder mot uppdelad handläggning och

 

deldom vid särskilda skäl bör tas bort ..................

343

6.3.3

En reform bör gälla generellt ................................

344

6.4Förslag om utökade möjligheter till uppdelad handläggning och deldom mot samma tilltalad vid flera

åtal..........................................................................................

345

6.5Behov av en straffrättslig reform vid straffmätning av

 

böter

.......................................................................................

347

6.6

Konsekvenser ........................................................................

349

6.7

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ......................

351

7

Snabbförfarande i brottmål för unga lagöverträdare .....

353

7.1

Inledning................................................................................

353

7.2

Gällande rätt ..........................................................................

354

 

7.2.1

Unga lagöverträdare i straffprocessystemet ........

354

 

7.2.2

Skyndsamhetskrav i ungdomsärenden .................

355

 

7.2.3

Förundersökningen ...............................................

356

 

7.2.4

Rätt till offentlig försvarare ..................................

364

 

7.2.5

Ett snabbt avgörande.............................................

366

 

7.2.6

Socialnämndens roll...............................................

367

7.3

Försöksverksamheten 2019–2021 ........................................

368

 

7.3.1

Inledning ................................................................

368

 

7.3.2

Brås utvärdering.....................................................

372

 

7.3.3

JK:s granskning......................................................

373

 

7.3.4

Statistik...................................................................

374

7.4

Fortsatt försöksverksamhet .................................................

378

7.4.1Åtgärder som behövs för att försöksverksamheten ska kunna övergå till en

 

permanent verksamhet ..........................................

378

7.4.2

Utbyggnad under 2022..........................................

379

7.4.3

Brottstyper i försöksverksamheten ......................

382

7.4.4

Tidsmål i projektet från och med 2022 ................

384

7.4.5

Bredare samverkan.................................................

387

11

Innehåll

SOU 2021:46

 

7.4.6

Åtgärder inom Polismyndigheten........................

389

 

7.4.7

Genomförande ......................................................

390

7.5

Skyndsam delgivning av misstanke......................................

392

7.6

Konsekvenser........................................................................

396

7.7

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser......................

400

8Brottsbekämpande myndigheters och domstolsväsendets tillgång till inkomstuppgifter från

 

Skatteverkets beskattningsdatabas ............................

401

8.1

Introduktion .........................................................................

401

8.2

Skatteverkets beskattningsdatabas ......................................

402

8.3Förslag om brottsbekämpande myndigheters och domstolsväsendets tillgång till inkomstuppgifter i

Skatteverkets beskattningsdatabas ......................................

405

8.4 Sekretess................................................................................

416

8.4.1

Sekretess i allmän domstol ...................................

416

8.4.2Sekretess hos Rättshjälpsmyndigheten

 

 

och Rättshjälpsnämnden.......................................

417

 

8.4.3

Sekretess under förundersökningen eller

 

 

 

hos de brottsbekämpande myndigheterna...........

418

8.5

Dataskyddsregleringen.........................................................

418

8.6

Konsekvenser........................................................................

421

8.7

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser......................

423

9

Enklare och rättvisare system för att återbetala

 

 

kostnader till staten för provtagning och analys

 

 

av blod, urin och saliv i brottmål................................

425

9.1

Inledning ...............................................................................

425

9.2Förslag på ett system med taxa för provtagning

 

och analys av blod, urin och saliv ........................................

428

9.3

Konsekvenser........................................................................

430

9.4

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser......................

432

12

SOU 2021:46Innehåll

10

Författningskommentar ............................................

435

10.1

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken .................

435

10.2

Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167)

 

 

med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare .........

449

10.3

Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:2041)

 

 

om särskild personutredning i brottmål, m.m. ...................

450

10.4

Förslaget till lag om ändring i offentlighets-

 

 

och sekretesslagen (2009:400)..............................................

451

10.5

Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen

 

 

(2010:1932)............................................................................

452

Bilagor

 

 

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2020:6 .............................................

459

Bilaga 2

Kommittédirektiv 2021:6 .............................................

471

Bilaga 3

Justitiekanslerns granskning

 

 

 

– vuxna lagöverträdare ..................................................

473

Bilaga 4

Justitiekanslerns granskning – unga lagöverträdare...

505

13

Förkortningar

BrB

Brottsbalken (1962:700)

Brå

Brottsförebyggande rådet

 

 

Brå-Lean

Försöksprojekt för ökad uppklaring av

 

mängdbrott som genomfördes under 2014 i

 

Stockholm

 

 

EKMR

Europeiska konventionen om skydd för de

 

mänskliga rättigheterna och de grundläggande

 

friheterna (Europakonventionen)

 

 

FuK

Förundersökningskungörelsen (1947:948)

 

 

JFUL

jourhavande förundersökningsledare

 

 

JK

Justitiekanslern

 

 

JO

Riksdagens ombudsmän

 

 

LPO

lokalpolisområde, polisiär verksamhet i en del

 

av eller i en eller flera kommuner

 

 

LUL

Lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser

 

om unga lagöverträdare

 

 

NEPU

Polismyndighetens efterlysningsregister

 

 

NFC

Nationellt forensiskt centrum, en avdelning

 

inom Polismyndigheten som utför forensiskt

 

arbete

 

 

OSL

Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

 

 

15

Förkortningar

SOU 2021:46

PO

polisområde, ett större område där ett eller

 

flera lokapolisområden ingår

 

 

RB

Rättegångsbalken (1942:740)

 

 

RF

Regeringsformen (1974:152)

 

 

SLF

Snabbare lagföring

 

 

TF

Tryckfrihetsförordningen (1949:105)

16

Sammanfattning

Utredningens direktiv

En särskild utredare ska utreda ett permanent snabbförfarande i brottmål och andra åtgärder för en snabbare lagföring av brott. Den försöksverksamhet med ett snabbförfarande i brottmål som pågår sedan januari 2018 har visat positiva resultat. Arbetet med att ut- veckla rättsväsendets förmåga att snabbt utreda och lagföra brott bör fortsätta. Det är viktigt för människors trygghet och deras förtroende för rättsväsendet att brott möts av en snabb reaktion från samhället.

Utredaren ska bl.a.

föreslå de åtgärder som behövs för att permanenta möjligheten att handlägga brottmål i ett snabbförfarande,

ta ställning till om den särskilda möjligheten att handlägga brott- mål med lagöverträdare under 18 år i ett snabbförfarande bör permanentas,

analysera hur förenklad delgivning kan utvecklas för att effektivi- sera delgivningsförfarandet,

analysera hur systemet med strafföreläggande kan utvecklas för att även i fortsättningen utgöra ett snabbt och effektivt alternativ till prövning i domstol, och

analysera och ta ställning till om reglerna om uppdelad hand- läggning av åtal och deldom är ändamålsenliga för ett snabbförfar- ande.

Under förutsättning att det ryms inom tiden för uppdraget är utred- aren oförhindrad att ta upp och lämna författningsförslag i frågor som har ett direkt samband med de frågeställningar som ska utredas

17

Sammanfattning

SOU 2021:46

särskilt. Det ingår inte i uppdraget att lämna förslag som gäller den straffrättsliga regleringen i brottsbalken.

Uppdraget skulle inledningsvis redovisas senast den 29 april 2021. I tilläggsdirektiv förlängdes utredningstiden till senast den 15 juni 2021.

Snabbförfarande i brottmål

Beskrivning av snabbare lagföring

Snabbare lagföring bygger på tre delar:

Arbetssätt

Regelverk

Samverkan

Figur 1 Tre delar i Snabbare lagföring

Regelverk Arbetsmetod

Samverkan

Arbetssätt

Arbetssättet innebär att polisen direkt i samband med ett brott genomför långtgående utredningsåtgärder, t.ex. förhör med den misstänkte och andra personer. Polispersonal i yttre tjänst får i sitt arbete stöd per telefon av en jourhavande förundersökningsledare. Syftet är att förbättra kvaliteten och ge stöd och hjälp i utrednings- arbetet. Det skapar också möjlighet till att polispersonal i yttre tjänst får återkoppling på sitt arbete. I många fall kan brottsutredningen

18

SOU 2021:46

Sammanfattning

avslutas direkt på brottsplatsen. I annat fall kan förundersöknings- ledaren besluta om hur brottsutredningen ska bedrivas. Arbetssättet innebär att det går snabbt att utreda och lagföra enklare brott som t.ex. trafikbrott, tillgreppsbrott och narkotikabrott.

Regelverk

I försöksverksamheten har ett särskilt tillfälligt regelverk tillämpats som möjliggjort snabbare lagföring i praktiken. Det handlar fram- för allt om möjligheten till tillgänglighetsdelgivning och utfärdande av strafföreläggandefullmakt (se nedan mer utförligt om detta). När tillgänglighetsdelgivning har använts har det varit möjligt att ge besked till den misstänkte om en preliminär tid för huvudförhand- ling i tingsrätten. Det har möjliggjort en snabb domstolsprövning efter brottet och inneburit små möjligheter för den misstänkte att förhindra eller fördröja processen. Samtidigt har den misstänktes rättigheter tillvaratagits när det t.ex. gäller rätten till offentlig för- svarare. Om den misstänkte har erkänt gärningen har han eller hon med en fullmakt för strafföreläggande kunnat lämna ett erkännande direkt som sedan legat till grund för att åklagaren ska utfärda ett strafföreläggande. Den misstänkte har därigenom kunnat lagföras snabbt.

Samverkan

Samverkan bygger på ett administrativ samordnande mellan polis, åklagare och domstol. Även Kriminalvården och Rättsmedicinal- verket har varit involverade i samverkan. Samverkan har bedrivits både lokalt och på nationell nivå. Samverkan har i stor utsträckning bidragit till att skapa en bra helhet och möjliggör en snabbare lag- föring av enklare brott i praktiken.

19

Sammanfattning

SOU 2021:46

Försöksverksamheten 2018–2021

Successiv utbyggnad

Försöksverksamheten har byggts ut successivt. Verksamheten inled- des under 2018 i tre lokalpolisområden i norra Stockholm. Sedan byggdes den ut under 2019 i hela norra Stockholm för att sedan under 2020 omfatta hela polisregion Stockholm som omfattar Gotlands län och Stockholms län. Under 2021 utökades försöksverksamheten till varje polisregion i hela landet, dock endast till en mindre del i varje region.

Utvärdering och granskning

Försöksverksamheten har utvärderats av Brottsförebyggande rådet. Utvärderingen visade att verksamheten överlag fungerat bra och att handläggningstiderna förbättrats. Det lyftes också fram vissa risker och problem. Även Justitiekanslern har närmare granskat försöks- verksamheten och konstaterade att den fungerat mycket väl. I gransk- ningen lyftes också en del aspekter som kunde förbättras.

Numera stor omfattning och snabb handläggning

Försöksverksamheten har gått från att bedrivas i liten omfattning till att nu omfatta en stor del av hela rättsväsendets verksamhet. Under 2020 avgjorde domstolarna i försöksverksamheten över 8 000 brott- mål. Den genomsnittliga handläggningstiden under 2020 från brott till domstolens avgörande uppgick till 5,9 veckor.

Permanent införande 2023

Det föreslås att ett permanent snabbförfarande ska införas i landet 2023. De författningsändringar som möjliggör ett införande föreslås träda i kraft den 1 januari 2023.

20

SOU 2021:46

Sammanfattning

Principerna i det permanenta snabbförfarandet

Enklare brott

Som utgångspunkt bör brott som är lätta och snabba att utreda kunna ingå i snabbförfarandet. Brottet bör typiskt sätt inte ta längre än några få veckor att utreda. Lagöverträdare under 18 år ska inte ingå i snabbförfarandet utan ingår i ett särskilt och separat snabb- förfarande för unga lagöverträdare.

Nya brottstyper och en fortsatt utveckling

Det föreslås att det ska vara möjligt att utveckla snabbförfarandet och inkludera nya brottstyper, t.ex. våld och hot mot tjänsteman eller våld och hot mot personal i offentliga miljöer, exempelvis butiks- anställda samt i viss utsträckning även brottslighet som inte utreds direkt på brottsplatsen, t.ex. brott av svårdelgivna eller brottsaktiva personer, personer i kriminell miljö eller personer med hemvist utom- lands som riskerar att anhållas eller häktas för att säkerställa lagföring.

Målsättning med 2–6 veckor från brott till avgörande

Det införs inga särskilda tidsfrister för handläggningen i snabbförfar- andet. I stället ska, precis som under försöksverksamheten, olika mål- sättningar för handläggningen tillämpas. När en förundersökning färdigställs direkt i samband med brottet ska huvudförhandling kunna hållas eller saken avgöras inom två veckor från brottet. När förundersökningen inte kan färdigställas direkt på brottsplatsen på grund av behov av ytterligare utredningsåtgärder, t.ex. förhör eller analys ska huvudförhandling kunna hållas eller saken avgöras inom sex veckor från brottet.

Preliminär tid för huvudförhandling eller avgörande

Under försöksverksamheten har den misstänkte i samband med brottsutredningen fått en preliminär tid för huvudförhandling. Det finns skäl att behålla denna ordning. Det finns dock behov av att förtydliga informationen till den misstänkte om att tingsrättens mål

21

Sammanfattning

SOU 2021:46

kan avgöras utan huvudförhandling. Det förtydligas också att det ska vara möjligt för tingsrätten att flytta den preliminära tiden för huvudförhandling i vissa fall.

Personutredning

Om brottet som utreds kan leda till fängelse finns det i vissa fall behov av att utreda den misstänktes personliga förhållanden för att ta fram ett underlag för domstolen att kunna bestämma rätt påföljd. En sådan utredning genomförs i dag av Kriminalvården efter beslut av domstol eller i vissa fall av åklagare. Det föreslås att förundersök- ningsledaren, t.ex. inom Polismyndigheten, ska vara behörig att fatta beslut om personutredning. Det är nödvändigt för att inte försena processen och för att den misstänktes ev. behov av stöd och hjälp snabbt ska klarläggas.

Regleringen om samråd och samverkan anpassas för att möjlig- göra snabba personutredningar.

Slutunderrättelse

I samband med att en förundersökning är avslutas ska den miss- tänkte underrättas om det och få möjlighet att ta del av utredningen och begära komplettering. I försöksverksamheten har en undantags- bestämmelse tillämpats som innebär att en sådan underrättelse inte behöver delges om det för brottet inte är föreskrivet strängare straff än fängelse tre år. Den s.k. treårsregeln föreslås bli permanent i snabb- förfarandet. Dessutom föreslås en ökad möjlighet att sända en under- rättelse elektroniskt utan krav på delgivning. Det föreslås också en möjlighet att delge en underrättelse för de lindriga brotten genom s.k. spikning och kungörelsedelgivning.

Den rättsliga regleringen

I snabbförfarandet tillämpas en rad olika bestämmelser om förunder- sökningen, delgivning och strafföreläggande. Bestämmelserna som reglerar dessa verktyg blir permanenta och allmänt tillämpliga när snabbförfarandet införs i landet.

22

SOU 2021:46

Sammanfattning

Myndigheterna ska samverka

Det föreslås att Polismyndighetens, Åklagarmyndighetens, Rätts- medicinalverkets, Kriminalvårdens och Domstolsverkets uppgifter att samverka i snabbförfarandet ska regleras i förordning.

Snabbförfarande under brottsutredningen

Det föreslås att det införs en särskild bestämmelse i förundersök- ningskungörelsen (1947:948) som reglerar snabbförfarandet under brottsutredningen. Brott av enkel beskaffenhet som kan utredas direkt eller inom kortare tid från brottet ska ingå i ett särskilt snabb- förfarande under utredningen av brottet.

Snabbförfarande i tingsrätten

Det föreslås att det införs en särskild bestämmelse i rättegångsbalken som reglerar tingsrätternas deltagande i snabbförfarandet. Varje tings- rätt ska tillämpa ett snabbförfarande för att skyndsamt avgöra vissa brottmål. I förfarandet ska ingå de brott som har handlagts i ett sär- skilt snabbförfarande under utredningen av brottet, om det inte är olämpligt. Tingsrätten ska regelbundet samverka med berörda myndig- heter i frågor om snabbförfarandet. Målsättningen för tingsrättens handläggning är att brottmål ska avgöras inom 2–6 veckor från brottet. En ytterligare målsättning för handläggningen är att huvud- förhandling ska hållas inom två veckor från den tidpunkt då den till- talade delgavs stämning.

Skyndsamhet i hovrätten

Det bedöms inte finnas behov av någon särskild reglering för hand- läggningen i hovrätten. Hovrätten ska prioritera snabbförfarandemål framför andra mål som inte är brådskande.

23

Sammanfattning

SOU 2021:46

Genomförande

Polismyndigheten ska leda och samordna

Polismyndigheten ska framöver ansvara för att samordna och leda verksamheten med Snabbare lagföring. Arbetet ska inledningsvis in- rikta sig på införandet i hela landet och därefter övergå till ett fortsatt utvecklingsarbete.

Uppdrag till Polismyndigheten

Det föreslås att regeringen ska ge Polismyndigheten i uppdrag att överväga att inrätta en särskild och fristående funktion som ansvarar för verksamheten inom Snabbare lagföring, analysera vilket lednings- behov som finns för verksamheten och överväga hur ledningsfunk- tionen närmare ska utformas och närmare analysera hur behovet av kompetensförsörjningen av förundersökningsledare ska lösas och vidta de åtgärder som är nödvändiga.

Fortsatt samverkan

Samverkan är en viktig del och ska fortsätta att ske med myndig- heterna och domstolarna på lokal och nationell nivå.

Konsekvenser

Införandet av ett permanent snabbförfarande i brottmål bedöms leda till flera brottsutredningar om enklare brott och därmed till fler brottmål i domstolarna men inte nödvändigtvis till ett ökat resurs- behov eller ökade kostnader. En förutsättning för att snabbförfaran- det inte ska leda till ökade kostnader eller negativa konsekvenser är dock att det styrs och organiseras på rätt sätt.

Snabbförfarandet i sig innebär en bättre resursanvändning och en mer rationell hantering av mängdbrott hos framför allt polisen och domstolarna.

24

SOU 2021:46

Sammanfattning

Tillgänglighetsdelgivning

Tillgänglighetsdelgivning är en viktig del av snabbförfarandet och är en av faktorerna som möjliggör en snabb lagföring. Den absoluta merparten av de som åtalas för brott i försöksverksamheten delges med tillgänglighetsdelgivning. Delgivningssättet bidrar till snabbare genomströmningstider och till en mer tillförlitlig delgivningsverk- samhet.

Beskrivning av tillgänglighetsdelgivning

Tillgänglighetsdelgivning innebär att delgivningsmottagaren får del- ges en handling genom att den hålls tillgänglig hos en myndighet, eller på en annan plats som myndigheten beslutar, från och med en i förväg bestämd tidpunkt (tillgänglighetsdelgivning). Principerna för tillgänglighetsdelgivning utformas på samma sätt som under försöks- verksamheten. För att tillgänglighetsdelgivning ska kunna användas krävs att delgivningsmottagaren vid ett personligt sammanträffande eller genom ljud- och bildöverföring fått information om sådan del- givning kan komma att användas.

Tillgänglighetsdelgivning innebär till skillnad från andra delgiv- ningssättet att den som ska delges behöver ta en större ansvar för att följa processen och hålla sig uppdaterad. Delgivningssättet är därför i många avseenden mer ingripande än andra delgivningssätt men har den fördel att domstolen mycket snabbt kan delge den tilltalade och framför allt hindra den tilltalade från att undanhålla sig delgivning.

Tillgänglighetsdelgivning i delgivningslagen och rättegångsbalken

Det föreslås att regleringen om tillgänglighetsdelgivning införs i del- givningslagen men att delgivningssättet endast ska få användas i de fall som särskilt anges i lag. Tillgänglighetsdelgivning ska enligt bestäm- melser i rättegångsbalken få används i brottmålsprocessen, under förundersökningen för slutunderrättelse och för talan om undan- röjande av villkorlig dom och skyddstillsyn.

25

Sammanfattning

SOU 2021:46

Ett nytt sätt att använda tillgänglighetsdelgivning – omedelbar tillgänglighetsdelgivning

Det föreslås också att det införs en uttrycklig möjlighet att använda tillgänglighetsdelgivning för redan tillgängliga och upprättade hand- lingar, s.k. omedelbar tillgänglighetsdelgivning. Delgivningssättet kan användas för personer som eftersöks för delgivning av bl.a. de all- männa domstolarna i brottmålsprocessen. Bestämmelserna om att efterlysa personer kompletteras för att möjliggöra ett system där eftersökta personer för delgivning blir efterlysta och kan delges när de anträffas av polisen.

Förenklad delgivning

Beskrivning av förenklad delgivning

Förenklad delgivning sker genom att handlingen som ska delges skickas till delgivningsmottagaren och att det närmast följande arbets- dag skickas ett kontrollmeddelande om att handlingen har skickats. Förenklad delgivning har skett när två veckor har förflutit från det att handlingen skickades, om kontrollmeddelandet har skickats på föreskrivet sätt och det inte med hänsyn till omständigheterna fram- står som osannolikt att handlingen kommit fram inom denna tid. Vid förenklad delgivning ska handlingen och kontrollmeddelandet skickas till delgivningsmottagarens senast kända adress. Bestämmelsen är teknikneutral vilket innebär att det är möjligt att skicka handlingen och kontrollmeddelandet på elektronisk väg.

Förenklad delgivning får användas av en av en myndighet vid delgivning med den som är part eller har liknande ställning i ett mål eller ärende, om denne har fått information av myndigheten om att delgivningssättet kan komma att användas i målet eller ärendet.

Förenklad delgivning får normalt inte användas vid delgivning av en handling som inleder ett förfarande. I brottmål finns dock ett undantag till denna bestämmelse som innebär att en tingsrätt i vissa fall kan delge den tilltalade med förenklad delgivning om denne tidigare fått information om att delgivningssättet kan komma att användas.

26

SOU 2021:46

Sammanfattning

Förenklad delgivning i brottmålsprocessen m.m.

Vid talan om undanröjande av villkorlig dom

Förenklad delgivning kan i dag användas vid talan om undanröjande av skyddstillsyn. Det föreslås att möjligheten att använda förenklad delgivning utökas till att också omfatta talan om undanröjande av villkorlig dom. Behovet aktualiseras främst när en villkorlig dom med samhällstjänst ska undanröjas.

Tidsfrist från tio veckor till ett år när handläggningen av åtalet inleds

Tidsfristen för att använda förenklad delgivning i brottmål förlängs från tio veckor till ett år. Samtidigt begränsas möjligheten till för- enklad delgivning i brottmål till att det endast får används när hand- läggningen av åtalet inleds. För att tingsrätten ska kunna använda för- enklad delgivning under den fortsatta handläggningen krävs att den tilltalade på nytt delges information om förenklad delgivning. Tings- rätten ska kunna använda förenklad delgivning under den första månaden efter åtals väckande utan att delge ny information om för- enklad delgivning.

Möjlighet att använda ljud- och bildöverföring (videolänk)

Förenklad delgivning i brottmål får i dag endast användas om den tilltalade delgetts information om att delgivningssättet kan användas i tingsrätten om det skett vid ett personligt sammanträffande. Det föreslås att information om förenklad delgivning i brottmål ska kunna delges genom en ljud- och bildöverföring (videolänk).

Utökad krets av befattningshavare

Kretsen av befattningshavare som får delge information om förenklad delgivning i brottmål utökas till den som är anställd vid en brotts- bekämpande myndighet och som myndigheten har utsett. Det inne- bär att regleringen görs generell för att samtliga brottsbekämpande myndigheter ska kunna delge information om förenklad delgivning i brottmål. Det betyder att det blir möjligt för anställda vid Skatte-

27

Sammanfattning

SOU 2021:46

verket i dess brottsbekämpande verksamhet att delge en sådan infor- mation. Det blir också möjligt för befattningshavare hos myndigheter som i framtiden får nya brottsbekämpande uppgifter att delge infor- mation om förenklad delgivning i brottmål.

Modern anpassning av bestämmelserna av förenklad delgivning

Inget kontrollmeddelande vid elektronisk kommunikation

Det föreslås att kontrollmeddelande inte behöver skickas vid förenk- lad delgivning om handlingen skickas elektroniskt eftersom det inte fyller någon funktion. Kontrollmeddelandet är endast meningsfullt vid post eftersom förfarandet utgår från att det är låg sannolikhet att två postförsändelser försvinner i postgången. Vid elektronisk kom- munikation är det i stället andra felkällor som gör att handlingen inte kommer fram.

Anpassning till Mina meddelanden

Det föreslås att bestämmelserna om förenklad delgivning anpassas för att kunna fungera med tjänsten Mina meddelanden. Tjänsten är en infrastruktur för digital post som innebär att mottagaren har en digital brevlåda, t.ex. Min myndighetspost eller Kivra. Fler än fyra och en halv miljoner personer har i dag en digital brevlåda dit de kan få post från det offentliga digitalt, i stället för på papper. De nya bestämmelserna som föreslås innebär att en handling kan skickas till Mina meddelanden om delgivningsmottagaren är ansluten till tjäns- ten och inte aktivt motsatt sig att ta emot handlingen på det sättet. Det krävs fortfarande att delgivningsmottagaren i förväg fått infor- mation om att förenklad delgivning kan komma att användas. Det krävs dock inte att delgivningsmottagaren i förväg anvisat eller god- tagit att ta emot handlingen på det sättet eftersom en anslutning till tjänsten i sig utgör ett sådant medgivande.

28

SOU 2021:46

Sammanfattning

Inga andra förändringar

Det har övervägts om handlingen och kontrollmeddelandet ska kunna skicka på två olika sätt, t.ex. både per post och elektroniskt. En sådan reform bedöms dock göra förfarandet mer komplicerat utan att det ökar tillförlitligheten av att handlingen kommer fram. Det föreslås därför inte någon sådan lösning. Däremot kan det vara lämpligt att använda påminnelser av olika slag för att se till delgivnings- mottagaren t.ex. inställer sig i domstol. Ett sådant tillvägagångssätt ligger dock utanför själva delgivningsförfarandet men innebär i prak- tiken att delgivningsmottagaren får bättre förutsättningar att ta del av handlingar eller inställa sig i domstol.

Det har också övervägts om delgivningstiden på två veckor ska för- kortas vid elektronisk kommunikation. Det finns dock med tanke på den ännu begränsade användningen av elektronisk kommunikation i samband med delgivning nackdelar med en sådan reform. Delgivnings- fristen per post bör inte förkortas med hänsyn till hur postgången utvecklas. Samma regler bör gälla för post och elektronisk kommu- nikation. Det föreslås därför ingen ändring av delgivningstiden.

Strafföreläggande

Strafföreläggande innebär att åklagare utfärdar ett föreläggande med böter och/eller villkorlig dom som den misstänkte kan godta. Om den misstänkte godtar strafföreläggandet behövs ingen brottmåls- rättegång. Det är också möjligt att ålägga den misstänkte att t.ex. betala skadestånd eller att förverka ett brottsverktyg i strafföreläggan- det. Strafföreläggandet är ett viktigt verktyg vid lagföring av mängd- brott eftersom det sparar stora resurser för både åklagare och dom- stol. Det är angeläget att öka förutsättningarna för användandet av strafförelägganden.

I försöksverksamheten har strafföreläggande varit en viktig del. Med ett fullmaktsförfarande har den misstänkte kunnat lämna en fullmakt till polisen i samband med brottet och på så sätt kunnat få sitt bötesstraff snabbt.

29

Sammanfattning

SOU 2021:46

Förenklade bestämmelser om strafförelägganden

Bestämmelserna om strafföreläggande föreslås bli förenklade för att göra handläggningen enklare och för att möjliggöra fler strafföreläg- ganden.

Det föreslås att förbudet mot att utfärda strafföreläggande om i föreläggandet inte tas upp alla brott av den misstänkte vilka enligt åklagarens vetskap föreligger till bedömning tas bort. Det innebär att strafföreläggande ska kunna användas mot personer som är brotts- aktiva eller samtidigt misstänks för fler brott.

Det föreslås också att det ska bli lättare att använda strafföreläg- gande för att ålägga den misstänkte en villkorlig dom. Kravet på att den misstänkte ska behöva träffa åklagaren personligen tas bort. I dag krävs att åklagaren bedömer att det är uppenbart att rätten skulle döma till en villkorlig dom för att ett strafföreläggande med villkor- lig dom ska kunna utfärdas. Det föreslås att kravet i stället utformas så att det ska vara sannolikt att rätten skulle döma till en sådan på- följd. Strafföreläggande med villkorlig dom ska därför kunna utfär- das i något fler fall än vad som är möjligt i dag.

Förhandsgodkännande av strafföreläggande

I försöksverksamheten har ett särskilt fullmaktsförfarande för strafföreläggande använts. Förfarandet innebär att den misstänkte i samband med ett brott i ett tidigt skede av utredningen, ofta direkt på brottsplatsen, lämnat en fullmakt till polisen att godkänna ett strafföreläggande. Åklagaren har sedan kunnat utfärda strafföreläg- gande för brottet utan att den misstänkte behöver medverka. För- farandet har använts för t.ex. ringa stöld, rattfylleri, köp av sexuell tjänst, brott mot knivlagen och olovlig körning. Med tiden har allt fler brottstyper tillkommit i försöksverksamheten.

Fördelarna med förfarandet är flera. En fördel är att den miss- tänkte inte längre behöver medverka i processen efter att han eller hon har lämnat en fullmakt till polisen. Det har därför inte funnits behov av att vidta delgivningsåtgärder mot den misstänkte. En annan fördel är att utredningen kan bedrivas på ett mer rationellt sätt och avslutas snabbare. Fullmaktsförfarandet har använts för cirka 10– 15 procent av ärendena i försöksverksamheten. Det förväntas dock att andelen i framtiden ska kunna bli ännu större.

30

SOU 2021:46

Sammanfattning

Det föreslås att fullmaktsförfarandet för strafföreläggande görs om och förenklas. Den nya ordningen innebär att den misstänkte, i stället för en fullmakt, lämnar ett förhandsgodkännande. Det finns då inte något behov av att utse något ombud och förfarandet blir lättare att förstå för den misstänkte.

Villkorat åtalsbeslut och strafföreläggande

I dag utfärdar åklagaren strafföreläggande och väcker åtal mot den misstänkte först när tiden för att godkänna strafföreläggandet har gått ut. Det innebär att åklagaren vid två tillfällen behöver ta ställ- ning till ansvarsfrågan, både vid utfärdandet av strafföreläggandet och sedan vid åtalsbeslutet.

Det föreslås att det ska bli möjligt för åklagaren att utfärda straff- föreläggande och samtidigt fatta beslut om ett villkorat åtalsbeslut. Åtalsbeslutet är villkorat av att den misstänkte inte godkänner straff- föreläggandet. Stämningsansökan ges in till domstolen först när tiden för att godkänna strafföreläggandet har gått ut om den misstänkte inte godkänner det. Den misstänkte får del av strafföreläggandet och åklagarens stämningsansökan samtidigt. Det blir därför tydligare för den misstänkte vilka alternativ som finns. Eftersom stämningsansökan innehåller en redogörelse för vilken bevisning som åklagaren åbe- ropar blir det lättare för den misstänkte att till ställning till frågan om strafföreläggande.

Figur 2 En ny ordning med möjlighet att utfärda strafföreläggande och samtidigt fatta ett villkorat åtalsbeslut

SF

Åtal

Villkorat åtalsbeslut/

Godkännande

frist

Utfärdande av

 

strafföreläggande

 

Strafföreläggande

Den misstänkte får strafföreläggande och en kopia på stämningsansökan samtidigt alternativt allt i en och samma handling.

Åtalsbeslutet är villkorat och verkställs först om strafföreläggandet inte godkänns och stämningsansökan ges in till rätten.

Åtal väcks

Strafföreläggandet kan inte godkännas när fristen gått ut och stämningsansökan har lämnats in.

Åtal

Stämningsansökan ges in till tingsrätten.

31

Sammanfattning

SOU 2021:46

Snabbare och enklare strafförelägganden

Handläggningen av strafförelägganden ska göras snabbare. I dag kan förfarandet dra ut på tiden i flera månader. Det föreslås att den tids- frist som den misstänkte har att godkänna strafföreläggandet inte får sättas längre än nödvändigt. En påminnelse ska endast skickas till den misstänkte för att påminna om att godkännandetiden är på väg att gå ut.

Ett godkännande av strafföreläggande eller förhands-godkännande ska kunna skrivas under med den enklare formen av elektronisk under- skrift om det sker i närvaro av t.ex. en åklagare eller polis. Det inne- bär att samma tekniklösning som i dag används för digital ordnings- bot också ska kunna användas för strafförelägganden. Det föreslås också att digitala tjänster för att godkänna och betala strafföreläg- gande ska utredas i åklagarväsendet.

Åklagarens handläggning av strafförelägganden

I försöksverksamheten har de som misstänks för brott kunnat lag- föras i domstol mycket snabbt. Med delgivningssättet tillgänglighets- delgivning har det varit möjligt för domstolen att delge den tilltalade åtalet i princip direkt. Delgivningssättet medför också begränsade möjligheter för den tilltalade att undanhålla sig delgivning och på så sätt fördröja eller förhindra en domstolsprövning. Det är därför vik- tigt att rättsväsendets förmåga att lagföra personer inte hindras.

Om det finns förutsättningar för det, bör åklagaren även fortsätt- ningsvis utfärda strafföreläggande för den misstänkte i stället för att väcka åtal. Det föreslås dock ett undantag från denna bestämmelse om det riskerar att hindra domstolens möjligheter att senare delge den tilltalade med tillgänglighetsdelgivning eller förenklad delgiv- ning i brottmål.

Längre betalningstid för strafföreläggande och ordningsbot

Det föreslås att den som godkänner ett strafföreläggande eller ett föreläggande av ordningsbot ska få längre tid att frivilligt betala sina böter eller andra betalningsförpliktelser till det allmänna. På så sätt ökar incitamentet att godta ett föreläggande vid erkännande i stället för att begära domstolsprövning endast för få längre tid på sig att

32

SOU 2021:46

Sammanfattning

betala. En längre betalningstid förväntas leda till en ökning av betal- ningsförmågan och betalningsviljan.

Den som godkänner ett strafföreläggande eller ett föreläggande av ordningsbot ska få tre månader på sig att betala frivilligt. Om den misstänkte har betalat minst halva beloppet inom den tiden ska betal- ningsfristen förlängas ytterligare tre månader. Den misstänkte ska därför som längst kunna få sex månader på sig att betala frivilligt.

Sekretess i strafföreläggande

I dag är det inte möjligt att sekretessbelägga uppgifter i ett ärende om strafföreläggande. Det innebär att åtal måste väckas endast för att t.ex. kunna skydda identiteten hos en målsägande eller för att för- hindra ett utlämnande av uppgifter som i andra sammanhang skyddas av sekretess, t.ex. uppgifter om barnpornografibrott. Det föreslås att det införs en möjlighet att skydda uppgifter med sekretess i ett ärende om strafföreläggande på samma sätt som om saken hade hanterats i domstol.

Uppdelad handläggning och deldom i domstol

Som huvudregel ska flera åtal mot en och samma tilltalad i domstol hanteras gemensamt. Det kan av praktiska skäl ibland finnas behov av att dela upp handläggningen, bl.a. i ett snabbförfarande i brottmål. I försöksverksamheten har en målsättning varit att den misstänkte ska lagföras inom 2–6 veckor från brottet. En bestämmelse om gemen- sam handläggning kan därför medföra att lagföringen fördröjs för dem som är särskilt brottsaktiva.

När handläggningen ska delas upp ska domstolen i dag göra en bedömning om det är till fördel för handläggningen. Domstolen ska också göra en prövning om det finns särskilda skäl mot en sådan upp- delning. Ett särskilt skäl mot en uppdelad handläggning eller deldom är om den tilltalade skulle drabbas av en påtaglig nackdel i påföljds- hänseende.

Det föreslås en ny ordning som innebär att domstolen endast ska göra en bedömning om det finns en fördel för handläggningen att den delas upp. Det innebär att domstolens bedömning i första hand ska ta sikte på de praktiska aspekterna som en uppdelad handlägg-

33

Sammanfattning

SOU 2021:46

ning leder till. Intresset av en snabb lagföring ska i framtiden också beaktas vid denna bedömning.

Snabbförfarande för unga lagöverträdare

Parallellt med försöksverksamheten för vuxna lagöverträdare har det bedrivits en försöksverksamhet med snabbare lagföring för unga lagöverträdare, dvs. personer under 18 år. Försöksverksamheten in- leddes i januari 2019 i norra Stockholm.

Arbetsmetoden i försöksverksamheten för unga har vissa likheter med vuxenförfarandet men är anpassat till lagföringsprocessen för unga. I förfarandet för unga lagöverträdare har varken tillgänglig- hetsdelgivning eller strafföreläggandefullmakter använts. I stället har fokus legat på polisens samverkan med socialtjänsten och att snabbt inleda brottsutredningen och hålla förhör med den unge.

Fortsatt försöksverksamhet

Underlaget i försöksverksamheten har hittills varit begränsad. Verk- samheten har än så länge endast bedrivits i ett begränsat geografiskt område. Förfarandet har utvärderats av Brottsförebyggande rådet och har också granskats av Justitiekanslern. Försöksverksamheten bör förlängas och utvidgas för att senare kunna införas permanent.

Grunderna i snabbförfarandet

Förfarandet bygger på att polisen i ett tidigt skede ska hålla förhör med den unge och underrätta denne om att han eller hon är miss- tänkt för brott. När en ung misstänkt underrättas om misstanke om brott ska förundersökningen enligt bestämmelser i lag som huvud- regel slutföras inom sex veckor. I förfarandet ska den unge höras och delges misstanke inom en vecka från brottet eller ingripandet.

Förundersökningsledaren har en nyckelroll i verksamheten efter- som kontakten mellan den yttre polispersonalen och förundersök- ningsledaren förbättra kvaliteten i utredningen och ger möjlighet till återkoppling på utredningsarbetet.

34

SOU 2021:46

Sammanfattning

Tingsrätten ska framöver i försöksverksamheten prioritera samt- liga brottmål i snabbförfarandet. Den samverkan som i dag bedrivs av den lokala polisverksamheten och socialtjänsten ska fortsätta och även utvecklas. Samverkan ska i framtiden tydligare inkludera åklagare och domstol.

Förlängning till 2024 och utvidgning till hela polisregion Stockholm

I syfte att få ett bredare beslutsunderlag och genomföra förbättringar föreslås att försöksverksamheten ska fortsätta fram till utgången av 2024. Det föreslås att försöksverksamheten under 2022 ska utvidgas till hela polisregion Stockholm som omfattar Gotlands och Stockholms län.

Fler brottstyper och grova brott mot person

Det finns behov av att utveckla snabbförfarandet utifrån den erfar- enhet som uppnåtts i försöksverksamheten. Det föreslås att den av- gränsning av de brottstyper som handläggs i snabbförfarandet breddas. I dag ingår samtliga ingripandebrott som polisen utreder utan med- verkan från åklagare, t.ex. trafikbrott, narkotikabrott, tillgreppsbrott och vissa våldsbrott. I förfarandet har dock i stort sett endast mer lindriga brott handlagts. Det finns därför behov av att i praktiken också handlägga mer allvarlig brottslighet i förfarandet.

Det föreslås därutöver att brott mot person, oberoende av om brottet ska utredas under medverkan från åklagare, t.ex. allvarliga vålds- och tillgreppsbrott som rån, ska ingå i förfarandet. Det ska också vara möjligt att utreda dessa brott i förfarandet även om polisen inte direkt anträffar gärningspersonen på brottsplatsen under förutsätt- ning att gärningspersonen är utpekad av t.ex. brottsoffret eller ett vittne eller om det finns förutsättningar att snabbt identifiera den misstänkte på annat sätt.

Skyndsam delgivning av misstanke för den som är under 18 år

I försöksverksamheten har en del av arbetssättet varit att skyndsamt delge misstanke om brott och hålla förhör med den unge. Det finns redan bestämmelser om att en förundersökning mot någon under

35

Sammanfattning

SOU 2021:46

18 år ska bedrivas skyndsamt. Det finns dock inte någon reglering om hur skyndsamt förhör ska hållas eller när den unge ska delges misstanke om brott. När misstanke om brott har delgetts ska för- undersökningen som huvudregel enligt lag slutföras inom sex veckor.

