av Barbro Westerholm (L)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Jag har under ett antal år ställt frågor till regeringen om tillgången till särläkemedel för patienter med sällsynta diagnoser. Svaret har blivit att regeringen arbetar med frågan på basis av utredningar som gjorts, bland annat om forskning, prissättning och subventionering.
Eftersom Europeiska läkemedelsmyndigheten prioriterar godkännandeprocessen för särläkemedel och satsar resurser på att tillgången på läkemedel som kan godkännas därför att nyttan överstiger riskerna utan dröjsmål är det bekymmersamt att svenska patienter, till skillnad från patienter med samma sällsynta diagnos i ett antal andra EU-länder, inte får tillgång till godkända läkemedel därför att de anses för dyra i förhållande till sin effekt. Just nu handlar det om ett läkemedel för behandling av cystisk fibros men också duchennes muskeldystrofi.
Erfarenheter från andra EU-länder som har löst finansieringsproblematiken borde kunna tas till vara. Det är etiskt problematiskt att svenska patienter undandras godkända läkemedel av kostnadsskäl. Det ska påpekas att det inte bara är patienterna med sällsynta diagnoser som påverkas av det rådande förhållandet i Sverige utan också deras nära och kära.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Om och när kan regeringen komma med förslag till ändring av finansieringen av särläkemedel så att de även kan komma svenska patienter till del?