av Alexandra Anstrell (M)
till Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)
Skogsstyrelsen definierar nyckelbiotoper som en från naturvårdssynpunkt särskilt skyddsvärd miljö (biotop) där det kan förväntas finnas rödlistade arter. Registrering av nyckelbiotoper innebär i sig inget skydd av marken och ger ingen rätt till ersättning, men i praktiken blir virket i en nyckelbiotop värdelöst eftersom det finns få köpare av ocertifierat virke. De flesta skogsindustrier är i dag miljöcertifierade enligt FSC- eller PEFC-standarderna, eller båda.
Förekomsten av en nyckelbiotop på en skogsfastighet ger alltså ingen rätt till ersättning, även om virket blir osäljbart. Nu, med M-KD-SD-budgeten, är uppdraget stoppat och anslagen till den landsomfattande inventeringen stoppade. En inskränkning av äganderätten är självklart inte en lösning.
En registrering av en nyckelbiotop är ett utpekande av mark med höga naturvärden, men det finns inget myndighetsbeslut att överklaga för skogsägaren. Möjligen kan man som skogsägare få Skogsstyrelsen att inventera marken en gång till, men det är i stort sett omöjligt i dag.
På flera håll rapporteras att den utpekade nyckelbiotopen på en specifik plats har försvunnit då marken vuxit igen när skogsbruket upphört. Det skedde exempelvis på mark i Dalarna som utpekades vara skyddsvärd då guckusko växte där. Guckuskon växte gärna där när skogen brukades men nu har skogen och marken vuxit igen och kvar finns inte en enda guckusko.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anna-Caren Sätherberg:
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att skapa större möjligheter för en skogsägare att kunna få sin mark inventerad igen?