Det föreslås att delgivning av misstanke om brott mot den som är under 18 år och som gäller brott på vilket fängelse kan följa ska ske så snart som möjligt efter det att misstanken har uppkommit och det kan ske utan men för utredningen. Regleringen föreslås redan nu bli permanent och träda i kraft den 1 januari 2023.

Brottsbekämpande myndigheters och domstolsväsendets tillgång till inkomstuppgifter från Skatteverkets beskattningsdatabas

Det föreslås att flera brottsbekämpande myndigheter och allmän dom- stol ska få tillgång till inkomstuppgifter från Skatteverkets beskatt- ningsdatabas. Uppgifterna ska bl.a. kunna användas som ett underlag för beräkning av dagsböter och andra påföljder. I dag har rättsväsen- det små möjligheter att kontrollera eller på egen hand själv ta fram uppgifter om den misstänktes eller den tilltalades ekonomiska för- hållanden. Tillgången till beskattningsdatabasen förväntas leda till att fler korrekta bötesstraff.

De allmänna domstolarna, Rättshjälpsmyndigheten och Rätts- hjälpsnämnden föreslås också få tillgång till uppgifter i beskattnings- databasen för att i vissa fall kunna beräkna eller kontrollera åter- betalningsskyldighet, avgift eller ersättning, t.ex. rättshjälpsavgift och återbetalningsskyldighet i brottmål för offentlig försvarare.

Enklare och rättvisare system för att återbetala kostnader till staten för provtagning och analys av blod, urin och saliv

Den som döms för ett brott av en domstol eller lagförs i ett strafföre- läggande ska som huvudregel ersätta staten för kostnader i brotts- utredningen för provtagning och analys av blod, urin och saliv. Syste- met är i dag konstruerat på ett sätt som innebär att kostnaden måste beräknas och bestämmas i varje enskilt fall. Det innebär att det är svårt att förutse och i förväg beräkna kostnaden. Kostnaden styrs av

36

SOU 2021:46

Sammanfattning

faktorer som inte kan påverkas av den enskilde eller som saknar en koppling till brottet eller dess allvar.

Det föreslås en ordning som innebär att det ska bli möjligt att i författning bestämma avgifter för provtagnings- och analyskostnader som baserar sig på schabloner. Det förväntas underlätta handlägg- ningen för rättsväsendets aktörer, inte minst i samband med för- handsgodkännande av strafförelägganden. Det blir också rättvisare för dem som lagförs för brott.

37

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 30 kap. 4 §, 31 kap. 1 §, 33 kap. 6 och 6 a §§, 45 kap. 3 § och 48 kap. 2–5, 7–10 och 12 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 7 §, 33 kap. 6 b § och 48 kap. 2 a och 10 a §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 7 §1

Varje tingsrätt ska tillämpa ett snabbförfarande för att skyndsamt avgöra vissa brottmål. I förfaran- det ska ingå de brott som har hand- lagts i ett särskilt snabbförfarande under utredningen av brottet, om det inte är olämpligt. Tingsrätten ska regelbundet samverka med berörda myndigheter i frågor om snabbförfarandet.

30kap. 4 §2

Om flera åtal handläggs i en

Om flera åtal handläggs i en

rättegång får dom meddelas i fråga

rättegång får dom meddelas i fråga

om något av dem trots att hand-

om något av dem trots att hand-

läggningen av de övriga åtalen inte

läggningen av de övriga åtalen inte

1Tidigare paragraf 1 kap. 7 § upphävd genom 1990:443.

2Senaste lydelse 2014:320.

39

Författningsförslag

SOU 2021:46

avslutats (deldom). Om åtalen avser samma tilltalad får deldom meddelas endast om det är till fördel för målets handläggning och det inte finns särskilda skäl mot det.

avslutats (deldom). Om åtalen avser samma tilltalad får deldom meddelas endast om det är till fördel för målets handläggning.

31kap. 1 §3

Om den tilltalade döms för

Om den tilltalade döms för

brottet i ett mål där åklagaren för

brottet i ett mål där åklagaren för

talan, ska den tilltalade ersätta

talan, ska den tilltalade ersätta

staten för det som betalats av

staten för det som betalats av

allmänna medel i ersättning till

allmänna medel i ersättning till

försvarare. Den tilltalade ska också

försvarare. Den tilltalade ska också

ersätta staten för kostnaden att

ersätta staten för kostnaden att

hämta honom eller henne till

hämta honom eller henne till

rätten och för kostnaden för prov-

rätten och för kostnaden för prov-

tagning och analys av blod, urin

tagning och analys av blod, urin

och saliv som avser honom eller

och saliv som avser honom eller

henne och som har gjorts för

henne och som har gjorts för

utredning om brottet.

utredning om brottet. Kostnaden

 

för provtagning och analys får

 

bestämmas enligt en särskild taxa

 

som baserar sig på en schablon.

 

Regeringen eller

den myndighet

 

som regeringen

bestämmer får

 

meddela föreskrifter om taxan.

Ersättningsskyldigheten omfattar dock inte kostnader som inte skäligen varit motiverade för utredningen, eller kostnader som vål- lats genom vårdslöshet eller försummelse av någon annan än den tilltalade, hans eller hennes ombud eller försvarare som utsetts av honom eller henne. Ersättningsskyldigheten omfattar inte heller det som betalats i ersättning till en försvarare för utlägg för tolkning av överläggning med den tilltalade.

Den tilltalade är inte i något annat fall än som avses i 4 § första stycket skyldig att betala mera av kostnaden för försvararen än vad han eller hon skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift vid rättshjälp

3Senaste lydelse 2018:533.

40

SOU 2021:46

Författningsförslag

enligt rättshjälpslagen (1996:1619). Det som sägs i den lagen om kostnad för rättshjälpsbiträde gäller i stället kostnad för offentlig för- svarare.

Det belopp som den tilltalade ska betala får sättas ned helt eller delvis, om det finns skäl till det med hänsyn till den tilltalades brotts- lighet eller hans eller hennes personliga och ekonomiska förhållanden.

Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersätta understiger en viss gräns som regeringen fastställt, ska han eller hon inte vara ersättningsskyldig.

33kap. 6 §4

Bestämmelserna i 3 § andra stycket, 34–38 och 47–51 §§ del- givningslagen (2010:1932) gäller inte delgivning av stämning i brott-

mål.

 

 

 

 

 

Bestämmelserna

i

24 § och

Bestämmelserna i

24 §

och

25 § första stycket delgivnings-

25 § första stycket delgivnings-

lagen hindrar inte att den till-

lagen hindrar inte att den till-

talade delges stämning och andra

talade delges stämning och andra

handlingar i ett brottmål genom

handlingar i ett brottmål när hand-

förenklad delgivning om han eller

läggningen av åtalet inleds genom

hon av en tjänsteman som anges i

förenklad delgivning

om

han

tredje stycket vid ett personligt

eller hon av en befattningshavare

sammanträffande

har

delgetts

som anges i tredje stycket vid ett

information om att förenklad del-

personligt sammanträffande eller

givning kan komma att användas

genom en ljud- och bildöverföring

i tingsrätten och det vid den tid-

har delgetts information om att

punkt då handlingarna skickas

förenklad delgivning kan komma

till den tilltalade inte har förflutit

att användas i tingsrätten och det

längre tid än tio veckor sedan

vid den tidpunkt då handlingarna

informationen lämnades.

skickas till den tilltalade inte har

 

 

 

förflutit längre tid än ett år sedan

 

 

 

informationen lämnades.

 

Information som avses i andra stycket får delges av a) en åklagare,

b) en polisman eller annan

b) en polisman,

anställd vid Polismyndigheten eller

 

4Senaste lydelse 2016:37.

41

Bestämmelserna i 6 § andra stycket gäller även handlingar i ett mål enligt 27 kap. 6 § och 28 kap. 9 § brottsbalken om infor- mationen har delgetts den dömde personligen eller genom en ljud- och bildöverföring av en anställd inom Kriminalvården med anled- ning av myndighetens beslut att begära att åklagare för talan om att påföljden ska undanröjas. Det som sägs om åtalet i 6 § andra stycket ska i stället avse talan om undanröjande.
6 b § Tillgänglighetsdelgivning enligt
52–55 §§ delgivningslagen får an- vändas för att delge
a) den tilltalade stämning och andra handlingar i brottmål,
b) den misstänkte underrättelse enligt 23 kap. 18 a § första stycket, och
c) den dömde handlingar i mål enligt 27 kap. 6 § och 28 kap. 9 § brottsbalken.
Information om tillgänglighets- delgivning får lämnas av de befatt-

Författningsförslag

SOU 2021:46

Ekobrottsmyndigheten som myndig- heten har utsett,

c)en tulltjänsteman,

d)en tjänsteman vid Kustbevakningen, eller

e)en anställd vid en brotts- bekämpande myndighet som myn- digheten har utsett.

6 a §5

Bestämmelserna i 6 § andra stycket gäller även handlingar i ett mål enligt 28 kap. 9 § brotts- balken om informationen har del- getts den dömde personligen av en anställd inom Kriminalvården med anledning av myndighetens beslut att begära att åklagare för talan om att skyddstillsynen ska undanröjas.

5Senaste lydelse 2021:250.

42

SOU 2021:46

Författningsförslag

ningshavare som följer av 6 § tredje stycket. Information om till- gänglighetsdelgivning enligt första stycket c) får också lämnas av en anställd inom Kriminalvården med anledning av myndighetens beslut att begära att åklagare för talan om att påföljden ska undanröjas.

45kap. 3 §6

Om åtal har väckts mot

Om åtal har väckts mot

någon för flera brott ska åtalen

någon för flera brott ska åtalen

handläggas i en rättegång. Åtalen

handläggas i en rättegång. Åtalen

får dock handläggas var för sig

får dock handläggas var för sig

om det är till fördel för målets

om det är till fördel för målets

handläggning och det inte finns

handläggning.

särskilda skäl mot det.

 

Om åtal har väckts mot flera personer får åtalen handläggas i en rättegång om det är till fördel för målets handläggning eller det annars finns skäl för det.

Åtal får inte förenas om domstolen är obehörig att handlägga något av åtalen eller om det gäller olika rättegångsformer för dem.

Åtal som handläggs gemensamt får delas upp när det finns skäl för det.

48kap. 2 §7

Strafföreläggande enligt detta kapitel innebär att den misstänkte föreläggs ett bötesstraff, efter vad åklagaren anser att brottet bör föranleda, som den misstänkte får godkänna omedelbart eller inom en viss tid. Under de förutsättningar som anges i 4 § andra stycket får strafföreläggande avse villkorlig dom eller en sådan påföljd i förening med böter. Av 5 a § framgår att ett strafföreläggande också får omfatta ett enskilt anspråk som avser betalningsskyldighet.

Föreläggande av ordningsbot enligt detta kapitel innebär att den misstänkte föreläggs ett bötesstraff, efter vad som bestämts enligt

6Senaste lydelse 2014:320.

7Senaste lydelse 2018:1951.

43

Författningsförslag

SOU 2021:46

14 §, som han eller hon får godkänna omedelbart eller inom en viss tid.

Om ett brott är förenat med

Om ett brott är förenat med

egendoms förverkande, annan så-

egendoms förverkande, annan så-

dan särskild rättsverkan eller sär-

dan särskild rättsverkan eller sär-

skild rättsverkan i form av avgift

skild rättsverkan i form av avgift

enligt lagen (1994:419) om brotts-

enligt lagen (1994:419) om brotts-

offerfond, ska också en sådan

offerfond, ska också en sådan

särskild rättsverkan omfattas av

särskild rättsverkan omfattas av

ett strafföreläggande eller ett före-

ett strafföreläggande eller ett före-

läggande av ordningsbot. Det-

läggande av ordningsbot. Det-

samma gäller kostnad för prov-

samma gäller kostnad för prov-

tagning och analys av blod, urin

tagning och analys av blod, urin

och saliv som avser den miss-

och saliv enligt de grunder som

tänkte och som har gjorts för

följer av

31 kap. 1 § som avser

utredning om brottet. I fråga om

den misstänkte och som har

sådan kostnad tillämpas bestäm-

gjorts för utredning om brottet.

melserna om särskild rättsverkan.

I fråga om sådan kostnad

 

tillämpas

bestämmelserna om

 

särskild rättsverkan.

Om ett brott är förenat med företagsbot ska boten också före- läggas genom strafföreläggande som den misstänkte får godkänna.

2 a §

Åklagaren får fatta ett villkorat beslut om att väcka åtal mot den misstänkte när ett strafföreläggande utfärdas.

Beslutet får verkställas om straff- föreläggandet inte godkänns inom den fastställda tiden genom att stämning eller stämningsansökan

 

 

ges in till rätten.

 

3 §8

 

Har ett

föreläggande enligt

Har ett

föreläggande enligt

detta kapitel utfärdats till god-

detta kapitel utfärdats till god-

kännande

inom viss tid, får

kännande

inom viss tid, får

8Senaste lydelse 2000:299.

44

SOU 2021:46Författningsförslag

frågan om ansvar för brottet tas

frågan om ansvar för brottet tas

upp på nytt innan denna tid har

upp på nytt innan denna tid har

gått ut endast om den misstänkte

gått ut endast om den misstänkte

har förklarat att han inte god-

har förklarat att han eller hon inte

känner föreläggandet.

godkänner föreläggandet, om inte

 

annat följer av 2 a §.

Har ett föreläggande godkänts, gäller det som en dom som har vunnit laga kraft.

4 §9

Bötesstraff får föreläggas genom strafföreläggande beträffande brott för vilket böter ingår i straffskalan, dock inte normerade böter. Det finns särskilda bestämmelser om föreläggande av bötesstraff för brott som har begåtts av någon som är under arton år. Bestämmelsen i 34 kap. 1 § första stycket brottsbalken är tillämplig vid föreläg-

gande av bötesstraff.

 

Villkorlig dom eller sådan

Villkorlig dom eller sådan

påföljd i förening med böter får

påföljd i förening med böter får

föreläggas genom strafföreläg-

föreläggas genom strafföreläg-

gande i fall då det är uppenbart

gande i fall då det är sannolikt att

att rätten skulle döma till sådan

rätten skulle döma till sådan

påföljd. Detta gäller dock inte för

påföljd. Detta gäller dock inte för

brott som har begåtts av någon

brott som har begåtts av någon

som inte har fyllt arton år eller

som inte har fyllt arton år eller

om det finns anledning att förena

om det finns anledning att förena

den villkorliga domen med en

den villkorliga domen med en

föreskrift om samhällstjänst.

föreskrift om samhällstjänst.

Företagsbot får föreläggas genom strafföreläggande i fall då boten inte överstiger tre miljoner kronor.

5§10

Strafföreläggande får inte ut-

Strafföreläggande får inte ut-

färdas,

färdas,

om förutsättningar för allmänt

om förutsättningar för allmänt

åtal inte föreligger,

åtal inte föreligger, eller

om i föreläggandet inte tas upp

 

alla brott av den misstänkte, vilka

 

9Senaste lydelse 2019:830.

10Senaste lydelse 2006:284.

45

Ett skriftligt besked med strafföreläggandets innehåll och sådana upplysningar som anges i 7 § ska lämnas eller sändas till den misstänkte. Beskedet får sändas på elektronisk väg.
2. upplysning att, om god- kännande inte sker, åtal kan äga rum eller, om beslut om att väcka åtal redan har fattats enligt 2 a §, stämning eller stämningsansökan ges in till rätten efter utgången av den fastställda tiden.

Författningsförslag

SOU 2021:46

enligt åklagarens vetskap före- ligger till bedömning, eller

om målsäganden förklarat att han eller hon avser att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet som avser annat än betalnings- skyldighet.

7§11

Utfärdas ett strafföreläggande

Utfärdas ett strafföreläggande

till godkännande inom viss tid,

till godkännande inom viss tid,

skall den misstänkte ges

ska den misstänkte ges

1.upplysning om sättet för godkännande och om den tid som fastställts för detta, och

2. upplysning att, om god- kännande inte sker, åtal kan äga rum efter utgången av den fast- ställda tiden.

8§12

Ett skriftligt besked med strafföreläggandets innehåll och sådana upplysningar som anges i 7 § skall lämnas eller sändas till den misstänkte.

9§13

Ett strafföreläggande godkänns genom att den misstänkte skriver under och till behörig mottagare lämnar en förklaring, att han eller hon erkänner gärningen och godtar det straff och den särskilda rättsverkan samt det enskilda anspråk som tagits upp i föreläggandet. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vem som ska ta emot en sådan förklaring.

11Senaste lydelse 2000:299.

12Senaste lydelse 2000:299.

13Senaste lydelse 2020:918.

46

SOU 2021:46

Författningsförslag

Om en förklaring lämnas elektroniskt, ska den skrivas under med en sådan avancerad elektronisk underskrift som av- ses i artikel 3 i förordning (EU) nr 910/2014, i den ursprungliga lydelsen.

Om en förklaring enligt första stycket eller ett förhandsgodkän- nande enligt 10 § lämnas elektro- niskt, ska den skrivas under med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i förordning (EU) nr 910/2014, i den ursprungliga lydelsen.

Om förklaringen eller förhands- godkännandet lämnas i närvaro av en befattningshavare som avses i 33 kap. 6 § tredje stycket får den i stället skrivas under med en sådan elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i förordning (EU) nr 910/2014, i den ursprungliga lydelsen.

10§14

Ett skriftligt godkännande av

Den misstänkte kan i förväg

ett strafföreläggande som inte av-

godkänna ett strafföreläggande som

ser villkorlig dom, får i den miss-

inte avser villkorlig dom, som

tänktes ställe lämnas av den som

kan komma att utfärdas. Ett så-

är ombud för den misstänkte, om

dant förhandsgodkännande ska

en skriftlig fullmakt ges in till

vara skriftligt och innehålla

åklagaren. Fullmakten ska, utöver

 

 

 

vad som följer av 12 kap., inne-

 

 

 

hålla

 

 

 

 

 

1. en förklaring

att

ombudet

 

 

 

har rätt att godkänna ett strafföre-

 

 

 

läggande på den misstänktes vägnar,

 

 

 

2. uppgift om det brott som

1. uppgift om det brott som

godkännandet får avse, varvid

godkännandet

avser,

varvid

brottets art samt tiden och plat-

brottets art samt tiden och plat-

sen för dess begående ska anges,

sen för brottet ska anges, och

samt

 

 

 

 

 

3. uppgift om

den

högsta

2. uppgift

om den

högsta

bötespåföljd, den särskilda rätts-

bötespåföljd, den särskilda rätts-

14Senaste lydelse 2020:918.

47

Författningsförslag

SOU 2021:46

verkan och det enskilda anspråk som den misstänkte är villig att godta.

Om en sådan fullmakt har getts in till åklagaren får ombudet ta emot handlingar i saken på den misstänktes vägnar.

verkan och det enskilda anspråk som den misstänkte godtar.

Om den misstänkte godkänner ett strafföreläggande på förhand får förundersökningen avslutas utan underrättelse enligt 23 kap. 18 a § första stycket.

10 a §

Ett förhandsgodkännande av ett strafföreläggande får återkallas av den misstänkte innan åklaga- ren har utfärdat strafföreläggandet. Strafföreläggandet anses godkänt enligt 3 § andra stycket när det har utfärdats.

12§15

Ett godkännande är utan verkan om det sker sedan åklagaren har

1. utfärdat stämning, stämnings-

1. utfärdat ett nytt strafföre-

ansökan eller ett nytt strafföre-

läggande som omfattar samma

läggande,

brottslighet,

2. beslutat att inte väcka åtal för brottet,

3.beslutat att lägga ned eller inte inleda en förundersökning, eller

4.gett in stämning eller stäm- ningsansökan till rätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

2.Äldre bestämmelser ska tillämpas om den tilltalade delgetts information om förenklad delgivning före ikraftträdandet.

3.Fullmakt i enlighet med den äldre lydelsen av 48 kap. 10 § som upprättats före ikraftträdandet ska handläggas enligt äldre före- skrifter.

15Senaste lydelse 2000:299.

48

SOU 2021:46

Författningsförslag

1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare att 4 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §1

En förundersökning mot den

En förundersökning mot den

som inte har fyllt arton år och

som inte har fyllt arton år och

som gäller brott på vilket fäng-

som gäller brott på vilket fäng-

else kan följa skall bedrivas med

else kan följa ska bedrivas med

särskild skyndsamhet. Förunder-

särskild skyndsamhet. Förunder-

sökningen skall avslutas och be-

sökningen ska avslutas och be-

slut i åtalsfrågan fattas så snart

slut i åtalsfrågan fattas så snart

det kan ske och senast inom sex

det kan ske och senast inom sex

veckor från dagen för delgivning

veckor från dagen för delgivning

av brottsmisstanke enligt 23 kap.

av brottsmisstanke enligt 23 kap.

18 § första stycket rättegångs-

18 § första stycket rättegångs-

balken.

balken. Delgivning ska ske så

 

snart som möjligt efter det att miss-

 

tanken har uppkommit och det

 

kan ske utan men för utredningen.

Tidsfristen får överskridas endast om det är nödvändigt med

hänsyn till

 

1. att den misstänkte skall

1. att den misstänkte ska delta

delta i medling enligt lagen

i medling enligt lagen (2002:445)

(2002:445) om medling med an-

om medling med anledning av

ledning av brott, eller

brott, eller

2.utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1Senaste lydelse 2006:894.

49

Författningsförslag

SOU 2021:46

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:2041) om särskild person- utredning i brottmål, m.m. att 2 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Ett beslut att inhämta yttrande

Ett beslut att inhämta yttrande

från Kriminalvården meddelas av

från Kriminalvården meddelas av

rätten. Innan allmänt åtal har

rätten. Innan allmänt åtal har

väckts, får beslut meddelas av

väckts, får beslut meddelas av

åklagaren. Beslutet skall meddelas

undersökningsledaren. Beslutet ska

så snart det lämpligen kan ske.

meddelas så snart det lämpligen

 

kan ske.

Om allmänt åtal inte har väckts, får beslut att inhämta yttrande meddelas endast under förutsättning att den misstänkte har erkänt gärningen eller det annars finns sannolika skäl för misstanken att han eller hon har begått brottet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1Senaste lydelse 2005:980.

50

SOU 2021:46

Författningsförslag

1.4Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) att 27 kap. 4 § och 35 kap. 6 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27kap. 4 §1

Sekretessen enligt 1–3 §§ gäller för uppgift i mål hos domstol, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller uppgift som med anledning av ett över- klagande hos domstol registreras hos en annan myndighet enligt 5 kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Får en domstol i ett mål från en annan myndighet en sekretessreglerad uppgift och saknar uppgiften betydelse i målet, blir dock sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos domstolen.

Första stycket gäller inte för uppgift enligt 1 § andra stycket 1 som lämnas till allmän domstol när den behövs för

1.straffmätning och val av på- följd, eller

2.beräkning och kontroll av återbetalningsskyldighet, avgift eller ersättning i mål eller ärende.

35kap. 6 §2

Sekretessen enligt 1 § första stycket gäller inte

1.beslut om huruvida åtal ska väckas, beslut om att förunder- sökning inte ska inledas eller beslut om att förundersökning ska läggas ned,

2. för uppgift i ärende om

2. för uppgift i ärende om

strafföreläggande eller föreläggande

föreläggande av ordningsbot,

av ordningsbot,

 

1Senaste lydelse 2011:739.

2Senaste lydelse 2017:1076.

51

Författningsförslag

SOU 2021:46

 

3. för uppgift i ärende om

 

strafföreläggande om inte sekretess

 

skulle ha gällt för uppgiften hos

 

domstol enligt 12 §,

3. för uppgift som avser om-

4. för uppgift som avser om-

händertagande enligt 13 § andra

händertagande enligt 13 § andra

stycket polislagen (1984:387), eller

stycket polislagen (1984:387), eller

4. för uppgift som hänför sig

5. för uppgift som hänför sig

till sådan verksamhet hos Säker-

till sådan verksamhet hos Säker-

hetspolisen som avses i 1 § första

hetspolisen som avses i 1 § första

stycket 1–5 eller motsvarande

stycket 1–5 eller motsvarande

verksamhet enligt äldre bestäm-

verksamhet enligt äldre bestäm-

melser, om uppgiften har införts

melser, om uppgiften har införts

i en allmän handling före år 1949.

i en allmän handling före år 1949.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

52

SOU 2021:46

Författningsförslag

1.5Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (2010:1932) dels att nuvarande 52 § ska betecknas 56 §,

dels att rubriken närmast före 52 § ska sättas närmast före 56 §, dels att 2, 22–23 och 25 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 52 § ska sättas närmast före 56 §, dels att det ska införas fem nya paragrafer, 23 a § och 52–55 §§, dels närmast före 52, 53 och 55 §§ ska införas nya rubriker av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Delgivning innebär att en handling skickas eller lämnas till den eller de personer som har behörighet att ta emot delgivningen eller att något av de andra förfaranden som anges i denna lag används.

Den som ensam eller tillsammans med någon är behörig att ta emot delgivning betecknas i denna lag som delgivningsmottagare.

Bestämmelser om vilka som är delgivningsmottagare finns i 11–

15§§.

Delgivning enligt denna lag sker genom delgivningssätten

vanlig delgivning (16–18 §§),

förenklad delgivning (22–26 §§),

särskild delgivning med juridisk person (27–30 §§),

stämningsmannadelgivning (31–46 §§),

kungörelsedelgivning (47–51 §§), och

tillgänglighetsdelgivning (52–55 §§).

22 §

Förenklad delgivning sker genom att handlingen som ska delges skickas till delgivningsmottagaren och att det närmast följande arbets- dag skickas ett kontrollmeddelande om att handlingen har skickats.

Om handlingen skickas på elek- tronisk väg behöver ett kontroll- meddelande inte skickas.

53

Författningsförslag

SOU 2021:46

23 §

Vid förenklad delgivning ska

Vid förenklad delgivning ska

handlingen och kontrollmeddelan-

handlingen skickas till delgivnings-

det skickas till delgivningsmot-

mottagarens senast kända adress.

tagarens senast kända adress.

Om ett kontrollmeddelande behövs

 

ska det skickas till samma adress.

Om delgivningsmottagarens senast kända adress inte kan användas får handlingen och kontrollmeddelandet skickas till delgivningsmottagarens folkbokföringsadress om en sådan adress finns och skiljer sig från den som använts när handlingen skickades enligt första stycket.

23 a §

Om delgivningsmottagaren är ansluten till en allmän infrastruk- tur för säkra elektroniska försän- delser får handlingen skickas på det sättet om inte delgivningsmot- tagaren har motsatt sig det.

Regeringen får meddela före- skrifter om vilka infrastrukturer som får användas för delgivning enligt första stycket.

25 §

Information enligt 24 § första

Information enligt 24 § första

stycket ska delges genom vanlig

stycket ska delges genom vanlig

delgivning, muntlig delgivning,

delgivning, muntlig delgivning,

särskild delgivning med juridisk

särskild delgivning med juridisk

person eller stämningsmannadel-

person, stämningsmannadelgiv-

givning enligt 32 eller 38 §.

ning enligt 32 eller 38 § eller

 

tillgänglighetsdelgivning.

Delgivning enligt första stycket behöver inte ske när någon har gett in en handling i målet eller ärendet och informationen till denne lämnas i nära anslutning till att handlingen har kommit in till myn- digheten.

54

SOU 2021:46

Författningsförslag

Tillgänglighetsdelgivning

Hur tillgänglighetsdelgivning går till

52 § Tillgänglighetsdelgivning sker

genom att en handling hålls till- gänglig hos en myndighet, eller på en annan plats som myndigheten beslutar, omedelbart eller från och med en i förväg bestämd tidpunkt.

När tillgänglighetsdelgivning får användas

53§

Tillgänglighetsdelgivning får

användas om delgivningsmottaga- ren vid ett personligt samman- träffande eller genom en ljud- och bildöverföring har fått informa- tion om att sådan delgivning kan komma att användas.

54§

Tillgänglighetsdelgivning får

endast användas i de fall som särskilt anges i lag.

Delgivningstidpunkten

55§

Tillgänglighetsdelgivning har

skett när handlingen har gjorts tillgänglig vid den tidpunkt och på den plats som delgivningsmotta- garen fått information om. Delgivning har dock tidigast skett

55

Författningsförslag

SOU 2021:46

den tredje vardagen efter det att delgivningsmottagaren fått infor- mation om att tillgänglighetsdel- givning kan komma att användas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

2.Äldre bestämmelser ska tillämpas om delgivningsmottagaren delgetts information om förenklad delgivning före ikraftträdandet.

3.Om delgivningsmottagaren fått information om tillgänglighets- delgivning före ikraftträdandet tillämpas den upphävda lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål.

56

SOU 2021:46

Författningsförslag

1.6Förslag till förordning om ändring i förundersökningskungörelsen (1947:948)

Härigenom föreskrivs i fråga om förundersökningskungörelsen (1947:948)

dels att 12 b § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 3 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

3 b §

 

Brott av enkel beskaffenhet som

 

kan utredas direkt eller inom

 

kortare tid från brottet ska ingå i

 

ett särskilt snabbförfarande under

 

utredningen av brottet. Ärenden i

 

förfarandet ska märkas upp sär-

 

skilt. Om den misstänkte får in-

 

formation om tillgänglighetsdel-

 

givning ska han eller hon om möj-

 

ligt få besked om en preliminär tid

 

för huvudförhandling. Den miss-

 

tänkte ska i så fall också infor-

 

meras om att målet i vissa fall kan

 

avgöras utan huvudförhandling.

12 b §1

Om en underrättelse har lämnats muntligen till den misstänkte och hans eller hennes försvarare enligt 23 kap. 18 a § första stycket rättegångsbalken, ska det framgå att mottagaren har fått del av under- rättelsen antingen genom att den som har lämnat underrättelsen gör en tjänsteanteckning eller på något annat sätt.

En underrättelse som lämnas

En underrättelse som lämnas

skriftligen får sändas med posten,

skriftligen får sändas med posten

om det inte av särskilda skäl kan

eller på elektronisk väg, om det

antas att adressaten inte skulle få

inte av särskilda skäl kan antas att

underrättelsen på detta sätt. En

mottagaren inte skulle få under-

underrättelse till den misstänkte

rättelsen på detta sätt. En under-

1Senaste lydelse 2017:208.

57

Författningsförslag

SOU 2021:46

ska dock delges denne om det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader för brottet. Sådan delgiv- ning får inte ske enligt 38 och 47– 51 §§ delgivningslagen (2010:1932).

rättelse, som inte skickas på elek- tronisk väg, ska dock delges den misstänkte om det är föreskrivet fängelse i mer än tre år för brottet. Sådan delgivning får inte ske en- ligt 38 och 47–51 §§ delgivnings- lagen (2010:1932) om det är före- skrivet fängelse i mer än tre år för brottet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

58

SOU 2021:46

Författningsförslag

1.7Förslag till förordning om ändring i förordningen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1964:740) med före- skrifter för åklagare i vissa brottmål att 3 § ska upphöra att gälla.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

59

Innan efterlysning sker ska de åtgärder ha vidtagits för att an- träffa den eftersökte, som omstän- digheterna föranleder.
Om efterlysningen avser delgiv- ning ska ett försök till vanlig delgiv- ning eller förenklad delgivning ha misslyckats i samma delgivnings- ärende eller ett sådant delgivnings- försök ha bedömts som utsiktslöst.

Författningsförslag

SOU 2021:46

1.8Förslag till förordning om ändring i efterlysningskungörelsen (1969:293)

Härigenom föreskrivs i fråga om efterlysningskungörelsen (1969:293) att

dels 5–7 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 8 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Innan efterlysning sker skall de åtgärder ha vidtagits för att an- träffa den eftersökte, som omstän- digheterna föranleder.

6 §1

Polismyndigheten, Säkerhets-

Polismyndigheten, Säkerhets-

polisen, åklagare eller Kriminal-

polisen, åklagare eller Kriminal-

vården beslutar om efterlysning.

vården beslutar om efterlysning.

Andra myndigheter kan göra

Efterlysning får också beslutas av

framställning om efterlysning till

allmän domstol för delgivning av

Polismyndigheten.

tilltalad i brottmål eller av den

 

dömde i mål enligt 27 kap. 6 § och

 

28 kap. 9 § brottsbalken. Andra

 

myndigheter kan göra framställ-

 

ning om efterlysning till Polis-

 

myndigheten.

Polismyndigheten beslutar om efterlysning på begäran av en utländsk myndighet.

Av ett beslut om efterlysning ska det framgå om den efterlyste ska omhändertas vid anträffandet.

1Senaste lydelse 2014:1116.

60

SOU 2021:46

Författningsförslag

7 §2

En framställning om efterlysning eller om att ett beslut om efter- lysning ska verkställas görs till Polismyndigheten.

Framställningen ska innehålla uppgifter om den som efterlysningen avser, om anledningen till efterlysningen och om den åtgärd som ska vidtas när han eller hon anträffas. De handlingar som behövs för Polismyndighetens handläggning av ärendet ska bifogas framställ- ningen.

Ett beslut av allmän domstol om efterlysning som avser delgiv- ning av tilltalad i brottmål eller den dömde i mål enligt 27 kap. 6 § och 28 kap. 9 § brottsbalken ska innehålla uppgift om tillgäng- lighetsdelgivning enligt 52–55 §§ delgivningslagen (2010:1932) kan användas och i så fall de uppgifter som behövs för att genomföra en sådan delgivning.

8 §3

Den som är eftersökt för del- givning ska om möjligt delges vid anträffandet. Den som ombesörjt en delgivningsåtgärd ska anmäla till delgivande myndighet att del- givning har skett och, om det är möjligt, vidarebefordra delgiv- ningsmottagarens aktuella adress- och kontaktuppgifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

2Senaste lydelse 2014:1116.

3Tidigare paragraf 8 § upphävd genom 1982:227.

61

Om det finns förutsättningar för det, bör åklagaren utfärda strafföreläggande för den miss- tänkte i stället för att väcka åtal, om det inte riskerar att hindra rättens möjligheter att senare delge den tilltalade med förenklad del- givning enligt 33 kap. 6 § rätte- gångsbalken eller tillgänglighets- delgivning enligt 52–55 §§ delgiv- ningslagen (2010:1932).

Författningsförslag

SOU 2021:46

1.9Förslag till förordning om ändring i strafföreläggandekungörelsen (1970:60)

Härigenom föreskrivs i fråga om strafföreläggandekungörelsen (1970:60)

dels att 4 § ska upphöra att gälla,

dels att 1, 3, 6 och 8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Om det finns förutsättningar för det, bör åklagaren utfärda strafföreläggande för den miss- tänkte i stället för att väcka åtal.

3 §2

Polisman eller annan som

Polisman eller annan som

håller förhör med den misstänkte

håller förhör med den misstänkte

får inte föreslå denne att utfärda

får inte föreslå denne att utfärda

en fullmakt som avses i 48 kap.

en fullmakt enligt 12 kap. rätte-

10 § rättegångsbalken, utan att

gångsbalken, utan att den miss-

den misstänkte har erkänt brottet

tänkte har erkänt brottet och det

och det finns särskild anledning

finns särskild anledning att anta

att anta att saken inte eller bara

att lagföringen försvåras om full-

med svårighet kan avgöras genom

makt inte utfärdas.

strafföreläggande om fullmakt inte

 

utfärdas.

 

1Senaste lydelse 1997:905.

2Senaste lydelse 1997:905.

62

SOU 2021:46

Författningsförslag

Ett förhandsgodkännande enligt

48 kap. 10 § rättegångsbalken får upprättas endast efter beslut av åklagare eller av den som är behö- rig att leda förundersökning för brottet. Ett förhandsgodkännande får inte upprättas om den miss- tänkte är under 18 år.

6 §3

Har den misstänkte till åkla-

När den misstänkte lämnar ett

garen gett in en fullmakt som avses

förhandsgodkännande enligt 48 kap.

i 48 kap. 10 § rättegångsbalken,

10 § rättegångsbalken ska han

skall uppgifter om ombudet anges

eller hon få en kopia av förhands-

i föreläggandet. Ett skriftligt besked

godkännandet om det är möjligt.

som återger föreläggandets inne-

Kopian får sändas på elektronisk

håll skall lämnas eller sändas till

väg.

ombudet.

 

 

Har den misstänkte lämnat ett

 

förhandsgodkännande enligt 48 kap.

 

10 § rättegångsbalken ska ett skrift-

 

ligt besked som återger föreläggan-

 

dets innehåll när strafföreläggandet

 

har utfärdats lämnas eller sändas

 

till den misstänkte. Beskedet får

 

sändas på elektronisk väg.

8 §4

Om det inte kommer något

Om tiden för godkännande är

godkännande eller annat besked

på väg att gå ut, får en påminnelse

från den misstänkte, får en påmin-

om föreläggandet sändas till

nelse om föreläggandet sändas

honom eller henne.

till honom.

 

Har det inte kommit något

Den tidsfrist som den misstänkte

godkännande eller annat besked

har att godkänna strafföreläggandet

från den misstänkte bör, om det är

får inte sättas längre än nödvän-

lämpligt, underrättelse om före-

digt.

3Senaste lydelse 1997:905.

4Senaste lydelse 1997:905.

63

Författningsförslag

SOU 2021:46

läggandet delges honom på det sätt som föreskrivs om stämning i brott- mål.

8 a §

Om ett villkorat åtalsbeslut fattats enligt 48 kap. 2 a § rätte- gångsbalken ska också en kopia på stämningen eller stämningsansökan samtidigt lämnas eller sändas till den misstänkte. Det gäller inte om strafföreläggandet och stämningen eller stämningsansökan utgör sam- ma handling.

Om den misstänkte inte god- känt strafföreläggandet inom den fastställda tiden ska stämningen eller stämningsansökan snarast ges in till rätten. Åtgärden får dock avvaktas en kortare tid för att se till att ett eventuellt godkännande eller betalning har kommit fram.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

64

SOU 2021:46

Författningsförslag

1.10Förslag till förordning om ändring i bötesverkställighetsförordningen (1979:197)

Härigenom föreskrivs i fråga om bötesverkställighetsförordningen (1979:197) att 3 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §1

Verkställighet på grund av föreläggande eller på grund av dom eller slutligt beslut som meddelats av allmän domstol ska, med de begränsningar som framgår av andra och tredje styckena, i första hand ske genom uppbörd. Polismyndigheten är uppbördsmyndighet.

Uppbörd får inte ske i fråga om böter och belopp som avser särskild rättsverkan av brott, om betalningsskyldighet har ålagts flera med solidariskt betalningsansvar.

Uppbörd får inte ske om kvarstad beslutats till säkerhet för fullgörande av betalningsskyldigheten.

Vid uppbörd på grund av före- läggande ska gäldenären ges tillfälle att betala frivilligt inom tre måna- der från den dag föreläggandet god- kändes. Om minst halva beloppet har betalats inom den tiden ska gäldenären ges tillfälle att frivilligt betala det resterande beloppet inom ytterligare tre månader.

När en domstol dömer ut ett belopp som kan bli föremål för uppbörd enligt denna paragraf, ska domstolen samtidigt upplysa den bötfällde om möjligheten till frivillig betalning.

Grundas betalning av böter på ett föreläggande av ordningsbot som har utfärdats beträffande någon som endast tillfälligt uppehåller sig i Sverige, får betalningen tas emot av en tjänsteman vid Polis- myndigheten, en tulltjänsteman eller en kustbevakningstjänsteman. Inbetalda medel ska i sådant fall redovisas till Polismyndigheten eller, då böterna har betalats till en tulltjänsteman, till Tullverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

1Senaste lydelse 2019:440.

