av Helena Lindahl (C)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Den 15 juni 2021 fattade riksdagen beslut om att avslå regeringens förslag till strategi för politiken avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak och nikotin samt spel om pengar, den så kallade ANDTS-strategin. Bakom avslagsbeslutet stod en majoritet bestående av sex av riksdagens åtta partier.
Det fanns onekligen ett flertal brister i den av regeringen framställda propositionen. Ett helt avgörande skäl för riksdagens tydliga avslag var dock regeringens återkommande oförmåga att efterleva vad riksdagen vid flera tillfällen tillkännagivit gällande vikten av att ta hänsyn till – och utforma strategin efter – att olika tobaks- och nikotinprodukter har varierande skadeverkningar.
Riksdagen gav i samband med avslagsbeslutet den 15 juni regeringen till känna att den bör ”återkomma med ett förslag till nytt övergripande mål som tar hänsyn till de varierande skadeverkningarna som olika tobaks- och nikotinprodukter kan orsaka” och att ”regeringen bör ge i uppdrag åt Socialstyrelsen att klargöra de gradskillnader av ANDT-produkters skadeverkningar som är vetenskapligt påvisade”.
Att döma av de kommentarer till medier som socialminister Lena Hallengren lämnade i direkt anslutning till riksdagsbeslutet verkar varken regeringen eller det socialdepartement som leds av socialministern ha planerat för hur frågan skulle hanteras i det fall propositionen föll.
Det sistnämnda är i sig allvarligt, då det ankommer på regeringen att säkerställa stöd i riksdagen för sin politik. Än allvarligare är dock om detta får till följd att regeringens politik på området fortsatt går stick i stäv med den uttalade viljan från landets högsta beslutande organ, allt i väntan på att en strategi som håller måttet presenteras för riksdagen. Detta gäller såväl regeringens eget agerande som myndighetsstyrningen inom detta område. Centralt är också vad som framförs som Sveriges officiella position vid olika internationella sammanhang inom ramen för exempelvis relevanta samarbeten i EU och FN.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att säkerställa att den av riksdagen vid flera tillfällen beslutade inriktningen inom detta politikområde får genomslag hos såväl myndigheter som i internationella sammanhang i väntan på att regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt förslag till strategi?