av Markus Wiechel (SD)
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Sedan december 2020 finns det en tydlig riksdagsmajoritet för att Sverige, precis som vårt grannland Finland, ska ha en uttalad Nato-option i säkerhetspolitiken. Det är en högst angelägen fråga som tydliggör att vi bygger vår egen säkerhetspolitik utifrån aktuella omständigheter.
Det förhållandevis lågintensiva kriget i Ukraina har nu pågått i snart åtta år. Vi har vidare sett hur den drivande utomstående parten i fråga, Ryssland, återkommande sysslat med uppenbara brott mot internationell rätt. Man har ockuperat Krim, vilket är ett brott mot såväl folkrätten som FN-stadgan. Därtill har vi sett hur de historiskt agerat destruktivt i länder som Georgien och Moldavien.
Vad vi under dessa dagar ser är naturligtvis det allvarligaste läget rent sakpolitiskt på väldigt länge. När Ryssland ställer orimliga krav på USA och Nato drabbas hela Västeuropa. De kräver helt enkelt att länder i närområdet ska underkasta sig Ryssland genom att frånta självständiga staters rätt till att själva utforma sin säkerhetspolitik.
Inte minst mot bakgrund av Rysslands pågående aggressioner mot i synnerhet Ukraina är det viktigt att klart och tydligt komma med en markering. Att regeringen dessutom valt att inte följa riksdagens vilja i frågan är i sig anmärkningsvärt.
Sverige kan bättre, om det nu är vi som ska bestämma över vår utrikes- och säkerhetspolitik.
Med anledning av detta vill jag fråga försvarsminister Peter Hultqvist:
Mot bakgrund av det rådande säkerhetsläget, vilka nackdelar ser ministern med en uttalad Nato-option ur signalpolitisk synvinkel, och vilka skäl har ministern för att inte följa riksdagens vilja i frågan?