65

Författningsförslag

SOU 2021:46

1.11Förslag till förordning om ändring i förordningen (1992:289) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1992:289) om sär- skild personutredning i brottmål, m.m. att 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

1 §1

 

 

 

 

Yttrande enligt 1 §

lagen

Yttrande enligt

1 §

lagen

(1991:2041) om särskild person-

(1991:2041) om särskild person-

utredning i brottmål, m.m. skall

utredning i brottmål, m.m. ska

inhämtas

från

Kriminalvården

inhämtas

från

Kriminalvården

genom det frivårdskontor inom

genom det frivårdskontor inom

vars verksamhetsområde den miss-

vars verksamhetsområde den miss-

tänkte är bosatt eller annars uppe-

tänkte är bosatt eller annars uppe-

håller sig.

 

 

 

håller sig.

 

 

 

 

I beslutet om att inhämta

I beslutet om att inhämta

yttrande

skall

ändamålet

med

yttrande

ska

ändamålet

med

yttrandet anges, om inte detta

yttrandet anges, om inte detta

framgår på annat sätt. I beslutet

framgår på annat sätt. I beslutet

skall det anges inom vilken tid

ska det anges inom vilken tid

yttrandet skall lämnas. Om yttran-

yttrandet ska lämnas. Om yttran-

det skall lämnas inom kortare tid

det ska lämnas inom kortare tid

än en månad skall samråd ske

än en månad ska samråd ske med

med Kriminalvården.

 

Kriminalvården. Samråd behöver

 

 

 

 

inte ske i varje enskilt fall om

 

 

 

 

annat bestämts

efter

samverkan

 

 

 

 

mellan Kriminalvården och den

 

 

 

 

myndighet som begärt yttrandet.

Den misstänkte skall under-

Den misstänkte ska under-

rättas om beslutet. Har beslutet

rättas om beslutet. Har beslutet

fattats av rätten skall även åkla-

fattats av rätten ska även åklaga-

garen underrättas.

 

ren underrättas.

 

 

 

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

1Senaste lydelse 2005:1011.

66

Har åklagaren utfärdat straff- föreläggande för brott som har begåtts av någon som inte har fyllt 18 år, ska den unge underrättas om beslutet vid ett personligt sammanträffande och, om det är möjligt, i vårdnadshavares när- varo. Om det är lämpligare, får underrättelsen lämnas av en annan åklagare än den som meddelat be- slutet. Om ett personligt sam- manträffande inte är möjligt eller brottet är ringa, får underrättel- sen vara skriftlig.
67

SOU 2021:46

Författningsförslag

1.12Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare att 1 § ska ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Har åklagaren med stöd av

15 § lagen (1964:167) med sär- skilda bestämmelser om unga lag- överträdare utfärdat strafföreläg- gande, skall den unge underrättas om beslutet vid ett personligt sammanträffande och, om det är möjligt, i vårdnadshavares närvaro. Om ett personligt sammanträf- fande inte är möjligt eller brottet är ringa, får underrättelsen vara skriftlig.

Har åklagaren med stöd av

48 kap. 4 § rättegångsbalken utfär- dat strafföreläggande som avser vill- korlig dom eller sådan påföljd i förening med böter innan den miss- tänkte fyllt 21 år, skall åklagaren underrätta den misstänkte om be- slutet vid ett personligt samman- träffande.

1Senaste lydelse 1996:1465.

Författningsförslag

SOU 2021:46

Om det är lämpligare, får en underrättelse enligt första och andra stycket lämnas av en annan åklagare än den som meddelat beslutet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

68

SOU 2021:46

Författningsförslag

1.13Förslag till förordning om ändring i förordningen (1997:406) om offentlig försvarare m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1997:406) om offent- lig försvarare m.m. att en ny paragraf, 7 §, ska införas av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §1

Polismyndigheten och Rätts- medicinalverket får meddela före- skrifter inom sitt respektive verk- samhetsområde om den taxa som avses i 31 kap. 1 § första stycket tredje och fjärde meningen rätte- gångsbalken.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

1Tidigare paragraf 7 § upphävd genom 2005:82.

69

Författningsförslag

SOU 2021:46

1.14Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2001:588) om be- handling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet att det ska införas en ny paragraf, 8 i §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

8 i §

 

På begäran av Polismyndig-

 

heten, Åklagarmyndigheten, Eko-

 

brottsmyndigheten, Kustbevakning-

 

en, Skatteverket, Säkerhetspolisen

 

och Tullverket ska uppgifter läm-

 

nas ut från beskattningsdatabasen

 

i den utsträckning det behövs vid

 

utredning och lagföring av brott

 

för beräkning av böter eller för att

 

dokumentera uppgifter för en så-

 

dan beräkning.

 

De uppgifter som ska lämnas ut

 

med stöd av första stycket är

 

1. uppgifter per betalningsmot-

 

tagare i en sådan arbetsgivar-

 

deklaration eller förenklad arbets-

 

givardeklaration som avses i 26 kap.

 

skatteförfarandelagen (2011:1244),

 

2. identifikationsuppgifter för

 

den uppgiftsskyldige och betal-

 

ningsmottagaren, och

 

3. uppgift om den redovisnings-

 

period som deklarationen avser.

Denna förordning träder den 1 juli 2022.

70

SOU 2021:46

Författningsförslag

1.15Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2001:588) om be- handling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet att det ska införas en ny paragraf, 8 j §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 j §

På begäran av allmän domstol ska uppgifter lämnas ut från beskatt- ningsdatabasen i den utsträckning det behövs för

1.straffmätning och val av på- följd, och

2.beräkning och kontroll av återbetalningsskyldighet, avgift eller ersättning i mål eller ärende i domstol.

Uppgifterna ska också på begä- ran lämnas ut till Rättshjälpsmyn- digheten och Rättshjälpsnämnden i den utsträckning det behövs för beräkning och kontroll av åter- betalningsskyldighet, avgift eller ersättning i frågor om rättshjälp.

De uppgifter som ska lämnas ut med stöd av första och andra stycket är

1.uppgifter per betalningsmot- tagare i en sådan arbetsgivardekla- ration eller förenklad arbetsgivar- deklaration som avses i 26 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244),

71

Författningsförslag

SOU 2021:46

2. identifikationsuppgifter för den uppgiftsskyldige och betal- ningsmottagaren, och

3. uppgift om den redovisnings- period som deklarationen avser.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

72

SOU 2021:46

Författningsförslag

1.16Förslag till förordning om ändring i förordning (2007:971) med instruktion för Åklagarmyndigheten

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:971) med instruktion för Åklagarmyndigheten om att det ska införas en ny paragraf, 2 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Åklagarmyndigheten ska delta i det myndighetsgemensamma arbe- tet med ett särskilt snabbförfarande i brottmål i enlighet med 1 kap. 7 § rättegångsbalken och 3 b § för- undersökningskungörelsen (1947:948). Åklagarmyndigheten ska bistå Polismyndigheten med utbildningsinsatser för förundersök- ningsledare och lämna relevant åter- koppling av åtgärder som vidtagits av dessa. Åklagarmyndigheten ska i den utsträckning det är möjligt att prioritera ärenden som handläggs i förfarandet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

1Tidigare paragraf 2 § upphävd genom 2013:244.

73

Författningsförslag

SOU 2021:46

1.17Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:976) med instruktion för Rättsmedicinalverket

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:976) med instruktion för Rättsmedicinalverket om att det ska införas en ny paragraf, 3 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

3 b §

 

Rättsmedicinalverket ska delta

 

i det myndighetsgemensamma arbe-

 

tet med ett särskilt snabbförfarande

 

i brottmål i enlighet med 1 kap. 7 §

 

rättegångsbalken och 3 b § förunder-

 

sökningskungörelsen (1947:948).

 

Rättsmedicinalverket ska i den ut-

 

sträckning det är möjligt prioritera

 

ärenden som handläggs i förfaran-

 

det.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

74

SOU 2021:46

Författningsförslag

1.18Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:1073) med instruktion för Domstolsverket

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:1073) med in- struktion för Domstolsverket om att det ska införas en ny paragraf, 1 c §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 c §

 

Domstolsverket ska delta i det

 

myndighetsgemensamma arbetet

 

med ett särskilt snabbförfarande i

 

brottmål i enlighet med 1 kap. 7 §

 

rättegångsbalken och 3 b § förunder-

 

sökningskungörelsen (1947:948).

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

75

Författningsförslag

SOU 2021:46

1.19Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:1172) med in- struktion för Kriminalvården om att det ska införas en ny paragraf, 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

6 a §

 

Kriminalvården ska delta i det

 

myndighetsgemensamma arbetet

 

med ett särskilt snabbförfarande i

 

brottmål i enlighet med 1 kap. 7 §

 

rättegångsbalken och 3 b § förunder-

 

sökningskungörelsen (1947:948).

 

Kriminalvården ska i den utsträck-

 

ning det är möjligt att prioritera

 

ärenden som handläggs i förfaran-

 

det.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

76

SOU 2021:46

Författningsförslag

1.20Förslag till förordning om ändring i delgivningsförordningen (2011:154)

Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningsförordningen (2011:154) dels att det ska införas sju nya paragrafer, 8 a §, 20 a–20 e §§ och

26§,

dels att det närmast före 8 a § och 20 a § införas nya rubriker av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

Förenklad delgivning

 

 

8 a §

 

 

Vid förenklad delgivning ska

 

delgivningsmottagarens adress- och

 

kontaktuppgifter dokumenteras när

 

information om förenklad delgiv-

 

ning lämnas till denne. Det gäller

 

endast om informationen lämnas

 

personligen eller vid ljud- och

 

bildöverföring med delgivnings-

 

mottagaren.

 

 

Tillgänglighetsdelgivning

 

 

20 a §

 

 

Om information om tillgäng-

 

lighetsdelgivning lämnas vid

ett

 

personligt sammanträffande

ska

 

informationen också lämnas skrift-

 

ligen till delgivningsmottagaren.

 

Polismyndigheten får, efter att

ha gett Domstolsverket och Åklagar- myndigheten tillfälle att yttra sig, meddela närmare föreskrifter om innehållet i den skriftliga infor- mationen.

77

Författningsförslag

SOU 2021:46

20 b §

En handling som görs tillgäng- lig ska senast samma dag sändas till delgivningsmottagaren om det är möjligt och inte bedöms obehöv- ligt.

Handlingen ska sändas på elek- tronisk väg. Det som sägs i 23 a § delgivningslagen gäller också för en sådan handling. Om det inte är möjligt att sända handlingen på elektronisk väg ska den sändas med post till delgivningsmottagarens senast kända adress eller folkbok- föringsadress.

20 c §

Den som lämnar information om tillgänglighetsdelgivning ska fråga delgivningsmottagaren på vilket sätt handlingar enligt 20 b § ska sändas till denne.

Tillgänglighetsdelgivning får inte användas om inställelse eller frist i domstol bestäms till en tidi- gare tidpunkt än den tidpunkt som delgivningsmottagaren fått preli- minärt besked om när informa- tion om tillgänglighetsdelgivning lämnades.

20 d §

Om information om tillgäng- lighetsdelgivning avser en hand- ling som redan finns tillgänglig ska delgivningsmottagaren få en kortfattad information om vad den avser.

78

SOU 2021:46

Författningsförslag

20 e §

Den som inställer sig i allmän domstol för att ta del av en hand- ling på grund av tillgänglighets- delgivning kan få ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska förhållanden, de kost- nader som kan uppstå och omstän- digheterna i övrigt.

Rätten beslutar om ersättningen och får bevilja förskott. I övrigt gäller vad som i förordningen (1982:805) om ersättning av all- männa medel till vittnen, m.m. är föreskrivet om part enligt 21 kap. 12 § rättegångsbalken.

26 §

Infrastrukturen enligt förord- ningen (2018:357) om myndig- hetsgemensam infrastruktur för säkra elektroniska försändelser får användas för förenklad delgivning enligt 23 a § delgivningslagen (2010:1932).

1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

2.Om delgivningsmottagaren fått information om tillgänglighets- delgivning före ikraftträdandet tillämpas den upphävda förordningen (2017:1028) om en försöksverksamhet med snabbare handläggning av brott.

79

Författningsförslag

SOU 2021:46

1.21Förslag till förordning om ändring i förordningen (2014:1102) med instruktion för Polismyndigheten

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2014:1102) med in- struktion för Polismyndigheten om att det ska införas en ny paragraf, 6 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

6 b §

 

Polismyndigheten ska utreda

 

brott i ett särskilt snabbförfarande

 

i brottmål i enlighet med 1 kap.

 

7 § rättegångsbalken och 3 b § för-

 

undersökningskungörelsen

 

(1947:948). Polismyndigheten ska

 

delta i och ha ett särskilt ansvar för

 

att leda det myndighetsgemensam-

 

ma arbetet i förfarandet. Polismyn-

 

digheten ska också ha ett särskilt

 

ansvar för att tillsammans med

 

övriga myndigheter utveckla arbetet

 

i förfarandet och förbättra förut-

 

sättningarna för ett effektivt och

 

digitalt informationsutbyte mellan

 

myndigheterna sinsemellan och i

 

förhållande till enskilda.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.

80

2Uppdraget och dess genomförande

2.1Hur arbetet har bedrivits

Arbetet i utredningen inleddes i februari 2020. Uppdraget skulle ursprungligen redovisas senast den 29 april 2021. Coronaviruspan- demin har dock påverkat möjligheterna att ha möten och kontakter med andra. Uppdraget förlängdes därför till den 15 juni 2021.

2.2Sammanträden med sakkunniga och experter

Utredningen har sammanträtt med de som förordnats som sakkun- niga och experter i utredningen löpande under uppdragets gång. Under 2020 hölls femmöten varav de flesta digitalt på grund av Coronaviruspandemin. Det planerades ursprungligen att ett längre internat i början av uppdraget men som på grund av pandemin inte gick att genomföra. Under 2021 hölls två möten och därutöver ett digitalt tvådagarsmöte i arbetets slutskede.

Arbetet med sakkunniga och experter har lagts upp utifrån möten med olika teman. Flera avsnitt har först diskuterats mera öppet och förutsättningslöst för att vid senare möten diskuteras mer inriktad på hur ev. förslag i betänkandet ska utformas. Sakkunniga och experter har i vissa delar bidragit aktivt till utformningen av texten i betänk- andet.

81

Uppdraget och dess genomförande

SOU 2021:46

2.3Försöksverksamheten

En stor del av utredningens fokus har legat på den pågående för- söksverksamheten med Snabbare lagföring som bedrivits i Stockholm under 2020 och sedan utökats till andra delar av landet under 2021. En stor del av förslagen i betänkandet tar sikte på försöksverksam- hetens övergång till en permanent verksamhet. Den särskilde utreda- ren och sekreteraren har i stor omfattning på olika sätt följt och till viss del deltagit i det arbete som bedrivs i försöksverksamheten. Syftet har varit tvåfaldigt. Inblick i försöksverksamheten har gett ett värdefullt underlag för de förslag som lämnas i betänkandet eftersom det är angeläget att förslagen kan tillämpas i den operativa verksam- heten på ett optimalt sätt. Det har således varit viktigt att försöka kartlägga vilka framgångsfaktorer som finns i verksamheten och vilka utmaningar som den står inför. Ett annat syfte har varit att stötta för- söksverksamheten i såväl strategiska som till viss del också operativa frågor. Myndigheterna har på nationell och lokal nivå haft sam- verkans- och återkopplingsmöten. Utredningen har deltagit vid dessa. Utredningen har också haft omfattande kontakter med de myndig- heter som är involverade, framför allt Polismyndigheten, Åklagar- myndigheten och Domstolsverket men till viss del också med Kriminalvården och Rättsmedicinalverket. Utredningen har också haft kontakt med flera av de involverade domstolarna i försöksverksam- heten. Utredningen har deltagit vid större konferenser och möten som anordnats i verksamheten och också på egen hand bidragit med föredrag om försöksverksamheten och dess bakgrund och syften. Utredningen har också deltagit i utbildningsinsatser som genomförts med polispersonal i försöksverksamheten. Sammanlagt har utred- ningen deltagit i över 100 möten eller sammankomster i verksamheten. Utredningen har också genomfört studiebesök i den operativa polis- verksamheten för att se hur snabbförfarandet, fullmaktsförfarandet och tillgänglighetsdelgivning hanteras i praktiken i förhållande till enskilda och hur de polisiära förundersökningsledarna arbetar och leder förundersökningsarbetet. Utredningen har vidare genomfört studiebesök i verksamheten utanför själva försöksverksamheten och besökt olika enheter inom polisen som arbetar med ungdomsärenden.

82

SOU 2021:46

Uppdraget och dess genomförande

2.4Kontakt med myndigheter och andra

En del av utredningsarbetet har, vid sidan av deltagande och kontakt med försöksverksamhet, bestått av direktkontakt med olika myndig- heter och andra i frågor som direkt berör förslagen i betänkandet. Det har handlat om kontakter med bl.a. Domstolsverket, Kriminal- vården, Myndigheten för digital förvaltning, Polismyndigheten, Rätts- medicinalverket, Rättshjälpsmyndigheten, Skatteverket och Åklagar- myndigheten. Utredningen har använt sig av en referensgrupp av åklagare från Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten i arbe- tet med reformer om strafförelägganden. Utredningen har också haft kontakt med andra kommittéer eller utredningar (bl.a. Ju 2019:15, Ju 2019:19, Ju 2020:15 och M 2020:02) samt med berörda enheter inom Justitiedepartementet.

83

3 Snabbförfarande i brottmål

3.1Inledning

I början av 2017 tillsattes en utredning för att lämna förslag på ut- formningen av ett försöksprojekt (Ju2017/00537/LP). Inriktningen för arbetet var att brott skulle kunna prövas i tingsrätt så snart som möjligt efter polisens ingripande, från samma dag som ingripandet upp till ungefär två veckor från det. I realiteten kom lagföringstiden inom försöksverksamheten att uppgå till två till sex veckor beroende på behovet av utredningen av brottet.

Fördelen med snabbare lagföring är många. Kriminalpolitiskt inne- bär det att samhället snabbt reagerar på brottslighet och att gärnings- personen får sitt straff. Det sänder också en signal till omgivningen om att samhället ingriper mot brottslighet. Som påföljdsreglerna är utformade innebär snabbare lagföring många gånger att den som ständigt återfaller i brott får en skarpare reaktion på den nya brotts- ligheten. Vid en snabb lagföring minns förhörspersoner som måls- ägande, tilltalad och vittnen ofta den aktuella händelsen bättre. Domstolen får därför ett bättre underlag för sitt avgörande. Ur den misstänktes synpunkt kan snabbare lagföring många gånger vara till fördel eftersom denne då slipper leva i ovisshet en längre tid fram till domstolsprövningen. Om den misstänkte är i behov av vård eller behandling kan dessa åtgärder sättas in tidigare i syfte att bidra till att avhålla denne från fortsatt brottslighet.

Inom ramen för försöksprojektet har en särskild arbetsmetod utvecklats som innebär att den snabbare lagföringen bidrar till att avlasta polisens resurser när brottet utreds direkt på plats eller av polisens jourverksamhet i stället för att ärenden fördelas på lokal- polisområdenas brottsutredare. Det innebär att utredningsresurser inom polisen kan användas på ett mer ändamålsenligt sätt. Arbets- metoden har också varit kopplad till den samverkan som sker mellan

85

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

de involverade aktörerna, dvs. polis, åklagare, domstol och kriminal- vård. Samverkan har inte bara byggt på samordning av rutiner och informationsutbyte utan har också omfattat en lärande del som har byggt på konstruktiv återkoppling. De som har arbetat med ett ärende oavsett om det varit som polis i yttre tjänst eller förundersöknings- ledare har fått återkoppling på ärendet från åklagare eller tingsrätt. Åklagare har strukturerat och regelbundet gett återkoppling på polisens arbete. På det sättet har polispersonalen blivit mer rutinerad och med tiden höjt kvaliteten i verksamheten. När tingsrätten med- delat sitt avgörande har polispersonal fått del av domen och på så sätt fått veta vad som hänt med ärendet längre fram och vad det hela lett till. Kombinationen av arbetssättet och samverkan bedöms också ha ökat rättssäkerheten eftersom kvaliteten har legat i fokus i projektet. Det har varit en ledstjärna i projektet att en snabbare handläggning inte har några fördelar om inte kvaliteten och rättssäkerheten upp- rätthålls.

En viktig del för att åstadkomma snabbare lagföring har varit användandet av de verktyg som tagits fram genom tillfälliga författ- ningsändringar i projektet. Den stora delen har utgjort det nya del- givningssättet tillgänglighetsdelgivning som förkortat delgivnings- tiden i tingsrätten. Fördelen med tillgänglighetsdelgivning har varit, förutom tidsaspekten, att sättet i större utsträckning möjliggjort att delgivning faktiskt har kunnat ske med personer som annars är svåra att nå. Med andra delgivningssätt som vanlig delgivning och förenk- lad delgivning är det i större mån möjligt att undanhålla sig delgiv- ning. Vissa personer är utan egen förskyllan svåra att nå på grund av oordnade levnadsförhållanden. Om tillgänglighetsdelgivning används på rätt sätt innebär det att den tilltalade i stort sett alltid kan bli delgiven.

En annan del som utvecklas i försöksprojektet har varit hanter- ingen av erkända brott. I projektet har möjligheten till fullmakts- förfarande vid strafföreläggande enligt 48 kap. 10 § rättegångsbalken utnyttjats för att möjliggöra en rationell hantering av erkända brott. Det innebär att den misstänkte redan på brottsplatsen eller under själva brottsutredningen under vissa förutsättningar kan lämna en fullmakt till polisen att på hans eller henens vägnar godkänna ett strafföreläg- gande som senare utfärdas av åklagare. Den misstänkte behöver där- för inte längre vara anträffbar för att ärendet ska kunna avslutas. Det

86

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

innebär också att utredningsarbetet redan från början kan inriktas på att den misstänkte har erkänt.

3.2Erfarenheter från försöksverksamheten

3.2.1Brås utvärdering

Brottsförebyggande rådet redovisade i april 2020 en utvärdering av försöksverksamheten. Den del som avser ungdomsspåret redovisas i avsnitt 7.3.2.

Här följer en sammanfattning av Brås synpunkter och slutsatser.

Handlagda misstankar inom Snabbare lagföring

Sedan försöksverksamhetens start har knappt 6 000 misstankar hand- lagts inom Snabbare lagföring för vuxna lagöverträdare. Av alla poten- tiella misstankar varierar andelen misstankar inom snabbförfarandet mellan 40 och 60 procent, och är generellt på en något högre nivå 2019 än 2018. Att misstankar som hade kunnat hanteras inom Snab- bare lagföring hamnat utanför försöksverksamheten kan till exempel bero på okunskap, ovilja, tidsbrist och hög arbetsbelastning hos jour- havande förundersökningsledare och ingripandepoliser. De vanligaste brottstyperna inom Snabbare lagföring är narkotikabrott, stöld från butik och olovlig körning.

Knappt 20 procent av alla misstankar inom Snabbare lagföring läggs ned av polisen, och cirka tre fjärdedelar leder till en lagföring. Den vanligaste påföljden är böter, till följd av en dom i tingsrätt. Andelen böter i domstol har ökat mellan 2018 och 2019, samtidigt som övriga påföljder har minskat andelsmässigt.

Användningen av de särskilda verktygen, fullmakt för strafföre- läggande och tillgänglighetsdelgivning, är hög och ökar under perio- den. År 2019 används fullmakt i över 90 procent av alla beslut om strafföreläggande, och tillgänglighetsdelgivning används i över 80 pro- cent av alla misstankar som gått till tingsrätt.

När det gäller handläggningstiderna kan konstateras att målupp- fyllelsen är relativt god; under 2019 är andelen misstankar som av- slutas inom tio veckor närmare 90 procent, och andelen som avslutas

87

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

inom sex veckor över 60 procent. När de särskilda verktygen använts är handläggningstiderna betydligt kortare än om de inte använts.

Effekter av försöksverksamhetens införande

Jämförelser mellan försöksområdet Stockholm nord och kontroll- området Stockholm syd visar att införandet av Snabbare lagföring lett till kortare handläggningstider för de enklaste mängdbrotten. Den totala handläggningstiden från registrerad misstanke till avslut har mer än halverats. Den säkraste och relativt sett största effekten syns på handläggningstider inom Åklagarmyndigheten, där hand- läggningstiderna gått ner med närmare 80 procent efter införandet av Snabbare lagföring. Inom övriga myndigheter har handläggnings- tiderna minskat med 40–60 procent efter införandet.

Hur stor effekt försöksverksamheten haft är i vissa fall osäkert, främst vad gäller den totala handläggningstiden samt tiden inom polisen. Detta eftersom handläggningstidens utveckling, under perio- den före införandet, inte var parallell i försöksområdet respektive kontrollområdet, vilket den bör vara för att analysmetoden ska fun- gera optimalt.

Efter införandet har både andelen brottsmisstankar redovisade till åklagare och andelen lagföringar ökat. Effekten på andelen lagföringar beror till stor del på att kontrollområdet Stockholm syd under tids- perioden har haft en negativ utveckling, med färre redovisade och lag- förda misstankar, vilket försöksområdena inte har haft.

En annan effekt av försöksverksamheten är en större andel böter som utdömts i domstol samtidigt som andelen strafförelägganden minskar.

Påverkan på övrig verksamhet

Utöver att undersöka om försöksverksamheten har haft någon effekt på handläggningstider, lagföringar och påföljder är det också viktigt att ta reda på om förfarandet kan ha påverkat övrig verksamhet på de involverade verksamheterna.

För att undersöka om Snabbare lagföring påverkat förutsättning- arna för den utredande verksamheten i lokalpolisområdena, har Brå studerat utvecklingen av öppna ärenden för två brottstyper som inte

88

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

hanterats inom försöksverksamheten (våldsbrott och tillgreppsbrott exklusive stöld i butik). Analyserna visar att antalet öppna ärenden har minskat, vilket ger visst stöd för att införandet av Snabbare lagföring har förbättrat förutsättningarna för lokalpolisområdenas utredningsverksamhet att arbeta med och avsluta ärenden utanför försöksverksamheten.

Det har även framkommit risker för att försöksverksamheten eventuellt kan ha en negativ inverkan på polisens verksamhet. Detta har framför allt kopplats till ingripandepolisernas tidsanvändning. I enkätsvar från ingripandepoliser framgår att deras insats i Snabbare lagföringsärenden kan vara tidsödande. I samtal med poliser har tids- åtgången dock inte beskrivits som något allvarligt problem, och de upplever inte att deras förmåga att hantera akuta larm har blivit sämre. Om antalet Snabbare lagföringsärenden ökar, eller om verksamheten bedrivs i områden med andra förutsättningar än i de områden som utvärderats, är det dock möjligt att annan polisverksamhet än den mest akuta, till exempel brottsförebyggande arbete, kan komma att påverkas.

Beträffande övrig verksamhet på de berörda åklagarkammarna har personal beskrivit att prioriteringen av Snabbare lagföring i viss mån påverkar handläggningen av övriga ärenden. En analys av handlägg- ningstiden på mängdbrottsenheten på Västerorts åklagarkammare visar också på en viss ökning av handläggningstiderna för misstankar som hanterats utanför Snabbare lagföring. Handläggningstiderna har dock inte ökat ytterligare i samband med att Snabbare lagföring ut- vidgats, och det är därmed osäkert om de ökade handläggningstiderna har ett samband med försöksverksamheten.

Även för tingsrätterna beskriver intervjupersoner att Snabbare lagföring innebär en prioritering av mål inom försöksverksamheten, och att det kan innebära en undanträngning av övrig verksamhet. Arbetssätt och rutiner inom försöksverksamheten kan också antas påverka tingsrätternas inflöde av mål. För att utreda eventuella undan- trängningseffekter och belastningen på tingsrätterna har Brå under- sökt utvecklingen för övrig verksamhet på tingsrätterna i Attunda, Norrtälje och Solna. Analyserna visar att antalet brottmål (totalt, det vill säga inklusive Snabbare lagföring) ökat med cirka 20 procent efter försöksverksamhetens införande. Analysen kan dock inte påvisa att Snabbare lagföring haft en effekt på handläggningstider för mål utanför försöksverksamheten.

89

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Risker och problem

Utöver de framgångar och positiva aspekter som försöksverksam- heten fört med sig har Brå även identifierat ett antal problem och risker.

Bemanning och kompetens

Det finns bland annat en del utmaningar vad det gäller polisens bemanning och kompetens i ingripande- och jourverksamheten; in- gripandepoliserna brister ibland i den centrala informationen de för- medlar till misstänkta, stödet från utredningsjouren varierar över dygnet och polisen använder osäker e-post i kommunikation med misstänkta. Utöver en lösning för säker e-postkommunikation finns det ytterligare behov av förbättrat it-stöd.

Avsteg för ärendesamordning

Ett annat problem är försöksverksamhetens avsteg från ordinarie rutiner för ärendesamordning. Att ärenden inom Snabbare lagföring inte samordnas är en förutsättning för de korta handläggningstiderna inom försöksverksamheten. Samtidigt riskerar avvikande rutiner att leda till att lika fall inte behandlas lika. När ärenden hanteras och döms enskilt, i stället för att samordnas som i ordinarie rutin, påverkas straffrabatten vilket kan resultera i en oenhetlig straffmätning. Att begränsa samordningen innebär också en avvikelse från den grund- läggande regeln i straffrätten att en tilltalad har rätt att dömas till en sammantagen påföljd för den samlade brottsligheten.

Tingsrätternas planering

En svårighet i tingsrätternas verksamhet är planeringen av de reser- verade tiderna för huvudförhandlingar och polisens preliminära bok- ningar av dessa tider. En stor del av de preliminära tiderna leder inte till någon huvudförhandling, oftast därför att målet avgjorts på hand- lingarna. För att tingsrätterna inte ska stå med oanvända tider över- bokas de reserverade tiderna. Det har dock varit svårt att anpassa an- talet överbokningar för att optimera tingsrätternas resursanvändning.

90

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

Korta tider för personutredningar

I intervjuer med personer som arbetar på frivården framkommer att tiden de har på sig för att färdigställa en personutredning generellt är kortare inom försöksverksamheten än för övriga liknande ärenden. Den korta tiden kan innebära att färre personutredningar kan full- följas. En annan risk med den korta utredningstiden är att det saknas möjligheter att ta fram förslag på kontraktsvård, eftersom detta kräver ett möte mellan klient, beroendevård och läkare.

Att utvidga en försöksverksamhet

En utmaning för samtliga delar av försöksverksamheten är att gå från en relativt avgränsad försöksverksamhet till en nationell permanent verksamhet, och att få Snabbare lagföring att fungera i områden med andra förutsättningar. Brå vill särskilt lyfta betydelsen av särskilt enga- gerade nyckelpersoner för att få till en fungerande myndighetssam- verkan samt för att förankra och skapa engagemang hos övriga med- arbetare i den egna myndigheten.

Brås bedömning

Det finns både tydliga fördelar och nackdelar med Snabbare lagför- ing. Efter en sammanvägning av dessa är Brås övergripande slutsats att det finns goda skäl att fortsätta och utvidga verksamheten. Man behöver dock vara medveten om att förutsättningarna skiljer sig över landet, och man bör inte förvänta sig samma resultat överallt. I det fortsatta arbetet med Snabbare lagföring behöver de problem som framkommit i utvärderingen hanteras. I det arbetet har Brå följande rekommendationer:

Förstärk de jourhavande förundersökningsledarnas stödåtgärder avseende kvaliteten i den information som polis i yttre tjänst del- ger misstänkta personer. Detta är särskilt viktigt för informatio- nen om fullmakt för godkännande av strafföreläggande och till- gänglighetsdelgivning.

91

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Utred möjligheterna till fortsatta avsteg från ordinarie rutin för ärendesamordning. Utgångspunkten bör vara att avstegen har be- tydelse för försöksverksamhetens positiva resultat, men är proble- matiska ur ett rättssäkerhetsperspektiv.

Utred möjligheterna för en utökad användning av strafföreläg- gande. Särskilt bör man se över bestämmelsen om att ett strafföre- läggande alltid ska ta upp samtliga brott som en person är miss- tänkt för. I de fall samordning med andra öppna ärenden ändå inte kommer att ske, som i Snabbare lagföring, är det svårt att se att begränsningen fyller någon funktion.

Utred möjligheten att, i de fall tillgänglighetsdelgivning används, begränsa polisens ansvar till att endast informera den misstänkta personen om datum för delgivningen. Ett sådant förfarande skulle ge tingsrätterna bättre förutsättningar att planera de reserverade tiderna för förhandling och nyttja sina resurser effektivt. Tiden för huvudförhandling skulle meddelas den tilltalade med tillgäng- lighetsdelgivningen.

Gör ytterligare utvärderingar av Snabbare lagföring när verksam- heten har pågått längre och i områden med andra förutsättningar. Utöver effekter på handläggningstider bör dessa utvärderingar fokusera på påföljder, rättssäkerhet och undanträngningseffekter.

3.2.2Justitiekanslerns granskning

JK granskade i juni 2020 försöksverksamheten med snabbare lag- föring i brottmål i norra Stockholm (dnr 7012-19-2.4.2). Här nedan återges delar av JK:s synpunkter. I avsnitt 3.5.2 redovisas också syn- punkterna om tillgänglighetsdelgivning.

JK:s synpunkter i sin helhet återfinns i bilaga 3.

Sammanfattning

Justitiekanslerns granskning av försöksverksamheten med snabbare lagföring har varit inriktad på handläggningen främst ur ett rätts- säkerhetsperspektiv. Granskningen har omfattat hela handläggningen från polisens inledande ingripande till domstolens eller åklagarens avslutande lagföring. De mål och ärenden som granskats har mesta-

92

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

dels omfattat vanliga typer av bötesbrott som t.ex. ringa stöld, ringa narkotikabrott och olovlig körning. Frågor av betydelse har varit delgivningsfrågor, behov av offentlig försvarare, tolk och översätt- ning av handlingar, fullmaktsförfarande vid strafföreläggande och formulering av gärningsbeskrivningar. En övergripande fråga har även varit om de granskade målen och ärendena lämpat sig för att handläggas inom ramen för snabbförfarandet. Granskningen har inte omfattat några mål eller ärenden med lagöverträdare under 18 år.

Den genomförda granskningen visar att försöksverksamheten med snabbare lagföring fungerar mycket väl utifrån de frågor som Justitiekanslern har fokuserat på. Den nya delgivningsformen till- gänglighetsdelgivning framstår som ett rättssäkert och effektivt verk- tyg för att minska genomströmningstiderna i tingsrätten. Effekten på handläggningstiderna har dock främst visat sig i de mål som avgjorts efter huvudförhandling. De utökade möjligheterna att använda full- makt vid strafföreläggande har för åklagarnas del bidragit till en skyndsam lagföring. Samtliga de granskade domstolsmålen och åklagar- ärendena får dessutom anses ha varit lämpade för snabbförfarandet. Urvalet ger därmed inte skäl för någon invändning från rättssäker- hetssynpunkt. Trots att snabbförfarandet handlar om skyndsam mängdhantering har även i övrigt grundläggande rättssäkerhetskrav

rörande exempelvis offentlig försvarare, tolk och delgivning av brottsmisstanke – tillgodosetts i de granskade målen och ärendena. I protokollet tas även upp frågor som översändande av slutunder- rättelse med e-post, dokumentationsbrister och snabbförfarandets konsekvenser för samordning av åtal.

Några av JK:s iakttagelser och synpunkter

Tillgänglighetsdelgivning och förenklad delgivning

Rutinerna kring tillgänglighetsdelgivning är i regel genomtänkta och ändamålsenliga. För tingsrättens del finns dock visst utrymme för att genom en översyn av rutinerna uppnå en mer konsekvent och effektiv handläggning. Beträffande den praktiska tillämpningen har vid granskningen uppmärksammats vissa brister framför allt från polisens sida. Exempelvis har i flera fall upptäckts felaktigheter i den checklista som polisen bifogat förundersökningsprotokollet och som normalt utgör åklagarens och domstolens enda underlag för att be-

93

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

döma förutsättningarna för tillgänglighetsdelgivning. I ett mål fick polisens felaktiga uppgifter i checklistan till följd att tingsrätten använde delgivningsformen, trots att det kan ifrågasättas om det verkligen fanns förutsättningar för det med hänsyn till att den miss- tänkte hade fått en ofullständigt ifylld informationsblankett. En sammanfattande slutsats från granskningen är att tillgänglighetsdel- givningen från rättssäkerhetssynpunkt ställer höga krav på samtliga led i handläggningen.

Trots polisens delgivning av information om tillgänglighetsdel- givning har tingsrätten i de granskade målen delgett den tilltalade information om förenklad delgivning i samband med att målet inletts hos tingsrätten. Justitiekanslern har förståelse för att tingsrätten genom denna handläggning vill kunna använda förenklad delgivning även efter tioveckorsfristens utgång, utan att behöva delge informa- tionen på nytt genom en annan delgivningsform. I sammanhanget bör dock noteras att tio veckor är en lång tid vad gäller mål som ska hanteras i snabbförfarandet. I merparten av de mål som Justitie- kanslern granskat har det inte varit nödvändigt att tillämpa en annan delgivningsform än tillgänglighetsdelgivning.

Som framgår av förarbetena är en viktig del i informationslämnan- det att den enskilde förstår hur de möjliga delgivningssätten förhåller sig till varandra (jfr prop. 2017/18:67 s. 12 f.). Risken med tingsrättens förfaringssätt är att det leder till viss förvirring hos den tilltalade om vad som egentligen gäller rörande delgivningen i målet, dvs. vilken delgivningsform som tillämpas och vid vilken tidpunkt han eller hon är delgiven. Av stämningen i mål som tingsrätten har ansett kunna avgöras på handlingarna framgår bl.a. att den tilltalade efter delgiv- ningen har en viss tidsfrist – i de flesta mål åtta dagar, i en del fjorton dagar – på sig att svara på åtalet, lägga fram bevis, m.m. innan dom- stolen avgör målet. Med hänsyn till att tingsrätten i många fall skickar stämningen och övriga handlingar några dagar före dagen för tillgäng- lighetsdelgivning – och dessutom bifogar information om förenklad delgivning – kan det vara svårt för den tilltalade att avgöra från vilket datum fristen egentligen börjar löpa.

Den mängd information som den tilltalade förutsätts ta till sig är dessutom redan omfattande. Om det finns sätt att minska denna bör ett sådant alternativ övervägas. Ett alternativt handläggningssätt i detta fall skulle kunna vara att kontrollera om polisen har delgett informa- tionen om förenklad delgivning på rätt sätt och, om så är fallet, avstå

94

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

från att skicka ut informationsblanketten på nytt, såvida det inte finns omständigheter som tyder på att målet riskerar att bli fördröjt på något sätt. Ett annat alternativ är att omarbeta informationen så att det tydligt framgår hur tingsrättens åtgärder förhåller sig till den tillgänglighetsdelgivning som den tilltalade tidigare informerats om av polisen.

Slutunderrättelse

I vissa av de granskade fallen har polisen redan i anslutning till för- höret med den misstänkte muntligen slutdelgett honom eller henne enligt 23 kap. 18 a § RB, vilket har antecknats i protokollet. Det har då rört sig om mycket enkla utredningar i vilka ytterligare utred- ningsåtgärder inte varit aktuella. I andra fall har slutdelgivning skett genom att en skriftlig underrättelse skickats till den misstänkte. Sammanfattningsvis har det i granskningen inte framkommit några brister i slutdelgivningen som sådan. En fråga av intresse i samman- hanget är dock sättet för översändande av en skriftlig underrättelse.

Av en sådan underrättelse framgår bl.a. vilket brott – med angi- vande av rubricering, tid och plats – som slutdelgivningen gäller och som mottagaren är misstänkt för. Normalt behöver Polismyndigheten

mot bakgrund av regleringen i främst EU:s dataskyddsförordning och brottsdatalagen – iaktta restriktivitet med att sända integritets- känsliga personuppgifter på elektronisk väg till en enskild person. (Se 2 kap. 12 § lagen [2018:1693] om polisens behandling av person-

uppgifter inom brottsdatalagens område och prop. 2017/18:269 s. 133 ff. och s. 298 f.) I försöksverksamheten har dock polisen med stöd av 4 § i 2017 års förordning fått ökade möjligheter att använda e-post för slutunderrättelsen. Enligt uppgifter från Polismyndigheten är rutinen inom försöksverksamheten att handlingen skickas med vanlig post utom när den misstänkte har önskemål om att i stället ta emot den via e-post.

