av Markus Wiechel (SD)
till Arbetsmarknads- och jämställdhetsminister Eva Nordmark (S)
Jämställdhetsmyndigheten inrättades den 1 januari 2018, och det tog inte lång tid innan rättfärdig kritik från olika håll riktades mot detta projekt som många ser som oerhört politiserat.
År 2020 gav myndigheten ut rapporten Inget att vänta på som skulle vara en handbok för våldsförebyggande arbete och där de som arbetar med våld uppmanades att välja en definition av våld som bäst överensstämmer med ens syften. Rapportens författare har sedan valt att använda sig av begreppet “mäns våld mot kvinnor” som lite vad som helst. Författarna menar att begreppet avser allt våld i nära relationer (det vill säga även våld mellan samkönade, med eller utan kvinnor eller när en kvinna utövar våld mot en man) samt hedersrelaterat våld utanför nära relationer. Därtill omfattas prostitution och all så kallad “kommersialisering och exploatering av kvinnokroppen i reklam, medier och pornografi i syfte att reproducera föreställningar om kvinnors underordning”. Detta ger knappast en rättvis bild av vad valfri person känner när de får höra begreppet ”mäns våld mot kvinnor”. Det handlar snarare om att inlemma olika destruktiva händelser i en överordnad struktur av patriarkalt motiverat våld. Det som kommer från myndigheten är med andra ord djupt vilseledande.
Det är inte första gången denna myndighet med rätta ifrågasätts. Hedersrelaterat våld och förtryck är tyvärr något som vi sorgligt nog sett alltmer av i Sverige i takt med att fler invånare har en bakgrund i kulturer där detta är vanligt förekommande och tyvärr i många fall även accepterat. Den här typen av förtryck handlar i grund och botten om att enskilda individers rättigheter och intressen anses vara underordnade familjens, varför det legitimeras. I samband med att Skolverket 2019 på regeringens uppdrag föreslog förtydliganden i läroplanerna om exempelvis hedersrelaterat våld och förtryck kunde vi läsa hur Jämställdhetsmyndigheten, som agerade remissinstans, menade att begreppet hedersrelaterat våld och förtryck inte skulle användas i läroplanstexterna. Det var i sammanhanget ett tämligen förvånande ställningstagande för att komma från en myndighet som ska verka för att bidra till ett effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknads- och jämställdhetsminister Eva Nordmark:
Vad avser ministern att göra i syfte att förhindra att myndigheter under ministerns departement sysslar med vilseledande eller alternativa fakta, och hur ser ministern på politisering inom myndigheter?