av Bengt Eliasson (L)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Att åka tåg är för många ett behagligt, relativt billigt och miljövänligt sätt att resa. Tågen är också ett transportmedel som är både relativt tillgängligt och välanpassat för personer med olika funktionsvariationer, inte minst de med synnedsättning som får hjälp av den allmänna infrastrukturen, utrop och punktskrift på flertalet platser.
Den 15 november i år var Trafikverkets plan att de regelbundna utrop som berättade från vilka perronger eller plattformar tåg avgår skulle tas bort. Trafikverket har nu, tack vare kraftiga protester från bland andra Synskadades Riksförbund beslutat att utropen ska kvarstå ytterligare en tid. Att de dock kommer att tas bort är förenat med problem. Utropen förenklar mycket för personer med synnedsättning eller som har kognitiva funktionsvariationer och som i dag får hjälp av utrop på landets högtalarförsedda tågstationer.
Som förklaring till förändringen menar Trafikverket att det är tydligare att bara använda utrop vid trafikstörningar eller ändringar i avgångar. Att seende människor uppfattat utropen som störande har också anförts som argument.
Det är välkommet att Trafikverket nu beslutat att behålla utropen tills dess att en ny applikation med liknande funktion finns tillgänglig – något som nu väntas ske under januari 2022. En sådan app kan sannolikt avhjälpa en del av de problem som borttagna utrop medför men är inte ett substitut. Det är inte rimligt att kräva att den enskilde själv ska hålla sig med en smart telefon för att kunna nyttja sin grundläggande rörelse- och resefrihet. I resonemangen som förs hos myndigheten verkar inte heller ett generellt perspektiv kring digitalt utanförskap eller situationen för dem som är ovana vid den senaste tekniken finnas.
De som drabbas av att utropen tas bort och inte kan nyttja den tilltänkta appen blir i stället förpassade till andra lösningar. Dessa kan vara ledsagarservice, som ofta blir dyrare, och hänvisningar till, ofta mindre otillgänglig, pratorer som kan läsa upp nödvändig reseinformation. Sammantaget innebär förslagen en förändring som är både svåröverblickbar och inte kan anses stå i proportion till de ”förenklingar” Trafikverket anför som argument.
Min fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth blir därmed:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att förenkla synnedsattas och kognitivt funktionsvarierades resande och ge dem möjlighet till fortsatt självständighet?