Det har framkommit under granskningen att förfarandet med slut- delgivning via e-post är vanligt förekommande. I merparten av dessa fall framgår det av polisens anteckningar att e-postkommunikation också varit den misstänktes önskemål. Mot den bakgrunden och med hänsyn till bestämmelsen i 2017 års förordning har Justitiekanslern ingen erinran mot att polisen skickar slutunderrättelsen med e-post

95

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

i den utsträckning som visat sig vara fallet. Det ska dock framhållas vikten av att den misstänkte i samband med att han eller hon lämnar uppgift om sin e-postadress till polisen får klart för sig vilken typ av handlingar som kan komma att skickas på det sättet. Det är givetvis också viktigt att polisen tydligt dokumenterar att sådan information har lämnats och att e-post ändå varit den misstänktes önskemål.

Informationen till den misstänkte

Den av polisen använda blanketten med information till den miss- tänkte om tillgänglighetsdelgivning m.m. är mycket utförlig och detaljerad. Det har förstås fördelen att allt relevant kan inkluderas och förklaras. Samtidigt medför den stora mängden text att blanketten inte är särskilt lättillgänglig. Frågan inställer sig därför om utform- ningen är optimal för att den misstänkte ska kunna ta till sig infor- mationen, eller om blanketten borde förenklas. Det måste då beaktas att informationen inledningsvis ges till den misstänkte muntligen av den ingripande polispatrullen. Blanketten får den misstänkte ta med sig och kan studera i efterhand. Sammantaget finns inte tillräckliga skäl för att föreslå en förändrad utformning av blanketten. Det finns däremot anledning att betona vikten av tydlighet och noggrannhet i polisens muntliga information till den misstänkte i samband med gripandet.

3.2.3Statistik i projektet under 2020–2021

Statistik från Polismyndigheten beträffande polisregion

Stockholm under 2020

Tabell 3.1

Ärendeinflöde hos Polismyndigheten i Snabbare lagföring

 

Uppdelat på polisområde, år 2020

 

 

 

Polisområde

 

Antal inkomna ärenden

Gotland

176

Stockholm City

 

4 864

Stockholm Nord

4 860

 

 

Stockholm Syd

 

4 776

Källa: Polismyndigheten.

96

SOU 2021:46Snabbförfarande i brottmål

Tabell 3.2

Redovisade ärenden hos Polismyndigheten i Snabbare lagföring

 

År 2020

 

 

 

 

 

Antal redovisade ärenden

 

14 098

Källa: Polismyndigheten.

 

 

Tabell 3.3

Redovisade ärenden i Snabbare lagföring

 

Uppdelat på brottstyp, år 2020

 

 

 

 

Brottstyp

 

 

Antal redovisade ärenden

Innehav av narkotika

4 363 varav 1 548 narkotikabrott av normalgraden

 

 

Bruk av narkotika

4 120

Butikstillgrepp

 

 

3 075 varav 629 stölder

 

 

 

Olovlig körning, inkl. grovt brott

 

2 277 varav 1 261 grova brott

Knivlagen

 

1 255

Rattfylleri (narkotika)

1 032

Rattfylleri, inkl. grov (alkohol)

 

645 varav 238 grovt rattfylleri

 

 

Hastighetsöverträdelse på väg

464

Övriga vägtrafikbrott

436

 

 

Våldsamt motstånd

246

Beteendebrott i trafiken

198

Övriga bötesbrott

197

Köp av sexuell tjänst

131

Skadegörelse

 

92

Bilbältesbrott

 

91

 

 

 

Vapenbrott

 

59

Överlåtelse av narkotika

52

Häleri eller häleriförseelse

46

Innehav av dopningsmedel

46

Bedrägeri

 

44

Vårdslöshet i trafik

44

 

 

Annan typ av stöld

42

Hot eller förgripelse mot tjänsteman

41

Hemfridsbrott eller olaga intrång

37

Tillåtande av olovlig körning

36

Övriga brott

 

29

Skadegörelse genom klotter

25

 

 

Förfalskningsbrott

24

Bruk av dopningsmedel

24

Övriga förfalskningsbrott

21

Ofredande

 

21

Olovligt brukande

20

97

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Brottstyp

Antal redovisade ärenden

Våld mot tjänsteman (ordningsvakt)

20

 

 

Grov vårdslöshet i trafik

20

Annat brott mot vapenlagen

16

Annat förfalskningsbrott

15

Missbruk av urkund

14

 

 

Olovlig körning, åsidosatt föreskrift

14

Olaga hot

12

 

 

Sexuellt ofredande

11

 

 

Källa: Polismyndigheten.

Figur 3.1 Fördelning av brottstyper i Snabbare lagföring År 2020, redovisade ärenden

 

30%

 

36%

 

 

 

Narkotikabrott

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Butikstillgrepp

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Olovlig körning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7%

 

 

 

 

 

Knivlagen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5%

 

13%

 

 

 

Rattfylleribrott

 

 

 

 

 

 

9%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övriga brott

Källa: Polismyndigheten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Preliminär statistik från Polismyndigheten

 

för januari–april 2021

 

 

 

 

 

Tabell 3.4

Ärendeinflöde – inkomna K-nummer

 

 

År 2021 (januari-april)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Period

 

Ärenden utan

 

Ärenden med

 

Ärenden från

Ärenden från

 

 

fullmakt

 

fullmakts-

 

polisregion

polisregion Väst

 

 

 

 

förfarande

 

Stockholm

 

Januari–april

8 408

927

 

6 370

1 512

 

 

 

 

 

 

Källa: Polismyndigheten.

 

 

 

 

 

98

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

Figur 3.2 Ärendeinflöde – inkomma K-nummer

Fördelning mellan polisregionerna (år 2021, januari–april)

Öst

Väst

Syd

Stockholm

Nord

Mitt

Bergslagen

0

1000

2000

3000

4000

5000

6000

7000

Källa: Polismyndigheten.

Figur 3.3 Fördelning av brottstyper i Snabbare lagföring

År 2021, januari–april, baserat på inkomna ärenden

13%

Narkotikabrott

9%

43%

 

Butikstillgrepp

 

 

6%

Olovlig körning

12%

 

Knivlagen

 

 

Rattfylleribrott

17%

Övriga brott

Källa: Polismyndigheten.

99

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Statistik från Domstolsverket beträffande tingsrätterna i polisregion Stockholm under 2020

Tabell 3.5

Antal avgjorda mål, andel avgjorda mål med

 

 

tillgänglighetsdelgivning och huvudförhandling

 

 

År 2020

 

 

 

 

 

 

 

Tingsrätt

 

Avgjorda mål

Andel med

Andel med

 

 

 

tillgänglighetsdelgivning

huvudförhandling

Attunda

1 015

88 %

41 %

Gotland

 

104

94 %

62 %

Nacka

321

84 %

40 %

 

 

 

 

Norrtälje

 

266

88 %

36 %

Solna

1 592

90 %

41 %

 

 

 

 

Stockholm

 

2 614

95 %

55 %

Södertälje*

113

89 %

42 %

Södertörn

 

2 040

91 %

29 %

Totalt

8 065

91 %

42 %

Källa: Domstolsverket.

Anmärkning: Södertälje tingsrätt deltog i projektet från och med den 1 september 2020.

Tabell 3.6 Avgjorda brottmål med stämningsansökan i och utanför försöksverksamheten (SLF)

År 2020

Tingsrätt

Avgjorda

Avgjorda brottmål

Avgjorda brottmål

Andel avgjorda

 

brottmål totalt

utanför SLF

i SLF

brottmål i SLF

Attunda

2 725

1 633

1 092

40 %

 

 

 

 

 

Gotland

477

373

104

22 %

Nacka

1 114

793

321

29 %

 

 

 

 

 

Norrtälje

632

364

268

42 %

Solna

3 275

1 674

1 601

49 %

Stockholm

6 716

4 101

2 615

39 %

Södertälje*

994

881

113

11 %

 

 

 

 

 

Södertörn

6 047

4 006

2 041

34 %

Totalt SLF-

 

 

 

 

tingsrätter

21 980

13 825

8 155

37 %

Totalt alla

 

 

 

 

tingsrätter

70 710

62 555

8 155

12 %

Källa: Domstolsverket.

Anmärkning: Södertälje tingsrätt deltog i projektet från och med den 1 september 2020.

100

SOU 2021:46Snabbförfarande i brottmål

Tabell 3.7

Handläggningstid i veckor (mål med och utan huvudförhandling)

 

från brott till avgörande i tingsrätt

 

 

År 2020

 

 

 

 

 

 

Tingsrätt

Handläggningstid

Handläggningstid med

Handläggningstid utan

 

 

tillgänglighetsdelgivning

tillgänglighetsdelgivning

Attunda

6,9

6,6

12,1

Gotland

6,0

5,9

11,0

Nacka

5,6

5,4

8,5

 

 

 

 

Norrtälje

6,7

6,4

11,2

Solna

6,6

6,1

12,1

 

 

 

 

Stockholm

6,0

6,0

8,9

Södertälje*

5,6

5,4

6,0

Södertörn

4,8

4,6

8,9

Totalt

5,9

5,7

10,0

Källa: Domstolsverket.

Anmärkning: Södertälje tingsrätt deltog i projektet från och med den 1 september 2020.

Tabell 3.8

Handläggningstid i veckor för mål med huvudförhandling

 

från brott till avgörande i tingsrätt

 

 

År 2020

 

 

 

 

 

 

Tingsrätt

Handläggningstid

Handläggningstid med

Handläggningstid utan

 

 

tillgänglighetsdelgivning

tillgänglighetsdelgivning

Attunda

6,4

6,0

13,0

 

 

 

 

Gotland

5,8

5,3

10,0

Nacka

5,4

5,0

8,4

 

 

 

 

Norrtälje

6,8

6,4

13,0

Solna

6,3

6,0

24,4

Stockholm

6,6

6,4

10,3

Södertälje*

5,3

5,3

5,6

 

 

 

 

Södertörn

4,9

4,7

11,1

Totalt

6,1

6,0

11,9

Källa: Domstolsverket.

Anmärkning: Södertälje tingsrätt deltog i projektet från och med den 1 september 2020.

101

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Tabell 3.9 Handläggningstid i veckor för mål utan huvudförhandling från brott till avgörande i tingsrätt

År 2020

Tingsrätt

Handläggningstid

Handläggningstid med

Handläggningstid utan

 

 

tillgänglighetsdelgivning

tillgänglighetsdelgivning

Attunda

7,1

7,0

11,2

Gotland

6,6

6,3

12,0

Nacka

5,9

5,6

8,6

 

 

 

 

Norrtälje

6,6

6,5

8,4

Solna

6,6

6,3

9,9

 

 

 

 

Stockholm

5,6

5,6

8,0

Södertälje*

5,9

5,9

6,0

Södertörn

4,7

4,4

8,4

Totalt

5,7

5,6

8,9

Källa: Domstolsverket.

Anmärkning: Södertälje tingsrätt deltog i projektet från och med den 1 september 2020.

Tabell 3.10 Handläggningstid i veckor (mål med och utan huvudförhandling) från åtal till avgörande i tingsrätt

År 2020

Tingsrätt

Handläggningstid

Handläggningstid med

Handläggningstid utan

 

 

tillgänglighetsdelgivning

tillgänglighetsdelgivning

Attunda

4,1

4,0

7,3

 

 

 

 

Gotland

3,3

3,2

6,6

Nacka

2,9

2,7

4,6

 

 

 

 

Norrtälje

3,4

3,1

7,6

Solna

3,9

3,6

7,6

Stockholm

3,4

3,3

4,9

Södertälje*

3,1

3,1

3,0

 

 

 

 

Södertörn

2,4

2,4

4,3

Totalt

3,3

3,1

5,4

Källa: Domstolsverket.

Anmärkning: Södertälje tingsrätt deltog i projektet från och med den 1 september 2020.

102

SOU 2021:46Snabbförfarande i brottmål

Tabell 3.11 De tio vanligaste brotten som prövas i tingsrätt i Snabbare lagföring

År 2020

 

Antal

Antal avgjorda

Antal mål med unika

Brottstyp

brottsmisstankar

mål

brottsmisstankar*

Ringa narkotikabrott

4 140

3 572

2 514

 

 

 

 

Ringa stöld

1 158

1 015

852

Knivlagen

836

774

425

 

 

 

 

Olovlig körning, grovt brott

861

779

542

Rattfylleri

726

670

88

Olovlig körning

686

615

416

Stöld

536

454

350

 

 

 

 

Brott mot trafikförordning

522

444

368

Narkotikabrott

324

284

193

 

 

 

 

Grovt rattfylleri

218

188

129

 

 

 

 

Källa: Domstolsverket.

Anmärkning: Med unika brottsmisstankar avses brottmål med endast denna typ av brottsmisstanke.

Statistik från Domstolsverket beträffande tingsrätterna under första tertialet 2021

Tabell 3.12 Antal avgjorda mål

 

År 2021 (januari–april)

 

 

 

Tingsrätt

 

Avgjorda mål

Attunda

316

 

 

Gotland

 

69

Gävle

34

Göteborg

 

469

Hudiksvall

25

Luleå

 

35

Nacka

250

 

 

Norrköping

 

61

Norrtälje

92

Solna

 

543

Stockholm

1 081

Södertälje

 

196

Södertörn

1 096

 

 

Värmland

 

70

Växjö

153

Totalt

 

4 490

 

 

 

Källa: Domstolsverket.

103

Snabbförfarande i brottmålSOU 2021:46

Tabell 3.13 Sammanfattande statistik för samtliga tingsrätter

i Snabbare lagföring År 2021 (januari–april)

Indikatorer

2021 januari–april

Antal avgjorda brottmål

4 490

 

 

Andel SLF-mål av samtliga avgjorda brottmål

37 %

Genomströmningstid, brott till avgörande

6,1 veckor

Genomströmningstid, stämning till avgörande

3,4 veckor

Andel med tillgänglighetsdelgivning

91 %

Källa: Domstolsverket.

3.2.4Rapport från Stockholms tingsrätt

Stockholms tingsrätt har efter förfrågan från utredningen i mars 2021 lämnat följande rapport om försöksverksamheten vid tingsrätten.

Inledning

Försöksverksamheten med ett snabbspårsförfarande i brottmål – En snabbare lagföring – infördes vid Stockholms tingsrätt i januari 2020. I denna rapport lämnas en beskrivning av bl.a. hur tingsrätten har organiserat arbetet med snabbspåret och vilka erfarenheter som kan dras av det första året i försöksprojektet.

Organisation

Stockholms tingsrätt är indelad i fem dömande avdelningar (fyra all- männa avdelningar och Patent- och marknadsdomstolen) och en administrativ avdelning. Utöver dessa avdelningar har sedan några år tillbaka funnits en särskild enhet – enhet 6 – som handlägger vissa typer av tvistemål och som kallas för ”snabbspåret för tvistemål”.

Vid införande av försöksverksamheten Snabbare lagföring i brott- mål beslutade tingsrätten, i stället för att fördela den nya måltypen på de fyra allmänna avdelningarna, att skapa en till särskild enhet – enhet 7 – på vilken målen inom verksamheten för Snabbare lagföring i brottmål handläggs. Enheten kallas för ”snabbspåret för brottmål”. Till enheten har kopplats två till tre domstolshandläggare, en bered-

104

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

ningsjurist, en handläggarchef, en § 15-ansvarig domare och en ansvarig chefsrådman.

På enheten tjänstgör i normala fall två domstolshandläggare på heltid men vid tillfälliga arbetsanhopningar kan enheten få hjälp av en tredje handläggare som då lånas in från någon av de allmänna avdelningarna. Handläggarna sköter det löpande beredningsarbetet på enheten och utför alla de arbetsuppgifter som ankommer på en handläggare. Handläggarchefen på tingsrättens avdelning 2 är, vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter, också ansvarig för handläggarna på enhet 7.

På enhet 7 tjänstgör också en beredningsjurist på heltid. Bered- ningsjuristens huvudsakliga arbetsuppgift är att döma i brottmål inom ramen för snabbspåret. De allra flesta mål som avgörs på handling- arna avgörs av beredningsjuristen och utöver detta ingår det i tjänsten att vara ordförande vid huvudförhandlingar ungefär en halv dag i veckan. Beredningsjuristen har vidare en viktig och central roll i enhet 7:s verksamhet. Även om mycket av det löpande berednings- arbetet utförs av handläggarna fungerar juristen i det arbetet som ett bollplank och utför även visst beredningsarbete själv. Berednings- juristen kan också beskrivas som en samordnare/ kontaktperson såväl inom enheten som gentemot övriga delar av tingsrätten och externa aktörer som t.ex. polis och åklagare. Därtill kommer det mer admini- strativa uppgifter som att t.ex. upprätta rutindokument.

En ordinarie domare, f.n. ställföreträdande chefsrådmannen på avdelning 3, har, som en del av sina arbetsuppgifter, § 15-ansvaret för alla mål som handläggs på enheten. Rådmannen har också det pri- mära ansvaret att själv, eller med hjälp av andra domare, avgöra de mål på handlingarna som beredningsjuristen inte är behörig att av- göra. Till detta kommer att t.ex. fatta beslut om avslag av offentlig försvarare och andra beslut under beredningen som inte berednings- juristen får besluta om. Domaren är också ett bollplank för såväl handläggarna som beredningsjuristen. Domaren har även en viktig roll i tingsrättens kontakter med andra myndigheter om så behövs, t.ex. på återkopplingsmöten med polis och åklagare.

Chefsrådmannen på tingsrättens avdelning 3 har, under lagmannen, fått det övergripande ansvaret för verksamheten på enhet 7.

105

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Inkomna och avgjorda mål samt omloppstider under år 2020

Under försöksprojektets första år, 2020, var det ett mycket stort inflöde av snabbspårsmål till tingsrätten. Det kom in knappt 3 400 mål till enhet 7 och av dessa mål avgjordes drygt 3 200 mål. Omlopps- tiden har varit knappt en månad.

Arbetets upplägg

För att kunna svara upp mot det stora inflödet av snabbspårsmål och avgöra ungefär samma antal som kommer in har tingsrätten nu valt att varje torsdag ha möjlighet att boka ut fyra heldags parallella snabbspårsting. Dessa ting bemannas, utöver beredningsjuristens halva ting per vecka, av domare och notarier från de fyra allmänna avdel- ningarna. Under sommaren, julhelger och i samband med några andra helgdagar har tingsrätten valt att vissa veckor gå ner på två parallella ting per vecka alternativt byta huvudförhandlingsdag men verksam- heten stannar aldrig av helt.

Varje vecka avgörs också ett mycket stort antal mål på handling- arna av beredningsjuristen, § 15-ansvarige domaren eller andra domare om så behövs, företrädesvis på avdelning 3. Om så behövs har bered- ningsjuristen möjlighet att jämnt över de allmänna avdelningarna fördela ut mål som behöriga notarier där får avgöra.

Reglerna om när mål kan avgöras på handlingarna eller först efter huvudförhandling är desamma för snabbspårsmålen som för andra brottmål. Tingsrätten har utifrån gällande regelverk avgjort så många mål på handlingarna som bedömts lämpligt.

Erfarenheter från om försöksperiodens första tid

Chefsrådmannen E.L.: Min erfarenhet är att det hittills har varit ett mycket lyckat försöksprojekt. Eftersom det är ett oerhört stort in- flöde av mål behövs en tydlig organisation och skickliga medarbetare som är erfarna. Vidare behöver organisationen vara flexibel för att hela tiden kunna svara upp mot ett ökat eller minskat inflöde av mål och det måste också finnas ett fungerande system med en ”back-up” organisation (ersättare/bevakare) som snabbt kan hoppa in och hjälpa till om t.ex. någon medarbetare blir sjuk eller har semester. Detta

106

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

gäller såväl handläggare, beredningsjurist som § 15-ansvarig domare. Annars blir organisationen lätt sårbar och finns en stor risk att det exempelvis snabbt byggs balanser av mål.

§15-ansvarig domare, rådmannen M.H.: Jag har nästan bara positiva erfarenheter av försöksprojektet. Arbetsformerna – såväl internt som externt – medför att målen avgörs mycket snabbt, utan att man gör avkall på rättssäkerheten. Återkopplingsmötena med polis och åklagare innebär att tingsrätten på ett enkelt och formlöst sätt kan framföra synpunkter på handläggningen innan målen kommer till domstolen. Den nya delgivningsformen innebär också att den stora merparten av målen kan avgöras och att förhandlingar inte behöver ställas in. Jag har oerhört goda erfarenheter av tillgänglig- hetsdelgivning – målen avgörs och hittills har i princip inga klagomål från tilltalade inkommit över delgivningsformen. Tvärtom är det min uppfattning att fler faktiskt infinner sig på tingsrätten än i de vanliga brottmålen. Sedan tycker jag att det är roligt att arbeta i en sådan liten och tight organisation som vi har gjort hittills. Det innebär en större teamkänsla och ett ytterligare ansvarstagande från alla som arbetar med målen.

Beredningsjuristen S.O.: Min upplevelse av försöksprojektet är mycket positiv. Den nya delgivningsformen underlättar arbetet bland annat genom att det inte behöver läggas extra tid på delgivning, till exempel i form av försök att nå parten per telefon, inför huvudför- handling eller dom på handlingarna. Jag upplever det också som positivt att det påstådda gärningstillfället i regel ligger nära i tiden med utsatt huvudförhandling eller dom på handlingarna, eftersom parterna ofta har händelsen ”färskt i minnet”. Det kan även vara en anledning till att så pass många infinner sig på tingsrätten eftersom händelsen inte upplevs som alltför avlägsen i tiden. Gällande sam- arbetet med åklagare och polis anser jag att det bidrar till ökad effek- tivitet genom att respektive led i rättskedjan får en ökad förståelse för hur respektive organisation arbetar och varför. Det ger vidare en möjlighet att snabbt identifiera eventuella svagheter i försöksprojektet samt vidta åtgärder för att komma till rätta med dessa. Av samma anledning anser jag att det är en stor fördel att tingsrätten har haft en egen enhet för försöksprojektet. Genom att ha en liten och tight organisation, i kombination med den stora mängden mål som har hanterats inom ramen för försöksprojektet, har gruppen kunnat fånga

107

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

upp och diskutera olika frågeställningar och på så sätt kunnat få en god rutin på hanteringen av målen.

Handläggarchefen A.C. och domstolshandläggarna J.B., W.L. och M.E.I: Vi tycker att det har fungerat riktigt bra med Snabbare lag- föring. Det har varit ett intensivt arbete med tanke på mängden mål. Men tack vare att man har kunnat använda sig av tillgänglighetsdel- givning så har det underlättat handläggarnas arbetsuppgifter genom att man inte behöver lägga så mycket tid på delgivning. Det har varit en stor fördel med att handlägga målen på en egen enhet då vi som arbetar inom enheten lättare har kunnat planera tingen och att vi snabbt har hanterat rutinfrågor som dykt upp i början av projektet.

Avslutande ord

Tingsrätten har alltså i princip bara goda erfarenheter av detta för- söksprojekt. Utöver det som kommit fram ska också lyftas fram att tingsrättens valda organisation med en egen snabbspårsenhet också bidrar till att mer tid på de fyra allmänna avdelningarna kan ägnas åt de lite mer krävande och omfattande brottmålen som nu allt mer kommer in till domstolen. Vi hoppas därför att försöksprojektet kommer att permanentas framöver.

3.2.5Rapport från Södertörns tingsrätt

Södertörns tingsrätt har efter förfrågan från utredningen i mars 2021 lämnat följande rapport om försöksverksamheten vid tingsrätten.

Inledning

Försöksverksamheten med ett snabbspårsförfarande i brottmål – En snabbare lagföring – infördes vid Södertörns tingsrätt i januari 2020. Nedan följer en beskrivning av hur tingsrätten har organiserat arbetet med snabbspåret och vilka erfarenheter vi kan dra av det första året i försöksprojektet.

108

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

Organisation och införandeprocess

Södertörns tingsrätt är indelad i sex dömande avdelningar och en administrativ avdelning. Samtliga dömande avdelningar handlägger brottmål.

Vid införande av försöksverksamheten Snabbare lagföring i brott- mål beslutade tingsrätten att två avdelningar skulle vara pilotavdel- ningar och ta hand om handläggningen av samtliga snabbspårsmål under ett drygt halvår för att på så sätt samla på sig värdefulla erfar- enheter som hela organisationen sedan kunde dra nytta av.

En särskild arbetsgrupp tillsattes som bestod av chefsrådmannen, en rådman, handläggarchefen och en handläggare från respektive pilot- avdelning. Tingsrättens stabschef ledde arbetsgruppen. Arbetsgrup- pen fick i uppgift att svara för införandeprocessen och inledde sitt arbete med att göra ett studiebesök på Solna tingsrätt som redan ingick i projektet. Syftet med studiebesöket var att få ta del av värde- full erfarenhet och rutindokument som Solna tingsrätt arbetade utifrån. Medlemmarna i arbetsgruppen har därefter tagit fram ett rutin- dokument anpassat efter vår domstol, deltagit i införandemöten med övriga aktörer i rättskedjan inom vårt upptagningsområde och ansvarat för utbildning av övriga medarbetare.

Pilotavdelningarna förstärktes med en handläggarresurs och en beredningsjurist under införandefasen. Beredningsjuristens huvud- sakliga arbetsuppgift var att avgöra mål på handlingarna. Inlednings- vis satt ordinarie domare från pilotavdelningarna på förhandlingar för att skapa sig en bild av hur snabbspåret fungerade.

Handläggarna från pilotavdelningarna inledde efter en tid ett sam- arbete med s.k. ambassadörer från de övriga avdelningarnas hand- läggargrupper. Tanken var att ambassadörerna gradvis skulle kunna lära sig de nya rutinerna och sedan föra kunskapen vidare till sina medarbetare på den egna avdelningen. Olika yrkeskategorier fick också riktade utbildningar och delar av en uppstartsdag under 2020 ägna- des åt snabbspåret. Efter sommaren 2020 kunde handläggarna på samtliga avdelningar bereda snabbspårsmålen.

De två handläggarna som ingick i den särskilda arbetsgruppen fungerar i dag som samordnare/kontaktpersoner och deltar i de åter- kopplingsmöten som hålls med polis och åklagare en gång i månaden. Arbetsgruppen har fortsatt ansvar för frågor som rör snabbspåret, exempelvis uppdatering av rutindokumentet, utbildningsinsatser och

109

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

utsättningsfrågor inför storhelger m.m. Gruppen träffas en gång i månaden för att lyfta frågor som rör snabbspåret.

Inkomna och avgjorda mål samt omloppstider under år 2020

Under 2020 har tingsrätten fått in 2 507 mål och avgjort 2 241 mål inom ramen för snabbare lagföring. Från det att ett mål kommer in till domstolen till dess att domstolen meddelar dom tar det i genom- snitt lite drygt två veckor. I ungefär 70 procent av målen meddelar tingsrätten dom utan att hålla någon förhandling.

Arbetets upplägg

För att kunna ta hand om det stora inflödet av snabbspårsmål och avgöra ungefär samma antal som kommer in har tingsrätten nu (februari 2021) valt att varje torsdag ha möjlighet att boka ut tre hel- dagsting för snabbspårsmål jämfört med tidigare två. Dessa ting be- mannas av samtliga avdelningar och ambitionen är att ha samma antal förhandlingar under hela året. Det är framför allt fiskaler och notarier som sitter ordförande på förhandlingarna.

Inför julhelgerna minskade tingsrätten på sina utsättningar men tog igen det genom att sätta ut extrating i januari. Dessutom har tingsrätten satt ut några extrating för s.k. falska snabbspår som be- mannas av domare från den administrativa avdelningen. I den mån ett snabbspårsting inte blir fullt fylls det också löpande på med s.k. falska snabbspårsmål.

Varje vecka avgör avdelningarna också ett mycket stort antal mål på handlingarna. Reglerna om när mål kan avgöras på handlingarna eller först efter huvudförhandling är desamma för snabbspårsmålen som för andra brottmål. Sedan tidigare finns väl inarbetade rutiner för att avgöra mål på handlingarna och de mål som kan slutföreläggas och sedan avgöras på handlingarna blir aldrig liggande på avdelningarna.

110

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

Erfarenheter från försöksperiodens första tid

Stabschefen K.P.B.: Det är viktigt med en tydlig struktur för den domstol som ska börja arbeta med snabbspårsmål eftersom det rör sig om stora mängder mål som kommer in varje vecka. Förberedelse- fasen ska inte underskattas. Jag tror att det var en mycket god idé att låta två pilotavdelningar arbeta med snabbspårsmålen och samla erfarenheter innan samtliga avdelningar blev involverade.

Inledningsvis, men också senare, har det funnits en hel del mål som är s.k. falska snabbspårsmål, dvs. mål där misstänkt fått infor- mation av polisen om att det ska hanteras som ett snabbspårsmål, men där det av olika anledningar sedan inte går att hantera som ett sådant mål. Det är bra att ha ett tänk också kring dessa. För att handläggnings- tiderna inte ska bli för långa kan det vara bra att utnyttja extra ting eller delar av snabbspårstingen som inte blir fulla för den här typen av mål. Den som är misstänkt i ett s.k. falskt snabbspårsmål mål förväntar sig ju också en snabb handläggning.

Återkopplingsmötena med polis, åklagare och andra aktörer i rätts- kedjan har varit ett lysande exempel på hur vi kan förbättra det praktiska samarbetet oss emellan. Sträckan mellan ord och handling har varit föredömligt kort. Mötena har också gett oss en stor förstå- else för varandras arbete och motivation för projektet.

En stor vinst utifrån mitt perspektiv som domare är att gärning- arna är så ”färska” vilket gör att såväl parter som vittnen har en mycket klar bild av vad som inträffat. De mål som går till förhandling tar relativt kort tid eftersom åklagaren sällan behöver konfrontera någon med vad som har stått i förundersökningen. När det gäller poliser och butikskontrollanter, som ofta måste vittna i flera olika mål, märker jag en stor skillnad. I snabbspårsmålen kan de berätta fritt om en händelse jämfört med i andra mål där det ofta förekommer att poliser och butikskontrollanter hänvisar till tidigare rapporter och inte minns någonting ytterligare. Detta leder också till att det är omöjligt för dem att svara på följdfrågor.

Tilltalade (men också vittnen och målsägande) har spontant sagt att det var skönt att det gick så snabbt eftersom väntan på en för- handling i sig kan vara jobbig. Hur de tilltalade upplever snabbspåret och vårt sätt att skriva dom är något som tingsrätten kommer att under- söka i en brukarundersökning med telefonintervjuer under 2021. Mål- sägandeperspektivet kommer vi att återkomma till i brukarundersök-

111

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

ningar när dessa blir möjliga att genomföra med hänsyn till den rådande pandemin.

Tillgänglighetsdelgivning är vidare en mycket smidig lösning för mål som ska hanteras snabbt genom hela rättsprocessen och en för- utsättning för att parterna ska få en snabb hantering. Man borde under- söka möjligheter att utvidga tillgänglighetsdelgivningens användnings- område.

Rådmannen F.N.: När systemet väl är ”up and running” är det fantastiskt. Allt går så smidigt och snabbt. Att ta emot, lägga upp och stämma ut ett mål tar inte mer än några minuter om det är ett slutföreläggande. Förhandlingsmålen är det lite mer pyssel med efter- som vi försöker ta hänsyn till att poliser och tolkar inte ska behöva komma tillbaka flera gånger samma dag, vilket är ett moment som tillkommer jämfört med vanliga brottmål. Samtidigt vägs det absolut upp av övriga tidsvinster som systemet ger.

Inkörningsperioden är något längre och arbetsmässigt tyngre än vad man hittills velat ge sken av. Man får räkna med att det tar minst ett halvår, snarare uppemot ett år, innan man ser de stora positiva vinsterna. Detta eftersom man under denna period får in alla mål som ligger i balans hos polisen samtidigt som allting nytt ramlar in på en gång. Om man dessutom gör som vi gjorde och la snabbspåren ovanpå den ordinarie utsättningen så blir det mer att göra. Men efter ett år så är allting mycket bättre.

För mycket fokus i systemet ligger på förhandlingar. Ska systemet fungera och ge stora fördelar måste betoningen mycket tydligare ligga på att målen slutföreläggs. En baksida med detta är att förhandlings- arbetet blir tyngre på så sätt att förhandlingarna måste bemannas med ordinarie domare och nämndemän. Det är alltså långt ifrån ”bara notarier” som avgör snabbspår.

Om systemet ska bli än mer populärt så krävs att effektiviteten i denna del ökar. Fler domar på handlingarna och man bör också över- väga om tingsrätten (så som snart blir möjligt när en häktningsför- handling kan övergå i en huvudförhandling) skulle kunna vara dom- föra med domare utan nämndemän.

Administrative juristen C.B.: Delgivningssättet tillgänglighets- delgivning har medfört stora effektivitetsvinster för domstolen. Att jaga delgivningar eller att kontrollera att förenklad delgivning till- lämpats på föreskrivet sätt kan – framför allt när det rör sig om hel- dagsting – vara en tidsödande aktivitet för protokollföraren. Till-

112

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

gänglighetsdelgivning är enkelt att tillämpa och kontrollera, vilket innebär att tingsnotarier, beredningsjurister och domare ofta kan spendera sin tid på annat än delgivningsfrågan.

Utifrån domarperspektivet har jag bara positiva erfarenheter av Snabbare lagföring och jag ansluter mig till det som K.P.B. anfört i den delen.

Handläggarna M.L. och L.K.: Efter att arbetet med snabbare lag- föring etablerats på avdelningarna så har det blivit ett resurseffektivt sätt att arbeta på. Tillgänglighetsdelgivningen gör att mål som annars kan vara svårdelgivna och tidskrävande handläggs mycket fortare. Det är även enklare att få tag i vittnen och målsäganden med färska kontaktuppgifter, och i de flesta fall är de redan medvetna om den preliminära dagen för huvudförhandling. Snabbare lagföring öppnar även upp möjligheten att få kontakt med tilltalad, där denne är aktu- ell i andra ibland svårdelgivna mål på tingsrätten (både genom färska kontaktuppgifter och i salen).

Även om snabbare lagföring medför en mindre arbetstopp när målen ska bokas ut till huvudförhandling så överväger fördelarna den nackdelen.

Återkopplingsmötena med polis och åklagare och andra aktörer i rättskedjan har öppnat upp för en bättre samverkan både inom och utanför snabbare lagföring. Arbetssättet leder till att vi har en snabbare genomströmning av brottmål, utan att höja arbetsbelastningen på handläggarsidan.

Sammanfattningsvis

Sammanfattningsvis har alltså tingsrätten mycket goda erfarenheter av snabbspåret. De goda erfarenheterna gäller samtliga yrkeskatego- rier och vi hoppas därför att försöksprojektet kommer att perma- nentas framöver.

3.3Beståndsdelarna i det utvecklade snabbförfarandet

Snabbare lagföring består av tre delar som ensamma inte har den styrka som de har tillsammans. Det går att beskriva det som en pall med tre ben som tillsammans håller upp verksamheten. Alla tre delar är lika viktiga för helheten.

113

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Figur 3.4 Beståndsdelarna i Snabbare lagföring

Genom ett anpassat regelverk, en förbättrad arbetsmetod och ut- vecklad samverkan kan de åtgärder som tillsammans utgör Snabbare lagföring åstadkommas.

Anpassat regelverk

Tillgänglighetsdelgivning i brottmål.

Tillgänglighetsdelgivning under förundersökningen för slutunder- rättelse.

Omedelbar tillgänglighetsdelgivning i brottmål.

Personutredning ska kunna beslutas av polisiär förundersöknings- ledare.

Slutunderrättelse utan delgivning och på elektronisk väg.

Förhandsgodkännande för strafföreläggande (utvecklad form av fullmaktsförfarande).

Bestämmelser om uppdelad handläggning och deldom.

I betänkandet finns förslag som mer allmänt avser reformer i brott- målsprocessen och som visserligen möjliggör och underlättar snabbare lagföring men som avser att förbättra processen för samtliga mål och ärenden.

114

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

Förändrade bestämmelser om förenklad delgivning.

Förändrade bestämmelser om strafföreläggande.

Nya bestämmelser om brottsbekämpande myndigheters och dom- stolars tillgång till Skatteverkets beskattningsdatabas.

Enklare och rättvisare system för att återbetala kostnader till staten för provtagning och analys av blod, urin och saliv i brottmål.

Utformningen av det anpassade regelverket för Snabbare lagföring redovisas i respektive avsnitt.

Arbetsmetod

Den arbetsmetod som används i försöksverksamheten gäller fram- för allt polisen eller den brottsutredande delen av processen. De fundamentala delarna av arbetsmetoden har hämtats från det tidigare projektet Brå-Lean (se en utförligare beskrivning i Brås rapport 2015:9, se också avsnitt 4.2.2 och 4.3.2 i Ds 2017:36).

Polis i yttre tjänst ska utreda brottet och vidta de utrednings- åtgärder som är möjliga (se bl.a. 3 a § FuK). Den inriktningen har varit etablerad sedan länge i Polisens nationella utredningsdirektiv (PNU). Förmågan att genomföra detta i praktiken har dock förbättrats ge- nom Snabbare lagföring. Metoden bygger på att polis i yttre tjänst ska kunna ringa eller ha kontakt med en polisiär förundersökningsledare. På det sättet kan utredningsåtgärderna kvalitetssäkras och en god utredning tillförsäkras redan från början. Det ger också utrymme för återkoppling och för att med tiden i det praktiska arbetet förbättra kvaliteten och förmågan att arbeta med och utreda mängdbrott. I för- söksverksamheten ingår nya verktyg för polisen som kan vara kom- plexa och komplicerade för den ovane att hantera. Till exempel ska den misstänkte få information om tillgänglighetsdelgivning och ett preliminärt besked om tid för huvudförhandling. Om den misstänkte erkänner brottet kan i vissa fall ett fullmaktsförfarande för strafföre- läggande användas. Hanteringen av den frågan är av både avancerad administrativ och juridisk natur. Det behövs således en funktion som kan hantera dessa frågor. Den jourhavande polisiära förundersök- ningsledaren löser därför flera funktioner som behövs i Snabbare lagföring. Den jourhavande förundersökningsledaren är därför helt

115

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

central i försöksverksamheten. På många sätt har funktionen upp- gifter som påminner om åklagarens roll. Den jourhavande förunder- sökningsledaren hanterar inte endast ärendet initialt utan ser också till att ärendet slutförs och kan redovisas till åklagaren. Det innebär att antalet överlämningar inom polisverksamheten minimeras och behovet av att flera funktioner ska behöva sätta sig in i samma ärende minskar.

Genom att polis i yttre tjänst kan få kontakt med en jourhavande förundersökningsledare möjliggörs en bättre och snabbare utredning. Det innebär också att förundersökningsledaren kan ge direktiv om utredningen direkt, t.ex. om att förundersökning inte ska inledas eller läggas ner. På så sätt sparas resurser som hade gått till spillo om mer utredningsresurser hade lagts på ärendet. Genom att utredningen blir bättre från början förloras inte lika mycket arbete som annars behöver läggas ner för att komplettera utredningen. Funktionen med en jourhavande förundersökningsledare ställer stora krav eftersom det är en funktion som ska bemannas dygnet runt och besitta en hög kompetens inom flera discipliner. Samtidigt kan helheten för polis- verksamheten stärkas genom att ett mycket stort antal ärenden kan utredas och färdigställas i den jourmiljön.

En viktig komponent har varit att stärka och erbjuda polisperso- nal i yttre och inre tjänst möjlighet till relevant utbildning och fortbildning. Med återkoppling och feedback på sitt arbete har polis- personal vid sidan av utbildning och fortbildning också med tiden kunnat stärka sin förmåga.

En del av arbetsmetoden berör också tingsrätterna. Med det nya delgivningssättet tillgänglighetsdelgivning och förbokade preliminära tider för huvudförhandling har beredningen av brottmål i tingsrätterna förenklats och underlättats. Polisens åtgärder under förundersök- ningen bidrar till en mer rationell hantering av brottmål i tingsrätten.

Samverkan

Metoden med samverkan har, precis som arbetsmetoden, hämtats från Brå-Lean. Det tidigare projektet byggde på återkoppling från åklagare, till förundersökningsledare och utredare till poliser i yttre tjänst. I försöksverksamheten har denna samverkan och återkopp- ling tagits ett steg längre genom att också domstolarna, Rättsmedi-

116

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

cinalverket och Kriminalvården är involverade. Samverkan sker också på olika nivåer, lokalt, regionalt och nationellt.

Grunden i samverkan är de återkopplingsmöten som regelbundet sker på lokal nivå. Dessa äger rum med cirka 2–4 veckors mellanrum. I dessa deltar framför allt representanter från domstolen, kontakt- åklagare och införandeansvarig och andra funktioner inom polisen. Kriminalvården deltar också vid de lokala mötena. Vid dessa möten diskuteras statistik, rutiner och utvecklingsmöjligheter. Det gör att ev. misstag som skett fångas upp och inte blir satta i system. Det finns också stora möjligheter för aktörerna att underlätta varandras arbeten genom att man diskuterar hur informationsutbytet närmare ska gå till, t.ex. uppmärkning av ärenden, rutiner för hur dokument ska skickas, vad som ska tydliggöras i de dokument som skickas osv. Det ger en större förståelse för de roller som finns och innebär att kontaktvägarna mellan aktörerna blir mindre. Det innebär att möj- ligheteten till samordning ökar så att inte en aktör t.ex. ändrar sina rutiner som påverkar en annan aktör negativt.

3.4Från försöksverksamhet till ett permanent snabbförfarande i brottmål

3.4.1Försöksverksamheten ska bli permanent

Förslag: Försöksverksamheten ska bli permanent och ett snabb- förfarande i brottmål ska införas i hela landet.

Försöksverksamheten med Snabbare lagföring inleddes i början av 2018. Inledningsvis deltog endast tre lokalpolisområden (LPO Järva, tidigare Rinkeby, LPO Södra Roslagen, tidigare Täby och LPO Solna). Därefter utökades verksamheten till samtliga sju lokalpolisområden i polisområde Stockholm Nord under 2019 och därefter till hela polis- region Stockholm 2020. Det har visat sig vara en riktig strategi med en successiv utbyggnad. Under 2021 utökades verksamheten till ett polisområde i varje polisregion i landet.

Försöksverksamheten omfattar enklare mängdbrott som trafik- brott, narkotikabrott och tillgreppsbrott i butik. Med tiden har också andra brottstyper ingått, bl.a. köp av sexuell tjänst, våldsamt mot- stånd och skadegörelse.

117

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Försöksverksamheten har gett goda resultat i kvalitativa och kvantitativa mått. Under 2020 avgjordes över 8 000 brottmål i försök- sverksamheten. Det motsvarar 37 procent av avgjorda brottmål med stämningsansökan för de åtta tingsrätter som deltog i försöksverk- samheten och 12 procent av samtliga brottmål i landet. Under 2021 tillkom ytterligare sju tingsrätter i försöksverksamheten. Hela för- söksverksamheten utgör därför redan i dag en stor del av tingsrätternas verksamhet i brottmål. För den brottsutredande verksamheten ingår sedan 2020 hela polisregion Stockholm i försöksverksamheten och från och med 2021 samtliga polisregioner i landet, dock i något mindre omfattning för regionerna utanför Stockholm.

Genomströmningstiden har i snitt uppgått till 5,9 veckor från brott till avgörande för de brott som prövats i domstol. Det nya delgiv- ningssättet, tillgänglighetsdelgivning bidrar, vilket Brå lyft fram i sin utvärdering, till de snabba handläggningstiderna. Det är dock tydligt att också andra faktorer som polisens och övriga myndigheters änd- rade arbetsmetoder och samverkan mellan myndigheterna har bidragit till en mer rationell och resurseffektiv handläggning.

Kvalitetsmässigt har nivån på brottsutredningarna förbättrats. En snabb lagföring behöver således inte innebära avkall på rättssäkerhet eller kvalitet. Som JK framhållit har försöksverksamheten fungerat mycket väl utifrån de frågor som Justitiekanslern har fokuserat på. JK konstaterade att trots att snabbförfarandet handlar om skyndsam mängdhantering har grundläggande rättssäkerhetskrav – rörande exempelvis offentlig försvarare, tolk och delgivning av brottsmiss- tanke – tillgodosetts i den granskande verksamheten.

Snabbare lagföring innebär inte heller, till skillnad från t.ex. en lösning med jourdomstolar, att några betydande resurser behöver tillskjutas till verksamheterna. Under en införandefas innebär det dock vissa ansträngningar, bl.a. för Polismyndigheten och tingsrätterna. Det gäller framför allt under det första året. Utrednings- och lagför- ingsverksamheten påverkas givetvis positivt av ytterligare resursför- stärkningar men verksamheten med snabbförfarandet och dess posi- tiva effekter är inte beroende av det. Sättet att snabbt lagföra personer för enklare mängdbrott innebär i sig en resurseffektiv och rationell hantering för rättsväsendet.

Det finns starka skäl att låta försöksverksamheten övergå till en permanent ordning. Det föreslås därför att försöksverksamheten ska

118

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

bli permanent och att ett permanent snabbförfarande i brottmål ska införas i hela landet.

3.4.2Successiv utbyggnad

Förslag: De författningsändringar som föreslås ska träda i kraft den 1 januari 2023 för att möjliggöra ett införande av ett snabb- förfarande i brottmål i hela landet. Även om ett permanent för- farande därmed kan tillämpas i hela landet, rekommenderas att införandet av snabbförfarandet sker successivt under 2023–2024 för att åstadkomma största möjliga genomslag och för att minska risken för verksamhetsstörningar.

Bedömning: Försöksverksamheten bör, som en del i ett steg mot ett permanent införande, utökas till flera polisområden under 2022.

Polisverksamheten är den verksamhet som i störst utsträckning på- verkas av det förändrade arbetssättet. En förutsättning för att det nya arbetssättet med jourhavande förundersökningsledare ska fungera är att verksamheten redan har gjort de förändringar som krävs när det gäller t.ex. uppdelning av funktionerna stationsbefäl och förunder- sökningsledare. En annan förutsättning är att jourvarande förunder- sökningsledare finns att tillgå som har förmåga att hantera den något mer komplexa rollen.

Ett införande ställer också stora krav på polisverksamheten fram- för allt under det inledande året som förfarandet införs. Med en steg- vis uppbyggnad har volymerna av ärenden kunnat öka successivt. För Rättsmedicinalverket och Kriminalvården som i stor utsträckning påverkas av antalet ärenden är det viktigt att införandet sker på ett planerat och successivt sätt. Rättsmedicinalverket har redan under försöksverksamheten i stor utsträckning påverkats men har med ett successivt införande fått tid på sig att ställa om och anpassa sin verk- samhet. Myndigheten kommer fortsätta att påverkas av utbyggnaden. Kriminalvården har hittills påverkats i mindre omfattning men kommer påverkas i större utsträckning när snabbförfarandet utökas ytterligare.

119

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Utvidgning av försöksverksamheten under 2022

För att underlätta det kommande permanentandet av snabbförfaran- det bör försöksverksamheten utökas under 2022. Från och med 2021 infördes Snabbare lagföring i samtliga polisregioner. I en föreslagen utvidgning under 2022 utvidgas snabbförfarandet ytterligare innan ett permanentande under 2023–2024. Själva förslaget om en fortsatt utvidgning av försöksverksamheten under 2022 behandlas inte i detta betänkande utan hanteras av myndigheterna i försöksverksamheten. Förslaget till utvidgning är dock preliminärt tänkt att utformas enligt nedan.

Tabell 3.14 Preliminärt förslag till utvidgning av försöksverksamheten under 2022

Nya polisområden, åklagarkammare och tingsrätter

Polismyndigheten

Åklagarmyndigheten

Tingsrätterna

 

 

 

Polisregion Nord:

Del av Po Norrbotten, del av Po Västerbotten, del av

Po Jämtland och del av Po Västernorrland

Åklagarområde Nord-Mitt:

Sundsvalls tingsrätt

åklagarkammarna i Sundsvall

Umeå tingsrätt

(delvis), Umeå (delvis) och

Östersunds tingsrätt

Östersund

 

Polisregion Bergslagen:

Åklagarområde Väst-Bergslagen:

Örebro tingsrätt

Po Örebro

åklagarkammaren i Örebro

 

Polisregion Mitt:

Åklagarområde Nord-Mitt:

Uppsala tingsrätt

Po Uppsala

åklagarkammaren i Uppsala

 

 

 

 

Polisregion Väst:

Åklagarområde Väst-Bergslagen:

Alingsås tingsrätt

Po Skaraborg och

åklagarkammarna i Borås

Borås tingsrätt

Po Älvsborg

och Skövde

Skaraborgs tingsrätt

Polisregion Öst:

Åklagarområde Syd-Öst:

Eksjö tingsrätt

resterande del av

åklagarkammarna i Jönköping

Jönköpings tingsrätt

Po Östergötland och

och Linköping

Linköpings tingsrätt

Po Jönköping

 

 

 

 

 

Polisregion Syd:

Åklagarområde Syd-Öst:

Malmö tingsrätt

Po Malmö

Malmö åklagarkammare

 

 

 

 

Permanent införande under 2023–2024

Enligt direktiven till utredningen ska åtgärderna för ett permanent snabbförfarande i brottmål genomföras senast under 2022. Förslaget med en utökad försöksverksamhet under 2022 utgör ett steg mot ett permanent införande. Försökslagstiftningen (lagen [2018:160] om

120

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål) gäller till utgången av 2022. De författningsförslag som föreslås bör därför beslutas under 2022 och träda i kraft den 1 januari 2023 för att övergången från försöksverksamheten till ett permanent snabbförfarande i brott- mål ska kunna ske utan avbrott. Förändringarna mellan försökslag- stiftningen och de förslag som lämnas i detta betänkande är i grunden små. Arbetssättet och samverkansmodellen är också desamma.

Som en utveckling av snabbförfarandet föreslås nya reformer och utveckling av bl.a. förenklad delgivning, tillgänglighetsdelgivning och strafförelägganden. Därutöver föreslås också reformer på områden som mer generellt träffar brottmålsprocessen.

3.4.3Omfattning och avgränsning av snabbförfarandet

Bedömning: I försöksverksamheten har omfattningen och avgräns- ningen av snabbförfarandet styrts av vissa kriterier i stället för en uppräkning av vissa brottstyper. I ett permanent snabbförfarande bör utgångspunkten vara densamma. Som utgångspunkt bör brott som är lätta och snabba att utreda kunna ingå i snabbförfarandet. Brottet bör typiskt sätt inte ta längre än några få veckor att ut- reda. Lagöverträdare under 18 år ska inte ingå i snabbförfarandet utan ingår i ett särskilt och separat snabbförfarande.

Det ska vara möjligt att utveckla snabbförfarandet och inklu- dera nya brottstyper, t.ex. våld och hot mot tjänsteman eller våld och hot mot personal i offentliga miljöer, exempelvis butiks- anställda samt i viss mån även brottslighet som inte utreds direkt på brottsplatsen, t.ex. brott av svårdelgivna eller brottsaktiva personer, personer i kriminell miljö eller personer med hemvist utomlands som riskerar att anhållas eller häktas för att säkerställa lagföring.

I avsnitt 4.4 i Ds 2017:36 redogörs för att det i snabbförfarandet ska ingå enklare mängdbrott, t.ex. ringa stöld och stöld i butik, skade- görelse, brott mot knivlagen, ringa narkotikabrott (bruk och inne- hav), narkotikabrott (innehav), olovlig körning, också grovt brott, rattfylleri, grovt rattfylleri och andra brott enligt trafikbrottslagen och trafikförordningen. I försöksverksamheten har framför allt denna brottslighet som räknats upp omfattats och utgjort majoriteten av

121

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

de brott som behandlats. De brottsutredningar som har ingått har framför allt varit sådana som initierats av polisen själva eller där gär- ningspersonen blivit envarsgripen, t.ex. i samband med ett tillgrepp i en butik. Polisen har då haft möjligt att påbörja utredningen direkt i samband med brottet. I många fall har utredningen av brottet kunnat färdigställas på plats. I andra fall har ytterligare åtgärder behövts för att utredningen ska bli klar. När det t.ex. gäller narkotikabrott eller rattfylleribrott behövs många gånger en analys i laboratorium. För att tidsmålen i försöksverksamheten ska kunna hållas behöver analy- sen göras relativt snabbt. Både NFC och Rättsmedicinalverket har inom ramen för snabbförfarandet kunnat bidra med snabba analys- svar för att polisutredningen ska kunna färdigställas snabbt.

I snabbförfarandet har också annan brottslighet än den som tidigare räknats upp tagits in, t.ex. köp av sexuell tjänst, vissa häleriförseelser, våldsamt motstånd, skadegörelse och vissa okomplicerade våldsbrott.

Det bör liksom tidigare vara en utgångspunkt att det i snabbför- farandet ska ingå brottslighet som är enkel och snabb att utreda. Som utgångspunkt bör brottet typiskt sätt inte ta mer än ett fåtal veckor att utreda. Det hindrar dock inte att det i enskilda fall ska vara möjligt att inkludera brott som av praktiska skäl behöver mer tid för utredningen.

Den misstänktes rätt till försvarare

I vissa brottsutredningar har den misstänkte vägrat att uttala sig eller begärt en offentlig försvarare. I vissa fall är det uppenbart att en offentlig försvarare inte kommer att förordnas. Det åligger dock tingsrätten och inte polisen att ta ställning till denna fråga. Det har därför varit nödvändigt att kunna kalla den misstänkte till ett senare förhör och få en snabb prövning av den misstänktes begäran om en offentlig försvarare. Även om den misstänkte inte får en offentlig för- svarare har denne rätt att anlita en privat försvarare. I snabbförfaran- det har därför en metod använts som innebär att den misstänkte direkt på plats kallats till ett nytt förhör om förhöret inte kan färdig- ställas i samband med ingripandet. Det har varit nödvändigt att utveckla nya metoder för att förhindra att vissa misstänkta personer medvetet försöker förhindra eller fördröja polisutredningen. Det har också varit fråga om legitima behov för misstänkta personer att

122

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

anlita och konsultera försvarare. Med den metod som utvecklats och använts i projektet har en snabb lagföring kunnat säkerställas sam- tidigt som den misstänktes rätt att anlita och konsultera försvarare har upprätthållits.

Inga personer under 18 år

Liksom tidigare bör lagöverträdare under 18 år inte ingå i snabbför- farandet utan ska ingå i ett särskilt och separat snabbförfarande. Till- gänglighetsdelgivning och fullmakt för strafföreläggande bör normalt inte komma ifråga för personer under 18 år.

Fler brottstyper

Det bör vara möjligt att framöver inkludera fler brottstyper och inkludera de brottstyper som tar något längre tid att utreda under förutsättning att det passar in på snabbförfarandets arbetsmetod. I försöksverksamheten har med tiden också nya brottstyper tagits in och andra brott än sådana som kan utredas direkt på plats. Det bör framöver övervägas att inkludera vissa mindre komplicerade måls- ägandebrott (brott mot person) som ur ett allmänt perspektiv är angelägna att utreda och lagföra snabbt. Det kan t.ex. handla om våld och hot mot tjänsteman eller våld och hot mot personal i offentliga miljöer, exempelvis brott mot butikspersonal, personal i kollektiv- trafiken eller offentliga inrättningar som simhallar eller bibliotek.

Speciella ärenden

I projektet har också utvecklats ett sätt att hantera brott som ligger något vid sidan av det ursprungliga syftet. Som exempel kan nämnas det som just nu pågår i polisregion Stockholm och som går under arbetsnamnet Snabbare lagföring i efterhand. Metoden går ut på att brott som utreds tas in i ett senare sammanhang i snabbförfarandet, t.ex. vid ett förhör eller i samband med slutunderrättelse. Det kan t.ex. handla om brott som inledningsvis handlagts som ett ärende i Snabbare lagföring men av olika skäl blivit fördröjt eller behövt brytas ut ur snabbförfarandet. Det har då varit möjligt att få in ärendet i

123

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

snabbförfarandet igen men i ett senare skede. Det kan också handla om personer som är svårdelgivna eller väldigt brottsaktiva. Brott av dessa personer har också kunnat inkluderas i Snabbare lagföring för att säkra delgivningen i tingsrätten och därmed en snabb lagföring. En annan målgrupp är personer i kriminell miljö som polisen foku- serar på. Det bör därför finnas ett utrymme för dessa specialfall att inkluderas i snabbförfarandet också i framtiden.

Ytterligare en möjlighet är att inkludera de brott som begås av lag- överträdare med hemvist utomlands som riskerar att anhållas och häktas på grund av flyktfara. Dessa frihetsberövas i första hand för att säkra lagföringen. Med en arbetsmetod för snabbare lagföring och för att säkra delgivningen i tingsrätten kan dessa brott i stället ingå i snabbförfarandet. På så sätt undviks att dessa personer behöver fri- hetsberövas i avvaktan på rättslig prövning när dessa inte riskerar en frihetsberövande påföljd.

Som utgångspunkt bör volymerna för dessa speciella sätt att han- tera ärenden hållas begränsade för att det ursprungliga syftet med förfarandet inte ska förskjutas alltför mycket. Med en begränsad omfattning i snabbförfarandet kan en stor vinst för dessa få ärenden uppnås utan tillföra en belastning för verksamheten. Det sagda inne- bär dock inte att det ska finnas en övre gräns för hur många ärenden som kan hanteras vid sidan av. Om det t.ex. förekommer stora polis- insatser eller större sammankomster som resulterar i brott finns det inte något hinder mot att berörda aktörer som polis, åklagare och tingsrätten planerar för hur dessa ärenden ska få en domstolspröv- ning på ett snabbt sätt. Det kan t.ex. ske genom att tingsrätten i dialog med övriga sätter ut extra ting eller på annat sätt planerar processen för dessa ärenden.

3.4.4Tidsmodeller i snabbförfarandet

Bedömning: I snabbförfarandet har tillämpats två tidsmodeller. När en förundersökning färdigställs direkt i samband med brottet ska huvudförhandling kunna hållas eller saken avgöras inom två veckor från brottet. När förundersökningar som inte kan fär- digställas direkt på grund av att det finns behov av ytterligare utredningsåtgärder, t.ex. förhör eller analys ska huvudförhandling kunna hållas eller saken avgöras inom sex veckor från brottet.

124

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

Syftet med tidsmodellerna är i första hand att illustrera möj- ligheterna för att uppnå en snabb lagföring snarare än att utgöra ett tidskrav. Det är dock nödvändigt att brott i snabbförfarandet prioriteras och handläggs skyndsamt utifrån vad som är rimligt.

I snabbförfarandet tillämpas två tidsmodeller. I den första modellen kan brottsutredningen slutföras direkt på brottsplatsen. Det kan ske antingen genom en förenklad utredning enligt 23 kap. 22 § RB eller en sedvanlig förundersökning. Om en förundersökning inleds får den misstänkte möjlighet att ta del av utredningsmaterialet direkt och kan slutunderrättas på plats. Utredningen kan därefter sammanställas och redovisas till åklagaren. Huvudförhandling kan därför med ut- gångspunkt i modellen hållas inom två veckor från brottet. I många fall kan målet i tingsrätten emellertid avgöras utan huvudförhand- ling. Den tilltalade blir då i stället slutförelagd inför ett avgörande utan huvudförhandling.

Figur 3.5 Tvåveckorsmodellen

Polisutredningen kan färdigställas direkt på plats

I vissa fall kan polisutredningen inte färdigställas direkt på plats efter- som ytterligare utredningsåtgärder krävs, t.ex. kompletterande för- hör eller analys av blod eller urin. Det innebär att den polispersonal som ingriper mot brottet genomför så långtgående utredningsåtgärder som är möjligt på plats. Ytterligare utredningsåtgärder vidtas där- efter. Om den misstänkte inte kan förhöras på plats eller vill förhöras tillsammans med sin försvarare kallas han eller hon normalt sett direkt till ett förhör cirka en vecka efter ingripandet. När utredningen är färdigställd blir den misstänkte slutunderrättad antingen vid för- höret eller genom att en underrättelse skickas till den misstänkte och dennes försvarare om sådan finns. Förundersökningen kan i de flesta fall slutföras inom cirka fyra veckor från brottet.

125

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Figur 3.6 Sexveckorsmodellen

Behov av ytterligare utredningsåtgärder

Det som skiljer mellan modellerna berör i första hand polisens arbete under den första delen av processen. Någon skillnad mellan model- lerna finns varken för åklagarens eller tingsrättens handläggning. Om den misstänkte erkänner gärningen kan i vissa fall också strafföre- läggande utfärdas av åklagare.

Dessa två tidsmodeller bör betraktas som just modeller och inte ett tidskrav. Modellerna bygger på att utredningen genomförs effektivt och utan någon fördröjning. I vissa fall är det nödvändigt att utred- ningen tar längre tid. Det kan t.ex. handla om att ytterligare utred- ningsåtgärder behöver vidtas för att färdigställa utredningen. I tings- rätten förekommer i vissa fall behov av att inhämta personutredning från Kriminalvården enligt lagen (1991:2041) om särskild person- utredning i brottmål, m.m. Det innebär att förfarandet i tingsrätten av detta skäl behöver ta längre tid. Det är av vikt att rättssäkerheten inte eftersätts i snabbförfarandet. Det kan därför av detta skäl vara nödvändigt med olika moment som på ett eller annat sätt fördröjer prövningen. I detta ligger också att utredningens kvalitet ska vara så hög att den inte skiljer sig från andra ärenden.

Även om tidsmodellerna inte utgör några tidskrav eller tidsfrister för dessa ärenden är det av vikt att ärendena i snabbförfarandet hand- läggs skyndsamt och med viss förtur. De bör handläggas med sådan skyndsamhet som är möjlig och rimlig. När det gäller formella tids- frister vilket t.ex. gäller för ungdomsmål eller frihetsberövande är det närmare reglerat under vilka förutsättningar fristerna får över- skridas. När det gäller snabbförfarandet blir det i stället en ordning som innebär att ärendena av olika skäl kan behöva ta olika lång tid, t.ex. därför att en analys av ett visst slag tar längre tid eller för att en personutredning behöver inhämtas. Det blir därför av vikt att inga ärenden blir liggande utan åtgärd eller att nödvändiga åtgärder skjuts upp. Tidsmodellerna som presenterats kan sägas utgöra ett mål för tingsrättens handläggning.

126

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

3.4.5Preliminär tid för huvudförhandling eller yttrandefrist inför avgörande utan huvudförhandling

Bedömning: Rutinen att boka en preliminär tid för huvudför- handling bör som huvudregel vara kvar i snabbförfarandet. På samma sätt som tidigare ska begreppet vara fristående från del- givningsformen tillgänglighetsdelgivning. Det kan dock finnas behov av att utveckla och förtydliga begreppet.

Starka skäl att behålla ordningen med en preliminär tid för huvudförhandling

I avsnitt 4.3.6 i Ds 2017:36 redogörs för att en preliminär tidsbok- ning för huvudförhandling skulle skapa en så förutsebar och effektiv handläggning som möjligt. I snabbförfarandet har den misstänkte i samband med ingripandet fått besked om en preliminär tid för huvud- förhandling samtidigt som denne fått information om tillgänglighets- delgivning. Information om den preliminära tiden för huvudför- handling är inte en formell kallelse eftersom det är tingsrätten som beslutar om kallelsen först efter att stämning har utfärdats. Den preliminära förbokade tiden syftar i stället att förbereda den miss- tänkte på att huvudförhandling kan komma att bli aktuell en viss dag.

I Brottsförebyggande rådets utvärdering som publicerades i april 2020 lyfts fram att rutinen med bokandet av preliminära tider för huvudförhandling försvårar tingsrättens planering och ibland kan utgöra en flaskhals i förfarandet. Brå rekommenderade en ändring av förfarandet och föreslog att den tilltalade i stället på sedvanligt sätt skulle underrättas om tidpunkten för huvudförhandlingen i samband med delgivning av åtalet.

En aspekt som bör lyftas fram i sammanhanget är den stora andel mål i snabbförfarandet vid tingsrätterna som avgörs utan huvudför- handling. När projektet inleddes var bedömningen att en övervägande majoritet av målen skulle avgöras efter huvudförhandling. Det har i stället visat sig att cirka hälften av målen avgörs utan huvudför- handling. Det skiljer sig dock åt mellan olika tingsrätter. Under 2020 har andelen huvudförhandlingar gått ner något ytterligare. Det kan därför inte längre sägas vara en utgångspunkt att de flesta mål ska av- göras efter huvudförhandling. Ur rättslig synpunkt är det dock huvud-

127

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

regel att ett brottmål ska avgöras efter huvudförhandling. Den till- talade har också rätt att på begäran få sin sak prövad i en huvudför- handling.

Ett argument för att behålla den nuvarande ordningen är att rutinen att den misstänkte får information om en preliminär tid för huvud- förhandling utgör själva kärnan av snabbförfarandet. Syftet med för- farandet har varit att det tydligt illustrerar vilka alternativ som står till buds. Den misstänkte får alltså på ett tidigt stadium reda på hur den fortsatta handläggningen är tänkt att ske, dvs. när handlingar för- väntas finnas tillgängliga hos tingsrätten och när en ev. huvudförhand- ling är tänkt att hållas. I vanliga fall får den misstänkte inte någon sådan information. Rutinen tydliggör också sambandet mellan brott och påföljd. Det blir således tydligt för den misstänkte och för om- givningen att brottet kommer leda till en rättslig prövning.

I snabbförfarandet ställs stora krav på den misstänkte. Delgivnings- formen tillgänglighetsdelgivning lägger ansvar på den misstänkte att hålla sig underrättad och på egen hand bevaka det datum då hand- lingarna hos tingsrätten finns tillgängliga. Med en sådan förskjutning är det också viktigt att det allmänna lever upp till de berättigade krav på att lämna tydlig information till den misstänkte om den fortsatta handläggningen. Det är därför rimligt att den misstänkte får infor- mation om planeringen av den fortsatta rättsprocessen. Det bidrar också till att den misstänkte på ett bättre sätt kan tillvarata sin rätt. Tiden mellan åtal och huvudförhandling är i snabbförfarandet oftast relativt kort. Den tilltalade har på samma sätt som annars rätt till ett skäligt rådrum att infinna sig till huvudförhandlingen. Om tiden är känd i förväg får den tilltalade i praktiken ett bättre rådrum och kan lättare förbereda sig än om en kallelse till huvudförhandling kommer oaviserat. Det underlättar också möjligheten för en ev. försvarare att närvara.

En erfarenhet i tiden efter Brås utvärdering är att polisens och tings- rätternas rutiner och arbetssätt för att samordna och planera tiderna för huvudförhandling har förbättrats. Grunden för Brås ställnings- tagande berodde delvis på de synpunkter som aktörerna i försöks- verksamheten hade lämnat. Denna bild har med tiden kommit att nyanserats, inte minst av de nya tingsrätter som anslutit sig till pro- jektet under 2020–2021.

En tydlig fördel med den preliminära tidsbokningen för huvud- förhandling är att det underlättar översikten för både polis och tings-

128

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

rätt att se balansen över målen. Det underlättar förståelsen för tings- rättens arbete med planeringen. Som det fungerar i dag reserverar tingsrätten ett bestämt antal tider varje vecka för bokning av huvud- förhandlingar. Det blir snabbt tydligt för polisen om tiderna inte räcker till eller om det bildas kö och som leder till att förhandlingar behöver förläggas långt fram i tiden. Det är möjligt för polisen och tingsrätten att ha löpande dialoger om utsättningen och ta höjd för t.ex. större polisinsatser. En risk med att ta bort tidsbokningen är att tingsrättens handläggning fördröjs eftersom det inte på förhand står klart när dessa mål kan sättas ut och avgöras. Det blir således en planer- ing i slutskedet i stället för som nu i början av processen. Arbets- sättet ger incitament för en administrativ samordning mellan polis och tingsrätt när det gäller planeringen vid utsättning av mål. Det skapar i sin tur bättre förutsättningar för att målen blir avgjorda i tid.

Det finns sammanfattningsvis därför starka skäl för att behålla den nuvarande rutinen med att preliminärboka tiden för huvudför- handling inom ramen för snabbförfarandet.

Behov av att förtydliga informationen om att målet kan avgöras utan huvudförhandling

Eftersom många mål avgörs utan huvudförhandling bör det tydlig- göras att den preliminära tidpunkten för huvudförhandling i stället kan komma att bli en svarsfrist för den tilltalade att yttra sig inför ett avgörande utan huvudförhandling. Det finns därför behov av att utveckla och förtydliga begreppet. Om tingsrätten överväger att av- göra målet utan huvudförhandling ersätts alltså tidpunkten för den tänkta huvudförhandlingen i stället med ett slutföreläggande med en svarfrist vid samma tidpunkt som den tänkta förhandlingen. Den tilltalade har därför att förhålla sig till samma tid att yttra sig eller i förekommande fall begära att tingsrätten ska hålla en huvudförhand- ling. Begreppet preliminär tid för huvudförhandling bör behållas men kompletteras med information om att tingsrätten kan komma att avgöra målet utan huvudförhandling och att tidpunkten i så fall ersätts med en frist för den tilltalade att yttra sig.

129

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Möjligt för tingsrätten att flytta den preliminära tiden för huvudförhandling

En fråga som har diskuterats under försöksverksamheten är om den preliminära tidpunkten för huvudförhandling kan flyttas när väl åtal har väckts och tingsrätten ska påbörja handläggningen. Den prelimi- nära tidpunkten för huvudförhandling är just preliminär. Det är tings- rätten som formellt sett kallar den tilltalade till huvudförhandling och självständigt avgör när en sådan ska hållas. Den preliminära tidpunk- ten ska därför ses som just en preliminär tid. Det finns därför inget hinder mot att t.ex. senarelägga huvudförhandlingen och avgöra målet senare om det skulle finnas behov av det. I avsnitt 3.5.3 om till- gänglighetsdelgivning redogörs för förslag på en ny bestämmelse i delgivningsförordningen som innebär att det inte ska vara möjligt att tidigarelägga en huvudförhandling eller en svarsfrist om tillgänglig- hetsdelgivning ska användas. Det ska dock som tidigare vara möjligt att senarelägga förhandlingen. Denna begränsning gäller dock endast när tingsrätten använder sig av delgivningsformen tillgänglighetsdel- givning. Det innebär i praktiken att den tilltalade inte behöver vara beredd på att tingsrätten ska avgöra målet före den preliminära tiden för huvudförhandling.

3.4.6Personutredning

Förslag: Ett beslut om att inhämta en personutredning från Kriminalvården innan allmänt åtal har väckts ska få fattas av förundersökningsledaren, t.ex. en polisiär förundersökningsledare.

Samråd i varje enskilt fall vid inhämtande av personutredning när yttrandetiden är kortare än en månad ska inte behövas om annat bestämts efter samverkan mellan Kriminalvården och den myndighet som begärt yttrandet.

Beslut om personutredning ska få fattas av förundersökningsledare

Enligt 2 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål,

m.m.ska ett beslut om att inhämta yttrande från Kriminalvården meddelas av rätten. Av bestämmelsen följer också att beslut får med- delas av åklagaren innan allmänt åtal har väckts under förutsättning

130

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

att den misstänkte har erkänt gärningen eller det annars finns sanno- lika skäl för misstanken att han eller hon har begått brottet.

Av 1 § i samma lag följer att när det i ett brottmål för att avgöra påföljdsfrågan eller annars behövs en särskild utredning om en miss- tänkts personliga förhållanden eller om åtgärder som kan antas bidra till att han eller hon avhåller sig från fortsatt brottslighet, ska ett yttrande inhämtas från Kriminalvården. En personutredning aktuali- seras framför allt när rätten behöver överväga om det finns förutsätt- ningar för en annan påföljd än fängelse. Det handlar då i första hand om att ta ställning till om det finns förutsättningar för villkorlig dom eller skyddstillsyn. Det är i dessa sammanhang också ibland nödvän- digt att bedöma om den tilltalade är lämplig för samhällstjänst vilket kan aktualiseras vid villkorlig dom men också i vissa fall vid skydds- tillsyn. En personutredning utgör därför ett viktigt underlag för rättens påföljdsbedömning framför allt när det finns skäl som talar för fäng- else, t.ex. brottets artvärde eller återfall. Vid vissa brottstyper inhämtas i regel alltid personutredning, t.ex. grovt rattfylleri och misshandel. Om den tilltalade återfallit i brott eller tidigare verkställt fängelse eller en frivårdspåföljd kan det också finnas skäl att inhämta en person- utredning. Det finns också möjlighet att inhämta ett yttrande om den tilltalades förhållanden under en tidigare övervakning enligt 5 kap. 9 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder.

Möjligheten för åklagaren att inhämta en personutredning infördes 2002. Syftet var att inhämtandet av personutredningar utgjorde en flaskhals för tingsrätternas genomströmningstider. I den försöksverk- samhet som bedrevs i Handen om snabbare lagföring fattades beslut om personutredning normalt sett av åklagaren och bidrog därmed till en snabbare genomströmning. Det bedömdes att det inte fanns skäl att utsträcka behörigheten till att inhämta personutredningar för polisen. (Se prop. 2001/02:147 s. 21–22.)

Åklagarens möjlighet att besluta om inhämtande av personutred- ning har i praktiken tillämpats sparsamt. I den pågående försöks- verksamheten med Snabbare lagföring har den dock använts till viss del. I praktiken har dock polisen initierat frågan genom att hänskjuta saken till åklagaren som sedan fattat ett beslut i frågan. Ordningen att åklagaren ska fatta beslut i polisledda förundersökningar är mindre optimal eftersom det normalt sett ankommer på förundersöknings- ledaren att fatta beslut som rör utredningen. Ett förundersöknings- ledarskap är odelbart vilket innebär att polis och åklagare inte sam-

131

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

tidigt kan leda och besluta om förundersökningen. Den nuvarande ordningen har därför skapat praktiska och administrativa problem genom att polisen behövt hänskjuta frågan till åklagaren. Åklagaren har sedan återlämnat utredningen till polisen. I projektet har det fram- för allt handlat om att besluta om personutredningar under förunder- sökning i samband med misstanke om grovt rattfylleri. Det brottet föranleder i princip alltid ett behov av en personutredning. Vid mer tveksamma fall har frågan om personutredning prövats av rätten först i samband med åtal. Tidsbesparingen av att besluta om personutred- ning under förundersökningen har till viss del gått förlorad när polisen behövt hänskjuta frågan till åklagaren vilket också avskurit polisens fortsatta möjligheter att besluta om utredningen av brottet i andra frågor än personutredningen. Det har därför i många fall varit enklare att avvakta ett beslut om personutredning till dess rätten beslutat om det i samband med åtal trots att det redan från början varit givet att en personutredning bör inhämtas.

Det föreslås därför en ordning som innebär att förundersöknings- ledaren ska få besluta om att inhämta en personutredning. Som följer av 2 § andra stycket lagen om särskild personutredning i brottmål,

m.m.får det endast ske för tiden innan åtal väckts och om den miss- tänkte har erkänt gärningen eller det annars finns sannolika skäl för misstanken att han eller hon har begått brottet. Den begränsningen bör behållas. Som framhållits i tidigare lagstiftningsärende måste för- undersökningsledaren i varje enskilt fall noggrant överväga om inhäm- tade av en personutredning är nödvändigt (se prop. 2001/02:147 s. 23). Om förundersökningsledaren är tveksam till om yttrande ska inhäm- tas bör frågan hänskjutas till rätten eller avvaktas till rättens ställ- ningstagande i samband med åtal (jfr prop. 2001/02:147 s. 38).

Samråd och samverkan vid snabba personutredningar

Av 1 § förordningen (1992:289) om särskild personutredning i brott- mål, m.m. följer bl.a. att det i beslutet om att inhämta personutred- ning ska anges inom vilken tid yttrandet ska lämnas och om yttran- det ska lämnas inom kortare tid än en månad ska samråd ske med Kriminalvården. Bestämmelsen tolkas på det sättet att med samråd menas ett samråd i varje enskilt fall där tiden för yttrande är mindre än en månad. I försöksverksamheten med Snabbare lagföring har

132

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

kravet på samråd tillfälligt tagits bort enligt 3 § förordningen (2017:1028) om en försöksverksamhet med snabbare handläggning av brott. Syftet har inte varit att ta bort samrådet med Kriminalvår- den utan att samråda och samverka med myndigheten på ett mer över- gripande plan i stället för i varje enskilt fall. Det föreslås därför att bestämmelsen förtydligas på så sätt att samråd ska ske med Kriminal- vården om yttrandet ska lämnas inom kortare tid än en månad men att det inte ska gälla om annat bestämts efter samverkan mellan Kriminalvården och den myndighet som begärt yttrandet.

3.4.7Sättet för slutunderrättelse av förundersökningen

Förslag: En underrättelse enligt 23 kap. 18 a § RB ska kunna ske utan krav på delgivning om den skickas elektroniskt eller om det för brottet inte är föreskrivet fängelse i mer än tre år, om det inte av särskilda skäl kan antas att mottagaren inte skulle få under- rättelsen på detta sätt.

Om det för brottet inte är föreskrivet fängelse i mer än tre år ska underrättelsen kunna delges genom stämningsmannadelgiv- ning i form av spikning eller kungörelsedelgivning.

Inledning

Av 23 kap. 18 a § RB följer att när undersökningsledaren har slutfört den utredning som han eller hon anser är nödvändig har den miss- tänkte och försvararen rätt att ta del av det som har förekommit vid förundersökningen. Den misstänkte och försvararen ska underrättas om detta och om att de har rätt att begära att förundersökningen kompletteras. De ska ges skälig tid att ange den utredning de anser är önskvärd och i övrigt anföra det som de anser är nödvändigt. Något åtal får inte beslutas innan detta har skett.

Rätten att begära kompletterande utredning är inte knuten till slutunderrättelsen, men får sin praktiska betydelse först vid den tid- punkten. Om förundersökningen kompletteras med förhör eller någon annan utredningsåtgärd, bör den misstänkte och försvararen få del också av den kompletterande utredningen innan åklagaren fattar beslut i åtalsfrågan (JO 1956 s. 94 och 1967 s. 83 ff.). Om den

133

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

misstänktes begäran om komplettering avslås, ska detta enligt 23 kap. 18 b § RB motiveras.

Bestämmelsen i 23 kap. 18 a § RB reglerar inte på vilket sätt den misstänkte och hans eller hennes försvarare ska få tillfälle att ta del av materialet. I 12 b § förundersökningskungörelsen (1947:948) regleras att en underrättelse endast behöver delges om det är föreskrivet fäng- else i mer än sex månader för brottet. I annat fall får underrättelsen som lämnas skriftligen sändas med posten, om det inte av särskilda skäl kan antas att adressaten inte skulle få underrättelsen på detta sätt. Om underrättelsen ska delges får det inte ske enligt 38 och 47–51 §§ delgivningslagen, dvs. genom spikning eller kungörelsedelgivning.

I försöksverksamheten med Snabbare lagföring gäller ett tillfälligt undantag enligt 4 § förordningen (2017:1028) om en försöksverksam- het med snabbare handläggning av brott som stadgar att en skriftlig underrättelse endast behöver delges den misstänkte om det är före- skrivet ett svårare straff än fängelse i tre år för brottet. Bestämmelsen möjliggör också att skicka underrättelsen formlöst på elektronisk väg. (Se vidare avsnitt 5.2 i Ds 2017:36.)

Historik

Första gången ett förslag om undantag från kravet på delgivning av underrättelse lades fram var i Trafikmålskommitténs betänkande SOU 1967:59. År 1970 infördes en ordning med sådant innehåll i då- varande 23 kap. 18 § RB och 12 a § FuK. Det hade dessförinnan rått oklarhet om vad som fordrades för att föreskriften om underrättelse skulle anses vara uppfylld (prop. 1969:114 s. 39). Departementschefen angav följande (prop. 1969:114 s. 40).

Kravet på att det alltid måste framgå att den misstänkte har erhållit under- rättelsen förorsakar svårigheter och fördröjningar vid förundersökningen. Om det vid misstanke om lindrigare brottslighet öppnas möjlighet att sända underrättelse till den misstänkte i vanligt brev och utan krav på mot- tagningsbevis, skulle ofta arbete, som kan framstå som onödigt, sparas och tid vinnas. Mot en sådan ordning behöver man inte ha några betänk- ligheter, om det genom tillämpningsföreskrifter tillses att denna under- rättelseform inte används när det finns anledning anta att den misstänkte inte skulle erhålla underrättelsen med sådant försändningssätt. Förfar- andet bör också kunna begagnas beträffande underrättelse till försvararen, varvid behov inte föreligger att inskränka förfarandets användnings- område till lindrigare brottslighet. Det bör i sammanhanget också beaktas,

134

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

att en förundersökning kan fullständigas efter det att åtal har väckts (jfr 45 kap. 11 § RB). Skulle den misstänkte eller försvararen inte ha nåtts av underrättelse som har sänts i vanligt brev, har de sålunda möjlighet att vid behov få ytterligare utredning verkställd i detta skede.

Lydelsen av 23 kap. 18 § RB bör således jämkas så, att den ger utrymme för ett förfarande med underrättelse i vanligt brev. Vidare bör Kungl. Maj:t bemyndigas att meddela föreskrifter om underrättelse. Detta på- kallar ändring i 23 kap. 24 § RB. Beträffande vissa detaljfrågor återkom- mer jag i specialmotiveringen.

Bortsett från vissa språkliga förändringar har regleringen om sättet för slutunderrättelse i huvudsak haft samma innehåll sedan dess till- komst. Inom ramen för försöksverksamheten med snabbare hand- läggning av brottmål (prop. 2003/04:89), som bedrevs åren 2004–2007, infördes ett undantag till den aktuella bestämmelsen (dåvarande 12 a § FuK) genom den tillfälliga förordningen (2004:506) om försöksverk- samhet med snabbare handläggning av brottmål. Undantaget inne- bar att delgivning endast krävdes för brott med föreskrivet fängelse- straff i mer än två år.

Av en utvärdering av försöksverksamheten (Brås slutrapport om Snabbspåret – En utvärdering av försöksverksamheten med snabbare handläggning av brottmål i Stockholm City) framgick att möjligheten att skicka underrättelsen med post i stort sett inte hade tillämpats under projektet. Enligt utvärderingen ansåg flera poliser och åklagare som medverkat i snabbspåret att det förhållandet att underrättelsen skickades genom lösbrev efter det att den misstänkte i det inledande skedet av utredningen hade fått besked om att en slutunderrättelse skulle skickas med förenklad delgivning, kunde ifrågasättas ur ett rätts- säkerhetsperspektiv.

En annan ifrågasatt aspekt i den tidigare försöksverksamheten var att tillämpligheten av undantagsbestämmelsen om slutunderrättelse var beroende av att ärendet inte i något skede bröts ut ur det aktuella snabbspåret, innebärande att om ärendet av något skäl föll ur snabb- spåret så gällde inte längre den genomförda underrättelsen. Att så blev fallet hade framför allt att göra med att det endast i ärenden där den tilltalade hade blivit delgiven stämning inom fem veckor från det att anmälan om brottet upprättades var möjligt att använda den sär- skilda bestämmelsen om förenklad delgivning. Om ärendet i stället drog ut på tiden och det därmed inte längre fanns möjlighet att an- vända förenklad delgivning, kunde det enligt kritikerna ifrågasättas

135

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

om de övriga undantagsbestämmelserna, exempelvis beträffande krav på delgivning av slutunderrättelse, alltjämt var tillämpliga.

Reformbehovet

I många fall behöver ett krav på delgivning av underrättelse inte innebära några praktiska problem. Slutdelgivningen kan ofta gå till så att den misstänkte får del av ett preliminärt förundersökningsproto- koll på ett enkelt sätt. Om den misstänkte inte är anträffbar krävs dock att underrättelsen delges, vilket ofta sker genom förenklad del- givning.

Inom ramen för ett snabbförfarande i brottmål eller i övrigt när det gäller utredning av enklare mängdbrott är det inte ovanligt att polisen endast har en enda kontakt med den misstänkte i samband med ingripandet. Den misstänkte förhörs och delges misstanke var- efter förundersökningen avsluts direkt eller inom en kortare tid där- efter. I många fall står det klart vilket underlag som utredningen kommer bestå av. Det handlar t.ex. om olika former av analyser vid rattfylleri eller narkotikabrott. Om en målsättning ska vara att brott av dessa slag ska kunna utredas fort är det av vikt att processen inte stannar upp i samband med slutunderrättelsen. Samtidigt tjänar under- rättelsen en viktig rättsäkerhetsfunktion för den misstänkte. Den misstänkte får i samband med underrättelsen möjlighet att ta del av underlaget för utredningen och möjlighet att begära ytterligare utred- ningsåtgärder. I samband med utredningen av ett mängdbrott är det dock ovanligt att den misstänkte begär några ytterligare utrednings- åtgärder. Den misstänkte har också kvar sin insynsrätt och möjlighet att begära att utredningen kompletteras också efter denna tidpunkt. Den misstänkte kan således även när åtal har väckts begära komplet- tering av utredningen. Den misstänkte kan dock ha ett intresse av att belysa saken på ett sådant sätt att förundersökningen inte leder till åtal. Bestämmelsen i 23 kap. 18 a § RB som ger den misstänkte möj- lighet att begära komplettering före åtal syftar alltså framför allt till att undvika obefogade åtal (jfr prop. 1969:114 s. 38 och JO 1956 s. 86). Sedan 2016 gäller en förstärkt objektivitetsplikt för förunder- sökningsledaren genom att det i 23 kap. 4 § RB har tydliggjorts att undersökningsledaren och den som biträder honom eller henne ska söka efter, ta till vara och beakta omständigheter och bevis som talar

136

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

såväl till den misstänktes fördel som till hans eller hennes nackdel (se prop. 2015/16:68). Åklagaren har också i samband med att åtals- beslut ska fattas att beakta möjligheten att vidta ytterligare utred- ningsåtgärder och ska i samband med det särskilt beakta den miss- tänktes intresse; detta gäller oavsett om denne har haft synpunkter på utredningen och begärt komplettering eller inte hörts av. Åklagarens objektivitetsplikt efter det att åtal har väckts är sedan 2016 lagfäst i 45 kap. 3 a § RB. Under själva rättegången ska åklagaren vara vaksam på om det kommer fram något nytt som kan tala till förmån för den tilltalade (se prop. 2015/16:68 s. 34). En reform som innebär att en slutunderrättelse inte delges innebär visserligen att risken ökar något för att den misstänkte inte får del av den. Om delgivning inte sker ska underrättelse dock skickas på ett sådant sätt att sannolikheten att den misstänkte får den är stor.

Som framhölls i prop. 1969:114 finns det vidare, om en situation uppstår där det visar sig att den misstänkte efter att åtal har väckts har synpunkter på utredningen, en möjlighet även för rätten att ta ställning till frågan om komplettering (23 kap. 19 § RB). Därmed finns ytterligare möjligheter för den misstänkte att få till stånd komplet- teringar om det skulle anses behövligt.

I försöksverksamheten Snabbare lagföring har erfarenheterna med en tillfällig reform av en slopad delgivning av slutunderrättelse för brott som inte har en straffskala som överstiger fängelse tre år varit goda. Det är få misstänkta som begär att utredningen ska komplet- teras. Det har inte heller framkommit att slutunderrättelsen i prak- tiken skulle ha förskjutits och i större mån ha behövts hanteras i dom- stolsprocessen. Det har inte heller framkommit att den misstänktes rättssäkerhet skulle äventyras eller marginaliseras. Det finns därför skäl att överväga ett permanent införande av den ordningen om till- lämpats under försöksverksamheten.

Slopad delgivning av slutunderrättelse för lindriga brott

Det föreslås att en slutunderrättelse för brott som det inte är före- skrivet fängelse i mer än tre år ska kunna genomföras utan krav på delgivning. En sådan underrättelse ska kunna skickas med posten eller på elektronisk väg om det inte av särskilda skäl kan antas att mottagaren inte skulle få underrättelsen på detta sätt. Det innebär

137

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

att även om den misstänkte inte blir delgiven i formell mening är sannolikheten stor att denne får del av underrättelse i alla fall.

Det föreslås också att en underrättelse alltid ska kunna ske utan krav på delgivning, oavsett brottets svårhetsgrad, om den skickas elek- troniskt. Eftersom underrättelsen endast får skickas på det sättet om det inte av särskilda skäl kan antas att mottagaren inte skulle få underrättelsen på detta sätt är sannolikheten i praktiken lika stor att den misstänkte faktiskt får del av underrättelsen som om underrät- telsen hade skickats med förenklad delgivning på elektronisk väg. Skillnaden är en tidsfördröjning om två veckor inte uppkommer. Som tidigare har den misstänkte på vanligt sätt rätt till ett skäligt rådrum.

Möjlighet till spikning och kungörelsedelgivning

Om en slutunderrättelse för brott som det inte är föreskrivet fängelse i mer än tre år behöver delges, vilket är fallet om den misstänkte sak- nar postadress och inte kan nås elektroniskt, är det i dag inte möjligt att delge denne med stämningsmannadelgivning i form av spikning eller med kungörelsedelgivning. Spikning innebär att handlingen läm- nas i delgivningsmottagarens hemvist eller på lämplig plats i anslut- ning till hans eller hennes hemvist. Enligt 38 § delgivning får det endast ske om delgivningsmottagaren inte påträffas i sitt hemvist, hand- lingen inte kan lämnas till någon i hushållet eller hos arbetsgivaren, det inte kan klarläggas var delgivningsmottagaren uppehåller sig och det med beaktande av vad som har framkommit i det aktuella delgiv- ningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmot- tagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Kravet på att använda spikning är därför relativt högt.

Kungörelsedelgivning innebär att myndigheten beslutar att den handling som ska delges hålls tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på annan plats och ett meddelande om detta och om handlingens huvudsakliga innehåll inom tio dagar från beslutet kungörs. Kungö- relsedelgivning får ske om delgivningsmottagaren saknar känt hem- vist och det inte kan klarläggas var han eller hon uppehåller sig, om förutsättningarna för spikning är uppfyllda eller om förutsättningarna för förenklad delgivning är uppfyllda men en användbar känd adress eller folkbokföringsadress saknas.

138

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

Delgivning med spikning eller kungörelsedelgivning innebär visser- ligen att sannolikheten att den misstänkte får del av underrättelsen är mindre än vid andra delgivningssätt. Samtidigt kan användandet av dessa delgivningssätt betraktas som acceptabla när en underrättelse av aktuellt slag ändå kan skickas formlöst. Därutöver är delgivnings- sätten subsidiära och används endast i sista hand när andra möjlig- heter saknas. Det är av vikt att förundersökningen inte hindras från att avslutas. Ett motargument kan visserligen vara att det problem som finns att få tag på den misstänkte förskjuts till domstolen. Å andra sidan minskar t.ex. risken för preskription eftersom den miss- tänkte endast då behöver delges vid ett tillfälle. Domstolen har också andra möjligheter än vad som står till förfogande under förunder- sökningen.

Risken för obefogat åtal får, i ljuset av att bestämmelsen endast kan tillämpas på mindre allvarligare brott, betraktas som liten. Detta gäller också med beaktande av att den misstänkte har hörts under förundersökningen och därmed fått komma till tals. Som tidigare redogjorts för drabbas den misstänkte inte av någon reell rättsförlust om förundersökningen slutförs utan dennes medverkan eftersom den misstänkte har en fortsatt rätt till insyn och möjlighet att begära komplettering av utredningen efter åtal. Det finns ett starkt intresse av att kunna lagföra personer som aktivt håller sig undan eller som av andra skäl är svåra att nå. Det är därför motiverat att möjliggöra delgivning av slutunderrättelse i vissa fall genom s.k. spikning och kungörelsedelgivning.

Andra överväganden

I avsnitt 7 i Ds 2018:9 presenterades förslag om slutunderrättelse vid enklare förundersökningar. Det kan finnas skäl att överväga behovet av dessa förslag även framöver.

En viktig del i slutunderrättelseförfarandet är att den misstänkte i praktiken får en reell möjlighet att ta del av utredningsmaterialet. I dag får den misstänkte normalt sett endast en underrättelse om att förundersökningen är avslutad och är många gånger hänvisad till att fysiskt hämta materialet på en polisstation för att ta del av det. För- farandet är därför till viss del illusoriskt. Med nya möjligheter till digital kommunikation bör det i framtiden därför i större utsträck-

139

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

ning vara möjligt att också skicka utredningsmaterialet till den miss- tänkte på elektronisk väg. Det gäller framför allt mängdbrott utan känsliga uppgifter i utredningsmaterialet.

En fråga som kan diskuteras är hur slutunderrättelseförfarande bör utformas i framtiden. En viktig aspekt är att den misstänkte i prak- tiken får del av utredningsmaterialet. Det kan dock diskuteras om en förundersökning av ett enklare mängdbrott ska kunna avslutas utan att ge den misstänkte möjlighet att begära komplettering i avvaktan på åtalsbeslutet. En annan lösning är, i enlighet med det tidigare för- slaget, att slopa slutunderrättelseförfarandet helt för vissa enklare brott och ge den misstänkte möjlighet att ta del av utredningen i samband med delgivningen av åtalet.

3.4.8Utgångspunkter för den rättsliga regleringen av förvaltningsmyndigheternas deltagande i snabbförfarandet

Bedömning: Snabbförfarandet bör i så stor utsträckning regleras genom de verktyg och anpassningar som används i förfarandet.

Förslag: Förvaltningsmyndigheternas uppgifter att samverka i snabbförfarandet ska regleras i förordning.

Snabbförfarandet infördes som en försöksverksamhet i början av 2018 i norra Stockholm och har därefter successivt byggts ut. Den rättsliga regleringen i snabbförfarandet utgörs av en försökslagstift- ning som möjliggör användandet av en ny delgivningsform, tillgänglig- hetsdelgivning. Därutöver finns en försöksförordning som innehåller närmare bestämmelser om tillgänglighetsdelgivning och begränsar tillämpningen av tillgänglighetsdelgivning till de tingsrätters dom- kretsar som ingår i försöksverksamheten. Förordningen innehåller också avvikande bestämmelser som fullmaktförfarande enligt 48 kap. 10 § RB och vissa avvikande bestämmelser om slutunderrättelse och samråd vid personutredning i brottmål.

Uppgifter för de myndigheter som lyder under regeringen och som ingår i snabbförfarandet, dvs. Polismyndigheten, Åklagarmyndig- heten, Rättsmedicinalverket, Kriminalvården och Domstolsverket har under försöksverksamhetens gång reglerats genom regeringsuppdrag.

140

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

De deltagande domstolarna har med stöd från Domstolsverket på senare tid i formell mening deltagit frivilligt i försöksverksamheten.

När modellen för försöksverksamheten skapades var en grund- läggande utgångspunkt att de verktyg och författningsanpassningar som togs fram skulle leda till att dessa också i sig efterfrågades av den operativa verksamheten. Snabbförfarandet innebär visserligen vissa ansträngningar, framför allt vid införandet men leder enligt utred- ningens bedömning till en möjlighet att skapa en bättre och mer effek- tiv verksamhet. Det innebär att de verktyg och författningsanpass- ningar som hör till snabbförfarandet i sig utgör ett incitament att användas. Som exempel kan nämnas tillgänglighetsdelgivning som visserligen kräver både utbildningsinsatser och samordning men som på sikt underlättar och förenklar tingsrätternas delgivningsarbete. När det gäller t.ex. fullmaktsförfarandet är det flesta poliser i yttre tjänst överens om att det är en bra sak att misstänkta kan erkänna ett brott på plats och direkt medverka till ett strafföreläggande. De verk- tyg som hör till snabbförfarandet utgör därför i sig delvis ett incita- ment.

Förutom verktyg och författningsanpassningar ingår i snabbförfar- andet också en djupare och mer strukturerad myndighetssamverkan. Samverkan bygger på en större samordning på olika nivåer mellan deltagande aktörer, både på lokal och nationell nivå. En framgångs- faktor har varit att samverkan sker utifrån ett gemensamt mål. Det övergripande målet har varit att den som misstänks för ett enklare brott ska lagföras eller få sin sak prövad inom 2–6 veckor. En erfar- enhet från tidigare försöksverksamheter är att myndighetssamverkan är en av de saker som är svårast att bevara och behålla över tid. Detta trots att det funnits en insikt om behovet av fortsatt samverkan. Det finns redan författningskrav på samverkan, både allmänt i förvaltnings- lagen och myndighetsförordningen och för specifika frågor, t.ex. i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Det är av stor vikt för snabbförfarandet att den nuvarande samver- kan mellan myndigheterna bibehålls och utvecklas. Det bedöms inte tillräckligt endast med de verktyg som hör till snabbförfarandet eller med de allmänna skyldigheter som myndigheter har att samverka. Av betydelse är att snabbförfarandet styrs gemensamt av myndig- heterna. Det finns på sikt också ett fortsatt utvecklingsbehov bl.a. när det gäller informationsutbyte, it-frågor, arbetsmetoder, nya aktörer

141

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

i förfarandet m.m. Det ställer särskilt stora krav på myndigheternas förmåga till samverkan och samordning.

Det föreslås att de förvaltningsmyndigheter som lyder under reger- ingen och som ingår i snabbförfarandet ska ha sina respektive upp- gifter att samverka inom ramen för snabbförfarandet reglerade i för- ordning.

3.4.9Regleringen i förundersökningskungörelsen

Förslag: Brott av enkel beskaffenhet som kan utredas direkt eller inom kortare tid från brottet ska ingå i ett särskilt snabbförfar- ande under utredningen av brottet. Ärenden i förfarandet ska märkas upp särskilt. Om den misstänkte får information om tillgänglig- hetsdelgivning ska han eller hon, om möjligt, få besked om en preliminär tid för huvudförhandling. Den misstänkte ska i så fall också informeras om att målet i vissa fall kan avgöras utan huvud- förhandling.

Det föreslås att grunderna för snabbförfarandet ska regleras i för- undersökningskungörelsen för att markera att snabbförfarandet är en del av den ordinära verksamheten. Syftet är att permanenta den ordning som gällt i försöksverksamheten. Som redogjorts för i av- snitt 3.4.8 behövs inte någon omfattande reglering för snabbförfar- andet utöver de verktyg och anpassningar som använts i snabbförfar- andet. Det föreslås att grundkonceptet i snabbförfarandet dvs. att brott av enkel beskaffenhet som kan utredas direkt eller inom kortare tid från brottet ska ingå i ett särskilt snabbförfarande under utredningen av brottet. Begreppet enkel beskaffenhet är hämtat från 23 kap. 3 § första stycket RB (se också Åklagarmyndighetens före- skrifter och allmänna råd om ledning av förundersökning i brottmål ÅFS 2005:9 med senare ändringar).

Utformningen av författningsbestämmelsen ger möjlighet att också i framtiden inkludera fler brottstyper under förutsättning att förundersökningen är av enkel beskaffenhet. Syftet är dock inte att utesluta vissa brottstyper, t.ex. åklagarledda förundersökningar, i snabbförfarandet. Dessa ingår dock inte i den föreslagna regleringen. Det är således inte tvingande att utreda åklagarledda förundersök- ningar inom ramen för snabbförfarandet.

142

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

Det föreslås att ärenden i snabbförfarandet ska märkas upp särskilt. Syftet med det är att underlätta uppföljning och analys av statistik i snabbförfarandet. Ett ytterligare syfte är att det i ett senare led av rättsprocessen ska gå att följa vad som handlagts i snabbförfarandet vilket bl.a. kan ha betydelse för vilka brottmål som hos tingsrätten handläggs i snabbförfarandet enligt förslaget i avsnitt 3.4.10.

I avsnitt 3.4.5 bedöms att förfarandet med att lämna ett besked om en preliminär tid för huvudförhandling till den misstänkte redan under förundersökningen ska vara kvar. Det finns dock ett behov av att klargöra för den misstänkte att målet i vissa fall kan avgöras utan huvudförhandling. Det innebär i så fall att den preliminära tiden för huvudförhandling ersätts av en tidsfrist att slutföra sin talan. Den till- talade har dock enligt 46 kap. 10 a § RB rätt till en huvudförhandling. Det föreslås att om den misstänkte får information om tillgäng- lighetsdelgivning ska han eller hon, om möjligt, få besked om en pre- liminär tid för huvudförhandling och att den misstänkte i så fall också ska informeras om att målet i vissa fall kan avgöras utan huvudför- handling.

3.4.10Regleringen av domstolarnas deltagande i snabbförfarandet

Förslag: Varje tingsrätt ska tillämpa ett snabbförfarande för att skyndsamt avgöra vissa brottmål. I förfarandet ska ingå de brott som har handlagts i ett särskilt snabbförfarande under utredningen av brottet, om det inte är olämpligt. Tingsrätten ska regelbundet samverka med berörda myndigheter i frågor om snabbförfarandet.

Målsättningen för tingsrättens handläggning ska vara att brott- mål ska avgöras inom 2–6 veckor från brottet. En ytterligare mål- sättning för handläggningen ska vara att huvudförhandling ska hållas inom två veckor från den tidpunkt då den tilltalade delgavs stämning.

Bedömning: Det behövs inte någon särskild reglering för hand- läggningen i hovrätten.

143

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Tingsrätternas deltagande i snabbförfarandet

När det gäller de allmänna domstolarna som kommer ingå i snabb- förfarandet har dessa en särställning i förhållande till övriga aktörer som är förvaltningsmyndigheter under regeringen. Domstolarna har inte ett brottsbekämpande uppdrag på samma sätt som t.ex. Polis- myndigheten och Åklagarmyndigheten. Däremot har samtliga aktörer ett intresse av att den tilltalade i brottmålsprocessen ska få sin sak prövad så snabbt som möjligt. Den misstänkte ska också få korrekt och tydlig information under hela processen. Polisens åtgärder med information om delgivning har en direkt påverkan på domstolens senare möjligheter att delge den tilltalade i brottmålsrättegången. Förenklad delgivning och tillgänglighetsdelgivning förutsätter att polisen lämnat information om det under förundersökningen för att domstolen ska kunna använda dessa delgivningssätt. I snabbförfar- andet finns ett behov för domstolen att samverka i administrativt hänseende med övriga aktörer framför allt Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten inte minst när det gäller t.ex. den preliminära tidsbokningen av den kommande huvudförhandlingen. I försöksverk- samheten har dock samverkan med domstolarna också berört andra frågor, bl.a. former för informationsutbyte om rutiner, återkoppling på administrativa brister och felaktigheter m.m. Av 8 kap. 2 § RF följer att bestämmelser om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen i deras organisation och om rättegången, i andra hän- seenden än som berörs i regeringsformen, meddelas i lag. Det är dock inte uteslutet att delar av det som behöver regleras i snabbförfarandet dock faller utanför det obligatoriska lagområdet och därför delvis skulle kunna regleras genom föreskrifter av regeringen enligt 8 kap. 7 § RF. Snabbförfarandet innebär dock till viss del också att dom- stolarna i någon mån måste prioritera de mål som omfattas av det. Detta utgör ett skäl till behovet av en lagreglering. Det kan också finnas ett värde av att tydliggöra domstolarnas deltagande i snabb- förfarandet genom reglering i lag.

Det föreslås en ny bestämmelse i rättegångsbalken som behandlar tingsrätternas deltagande i snabbförfarandet. Förslaget innebär att det ska vara reglerat att varje tingsrätt ska tillämpa ett snabbförfar- ande för att skyndsamt avgöra vissa brottmål.

Det föreslås att de brott som under brottsutredningen hos polis och åklagare ingått i ett särskilt snabbförfarande också ska handläggas

144

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

i tingsrättens snabbförfarande, om det inte är olämpligt. I dag är det i praktiken polisen som styr vilka ärenden som ingår i snabbförfar- andet och i förlängningen också påverkar vilka brottmål som ingår i snabbförfarandet i tingsrätten. Det finns således en koppling mellan de brott som tidigare i utredningsskedet handlagts i ett snabbförfar- ande och de brott som tingsrätten handlägger i snabbförfarande. Av betydelse för om ett mål ska handläggas inom snabbförfarandet vid tingsrätt är alltså om polisen märkt upp ärendet enligt förslaget i avsnitt 3.4.9. Tingsrätten ska dock kunna utesluta mål som av någon anledning är olämpliga att hantera inom ramen för ett snabbförfar- ande. De omständigheter som ska beaktas vid lämplighetsbedöm- ningen är i första hand karaktären av brottmålet och förutsättningarna för en snabb och effektiv handläggning. Ett mål kan bli olämpligt att handlägga i snabbförfarandet vid ändrade förhållanden, t.ex. när den tilltalade blir frihetsberövad eller att utredningen i målet blir mer omfattande på grund av nya åtal eller ny bevisning. Det gäller oavsett vid vilken tidpunkt under handläggningen som de ändrade förhållan- dena inträffar. Det kan också vara olämpligt att handlägga brottmål i snabbförfarandet om det står klart att brottet under förundersök- ningen inte borde ha handlagts i snabbförfarandet, t.ex. för att det rör sig om ett grovt brott eller ett brott med en omfattande och kom- plicerad utredning.

I förundersökningskungörelsen föreslås en reglering om snabbför- farandet under brottsutredningen. Polisen kan utreda mer avancerade brott, t.ex. brott som utreds under ledning av åklagare, i snabbförfar- andet trots att dessa inte omfattas av regleringen om snabbförfar- ande i FuK. Förutsättningarna för tingsrätten att handlägga brottmål i snabbförfarandet enligt förslaget om författningsregleringen i RB påverkas inte av bestämmelserna i förundersökningskungörelsen. Om det inte är olämpligt är det alltså möjligt att också handlägga brottmål som avser mer avancerade brott i snabbförfarandet.

Syftet med den föreslagna regleringen i RB är inte att domstolen i varje fall ska behöva göra en ingående lämplighetsprövning, utan den ska normalt sett kunna godta den märkning som ärendet tidigare har fått. Utformningen av bestämmelsen syftar också till att markera domstolarnas oberoende från de brottsbekämpande myndigheter och att domstolen precis som i dag ska ha ett stort inflytande över hand- läggningen av brottmål. Någon ändring av hur försöksverksamheten fungerar i dag avses inte med denna bestämmelse utan det övergri-

145

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

pande syftet är att behålla den ordning som tillämpas i försöksverk- samheten.

Det finns i dag inte några tidsfrister för brottmål i snabbförfar- andet. En ambition i försöksverksamheten har varit att tiden från brott till dom ska vara högst sex veckor. Det går dock inte att upprätthålla den ambitionen i samtliga mål. Under 2020 uppgick mediantiden från brott till avgörande till 5,9 veckor. Handläggningstiden skiljer sig också åt beroende på vilka delgivningssätt som är tillgängliga för tings- rätten. Syftet med den reglering som nu föreslås är inte att ha några fasta tidsgränser eller frister utan att brottmål i snabbförfarandet ska avgöras skyndsamt. En utgångspunkt måste emellertid vara att tings- rätten prioriterar målen i snabbförfarandet framför andra mål som inte är brådskande eller ska behandlas med förtur. Fördelen ur handlägg- ningssynpunkt med en skyndsam hantering är att tingsrätten inte bygger upp några balanser av mål vilket också underlättar den övriga verksamheten. Förutsättningarna för tingsrätten att kunna avgöra målet skyndsamt påverkas i stor utsträckning av de åtgärder som sker under förundersökningen av polis och åklagare, dvs. i vilken utsträck- ning den misstänkte fått information om tillgänglighetsdelgivning och fått ett preliminärt besked om en huvudförhandlingstid i tings- rätten. I dessa fall har tingsrätten goda möjligheter att avgöra målet inom två veckor från den tidpunkt då den tilltalade delges stämning. De större tingsrätterna har t.ex. hållit huvudförhandlingar i snabb- förfarandet minst en gång i veckan. Det kan vara svårt att motivera att de mindre tingsrätterna ska ha en sådan regelbundenhet om inflö- det är begränsat. En utgångspunkt i det avseendet är emellertid att inga mål bör förläggas längre bort i tiden än vad som är rimligt. Det ska inte byggas upp några balanser i snabbförfarandet. Målsättningen för tingsrättens handläggning ska vara att brottmålet ska avgöras inom 2–6 veckor från brottet. En ytterligare målsättning för handlägg- ningen ska vara att huvudförhandling ska hållas inom två veckor från den tidpunkt då den tilltalade delgavs stämning. I de fall det i stället är aktuellt att avgöra målet utan huvudförhandling bör den tänkta huvudförhandlingstidpunkten i stället ersättas med en svarsfrist för slutföreläggande.

146

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

Krav på samverkan

En av framgångsfaktorerna under försöksverksamheten har varit den administrativa samverkan som bedrivits på lokal, regional och natio- nell nivå. Den lokala samverkan mellan aktörerna i rättsväsendet har stärkt förmågan att snabbt, effektivt och rättssäkert handlägga brott- mål från brott till dom. I den lokala samverkan har tingsrätt, polis, åklagare och Kriminalvården framför allt deltagit. Även Rättsmedi- cinalverket och Domstolsverket har deltagit men ofta på regional eller nationell nivå. Den föreslagna bestämmelsen tar sikte på den lokala samverkan som bedrivs i försöksverksamheten. Den ska fort- sätta och samverkan ska ske regelbundet. Formerna är upp till dom- stolarna och de berörda myndigheterna att samråda och besluta om. Bestämmelsen riktar sig i första hand till tingsrätterna men också till de övriga förvaltningsmyndigheterna i snabbförfarandet. De förvalt- ningsmyndigheter som i första hand avses enligt detta förslag är de som deltar i den lokala samverkan, dvs. Polismyndigheten, Åklagar- myndigheten och Kriminalvården. Rättsmedicinalverket och Dom- stolsverket deltar i verksamheten framför allt i den regionala och nationella samverkan vars skyldighet att samverkan regleras på för- ordningsnivå enligt förslaget i avsnitt 3.4.7. Med tiden kommer ytter- ligare brottsbekämpande aktörer kunna delta i förfarandet.

Det tål att påpekas att den samverkan som avses är samverkan och samordning av administrativ natur inom ramen för respektive myn- dighets och domstols självständighet och oberoende. Det är således inte frågan om något regelrätt samarbete med brottsbekämpande ändamål. Erfarenheterna från försöksverksamheten har varit att sam- verkan har lett till att involverade aktörer fått en ökad förståelse för varandras roller. I det ligger också en förståelse för vikten av att upp- rätthålla domstolarnas självständighet och oberoende från de brotts- bekämpande myndigheternas verksamhet. Samverkan har bl.a. lett till att rutinerna förbättrats för hur misstänktas begäran om offentlig försvarare hanteras och handläggs. Även polisen har fått en ökad kun- skap om förutsättningarna för förordnande av offentlig försvarare och bestämmelserna om privat försvarare.

De frågor som samverkan ska handla om är bl.a. samordning och planering av preliminära tider för huvudförhandling, former och rutiner för informationsutbyte vid begäran och beslut om offentlig försvarare, former och rutiner vid expediering av domar till Polis-

147

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

myndigheten i återkopplingssyfte, former och rutiner vid dokumen- tation om delgivningsuppgifter vid tillgänglighetsdelgivning och förenklad delgivning och annan administrativ samordning.

Handläggning i hovrätten

I 20 § förordningen (1996:379) med hovrättsinstruktion följer visser- ligen att ett mål eller ärende ska avgöras så snart det kan ske. Av samma bestämmelse följer också att ett mål eller ärende eller en fråga som har kommit upp i målet eller ärendet ska handläggas med förtur, om målet, ärendet eller frågan av någon särskild anledning bör av- göras skyndsamt. På grund av balanser hos vissa av hovrätterna kan handläggningstiden ibland dra ut på tiden. Det är därför angeläget att tydliggöra vikten av att snabbförfarandemål ska ges företräde framför mål som inte är brådskande. Den föreslagna bestämmelsen i 1 kap. 7 § RB är visserligen inte riktad till hovrätterna men bör ändå med hänsyn till bestämmelsen i hovrättsinstruktionen vara tillräcklig för att snabbförfarandemål från tingsrätten ska kunna ges företräde framför mål som inte är brådskande. Om det vid den fortsatta bered- ningen av lagstiftningsärendet visar sig nödvändigt att reglera hov- rättens handläggning av snabbförfarandemål bör det övervägas huru- vida det ska införas en explicit bestämmelse i hovrättsinstruktionen om att mål som handlagts i snabbförfarandet i tingsrätt ska hand- läggas skyndsamt i hovrätten.

De flesta brottmål som avgörs i tingsrätten omfattas av kravet på prövningstillstånd i hovrätten. Hovrätten ska redan i dag pröva frågor om prövningstillstånd så snart det kan ske. Behovet av en något skyndsammare handläggning i hovrätten för snabbförfarandemål avser i första hand brottmål där prövningstillstånd har beviljats eller inte krävs.

I snabbförfarandet uppkommer också frågor under handläggningen som snabbt behöver avgöras. Det kan t.ex. handla om förordnande av offentlig försvarare. När tingsrättens avgörande i en sådan fråga överklagas ska, på samma sätt som redogjorts för tidigare, målet hand- läggas med förtur, om målet eller frågan av någon särskild anledning bör avgöras skyndsamt. Ett exempel kan vara en nära förestående huvudförhandling. I snabbförfarandet är det inte ovanligt att tings- rätterna behöver pröva frågan om förordnande om offentlig försva-

148

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

rare nära inpå huvudförhandlingen eftersom tiden mellan åtal och huvudförhandling i regel är mycket kort. Detsamma gäller när frågan uppkommer under förundersökningen. I många fall avslutas förunder- sökningen redan inom fyra veckor från brottet. Den misstänkte har då i ett tidigt skede fått information om tillgänglighetsdelgivning som ligger någon eller endast några veckor fram i tiden. Det framstår därför som naturligt att hovrätterna redan med nuvarande regleringen måste prioritera prövandet av dessa frågor på samma som andra bråds- kande frågor.

3.4.11Genomförande

Förslag: Polismyndigheten ska framöver ansvara för att samordna och leda verksamheten i snabbförfarandet. Arbetet ska inled- ningsvis inrikta sig på införande av snabbförfarandet i hela landet och därefter övergå till ett fortsatt utvecklingsarbete.

Regeringen ska ge Polismyndigheten i uppdrag att överväga att inrätta en särskild och fristående funktion som ansvarar för verksamheten, analysera vilket ledningsbehov som finns och över- väga hur ledningsfunktionen närmare ska utformas och närmare analysera hur behovet av kompetensförsörjning av förundersök- ningsledare ska lösas och vidta de åtgärder som är nödvändiga.

Samverkan ska ske med myndigheterna och domstolarna på lokal och nationell nivå.

Förmågan att införa och utveckla snabbförfarandet kommer visa sig vara lika betydelsefull och central som själva konceptet om Snabbare lagföring. Som tidigare föreslås att Polismyndigheten även framöver ska samordna och leda den övergripande verksamheten men att detta ska ske i en ny form och på ett nytt sätt. Polismyndigheten ska ansvara för att leda, organisera och planera det myndighetsgemensamma arbetet. Övriga myndigheter ska lämna det stöd och biträde som behövs i arbetet.

149

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Särskild och fristående funktion inom Polismyndigheten

Det föreslås att Polismyndigheten ska överväga att bilda en ny sär- skild och till viss del fristående funktion som ansvarar för verksam- heten. Funktionen ska vara fristående på det sättet att den ska bildas utöver den organisation som redan finns i dag. Funktionen ska också vara fristående på så sätt att den ska arbeta för helheten och inte endast för Polismyndighetens intresse. Funktionen ska bemannas med personal med erfarenhet från operativ verksamhet från Snabbare lagföring, personal med juristkompetens och it-kompetens samt personal med särskild kunskap inom de discipliner som finns i för- söksverksamheten, framför allt personal med åklagar- och domar- erfarenhet. Det finns också behov av analytiker och handläggare för förvaltning av rutiner, handböcker och metodstöd. Det ska också vara möjligt för övriga myndigheter att låna ut personal, mer varaktigt eller tillfälligt, för att delta i arbetet. Funktionen ska ha ett stort man- dat men övergripande beslut ska precis som i dag fattas av myndig- heterna gemensamt. Funktionen ska dock ansvara för att ta fram underlag och förslag samt genomföra de beslut som myndigheterna gemensamt har beslutat. Funktionen ska bl.a. med biträde av rätts- avdelningen, it-avdelningen och andra enheter kunna omhänderta behov av författningsändringar och andra förvaltnings- och utveck- lingsfrågor.

Skälet till behovet av utvecklad funktion inom Polismyndigheten handlar främst om att belastningen och utmaningarna blir större vid ett nationellt införande. Polismyndigheten består av sju polisregioner som i sin tur är uppdelade i polisområden som i sin tur är uppdelade i lokalpolisområden. För att uppnå enhetlighet och en hög kvalitet för hela verksamheten behöver den nationella styrnings- och stöd- funktionen för verksamheten stärkas. Försöksverksamheten började i liten skala och har därefter växt till att bli en betydande del av polisverksamheten vilket ställer nya krav och utmaningar. För att klara av övergången från en försöksverksamhet i liten skala till en nationell polisverksamhet behöver fokuset flyttas från det lokala planet till den nationella polisorganisationen. Polismyndigheten bör på egen hand närmare överväga hur denna funktion ska utformas och hur ansvaret för olika områden ska fördelas inom myndigheten.

På sikt är det angeläget att funktionen blir en del av den ordinarie polisverksamheten. Ett ledord i försöksverksamheten har varit att

150

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

den inte ska ligga vid sidan av kärnverksamheten utan att föränd- ringar ska göras i linjen. Vid införandet under 2022–2024 ställs särskilt stora krav på organisering, styrning och samordning inom Polis- myndigheten. Efter 2022 kommer funktionen behöva spela en annan roll än under själva införandefasen.

Ledning inom Polismyndigheten

När försöksverksamheten övergår till en permanent ordning inom Polismyndigheten är en växande utmaning hur verksamheten ska leda och styras internt. Snabbare lagföring berör de enskilda lokalpolis- områdena, polisområdena, polisregionerna och myndigheten natio- nellt. Det är av vikt att myndighetens arbete och strategi är samord- nad. Verksamheten behöver vara enhetlig och hålla hög kvalitet. Det förväntas att det kommer förekomma avvikelser för att upprätthålla detta mål. Verksamheten behöver till att börja med en tydlig och strukturerad nationell styrning för att kunna fungera som det är tänkt. Denna ledningsfunktion kan antingen ingå i den funktion som beskrivs ovan eller utformas på annat sätt. Det ankommer på Polis- myndigheten att analysera vilket ledningsbehov som finns och över- väga hur ledningsfunktionen närmare ska utformas.

Kompetensförsörjning av förundersökningsledare

Funktionen som jourhavande förundersökningsledare är helt central och avgörande för verksamheten (se också avsnitt 4.7.4 i Ds 2017:36).

Förundersökningsledaren är den som har kontakt med polisper- sonal i yttre tjänst och lämnar stöd och återkoppling i det utrednings- arbete som kan genomförs på plats. Snabbförfarandet involverar tids- bokning för preliminär huvudförhandling som måste hanteras av en jourfunktion. I förundersökningsledarens uppgift ligger också att biträda polispersonalens uppgift att lämna information om tillgäng- lighetsdelgivning och delge information om förenklad delgivning. Det ska också göras en bedömning av frågan om strafföreläggande och vid behov upprätta ett förhandsgodkännande och t.ex. beräkna och bedöma påföljden. Förundersökningsledaren ska också bedöma behovet av personutredning. Förundersökningsledaren behöver också i anslutning till brottet bestämma om den fortsatta inriktningen av

151

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

brottsutredningen. I vissa fall kan det också finnas behov av att fatta ett beslut om förundersökningsbegränsning.

Även om det också krävs utbildning och fortbildning för den yttre polispersonalen som har kontakt med den misstänkte och ut- reder brottet ska det inte underskattas vilken betydelse som personal- försörjningen av förundersökningsledare har för förutsättningarna att lyckats med verksamheten och uppnå effektivitet och kvalitet. En lärdom i försöksverksamheten har varit att det inte är särskilt svårt att ha tillräcklig tillgång till förundersökningsledare när verksam- heten bedrivs i liten skala eftersom särskilda resurser kan avdelas och tillskjutas till det behov som finns. Det är först när utvidgningen sker i större skala och när en allt större del av personalen involveras för att upprätthålla förundersökningsledarfunktionen som frågan blir kritisk. I dag har utvidgningen skett i samtliga polisregioner i landet. Det är dock endast i polisregion Stockholm där verksamheten är fullt utbyggd. Även om verksamheten, av vad som framkommit hittills, fungerar väl i samtliga polisregioner är det först när verksam- heten utvidgas och införs i linjeverksamheten som frågan om kom- petensförsörjningen av förundersökningsledare kan komma att nå en kritisk punkt. Det tål att påpekas att de krav som ställs på en för- undersökningsledare i snabbförfarandet är högre än för en förunder- sökningsledare i allmänhet. Det är således inte alltid möjligt att nyttja den befintliga tillgången på förundersökningsledare för att bemanna funktionen i snabbförfarandet. Det är också nödvändigt att vidta åtgärder för att kunna upprätthålla förundersökningsledarfunktionen under dygnets alla timmar och årets alla dagar.

Verksamhetens framtida framgång bedöms vara beroende av Polis- myndighetens förmåga att bemanna förundersökningsledarfunktionen fullt ut. Polismyndigheten behöver närmare analysera hur behovet av kompetensförsörjning av förundersökningsledare ska lösas och vidta de åtgärder som är nödvändiga.

Uppdrag till Polismyndigheten

Det föreslås att regeringen ger Polismyndigheten i uppdrag att:

överväga att inrätta en särskild och fristående funktion inom myn- digheten för att samordna och leda verksamheten i snabbförfar- andet

152

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

analysera vilket ledningsbehov som finns verksamheten och över- väga hur ledningsfunktionen närmare ska utformas, och

närmare analysera hur behovet av kompetensförsörjning av för- undersökningsledare ska lösas och vidta de åtgärder som är nöd- vändiga.

Samverkan

Samverkansfrågorna ska fungera som det gör i dag men kommer få en bredare och djupare utbredning eftersom hela landet ska ingå i verksamheten. Den lokala samverkan är viktig och är själva kärnan i det återkopplingsarbete som är nödvändigt för en lyckad verksam- het. Genom att aktörerna på lokal nivå kan samordna sina frågor kan processen förbättras och de administrativa rutinerna stärkas.

Figur 3.7 Lokal samverkan

I sammansättningen ingår domstolarna, kontaktåklagare och

Polismyndigheten. I vissa fall ingår också Kriminalvården

Genom att ha ett nationellt perspektiv kan större frågor fångas upp som kanske inte kan lösas på lokal nivå eller som är en återkommande fråga för flera områden. Myndigheterna på en centraliserad nivå fattar beslut om inriktning och utveckling av snabbförfarandet. Till denna grupp finns också en mer exekutiv arbetsgrupp och undergrupper som hanterar och samordnar frågor om t.ex. kommunikation, it- frågor, uppföljning m.m. Varje myndighet bidrar med en eller flera representanter till grupperna.

153

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Figur 3.8 Nationell samverkan

I sammansättningen ingår Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten,

Domstolsverket, representant från domstolarna,

Rättsmedicinalverket och Kriminalvården

En tydlig lärdom i försöksverksamheten är att införandearbetet aldrig kan avslutas eller avrundas eftersom det tar lång tid innan samtliga delar i konceptet Snabbare lagföring hanteras på fullt ut på avsett sätt. Det har också visat sig att det är lätt att ”falla tillbaka” till hur det fungerat tidigare. För att snabbförfarandet ska fungera som det är tänkt behöver det vidtas ansträngningar för att upprätthålla sam- verkan under lång tid. Det har också visat sig att det även framöver kommer finnas ett stort utrymme att utveckla konceptet och stärka förmågan att utreda och lagföra brott.

Det föreslås att myndigheternas uppgift att samverka ska regleras i förordning.

3.5Tillgänglighetsdelgivning

3.5.1Inledning

Som en del av försöksverksamheten Snabbare lagföring infördes på försök ett nytt delgivningssätt genom lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål. Lagen är tidsbegränsad och trädde i kraft den 1 maj 2018 och gäller till utgången av 2022.

Delgivningssättet introducerades för att möjliggöra en särskild snabb delgivning i brottmål i försöksverksamheten (se Ds 2017:36 och prop. 2017/18:67).

154

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

Tillgänglighetsdelgivning bygger i dag på att delgivningsmottagaren i förväg får information om när vissa handlingar, i detta fall stämning och andra handlingar, kommer att finnas tillgängliga på en viss tings- rätt på en i förväg bestämd tidpunkt. Delgivning har skett när hand- lingarna hållits tillgängliga oavsett om delgivningsmottagaren faktiskt fått del av dem eller inte. Ansvaret läggs på delgivningsmottagaren att se till att han eller hon får del av handlingarna. Samtidigt skickas handlingarna som en serviceåtgärd till delgivningsmottagaren på det sätt som denne själv har efterfrågat.

Möjligheten till en snabb och effektiv delgivning utgör en viktig faktor för att åstadkomma ett snabbförfarande i brottmål. De del- givningssätt som normalt används i brottmål är vanlig delgivning och förenklad delgivning.

Vanlig delgivning regleras i 16–18 §§ delgivningslagen. Delgivnings- sättet bygger på att mottagaren kvitterat mottagandet. En tidigare vardaglig benämning på delgivningssättet var vitt kort som byggde på att delgivningsmottagaren kvitterade mottagandet på det vita kor- tet innan det sändes tillbaka. Numera finns flera sätt att bekräfta del- givning förutom att skicka ett svar per post. Domstolarna har t.ex. infört en rutin för att i större utsträckning uppmuntra svar på mot- tagen handling per e-post. Vanlig delgivning kan gå relativt fort, cirka ett par dagar, under förutsättning att delgivningsmottagaren svarar direkt. Många gånger svarar inte delgivningsmottagaren direkt utan det blir nödvändigt att skicka en påminnelse eller försöka kontakta delgivningsmottagaren per telefon för att kontrollera om försändelsen nått fram. I brottmål kan vissa tilltalade också ha ett begränsat intresse av att medverka i rättegången vilket kan ta sig i uttryck att inte svara på delgivningsförsändelser.

Förenklad delgivning används i stor utsträckning i brottmål mot de tilltalade. En längre beskrivning av delgivningssättet finns i av- snitt 4.2. En fördel med förenklad delgivning är att delgivningsmot- tagaren inte behöver svara eller bekräfta att han eller hon har tagit emot delgivningshandlingen. Det bygger på att försändelsen skickas på ett sådant sätt att sannolikheten för att den kommer fram är stor. Delgivningsmottagaren får på förhand information om hur delgiv- ning kommer gå till. Denne ska ha möjlighet att lämna nya adress- uppgifter under handläggningen. Delgivningssättet regleras i 22– 26 §§ delgivningslagen. Delgivningsmottagaren anses delgiven när två veckor har förflutit från det att handlingen skickades om det inte

155

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

med hänsyn till omständigheterna framstår som osannolikt att hand- lingen kommit fram inom denna tid. Om försändelsen kommer i retur är det dock möjligt att använda delgivningsmottagarens folk- bokföringsadress om den avviker från den tidigare adressen. I annat fall eller om också försändelsen till folkbokföringsadressen kommer i retur anses inte delgivningsmottagaren delgiven. Förenklad delgiv- ning bygger på att delgivningsmottagaren har en adress eller ett annat sätt att ta emot handlingar, t.ex. e-post eller sms. Delgivningssättet är teknikneutralt men bygger i stor utsträckning på att handlingarna skickas per post. De allmänna domstolarna tillämpar dock i allt större utsträckning e-post för att skicka handlingar med förenklad delgiv- ning.

En stor fördel med förenklad delgivning är att det inte kräver någon aktiv bekräftelse från mottagaren att handlingen har kommit fram. En nackdel å andra sidan är att delgivningen tar två veckor i anspråk och endast kan användas för de som har en adress eller annan möjlighet att ta emot post eller e-post.

Två veckor är visserligen inte någon betydande tid när en lagför- ingsprocess tar flera månader. Om målsättningen däremot är att ett brott ska kunna utredas och prövas i domstol inom två till sex veckor är en tid om två veckor en relativt lång tid. Under denna tid genom- förs inte heller några aktiva åtgärder utan är en ren väntetid. Vid ut- formningen av ett snabbförfarande i brottmål var det därför nödvän- digt att överväga en ny delgivningsform som inte orsakar samma tidsfördröjning som förenklad delgivning.

En annan faktor har varit att ett nytt delgivningssätt ska kunna användas mot personer som inte har någon fast adress och som inte är anträffbara. Samtidigt är det viktigt att ge en hög servicenivå till de personer som vill ta del av information och som vill medverka i processen. Tillgänglighetsdelgivning bygger på att ett större ansvar läggs på delgivningsmottagaren att ta del av tillgängliga handlingar. Det innebär en viss förskjutning av ansvaret. När samhället ställer högre krav är det också viktigt att det tillgodoser intresset av mer utförlig och tydligare information.

När det gäller tillgänglighetsdelgivning krävs t.ex. att en polisman vid ett personligt sammanträffande lämnar information om kommande delgivning. Precis som vid förenklad delgivning i brottmål är syftet att det ska minimera risken för att delgivningsmottagaren missför- står vad som krävs av honom eller henne. Delgivningsmottagaren får

156

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

också skriftlig information om tillgänglighetsdelgivning. När delgiv- ningstidpunkten inträder är delgivningsmottagaren formellt hänvisad till att hämta handlingarna hos tingsrätten. Domstolen ska dock senast samma dag också skicka handlingarna till delgivningsmottagaren på det sätt som denne har anvisat. Syftet är att de allra flesta ska kunna ta del av handlingarna utan att behöva ta kontakt med tingsrätten. Fördelen är att delgivning kan ske utan att domstolen behöver få en bekräftelse på att delgivningsmottagaren tagit emot handlingen sam- tidigt som de allra flesta får del av handlingarna på ett sätt som de själva önskar. Domstolens expediering till delgivningsmottagaren är serviceåtgärd och inte en förutsättning för att tillgänglighetsdelgiv- ning ska kunna ske.

Tillgänglighetsdelgivning har använts inom ramen för försöks- verksamheten. Den misstänkte får också ett preliminärt besked om när huvudförhandling är tänkt att hållas. Syftet har varit att i större utsträckning tydliggöra för den misstänkte vad som kommer att hända längre fram i processen. Det har gjort det lättare för den misstänkte att medverka i processen. Det innebär också att samhällets reaktion efter ett begånget brott blir lättare att uppfatta för den misstänkte och andra i omgivningen.

3.5.2Försöksverksamheten

Försökslagstiftningen

Tillgänglighetsdelgivning regleras i lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål. Av betydelse är också förord- ningen (2017:1028) om en försöksverksamhet med snabbare hand- läggning av brott och Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd (PMFS 2019:10 FAP 619-1) om information i försöksverksamhet med snabbare handläggning av brott.

Försökslagen är tidsbegränsad och gällde ursprungligen från och med den 1 maj 2018 till och med utgången av 2019. Lagen har för- längts och är giltig till utgången av 2022 (SFS 2019:665).

Av 1 § försökslagen följer att på försök får vid de tingsrätter som regeringen bestämmer avvikelser enligt lagen göras från vad som annars gäller för delgivning av handlingar i brottmål. Det innebär att tillgänglighetsdelgivning endast kan användas av de tingsrätter som regeringen har bestämt och sammanfaller med de tingsrätter som

157

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

ingår i den pågående försöksverksamheten. I 2 § försöksförordningen regleras vilka tingsrätter som ingår. Inledningsvis ingick endast Attunda och Solna tingsrätter. Under 2021 ingår numera 15 tings- rätter i försöksverksamheten:

Attunda tingsrätt

Gotlands tingsrätt

Gävle tingsrätt

Göteborgs tingsrätt

Hudiksvalls tingsrätt

Luleå tingsrätt

Nacka tingsrätt

Norrköpings tingsrätt

Norrtälje tingsrätt

Solna tingsrätt

Stockholms tingsrätt

Södertälje tingsrätt

Södertörns tingsrätt

Värmlands tingsrätt

Växjö tingsrätt

I 2–4 §§ försökslagen regleras närmare hur tillgänglighetsdelgivning går till. Delgivningssättet innebär enligt 2 § att den tilltalade får del- ges stämning och andra handlingar i ett brottmål genom att hand- lingarna hålls tillgängliga vid tingsrätten från och med en i förväg bestämd tidpunkt (tillgänglighetsdelgivning). För att tillgänglighets- delgivning ska få användas enligt 3 § krävs att den tilltalade har fått information om att sådan delgivning kan komma att användas i målet och från och med vilken tidpunkt och vid vilken tingsrätt handlingarna kommer att hållas tillgängliga. Av paragrafen följer också att infor- mationen vid ett personligt sammanträffande ska ha delgetts den tilltalade av en åklagare eller av en polisman eller någon annan anställd vid Polismyndigheten som myndigheten har utsett. Tillgänglighets-

158

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

delgivning har enligt 4 § skett när handlingarna har gjorts tillgängliga vid den tidpunkt och den tingsrätt som den tilltalade har fått infor- mation om.

Av 2 § försöksförordningen följer att information om tillgänglig- hetsdelgivning ska lämnas skriftligen. I Polismyndighetens föreskrif- ter och allmänna råd finns närmare bestämmelser om hur informa- tionen ska lämnas. Information om tillgänglighetsdelgivning lämnas i ett särskilt formulär: Information i försöksverksamheten med snabbare handläggning av brott (PM 403.75). Formuläret innehåller också infor- mation om förenklad delgivning, slutunderrättelse och ett besked om den preliminära tiden för huvudförhandling. Den misstänkte får på det sättet samlad information om den fortsatta lagföringsprocessen.

Enligt 8 § försöksförordningen ska handlingarna samma dag som delgivningstidpunkten sändas till den tilltalade om det är möjligt och inte bedöms obehövligt. Det framgår också att handlingarna ska sändas på elektronisk väg och om det inte är möjligt ska de sändas med post till den tilltalades senast kända adress eller folkbokförings- adress. Polisen ska i samband med att information om tillgänglig- hetsdelgivning lämnas fråga den misstänkte till på vilket sätt som handlingarna ska sändas till denne. Detta är dock inget krav för att tillgänglighetsdelgivning ska kunna användas utan en serviceåtgärd för att förbättra delgivningsmottagarens möjligheter att i praktiken få del av handlingarna.

Tillgänglighetsdelgivning som en del av en arbetsmetod i Snabbare lagföring

Tillgänglighetsdelgivning har använts i försöksverksamheten Snabbare lagföring som en del av flera åtgärder. Delgivningssättet har byggt på att polisen i ett tidigt skede kunnat förutse när utredningen ska vara klar och kunnat färdigställa förundersökningen antingen direkt vid ingripandet eller inom en kortare tid därefter. Utifrån det har det varit möjligt att också använda tillgänglighetsdelgivning eftersom delgivningssättet i praktiken förutsätter en prognos om när åtal ska vara väckt i tingsrätten.

Det har varit nödvändigt för polis, åklagare och domstol att sam- verka för att på ett tillförlitligt sätt kunna planera tidsåtgången för de olika momenten under processen. Handlingarna kan inte göras tillgängliga i tingsrätten så fort förundersökningen avslutas. Det

159

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

behövs en viss tid för att åklagaren ska kunna fatta ett åtalsbeslut och för att tingsrätten ska kunna utfärda stämning och upprätta hand- lingarna. Aktörerna har därför kommit överens om hur hålltiderna i processen ska ske ut. Det gör att polisen får en bättre möjlighet att bedöma tidpunkten för tillgängliggörandet av handlingarna i tings- rätten. Det är dock fortfarande nödvändigt för polisen att kunna be- döma tidsåtgången för själva förundersökningen. När brottet kan utredas direkt på plats uppkommer sällan någon svårighet. För vissa brott krävs dock någon form av analys av t.ex. Rättsmedicinalverket eller Nationell forensiskt centrum (NFC). Genom samverkan har tidsåtgången för analyserna kunnat förkortas och blivit mer förut- sägbara vilket möjliggör en mer tillförlitlig prognos av tidsåtgången för förundersökningen.

I försöksverksamheten har det också varit viktigt att åstadkomma en snabb reaktion efter ett brott. Tillgänglighetsdelgivning har möj- liggjort att delgivning i tingsrätten kunnat ske utan tidsfördröjning och utan att den misstänkte fått möjlighet att kunna undandra sig delgivning. Samtidigt har en viktig faktor varit att de personer som vill medverka i processen och vill ha information ska kunna få det på ett lättillgängligt och enkelt sätt. Tillgänglighetsdelgivning har kunnat balansera dessa intressen, bl.a. genom att den misstänkte fått hand- lingarna skickade till sig på det sätt som denne själv efterfrågat och dessutom fått ett besked om en preliminär tid för huvudförhandling i tingsrätten.

En fördel med tillgänglighetsdelgivning är att processen blir mer konkret för den misstänkte. När det t.ex. gäller förenklad delgivning är det mer oklart när den misstänkte ska förvänta sig att ta emot handlingar. När det gäller tillgänglighetsdelgivning står det redan klart från början när den misstänkte kan förvänta sig att få del av åtalet i tingsrätten. Fördelen för den misstänkte är att denne får möjlighet att bli mer delaktig i processen i ett tidigt skede. Ur ett kriminal- politiskt perspektiv blir också sambandet mellan brott och straff tydligare.

160

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

Utvärdering och granskning av tillgänglighetsdelgivning

Utvärdering av Brå

Brottsförebyggande rådet (Brå) har utvärderat försöksverksamheten Snabbare lagföring. En delredovisning publicerades den 1 april 2019 och en slutlig redovisning lämnades den 1 april 2020. Syftet med utvärderingen var att granska själva försöksverksamheten och inte endast tillgänglighetsdelgivning. Granskningen rör endast försöks- verksamheten i norra Stockholm till och med december 2019.

Tabell 3.15 Antal brottsmisstankar som prövats i domstol i försöksverksamheten och användande av tillgänglighetsdelgivning

År 2018 och januari–september 2019

 

Totalt

Med tillgänglighets-

Med tillgänglighets-

 

 

delgivning (Antal)

delgivning (Andel)

2018

771

513

66,5 %

 

 

 

 

2019

2 238

1 932

86,3 %

2018–2019

3 009

2 445

81,3 %

Källa: Brå rapport 2020:3 s. 49.

Möjligheten till tillgänglighetsdelgivning infördes först den 1 maj 2018. Det innebär att delgivningssättet inte använts i den inledande delen av försöksverksamheten.

Brå konstaterade att tillgänglighetsdelgivning användes i stor utsträckning. Skäl som gjort att delgivningssättet inte använts har t.ex. varit när utredningen tagit längre tid än planerat eller när polisen i inledningsskedet bedömt att strafföreläggande kommer bli aktuellt men åklagaren därefter gjort en annan bedömning (se Brå rapport 2020:3 s. 49–50).

161

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Figur 3.9 Handläggningstid totalt samt interna handläggningstider för misstankar inom Snabbare lagföring

Antal dagar (median), februari 2018–juli 2019

Källa: Brå rapport 2020:3 s. 54, figur 3.

Den totala handläggningstiden för misstankar som hanterats inom Snabbare lagföring har minskat betydligt över tid. Brå har bedömt att tillgänglighetsdelgivning har haft en stor effekt på handläggnings- tiderna. Cirka två tredjedelar av den minskade handläggningstiden inom tingsrätterna kan tillskrivas användning av verktyget. Att effek- ten är så stor är enligt Brå inte förvånande, eftersom det som huvud- sakligen skiljer sig i handläggningen mellan snabbspårsärendena och de övriga är just användningen av tillgänglighetsdelgivning. I analy- serna har effekterna av tillgänglighetsdelgivning och polisens preli- minära bokning av tider för huvudförhandling inte kunnat särskiljas. Den uppmätta effekten avser därför kombinationen av båda dessa aspekter av verktyget. (Se Brås rapport 2020:3 s. 63.)

Brå har uppmärksammat att den förbokade tiden för huvudför- handlingen är problematisk. Ett problem har varit att de bokade tiderna inte använts tillräckligt effektivt. På Solna tingsrätt varierade nyttjandegraden av tiderna och låg ofta under 70 procent. En av anled- ningarna till det var att många mål avgjordes utan huvudförhandling. (Se Brås rapport 2020:3 s. 95–96.)

Brå föreslog att det skulle utredas att, i de fall tillgänglighetsdel- givning används, begränsa polisens ansvar till att endast informera den misstänkta personen om datum för delgivningen. Ett sådant för- farande skulle ge tingsrätterna bättre förutsättningar att planera de

162

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

reserverade tiderna för förhandling och nyttja sina resurser effektivt. Tid för huvudförhandling skulle meddelas den tilltalade med till- gänglighetsdelgivningen. (Se Brås rapport 2020:3 s. 105).

Justitiekanslerns granskning av det s.k. snabbspåret i brottmål

JK har granskat försöksverksamheten (diarienr 7012-19-2.4.2, besluts- datum den 24 juni 2020). JK:s granskning av försöksverksamheten med Snabbare lagföring har varit inriktad på handläggningen främst ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Justitiekanslern kom fram till att den nya delgivningsformen tillgänglighetsdelgivning framstod som ett rättssäkert och effektivt verktyg för att minska genomströmnings- tiderna i tingsrätten. Effekten på handläggningstiderna har dock främst visat sig i de mål som avgjorts efter huvudförhandling.

Rutinerna kring tillgänglighetsdelgivning var enligt JK i regel genomtänkta och ändamålsenliga. För tingsrättens del fanns dock visst utrymme för att genom en översyn av rutinerna uppnå en mer kon- sekvent och effektiv handläggning. Beträffande den praktiska tillämp- ningen har vid granskningen uppmärksammats vissa brister framför allt från polisens sida. Exempelvis har i flera fall upptäckts felaktig- heter i den checklista som polisen bifogat förundersökningsproto- kollet och som normalt utgör åklagarens och domstolens enda under- lag för att bedöma förutsättningarna för tillgänglighetsdelgivning. I ett mål fick polisens felaktiga uppgifter i checklistan till följd att tingsrätten använde delgivningsformen, trots att det kan ifrågasättas om det verkligen fanns förutsättningar för det med hänsyn till att den misstänkte hade fått en ofullständigt ifylld informationsblankett. En sammanfattande slutsats från granskningen är att tillgänglighets- delgivningen från rättssäkerhetssynpunkt ställer höga krav på samt- liga led i handläggningen.

JK uppmärksammade att en aspekt med försöksverksamheten är att den misstänkte får information om både tillgänglighetsdelgivning och förenklad delgivning. När polisen på ett korrekt sätt delgett information om tillgänglighetsdelgivning är denna delgivningsform ensam tillräcklig för tingsrättens fortsatta handläggning, så länge det inte uppstått behov av att delge ytterligare handlingar i tiden efter delgivningen. I det senare fallet har tingsrätten normalt haft möjlig- het att i stället använda förenklad delgivning, då polisen delgett den

163

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

misstänkte information även om den delgivningsformen. Trots polisens delgivning har tingsrätten i de granskade målen enligt JK delgett den tilltalade information om förenklad delgivning i samband med att målet inletts hos tingsrätten. JK uttryckte förståelse för att tings- rätten genom denna handläggning ville kunna använda förenklad del- givning även efter tioveckorsfristens utgång, utan att behöva delge informationen på nytt genom en annan delgivningsform. JK påpe- kade dock att tio veckor i sammanhanget är en lång tid vad gäller mål som ska hanteras i snabbförfarandet. I merparten av de mål som grans- kats har det enligt JK inte varit nödvändigt att tillämpa en annan delgivningsform än tillgänglighetsdelgivning.

Av förarbetena följer att en viktig del i informationslämnandet att den enskilde förstår hur de möjliga delgivningssätten förhåller sig till varandra (jfr prop. 2017/18:67 s. 12 f.). JK ansåg att risken med tingsrättens förfaringssätt är att det leder till viss förvirring hos den tilltalade om vad som egentligen gäller rörande delgivningen i målet, dvs. vilken delgivningsform som tillämpas och vid vilken tidpunkt han eller hon är delgiven. Av stämningen i mål som tingsrätten har ansett kunna avgöras på handlingarna framgår bl.a. att den tilltalade efter delgivningen har en viss tidsfrist – i de flesta mål åtta dagar, i en del fjorton dagar – på sig att svara på åtalet, lägga fram bevis, m.m. innan domstolen avgjort målet. Med hänsyn till att tingsrätten i många fall skickar stämningen och övriga handlingar några dagar före dagen för tillgänglighetsdelgivning – och dessutom bifogar information om förenklad delgivning – kan det enligt JK vara svårt för den tilltalade att avgöra från vilket datum fristen egentligen börjar löpa. JK på- talade att den mängd information som den tilltalade förutsätts ta till sig dessutom redan är omfattande. Om det finns sätt att minska denna bör ett sådant alternativ övervägas. Ett alternativt handläggningssätt i detta fall skulle enligt JK kunna vara att kontrollera om polisen har delgett informationen om förenklad delgivning på rätt sätt och, om så är fallet, avstå från att skicka ut informationsblanketten på nytt, såvida det inte finns omständigheter som tyder på att målet riskerar att bli fördröjt på något sätt. Ett annat alternativ som JK presenterar är att omarbeta informationen så att det tydligt framgår hur tings- rättens åtgärder förhåller sig till den tillgänglighetsdelgivning som den tilltalade tidigare informerats om av polisen.

164

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

Statistik om tillgänglighetsdelgivning

Tabell 3.16 Antal avgjorda mål och andel avgjorda mål med tillgänglighetsdelgivning i Snabbare lagföring

År 2020

 

Avgjorda mål

Andel med tillgänglighetsdelgivning

Samtliga mål

8 065

91 %

Källa: Domstolsverket.

Tabell 3.17 Handläggningstid i veckor från brott till avgörande i tingsrätt i Snabbare lagföring

År 2020

 

Hand-

Handläggningstid med

Handläggningstid utan

 

läggningstid

tillgänglighetsdelgivning

tillgänglighetsdelgivning

Med

6,1

6,0

11,9

huvudförhandling

 

 

 

Utan

5,7

5,6

8,9

huvudförhandling

 

 

 

Samtliga mål

5,9

5,7

10,0

Källa: Domstolsverket.

Tabell 3.18 Handläggningstid i veckor från åtal till avgörande i tingsrätt i Snabbare lagföring

År 2020

 

Hand-

Handläggningstid med

Handläggningstid utan

 

läggningstid

tillgänglighetsdelgivning

tillgänglighetsdelgivning

Samtliga mål

3,3

3,1

5,4

Källa: Domstolsverket.

 

 

 

Ytterligare statistik finns i avsnitt 3.2.3.

165

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

3.5.3Tillgänglighetsdelgivning i delgivningslagen och rättegångsbalken

Förslag: Regleringen om tillgänglighetsdelgivning införs i delgiv- ningslagen men delgivningssättet ska endast få användas i de fall som särskilt anges i lag. Tillgänglighetsdelgivning ska enligt be- stämmelser i rättegångsbalken få används i brottmålsprocessen, under förundersökningen för slutunderrättelse och för talan om undanröjande av villkorlig dom och skyddstillsyn.

Delgivningsmottagaren får delges en handling genom att den hålls tillgänglig hos en myndighet, eller på en annan plats som myn- digheten beslutar, från och med en i förväg bestämd tidpunkt (till- gänglighetsdelgivning).

Tillgänglighetsdelgivning får användas om delgivningsmotta- garen vid ett personligt sammanträffande eller genom en ljud- och bildöverföring har fått information om sådan delgivning kan komma att användas.

Tillgänglighetsdelgivning har skett när handlingen har gjorts tillgänglig vid den tidpunkt och på den plats som delgivningsmot- tagaren fått information om.

Generellt delgivningssätt i delgivningslagen men får endast används i de fall som särskilt anges i lag

I dag regleras tillgänglighetsdelgivning i lagen (2018:160) om försök med tillgänglighetsdelgivning i brottmål. I 1 § i lagen stadgas att på försök får vid de tingsrätter som regeringen bestämmer avvikelser enligt lagen göras från vad som annars gäller för delgivning av hand- lingar i brottmål (se prop. 2017/18:67, jfr också Ds 2017:36 avsnitt 6.4). I 2 och 6 §§ förordningen (2017:1028) om en försöksverksamhet med snabbare handläggning av brott regleras vilka tingsrätter som får tillämpa tillgänglighetsdelgivning.

Det föreslås att bestämmelserna om tillgänglighetsdelgivning införs generellt i delgivningslagen men endast ska få användas i de fall som särskilt anges i lag. Det innebär att delgivningssättet blir generellt men tillämpningen begränsas till de situationer som särskilt pekas ut i lag. Skälet till det är att delgivningssättet är särskilt utformat för brottmålsprocessen och syftar bl.a. till att möjliggöra lagföring. Av

166

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

systematiska skäl bör delgivningssättet och de grundläggande bestäm- melserna om det tas in i delgivningslagen.

Tillgänglighetsdelgivning ska enligt bestämmelser i rättegångsbalken få användas i brottmålsprocessen för den som är tilltalad, under för- undersökningen för slutunderrättelse för den som är misstänkt och för talan om undanröjande av villkorlig dom och skyddstillsyn för den dömde.

Med förslaget permanentas den tillfälliga författningsregleringen om tillgänglighetsdelgivning som används i försöksverksamheten. En stor del av försöksverksamhetens har byggt på en effektiv och snabb delgivningsverksamhet. Tillgänglighetsdelgivning möjliggör att ett snabbförfarande i brottmål kan införas generellt i landet.

Tillgänglighetsdelgivning i brottmålsprocessen

Precis som under försöksverksamheten ska tillgänglighetsdelgivning få användas för tilltalad i brottmål för stämning och andra handlingar. Det innebär att samtliga tingsrätter kan tillämpa bestämmelserna om tillgänglighetsdelgivning. Det möjliggör också ett permanent inför- ande av ett snabbförfarande i brottmål i hela landet. Konstruktionen med tillgänglighetsdelgivning föreslås i princip vara oförändrad vid övergången från försökslagstiftningen till en permanent ordning. I avsnitt 3.5.4 föreslås dock en uttrycklig möjlighet att använda del- givningssättet också för handlingar som redan är tillgängliga och upp- rättade.

När tingsrätten utfärdar stämning i brottmål ska stämningen till- sammans med vissa andra handlingar delges den tilltalade (45 kap. 9 § andra stycket rättegångsbalken). I delgivningslagen (2010:1932) finns bestämmelser bl.a. om vilka delgivningsformer som finns och när delgivning ska anses ha skett. De delgivningssätt som kan an- vändas för delgivning av stämning och andra handlingar i brottmål är vanlig delgivning, stämningsmannadelgivning och förenklad del- givning. I 33 kap. 6 § RB finns en särreglering för förenklad delgiv- ning i brottmål som möjliggör för tingsrätten att använda förenklad delgivning trots att den tilltalade inte fått information om det under tingsrättens handläggning utan redan under förundersökningen. I av- snitt 4.3 och 4.4 redogörs för förslag om nya bestämmelser om för- enklad delgivning.

167

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

I försöksverksamheten har tillgänglighetsdelgivning varit det del- givningssätt som används i stor utsträckning för att delge den tilltalade stämning och andra handlingar i tingsrätten (se bl.a. avsnitt 3.2.3). Delgivningssättet har bidragit till att väsentligt förkorta handlägg- ningstiderna i brottmål men också för att säkerställa att delgivning överhuvudtaget ska kunna ske för personer som inte medverkar i pro- cessen eller som är svåra att nå. Tillgänglighetsdelgivning har använts på försök sedan år 2018. Inledningsvis användes delgivningssättet hos Attunda och Solna tingsrätter för att sedan utökas till Norrtälje tingsrätt. Därefter har försöksverksamheten utökats till att också omfatta Gotlands, Gävle tingsrätt, Göteborgs, Hudiksvalls, Luleå, Nacka, Norrköpings, Stockholms, Södertälje, Södertörns, Värmlands och Växjö tingsrätter. Tillgänglighetsdelgivning har numera tillämpats under flera års tid och vid ett flertal av landets tingsrätter.

Fördelarna med tillgänglighetsdelgivning är flera. En fördel med tillgänglighetsdelgivning är att den tid som behövs för att delge en tilltalad förkortas. Med tillgänglighetsdelgivning kan den tilltalade i princip delges direkt när åklagaren väckt åtal och tingsrätten utfärdat stämning. Vid andra delgivningssätt, t.ex. förenklad delgivning tar delgivning två veckor i anspråk. Om den tilltalade är svår att nå tar delgivningen betydligt längre tid. En annan fördel med tillgänglig- hetsdelgivning är att tingsrätten inte behöver få tag på den tilltalade och bekräfta att den tilltalade har fått del av handlingarna utan det ansvaret läggs på delgivningsmottagaren. För den tilltalade innebär det visserligen ett större ansvar än tidigare men innebär också att processen blir mer förutsägbar för honom eller henne eftersom den misstänkte i ett tidigt skede vet vad han eller hon har att förhålla sig till. Tillgänglighetsdelgivning kan används för personer som saknar postadress eller av något annat skäl har svårt ta emot handlingar. Det innebär att tillgänglighetsdelgivning inte har de begränsningar som finns med förenklad delgivning. Genom att använda tillgänglighets- delgivning är det möjligt att i större utsträckning än i dag se till att annars svårdelgivna personer kan delges stämning och andra handlingar i brottmål.

Ett snabbt och effektivt delgivningsförfarande är en förutsättning för en fungerade rättsskipning. Om en tilltalad inte kan delges i tings- rätten finns det inte heller förutsättningar lagföra denne. En snabb lagföring är ett viktigt samhällsintresse, särskilt gällande brottsaktiva personer. En lagföring har många gånger betydelse för vilken påföljd

168

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

den dömde ska få vid ett återfall i brott. Tidpunkten för lagföringen har därför stor betydelse för personer som återfaller i brott. En fun- gerade delgivningsprocess är en förutsättning för lagföring och i för- längningen också en av åtgärderna för att upprätthålla förtroende för rättsväsendet.

Tillgänglighetsdelgivning är ett delgivningssätt som bör införas generellt i brottmål. Delgivningssättet förväntas framöver till största del användas inom det snabbförfarande i brottmål som föreslås bli permanent i avsnitt 3.4. Delgivningssättet förutsätter att polisen mer eller mindre kan förutse den framtida delgivningstidpunkten. För- farandet är därför anpassat till enklare och mer förutsägbara brotts- utredningar, likt de som ingår i snabbförfarandet.

Det finns dock utrymme för ett bredare tillämpningsområde också utanför snabbförfarandet. Tillgänglighetsdelgivning kan också an- vändas för sådana brottsutredningar som av någon anledning har blivit fördröjda genom att den misstänkte i ett senare skede av förunder- sökningen får information om tillgänglighetsdelgivning. I försöks- verksamheten har t.ex. fördröjda ärenden kunnat tas in i efterhand igen i snabbspåret. Metoden har endast använts för enskilda ärenden och har haft arbetsnamnet Snabbare lagföring i efterhand. Ett ytter- ligare tillämpningsområde är för misstänkta personer med kvalificerad flyktfara. Genom att använda tillgänglighetsdelgivning kan ett frihets- berövande i vissa fall undvikas eller förkortas. I många fall anhålls och häktas misstänkta personer med kvalificerad flyktfara i syfte att säkra möjligheten till lagföring trots att den förväntade påföljden är böter. Med tillgänglighetsdelgivning kan dessa lagföras utan att fri- hetsberövande behöver tillämpas. Det kan också tänkas att tillgäng- lighetsdelgivning kan användas i ärenden då den misstänkte är svår- delgiven eller förväntas att hålla sig undan.

Tillgänglighetsdelgivning under förundersökning

Den misstänkte ska få information av olika slag under hela lagförings- processen, inte endast när väl brottmålsrättegången inleds i domstol. Av 23 kap. 18 a § RB följer att när undersökningsledaren har slutfört den utredning som han eller hon anser är nödvändig har den miss- tänkte och försvararen rätt att ta del av det som har förekommit vid förundersökningen. Bestämmelsen reglerar dock inte närmare på vilket

169

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

sätt som ett besked om slutförd förundersökning ska lämnas till den misstänkte. Enligt 12 b § andra stycket förundersökningskungörelsen följer att en underrättelse enligt 23 kap. 18 a § RB ska delges om det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader för brottet. För lindrigare brottslighet räcker det med att polisen formlöst skickar en skriftlig underrättelse per post till den misstänkte. I försöksverksamheten har en tillfällig bestämmelse, i 4 § förordningen (2017:1028) om en för- söksverksamhet med snabbare handläggning av brott tillämpats. Denna möjliggör att underrättelsen kan skickas formlöst för brott med upp till fängelse tre år i straffskalan. Det har också införts en möjlighet att skicka en sådan underrättelse elektroniskt, även om det av praktiska skäl inte tillämpats fullt ut i praktiken. Det föreslås att den ordningen ska permanentas (se avsnitt 3.4.7). I de fall regeln inte är tillämplig måste alltså polisen delge den misstänkte en sådan under- rättelse. Många gånger utgör det inget problem eftersom slutunder- rättelse lämnas direkt till den misstänkte i samband med ett förhör eller i ett annat sammanhang om polisen har kontakt med den miss- tänkte. I vissa fall är det dock svårt att delge den misstänkte en sådan underrättelse. Ett skäl kan vara att den misstänkte håller sig undan och inte vill medverka i utredningen. Det kan också handla om att den misstänkte saknar en fast bostad eller lever en oordnad tillvaro. Det innebär att lagföringsprocessen försenas och att den misstänkte genom att hålla sig otillgänglig kan försvåra lagföringen.

I försöksverksamheten lämnar polisen information om tillgäng- lighetsdelgivning till den misstänkte för att denne ska kunna delges i tingsrätten. När det gäller slutunderrättelsen kan det ske formlöst med stöd av den tillfälliga bestämmelsen under förutsättning att den misstänkte har en adress att ta emot post på. Eftersom postbefordran tar viss tid i anspråk måste den misstänkte ges ytterligare rådrum. Den misstänkte har mycket sällan någon synpunkt på utredningen. Om polisen också hade kunnat använda tillgänglighetsdelgivning för slutunderrättelsen hade ytterligare tid kunnat sparas. Det skulle också innebära att personer utan adress eller kontaktuppgifter kan delges slutunderrättelsen på ett enkelt sätt.

Redan i dag tillämpas i vissa fall en metod som bygger på att den misstänkte i förväg får reda på när förundersökningen förväntas vara avslutad och när denne kan ta del av utredningen. Tillvägagångsättet är dock inte författningsreglerat och det är oklart om och i vilka situationer det är möjligt att använda det (se bl.a. Åklagarmyndighetens

170

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

handbok Slutunderrättelse enligt 23 kap. 18 a § RB – vad åklagaren behöver kontrollera före åtal, se också JO 1992/93 s. 203). Det finns därför ett behov av att kunna använda tillgänglighetsdelgivning även för en underrättelse enligt 23 kap. 18 a § RB. Eftersom den miss- tänkte ändå får information om tillgänglighetsdelgivning för den kommande brottmålsrättegången blir det naturligt att också använda samma förfarande under förundersökningen. Det ställer dock krav på att det går att förutse när utredningen är klar och passar således bäst in på lättutredda brott och särskilt sådana brottstyper som före- kommit i försöksverksamheten. Det kan dock också passa in i andra situationer, t.ex. i slutskede av en mer komplicerad utredning där man behöver säkerställa att den misstänkte inom kort kan delges under- rättelsen.

Av praktiska skäl bör Polismyndigheten, likt de allmänna dom- stolarna, införa en möjlighet att skicka e-post på ett säkert sätt till enskilda. På så sätt kan den misstänkte få information om slutunder- rättelsen i samband med tidpunkten för delgivningen.

Tillgänglighetsdelgivning vid talan om undanröjande av skyddstillsyn och villkorlig dom

Vid brottslighet som inte bedöms kunna stanna vid böter får rätten döma den tilltalade till skyddstillsyn. Av 30 kap. 9 § BrB framgår att vid val av påföljd ska rätten som skäl för skyddstillsyn beakta om det finns anledning att anta att denna påföljd kan bidra till att den till- talade avhåller sig från fortsatt brottslighet. Ett vanligt inslag är att den dömde är i behov av vård eller behandling och behöver åtgärder för att förhindra fortsatt brottslighet. Om den dömde allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter ska dock påföljden undanröjas och en ny påföljd bestämmas för brottet. Eftersom den dömde riskerar att åter- falla i ytterligare brottslighet är det angeläget att prövningen kommer till stånd så fort som möjligt.

Vid brottslighet som inte bedöms kunna stanna vid böter får rätten döma den tilltalade till villkorlig dom om det saknas särskild anledning att befara att den tilltalade kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Det finns sällan förutsättningar att undanröja en villkorlig dom på samma sätt som en skyddstillsyn. Det beror på att den villkorliga domen i sig inte har ett verkställbart innehåll. En villkorlig dom kan dock enligt 27 kap. 2 a § BrB förenas med en före-

171

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

skrift om samhällstjänst. Det är också möjligt att förena en villkorlig dom med en föreskrift om att ersätta uppkommen skada eller avhjälpa eller begränsa skadan efter brottet enligt 27 kap. 5 § BrB.

Om den dömde inte iakttar vad som åligger honom eller henne enligt den villkorliga domen, får rätten enligt 27 kap. 6 § BrB i vissa fall undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd för brottet. En typ av misskötsamhet är t.ex. att den dömde inte genom- för den ålagda samhällstjänsten.

Vid misskötsamhet ska Kriminalvården som huvudregel hos åklag- aren begära att denne för talan i domstol om undanröjande av påfölj- den. Sedan 2019 kan förenklad delgivning används i ett sådant förfar- ande om den dömde dessförinnan får information om att tingsrätten kan komma att använda förenklad delgivning. Det gäller dock endast vid talan om undanröjande av skyddstillsyn. I avsnitt 4.3.1 föreslås också en utvidgad möjlighet att använda förenklad delgivning vid talan om undanröjande av villkorlig dom. Förenklad delgivning för- utsätter att den dömde har en fast adress eller annat sätt ta emot hand- lingar. En brottsaktiv person eller en person med missbruk lever inte sällan med en oordnad tillvaro. Det kan därför i vissa fall vara svårt att skicka post eller handlingar till denne. Förenklad delgivning tar också två veckor i anspråk utan att någon motsvarande tidsvinst görs. När väl misskötsamhet konstateras är det av vikt med ett snabbt sam- hällsingripande för att förhindra risken för fortsatt brottslighet. Inte sällan beror misskötsamheten på fortsatt missbruk och/eller återfall i ny brottslighet. Förtroendet för rättsskipningen är också beroende av den som döms för brott verkställer sin påföljd.

Om tillgänglighetsdelgivning skulle kunna användas i dessa fall skulle delgivning i större utsträckning kunna säkras och en ännu snab- bare prövning kunna ske. Som tidigare nämnts kräver tillgänglighets- delgivning att den kommande delgivningstidpunkten kan förutses mer eller mindre precist. När Kriminalvården överväger att begära att en skyddstillsyn eller villkorlig dom ska undanröjas genomförs en utred- ning som sedan redovisas till åklagaren. Åklagarens prövning är relativt summarisk. När väl Kriminalvården begär ett undanröjande av en skyddstillsyn eller villkorlig dom finns därför normalt sett inget behov av någon ytterligare utredning av saken och det är därför lätt att förutse en kommande delgivningstidpunkt i tingsrätten. Åklagaren behöver dock tid för sin handläggning och för sitt övervägande. För- farandet förutsätter därför en viss samverkan mellan Kriminalvården,

172

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

åklagaren och tingsrätt när tillgänglighetsdelgivning i dessa fall ska användas. Med tillgänglighetsdelgivning skulle det vara möjligt att delge den dömde talan om undanröjande inom två veckor från Kriminalvårdens beslut om att begära att åklagare ska föra talan om undanröjande. I många fall skulle detta kunna ske ännu snabbare.

Det bör även prövas om sammanträde i tingsrätten kan bokas i dessa sammanhang. Det finns dock inget behov av några författnings- ändringar för detta ändamål. Detta kan utarbetas i samverkan mellan Kriminalvården, Åklagarmyndigheten och tingsrätterna.

Utformningen av bestämmelserna om tillgänglighetsdelgivning

Tillgänglighetsdelgivning innebär att delgivningsmottagaren på för- hand får information om var och när handlingen kommer att hållas tillgänglig. Att handlingen hålls tillgänglig innebär att delgivnings- mottagaren från och med den i förväg bestämda tidpunkten ska kunna ta del av ett skriftligt exemplar av handlingarna hos myndigheten eller en annan plats som myndigheten har bestämt.

För att tillgänglighetsdelgivning ska få användas i t.ex. brottmåls- processen krävs det att den misstänkte får information om att delgiv- ningssättet kan komma att användas för att delge stämning och andra handlingar i tingsrätten. Detta överensstämmer också med vad som gäller för att förenklad delgivning ska få användas för att delge stäm- ning och andra handlingar i brottmål. Genom informationen säker- ställs att den misstänkte får vetskap om de särskilda regler för delgiv- ning som delgivningssättet innebär. Delgivningssättet påverkar t.ex. inte de generella rättssäkerhetsgarantier som gäller i brottmålsproces- sen, t.ex. rätten till försvar eller skäligt rådrum. (Se prop. 2017/18:67 s. 8–10.)

För att tillgänglighetsdelgivning ska få användas ska delgivnings- mottagaren även få information om från och med vilken tidpunkt och på vilken plats som handlingen kommer att hållas tillgänglig. Detta är avgörande för delgivningsmottagarens möjlighet att kunna bevaka delgivningen och tillvarata sin rätt. Tidpunkten bör anges med datum och klockslag. Om något klockslag inte anges utan endast ett datum får det anses som att handlingen ska vara tillgänglig från början av dagen under aktuella öppettider. Det krävs att informationen om när och var tillgängliggörandet ska ske lämnas samtidigt som infor-

173

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

mationen om att delgivningssättet kan komma att användas. Om det senare visar sig att den angivna tidpunkten för tillgängliggörandet inte kan hållas är det angeläget att delgivningsmottagaren så snart som möjligt underrättas om detta, för att han eller hon inte längre ska behöva bevaka tillgängliggörandet. (Se prop. 2017/18:67 s. 11.)

Utöver de särskilda förutsättningarna för att tillgänglighetsdel- givning ska få användas måste också de allmänna förutsättningarna enligt delgivningslagen vara uppfyllda. Det innebär bl.a. att det alltid ska prövas att det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna i delgivningsärendet att använda tillgänglighetsdelgivning (4 § andra stycket delgivningslagen). I detta ligger bl.a. att delgivningsmottagaren ska kunna förstå vad som krävs av honom eller henne. Det kan därför vara olämpligt att använda tillgänglighetsdelgivning om delgivnings- mottagaren på grund av t.ex. språkförbistring, berusning eller kog- nitiv nedsättning inte kan förväntas ta till sig information om delgiv- ningssättet. (Jfr prop. 2009/10:237 s. 270 och prop. 2017/18:67 s. 12.)

Om det i efterhand kan uppkomma frågor om det varit lämpligt att använda tillgänglighetsdelgivning är det viktigt att lämnandet av informationen och de närmare omständigheterna kring detta doku- menteras på ett tydligt sätt för att det inte i efterhand ska kunna uppstå osäkerhet om det funnits förutsättningar att tillämpa delgiv- ningssättet (se prop. 2017/18:67 s. 12.). Det gäller framför allt när information om tillgänglighetsdelgivning lämnas i ingripandesitua- tioner av polisen. I JK:s granskning har lyfts fram flera exempel i försöksverksamheten då denna dokumentation fungerat på ett bra sätt (se vidare avsnitt 3.2.2). Polismyndigheten har utfärdat föreskrifter och allmänna råd för försöksverksamheten (se Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd om information i försöksverksamhet med snabbare handläggning av brott; PMFS 2019:10 FAP 619-1). I föreskrifterna regleras närmare hur dokumentation av tillgänglig- hetsdelgivning ska göras och hur formen för lämnandet av informa- tion närmare ska gå till.

Det krävs inte att delgivningsmottagaren hämtar handlingen hos myndigheten eller att handlingen skickas till delgivningsmottagaren för att delgivning ska anses ha skett. Motsvarande ordning, dvs. att det inte krävs att mottagaren faktiskt har fått del av handlingen, gäller också vid förenklad delgivning. En korrekt delgivning förut- sätter att tidpunkten för tillgängliggörandet överensstämmer med den information som delgivningsmottagaren har fått. Delgivningen

174

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

är alltså inte giltig om delgivningsmottagaren av förbiseende inte har underrättats om någon tidpunkt för tillgängliggörandet eller om fel tidpunkt eller fel plats har angetts. Detsamma gäller om handlingen inte finns tillgänglig hos myndigheten eftersom den ännu inte blivit upprättad. Det krävs dock inte att handlingen är utskriven om den i sig är upprättad och t.ex. kan skrivas ut eller skickas på begäran av delgivningsmottagaren. För att det inte ska uppstå tveksamhet om handlingen gjorts tillgänglig på ett korrekt sätt bör myndigheten, vilket JK också påpekat i sin granskning, dokumentera delgivningen, exempelvis genom en anteckning i sitt målhanteringssystem (jfr 4 § delgivningsförordningen [2011:154]).

Hur information om tillgänglighetsdelgivning lämnas till delgivningsmottagaren

Tillgänglighetsdelgivning får i dag endast användas om delgivnings- mottagaren får information om det vid ett personligt sammanträf- fande (se 3 § försökslagen). Skälet till kravet är detsamma som för förenklad delgivning i brottmål, dvs. att det personliga sammanträf- fandet säkerställer att den misstänkte inte riskerar att missuppfatta vad tillgänglighetsdelgivning innebär eller hur den fortsatta processen kommer att gå till (se prop. 2017/18:67 s. 11).

Under Coronaviruspandemin har alltfler möten och kontakter i den statliga förvaltningen och inte minst i brottmålsprocessen be- hövt ske på distans. Den arbetsmetod som försöksverksamheten bygger på har visserligen normalt utgått från en metod där polisen har ett personligt möte med den misstänkte. Det förväntas att så också kommer fortsätta framöver. Emellertid utvidgas nu tillgänglighets- delgivningens tillämpningsområde också till flera områden utanför delgivning i tingsrätt. När möjligheten att använda tillgänglighets- delgivning blir mer generell kan det förväntas uppkomma situationer där delgivningsmottagaren i större utsträckning har kontakt med myn- digheten på videolänk. Det föreslås därför att det ska vara möjligt att lämna information om tillgänglighetsdelgivning på distans genom en ljud- och bildöverföring.

Informationen kan vid det personliga sammanträffandet lämnas till den misstänkte genom vanlig delgivning enligt 16 § delgivnings- lagen eller genom muntlig delgivning enligt 19 § delgivningslagen. Om det är fråga om ett sammanträffande på distans genom en ljud-

175

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

och bildöverföring blir det dock endast aktuellt med en muntlig del- givning. Som följer av 19 § andra stycket delgivningslagen ska hand- lingen också skickas eller lämnas till delgivningsmottagaren om det kan ske och inte bedöms obehövligt.

Det är inte möjligt att formlöst ändra t.ex. tidpunkten för tillgäng- liggörandet, exempelvis genom att skicka information till delgivnings- mottagaren eller kontakta denne endast per telefon. För att åstad- komma en ändring av tid eller plats för tillgänglighetsdelgivningen måste delgivningsmottagaren på nytt få information om tillgänglig- hetsdelgivning vid ett personligt sammanträffande eller vid ett sam- manträffande på distans genom en ljud- och bildöverföring. (Jfr prop. 2017/18:67 s. 11.)

Kretsen av befattningshavare som får lämna information om tillgänglighetsdelgivning

På motsvarande sätt som gäller för förenklad delgivning får informa- tionen om tillgänglighetsdelgivning i dag endast lämnas av vissa i lag utpekade befattningshavare. Den krets som gällt för försökslagstift- ningen är att information ska ha lämnats av en åklagare, en polisman eller någon annan anställd vid Polismyndigheten som myndigheten har utsett (se prop. 2017/18:67 s. 11).

När tillgänglighetsdelgivning införs i brottmålsprocessen generellt kan det förväntas att också andra brottsutredande myndigheter än Polismyndigheten i vissa fall ska kunna använda delgivningssättet. Det innebär också att snabbförfarandet i brottmål kan utökas till fler brottsutredande myndigheter i framtiden (se mer om detta i av- snitt 3.6.1). Det föreslås därför att den krets av befattningshavare som får delge information om förenklad delgivning i brottmål enligt 33 kap. 6 § tredje stycket RB också får lämna information om till- gänglighetsdelgivning. Det innebär att den krets som får lämna infor- mation om tillgänglighetsdelgivning under brottmålsprocessen utökas.

På samma sätt föreslås att kretsen för tillgänglighetsdelgivning under förundersökningen för slutunderrättelse ska omfatta samma befattningshavare som enligt 33 kap. 6 § tredje stycket RB. Det inne- bär att också andra brottsutredande myndigheter än Polismyndig- heten i framtiden kommer kunna använda delgivningssättet också för slutunderrättelser.

176

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

Det sagda innebär att tillgänglighetsdelgivning under förunder- sökning och i brottmålsprocessen utöver Polismyndigheten bl.a. kommer att kunna användas av Ekobrottsmyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen. I avsnitt 4.3.4 föreslås nya bestämmelser om att anställda vid en brottsbekämpande myndighet ska få delge infor- mation om förenklad delgivning i brottmål. Det gäller oavsett vilken myndighet det rör under förutsättning att den helt eller delvis har ett brottsbekämpande uppdrag. Det innebär att denna krets av befatt- ningshavare i framtiden också ska få lämna information om tillgäng- lighetsdelgivning.

Bestämmelser om vilka befattningshavare som ska få lämna infor- mation om tillgänglighetsdelgivning införs i rättegångsbalken. Genom en hänvisning till 33 kap. 6 § tredje stycket RB är det samma krets av befattningshavare som får lämna information om tillgänglighetsdel- givning och delge information om förenklad delgivning i brottmål.

När det gäller talan om undanröjande av villkorlig dom och skydds- tillsyn föreslås att bestämmelserna om tillgänglighetsdelgivning har- moniseras med bestämmelserna om förenklad delgivning i 33 kap. 6 a § RB, dvs. att informationen också får lämnas av en anställd inom Kriminalvården med anledning av myndighetens beslut att begära att åklagare för talan om att den villkorliga domen och skyddstillsynen ska undanröjas.

Preliminär tid för huvudförhandling eller svarsfrist inför avgörande utan huvudförhandling i brottmålsprocessen

I försöksverksamheten används tillgänglighetsdelgivning som ett led i en större metod där polisen bl.a. bokar en preliminär tid för huvud- förhandling. Under försöksverksamheten har andelen mål som avgjorts efter huvudförhandling och utan huvudförhandling varierat över tid och mellan olika tingsrätter. Cirka hälften av målen avgörs utan huvud- förhandling. Vissa tingsrätter avgör uppemot 70 procent av målen utan huvudförhandling. Syftet bakom att boka en preliminär tid för huvud- förhandling är att det skapar tydlighet för den misstänkte om den fortsatta processen. Delgivningssättet lägger ett större ansvar på den misstänkte. Det finns därför behov av att tillhandahålla bättre och tydligare information. Den nackdel som lyfts fram med den prelimi- nära tiden för huvudförhandling är att det skapar planeringssvårig- heter för tingsrätterna. Däremot innebär förfarandet att både polis

177

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

och domstol behöver administrativt samordna sitt arbete för att nå ett gemensamt mål, dvs. att snabbt få ansvarsfrågan prövad. Förfar- andet har därför ett mervärde i den metod som används i snabb- förfarandet (se vidare om detta i avsnitt 3.4.5). Det sagda innebär dock inte att förfarandet behöver vara en del av tillgänglighets- delgivningen i formell mening. Precis som tidigare föreslås inte att tidsbokningen ska vara en förutsättning för att använda tillgänglig- hetsdelgivning (jfr prop. 2017/18:67 s. 11–12).

Begreppet som hittills använts har varit preliminär tid för huvud- förhandling vilket är något missvisande eftersom en stor andel av brottmålen avgörs utan huvudförhandling. När målet avgörs utan huvudförhandling används i stället den preliminära tiden för huvud- förhandlingen som en svarsfrist för när den tilltalade måste yttra sig innan avgörandet. Den tilltalade får i det sammanhanget möjlighet att slutföra sin talan i målet eller begära att tingsrätten ändå ska hålla en huvudförhandling. Det är därför viktigt att begreppet fortsättnings- vis förklaras med att det är en preliminär tid för huvudförhandling eller, om målet bedöms kunna avgöras utan huvudförhandling, en preliminär svarsfrist att slutföra sin talan. Det definitiva beskedet om tidpunkt för huvudförhandling eller svarsfrist bestäms av tingsrätten i samband med att stämning utfärdas och den tilltalades delges stämning och andra handlingar i tingsrätten genom tillgänglighetsdelgivning.

Inom försöksverksamheten har det funnits olika uppfattningar om betydelsen av den preliminära tiden för huvudförhandling. Som redogjorts för tidigare utgör ett besked till den misstänkte om en preliminär tid för huvudförhandling eller svarsfrist för yttrande inte en del av tillgänglighetsdelgivningsförfarandet. Tingsrätten är således helt fri att bestämma tidpunkten för huvudförhandling när som helst. Det kan ske före eller efter den tänkta tidpunkten. Tidsspannet mellan delgivningstidpunkten och den tänkta huvudförhandlingen är i regel högst någon vecka. Något större utrymme för att tidigare- lägga den finns därför inte. I praktiken är det därför snarare aktuellt att försena huvudförhandlingen än att tidigarelägga den. Med tanke på rollfördelningen mellan rättsväsendets aktörer är det naturligt att tingsrätten även fortsättningsvis i stor utsträckning ska kunna för- foga över utsättningen av brottmål. Det är dock rimligt att införa en ordning som tydliggör att en huvudförhandling eller svarsfrist inte ska kunna tidigareläggas i förhållande till den preliminära tidpunkten som den misstänkte informeras om under förundersökningen om

178

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

tillgänglighetsdelgivning används. Det innebär att det blir möjligt att behålla samma tidpunkt eller, om behov uppstår, att senarelägga huvud- förhandlingen eller svarsfristen. Den misstänkte blir således varse om att huvudförhandling eller svarsfrist tidigast kan bli aktuell från och med den preliminära tidpunkten. Det föreslås att en bestämmelse om det införs i delgivningsförordningen.

Som tidigare gäller att det inte är nödvändigt att lämna ett besked om en preliminär tidpunkt för huvudförhandling eller svarsfrist till den misstänkte för att använda tillgänglighetsdelgivning. Det är dock en del av den etablerade arbetsmetoden för snabbförfarandet i brott- mål. Den misstänkte bör därför även framöver få besked om en preli- minär tidpunkt för huvudförhandling eller svarsfrist när snabbför- farandet tillämpas (se mer om detta i avsnitt 3.4.5).

Kombination av förenklad delgivning och tillgänglighetsdelgivning

Det är viktigt att information om tillgänglighetsdelgivning som läm- nas till delgivningsmottagaren är tydlig, särskilt om denne vid samma tillfälle får information om både tillgänglighetsdelgivning och för- enklad delgivning i brottmål. Genom informationen om tillgänglig- hetsdelgivning får delgivningsmottagaren veta när och var han eller hon aktivt måste bevaka delgivning av handlingar. I tidigare lagstift- ningsärende har bedömts att det inte finns något hinder mot att sam- tidigt använda förenklad delgivning och tillgänglighetsdelgivning (se prop. 2017/18:67 s. 14–15). Det görs nu ingen annan bedömning av den frågan än tidigare. I formell mening används inte delgivningssätten samtidigt eftersom endast ett av sätten används vid varje delgivnings- tidpunkt. Däremot behöver delgivningsmottagaren vara beredd att ta emot handlingar med olika delgivningssätt.

I JK:s granskning har uppmärksammats att kombinationen av förenklad delgivning och tillgänglighetsdelgivning ställer stora krav på delgivningsmottagaren när denne behöver ta till sig information om både tillgänglighetsdelgivning och förenklad delgivning. Dom- stolarna har i försöksverksamheten regelmässigt i samband med att målet inletts på nytt delgett den tilltalade information om förenklad delgivning. Det är angeläget att den delgivande myndigheten kan an- vända sig av de delgivningsformer som är möjliga. Det bör också framöver vara möjligt för myndigheten att tillämpa båda delgivnings-

179

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

sätten. Det är också angeläget att domstolarna framöver ska kunna tillämpa förenklad delgivning också under målets fortsatta handlägg- ning. I försöksverksamheten pågår för närvarande ett omfattande arbete med att förbättra kvaliteten och tydliggöra den information som den misstänkte får under lagföringsprocessens gång. Det handlar bl.a. om informationsmaterial om tillgänglighetsdelgivning i video- format, tydligare skriftlig information och bättre rutiner. Dessa åt- gärder förväntas vara adekvata för att uppväga de svårigheter som kan uppstå för den tilltalade med att behöva förhålla sig till en stor mängd information. Det är dock nödvändigt att också framöver löpande se över vilka åtgärder som kan göras för att förbättra informationen till den misstänkte. Det kan övervägas om den tilltalade förutom att få handlingarna skickade till sig också ska påminnas på sms eller mot- svarande sätt av domstolen.

I avsnitt 4.3.2 föreslås förändrade bestämmelser om förenklad del- givning i brottmål. Förslaget innebär bl.a. att tingsrätten endast får använda förenklad delgivning i brottmål när handläggningen av åtalet inleds. Det blir därför naturligt för domstolarna att regelmässigt lämna en ny information om att förenklad delgivning kan användas under domstolens fortsatta handläggning när stämning utfärdas.

Information vid tillgängliggörandet till delgivningsmottagaren

Tillgänglighetsdelgivning bygger på att delgivningshandlingen finns tillgänglig för delgivningsmottagaren hos myndigheten eller den plats som myndigheten annars har anvisat. Det innebär dock inte att delgivningsmottagaren fysiskt ska behöva ta sig till myndigheten för att få del av sina handlingar. I försöksförordningen regleras i dag att handlingarna som görs tillgängliga vid tingsrätten samma dag ska sändas till den tilltalade om det är möjligt och inte bedöms obehövligt (8 § försöksförordningen). Det föreslås att en motsvarande bestäm- melse införs på förordningsnivå i delgivningsförordningen. Det före- slås dock ett förtydligande av formuleringen som innebär att den delgivande myndigheten senast samma dag ska sända handlingarna till den tilltalade. Ändringen innebär ett förtydligande om möjlig- heten att sända handlingar före själva delgivningstidpunkten. Som JK har uppmärksammat i sin granskning är det i så fall viktigt att infor-

180

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

mation som lämnas till delgivningsmottagaren utformas på ett sätt så det står klart när ev. frister eller liknande börjar löpa.

I försöksförordningen finns också ett påbud om att skicka hand- lingarna till delgivningsmottagaren på ett sätt som denne själv har efterfrågat i sin kontakt med polisen. Det föreslås att en motsvarande bestämmelse införs i delgivningsförordningen med en skyldighet att dokumentera delgivningsmottagarens adress- och kontaktuppgifter när information om tillgänglighetsdelgivning överlämnas. Utform- ningen av bestämmelsen innebär att elektronisk kommunikation ska användas i första hand. Om det inte är möjligt ska post kunna användas. Det kan också bli aktuellt att använda post om delgivningsmottagaren inte kan nås på elektronisk väg, t.ex. för att e-postadressen visar sig vara ogiltig eller felaktig.

I avsnitt 4.5 om förenklad delgivning föreslås att Polismyndig- heten och Domstolsverket tillsammans ska utarbeta rutiner för att förmedlandet av adress- och kontaktuppgifter ska bli bättre och tyd- ligare. Detta arbete bör också omfatta förmedling av uppgifter som behövs vid tillämpningen av tillgänglighetsdelgivningen. Det före- slås också att bestämmelserna om polisens åtgärder att dokumentera adress- och kontaktuppgifter för både förenklad delgivning och till- gänglighetsdelgivning ska regleras på samma sätt. Det bör också tyd- liggöras att den som lämnar information om förenklad delgivning och tillgänglighetsdelgivning ska säkerställa delgivningsmottagarens adress och dennes önskemål om sättet att ta emot handlingar. Det föreslås därför att denna fråga regleras närmare i delgivningsförordningen.

I avsnitt 4.4.3 om förenklad delgivning föreslås en ordning om att förenklad delgivning ska kunna ske inom ramen för den statliga infra- strukturen Mina meddelanden. Det bör på samma sätt regleras att handlingar som görs tillgängliga också ska kunna skickas på det sättet. Det ska kunna ske under förutsättning att delgivningsmottagaren är ansluten till systemet och inte aktivt motsatt sig att ta emot hand- lingar på det sätt.

181

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

3.5.4Tillgänglighetsdelgivning ska även kunna användas för redan upprättade handlingar

Förslag: Tillämpningsområdet för tillgänglighetsdelgivning utökas till att också avse redan tillgängliga och upprättade handlingar. Tillgänglighetsdelgivning ska kunna ske genom att en handling också hålls tillgänglig omedelbart. Delgivning har dock tidigast skett den tredje vardagen efter det att delgivningsmottagaren fått infor- mation om att tillgänglighetsdelgivning kan komma att användas.

För att omedelbar tillgänglighetsdelgivning ska kunna tillämpas i praktiken behövs en anpassning av bestämmelserna i efterlys- ningskungörelsen. Allmän domstol ska få besluta om efterlysning för tillgänglighetsdelgivning.

Bedömning: Behandling av personuppgifter i efterlysningsregist- ret som behövs för omedelbar tillgänglighetsdelgivning är fören- lig med dataskyddsregleringen.

Behov av bättre verktyg att nå svårdelgivna personer

Nuvarande situation

I avsnitt 3.5.3 redogörs för förslaget om ett permanent införande av tillgänglighetsdelgivning. Delgivningssättet är ett sätt att under bl.a. förundersökning säkra domstolens möjligheter till delgivning i brott- målsprocessen. På samma sätt används förenklad delgivning i brott- mål. Det förekommer dock situationer i domstol där den tilltalade inte kan delges på detta sätt. Det kan bero på många olika anledningar. I dessa fall har domstolen svårt att nå dessa personer och delge dem handlingar som är nödvändiga för att brottmålsrättegången ska kunna genomföras och avslutas. Till förfogande har domstolen de delgiv- ningssätt som följer av delgivningslagen.

I första hand används vanlig delgivning enligt 16–18 §§ delgiv- ningslagen och bygger på att handlingen skickas eller lämnas till del- givningsmottagaren. Det förutsätter att delgivningsmottagaren på något sätt bekräftar mottagandet. Det normala förfarandet är att hand- lingen skickas till mottagaren varefter denne bekräftar mottagandet per post eller e-post. I vissa fall eftersöker domstolen den tilltalade på telefon för att förmå denne att bekräfta mottagandet av hand-

182

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

lingen. Delgivningssättet kräver aktiva åtgärder och en viss arbets- insats från domstolen. Vanlig delgivning är mindre användbart för personer som inte vill låta sig delges. De kan helt enkelt låta bli att svara på de kontaktförsök som domstolen gör.

För de som är svårdelgivna behöver domstolen många gånger an- vända stämningsmannadelgivning enligt 32 § delgivningslagen. Sådan delgivning går ut på att en stämningsman aktivt och fysiskt letar efter delgivningsmottagaren på platser där denne kan förväntas anträffas, t.ex. i hemmet eller på arbetet. I vissa fall kan handlingen lämnas till en annan person än delgivningsmottagaren, s.k. surrogatdelgivning, eller genom att handlingen lämnas i eller i anslutning till delgivnings- mottagarens hemvist, s.k. spikning. Sådan delgivning får dock enligt 33 kap. 6 § RB inte användas för delgivning av stämning i brottmål. Det innebär att stämningsmannadelgivning i brottmål normalt kräver att stämningsmannen fysiskt anträffar delgivningsmottagaren. Till sitt förfogande har stämningsmannen möjlighet att t.ex. få uppgifter från fastighetsägare och arbetsgivare enligt 43–44 § delgivningslagen. Stämningsmän har enligt 46 § delgivningslagen också rätt att bereda sig tillträde till enskilt område som inte utgör bostad. En delgivnings- mottagaren som t.ex. vistas i sin bostad och som är motiverad att inte bli delgiven kan dock vägra att öppna dörren och låta sig delges. I extrema fall kan dock personell husrannsakan efter särskilt beslut användas för att bereda sig tillträde också till en bostad. Det är dock mycket ovanligt. Det vanligaste skälet till misslyckad stämnings- mannadelgivning är att stämningsmannen inte anträffar delgivnings- mottagaren.

Stämningsmannadelgivning innebär kostnader och arbete för dom- stolarna. För att stämningsmannadelgivning ska kunna användas för- söker domstolens administrativa personal först på egen hand delge den tilltalade. Det kan bl.a. ske genom förfrågningar till andra myn- digheter om kontaktuppgifter till den tilltalade med stöd av regler- ingen i 10 kap. 26 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen. Kostnaderna för Sveriges domstolar för stämningsmannadelgivning uppgår till cirka 25 miljoner kronor per år (se Domstolsverkets års- redovisning 2019 s. 128). Därutöver tillkommer personalkostnader för de åtgärder som domstolen behöver vidta dessförinnan och i samband med stämningsmannadelgivningen. Många gånger används stämningsmannadelgivning i domstolarna med viss restriktivitet efter- som den är förenad med kostnader och inte minst lång tidsåtgång.

183

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Domstolarna anlitar både Polismyndigheten och privata aktörer för stämningsmannadelgivning. De privata aktörerna används i första hand eftersom det är mer kostnadseffektivt. Om Polismyndigheten anlitas för stämningsmannadelgivning är det också möjligt att begära att delgivningsmottagaren ska efterlysas enligt efterlysningskungö- relsen (1969:293). Om polisen påträffar den eftersökte kan denne delges men det förutsätter att delgivningshandlingarna finns tillgäng- liga att överlämna till delgivningsmottagaren. Delgivningshandling- arna förvaras ofta endast i fysisk form på en viss plats hos polisen. Det saknas lagliga förutsättningar att hålla kvar den eftersökte i av- vaktan på att överlämna handlingar. Om den eftersökte påträffas under helg- eller nattetid saknas ofta helt förutsättningar att förmedla handlingar till denne. I många fall kan en polisman som påträffar en eftersökt person för delgivning vid t.ex. en trafikkontroll inte vidta några åtgärder för att delge personen. I stället är polisen i det fallet hänvisad till att försöka förmå personen att lämna aktuella kontakt- eller adressuppgifter.

När en svårdelgivgen person ska delges stämning och kallelse till huvudförhandling i allmän domstol hinner det normalt sett passera en viss tid innan stämningsmannadelgivning och ev. efterlysning blir aktuella. Det beror på, som tidigare redogjorts för, att domstolen nor- malt uttömmer andra möjligheter innan stämningsmammadelgivning tillgrips. Det finns inget hinder mot att efterlysa en person utan att samtidigt besluta om stämningsmannadelgivning. En efterlysning saknar dock i realiteten betydelse om inte heller polisen har tillgång till delgivningshandlingarna vilket är fallet endast vid stämnings- mannadelgivning.

En lösning som bygger på tillgänglighetsdelgivning

Under domstolens handläggning kan det relativt snabbt avgöras om en person förväntas bli svår att delge. Om personen saknar en post- adress eller inte svarar på skrivelser som domstolen skickar behöver domstolen vidta ytterligare åtgärder för att försöka få tag på perso- nen. När det gäller brottsaktiva personer är det inte ovanligt att de saknar postadress eller är svåra att få tag på. Vissa undanhåller sig del- givning också mer aktivt. Samtidigt har polisen ofta kontakt med dessa personer. Det kan t.ex. handla om att dessa personer före-

184

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

kommer i olika sammanhang där de kontrolleras av polisen. Det kan också vara fråga om att dessa personer begår nya brott och därför har kontakt med polisen. Polisen och andra brottsbekämpande myn- digheter har med dagens teknik goda möjligheter att få information om huruvida personer de har kontakt med är efterlysta. Numera har t.ex. alla poliser i yttre tjänst möjlighet att göra slagningar direkt i sin tjänstetelefon.

En lösning för att underlätta delgivning av svårdelgivna personer i domstol skulle kunna vara om domstolen i ett tidigare stadium än i dag kan efterlysa personer för delgivning. Om polisen eller andra brottsbekämpande myndigheter kommer i kontakt med den efter- sökte kan åtgärder vidtas för delgivning. Eftersom det finns prak- tiska svårigheter att ha tillgång till delgivningshandlingarna ute på fält kan en lösning bygga på att delgivningsmottagaren hänvisas till att – på samma sätt som vid den nuvarande formen av tillgänglighets- delgivning – hämta delgivningshandlingarna hos domstolen eller en annan anvisad plats. Genom de åtgärder som görs direkt på plats kan den eftersökte betraktas om delgiven oavsett om denne väljer att ta del av handlingarna eller inte. Ansvaret för att ta del av handlingarna läggs då på den eftersökte. Samtidigt är det rimligt att den eftersökte får information om var handlingarna finns att hämta och vad saken rör. Denna information kan t.ex. föras in i efterlysningsregistret eller motsvarade system och därför förmedlas direkt till den eftersökte. På samma sätt som tillgänglighetsdelgivning i den form som används i dag är den eftersökte inte hänvisad till att fysiskt behöva hämta handlingar hos domstolen. Den eftersökte kan t.ex. efter kontakt med domstolen också få dessa skickade till sig. När den eftersökte påträffas av polisen och får information om delgivningen kan denne få möjlighet att lämna sina kontaktuppgifter som vidareförmedlas till domstolen. På samma sätt som tillgänglighetsdelgivning fungerar i dag kan domstolen – som en ren serviceåtgärd – skicka handlingarna till den eftersökte på det sätt som denne själv har efterfrågat. Detta förfarande innebär att domstolen i ett tidigt skede kan eftersöka den tilltalade. Polisen eller den som ombesörjer delgivningen kan vid anträffandet med redan tillgängliga uppgifter vidta åtgärder för att delge den eftersökte. Det skulle därför bli ett resurseffektivt sätt att delge svårdelgivna personer.

Det bör dock finnas någon form av tröskel som gör att inte majo- riteten av de som ska delges i domstol blir efterlysta för delgivning.

185

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

Tröskeln bör dock sättas relativt låg. Majoriteten av tilltalade i dom- stol kan delges utan större ansträngning med förenklad delgivning eller vanlig delgivning.

Förebilder för en ny delgivningsmodell

Delgivning med omfattande handlingar enligt 5 § delgivningslagen

Enligt 5 § delgivningslagen får en handling som en myndighet ska delge en person och som är omfattande eller det av annan anledning är olämpligt att skicka eller lämna handlingen, efter beslut av myn- digheten i stället under viss tid hållas tillgänglig hos myndigheten eller på annan plats som myndigheten beslutar. Enligt bestämmelsen ska ett meddelande om beslutets innehåll delges. Förfarandet får dock inte användas för delgivning av en handling som inleder ett förfarande vid en domstol eller annan myndighet.

Syftet med delgivningssättet är annorlunda än det som avses här men kan tjäna som förebild i utformningen av förslaget. Syftet med delgivning enligt 5 § delgivningslagen är att på ett praktiskt sätt kunna delge handlingar som är mycket omfattande eller som av praktiska skäl inte direkt kan överlämnas till delgivningsmottagaren. Det kan t.ex. handla om kartor, ritningar eller handlingar som är svåra att kopiera. Enligt förarbetena bör bestämmelsen främst användas när målet eller ärendet typiskt sett är av mindre betydelse för den som delgivningen avser (se prop. 2009/10:237 s. 232). Genom delgivnings- sättet kan delgivningsmottagaren delges det omfattande materialet genom att denne är hänvisad att ta del av detta under viss tid hos myn- digheten eller annan plats som myndigheten beslutar. Till skillnad från tillgänglighetsdelgivning (som beskrivs i avsnitt 3.5.3) bygger delgivningssättet på delgivning av handlingar som redan finns till- gängliga.

Bestämmelsen i 5 kap. 8 § 3 mom. i den finska lagen om rättegång i brottmål

Den tilltalade ska som huvudregel i brottmål enligt finsk rätt delges stämning, stämningsansökan och det enskilda anspråket. Det finns dock en specialbestämmelse i 5 kap. 8 § 3 mom. i den finska lagen

186

SOU 2021:46

Snabbförfarande i brottmål

om rättegång i brottmål. I korthet innebär bestämmelsen att den till- talade kan delges stämning och andra handlingar utan att hela stäm- ningen behöver överlämnas vid delgivningen.

Enligt förarbetena till bestämmelsen sägs att syftet med den är att möjliggöra att polisen som påträffar en efterlyst person kan instämma denne utan att hela stämningsansökan behöver delges. När stämningen verkställs på detta sätt ska stämningsansökan och andra handlingar utan dröjsmål sändas till den tilltalade per post i så god tid att denne har tillräckligt med tid att förbereda sitt försvar. När det gäller efter- lysta personer är situationen dock ofta den att den som ska instäm- mas inte har någon stadigvarande eller annan postadress till vilken handlingarna kan sändas. Om den tilltalade inte har någon postadress underrättas denne om i vilken domstols kansli handlingarna finns att få. I praktiken finns handlingarna i den tingsrätts kansli som behand- lar målet. (Se RP 271/2004 rd s. 37, se också LaUB 9/1997 rd s. 17.)

Den finska bestämmelsen har varit en av förebilder när det nya delgivningssättet tillgänglighetsdelgivning utformades i försökspro- jektet. Delgivningssättet bygger dock på att handlingarna redan är tillgängliga men inte kan delges på vanligt sätt. Den finska modellen har därför en starkare koppling på förslaget i detta avsnitt som bygger på att redan befintliga handlingar ska delges genom att delgivnings- mottagaren hänvisas till att handlingarna finns tillgängliga på annan plats.

Utökad tillämpningsområde för tillgänglighetsdelgivning

Den föreslagna utvecklingen av delgivningssättet tillgänglighetsdel- givning bygger på att delgivningsmottagaren underrättas om att hand- lingarna hålls tillgängliga hos en viss myndighet eller annan plats som myndigheten bestämmer. Konstruktionen påminner om det delgiv- ningssätt som följer av 5 § delgivningslagen men har ett annat syfte, nämligen att delge svårdelgivna personer utan att samtidigt över- lämna handlingarna till delgivningsmottagaren. Ett typexempel är att en svårdelgiven person påträffas i en trafikkontroll eller i en annan situation där t.ex. polisen påträffas denne. Av praktiska skäl är det då svårt att ha tillgång till delgivningshandlingarna och överlämna dessa till delgivningsmottagaren. Det är därför angeläget att delgivning ska kunna ske utan att handlingarna överlämnas direkt till delgiv-

187

Snabbförfarande i brottmål

SOU 2021:46

ningsmottagaren. Om handlingarna finns att tillgå direkt bör dock delgivningsmottagaren i en sådan situation inte hänvisas till en annan plats för att få del av dessa utan delgivning bör i så fall ske med vanlig delgivning.

Den tekniska utvecklingen kommer med tiden förmodligen leda till att det blir lättare att förvara handlingarna i elektronisk form och överföra dessa till den misstänkte direkt eller skriva ut dessa. En så- dan lösning finns inte i dag och bedöms inte heller komma inom överskådlig tid. Det finns därför behov av den ordning som nu föreslås.

Förslaget bygger på ett förtydligade om att tillgänglighetsdelgiv- ni