av Mathias Tegnér (S)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Nicaragua har en händelserik historia där den korrupte och USA-stödda diktatorn Anastasio Somoza Debayle 1979 störtades från makten av sandiniströrelsen, FSLN, och dess ledare Daniel Ortega. Densamma förlorade valet 1990 till Latinamerikas första valda kvinnliga president, Violeta Chamorro. Efter valet 2006 återvände Daniel Ortega till makten. Han har sedan dess behållit makten bland annat genom valfusk 2016 och genom en ökande repression från regimen. Sedan 2018 har frustrationen över ekonomiska svårigheter och familjen Ortegas grepp om makten lett högljudda protester. Regeringen har upprepade gånger satt in armén mot demonstranter och försökt tysta medierna. Enligt Human Rights Watch (HRW) dödades över 300 personer och skadades över 2 000 individer 2018. På grund av den rådande situationen har mer än 108 000 nicaraguaner tvingats fly och söka asyl i grannländer sedan dess, och tre fjärdedelar av dem har sökt skydd i Costa Rica. Kort sagt har Daniel Ortega under de senaste åren blivit en våldsam diktator.
Inget tyder på att det utlysta presidentvalet i november kommer att bli vare sig fritt eller rättvist. Organisationen av amerikanska stater (OAS) krävde en valreform från regeringen i Managua i en rapport från förra hösten. Den innehöll också krav på ordentlig valobservation i kommande val.
I stället nåddes vi i juni av nyheten att partiledaren för Socialdemokraternas systerparti Unamos, Suyen Barahona, har kidnappats och nu förefaller ha fängslats av säkerhetsstyrkor med koppling med Daniel Ortega. Samtidigt tillfångatogs vice partiledaren Hugo Torres, samt andra ledare såsom Dora Maria Téllez, Ana Margarita Vijil, Tamara Dávila och Victor Hugo Tinoco.
Sedan slutet av maj har faktiskt hela sju kandidater inför presidentvalet fängslats eller satts i husarrest, från olika partier. Presidentkandidaten Violeta Granera, ledare för Nationell blåvit enhet (Unidad Nacional Azul y Blanco) placerades i husarrest i juni. CNN rapporterade nu i oktober 2021 att 37 oppositionspolitiker var arresterade.
Utöver fängslanden av presidentkandidater och oppositionspolitiker har regimen arresterat de delar av pressen som kan betraktas som fria och oberoende. Dottern till den ovan nämnda Violeta Chamorro, journalisten och presidentkandidaten Cristiana Chamorro Barrios arresterades i juni. Brodern Carlos Fernando Chamorro, journalist och chefredaktör, tvingades under sommaren att gå i exil. Den ökande repressionen mot journalister har också gjort att Daniel Ortega nu återfinns på Reportrar utan gränsers lista över pressfrihetens värsta fiender.
Sammanfattningsvis konstateras att över 130 samvetsfångar finns i Nicaragua. Utöver den brutala repressionen mot oliktänkande har Nicaragua bland de hårdaste abortlagarna i världen, som konsekvent kränker kvinnors mänskliga rättigheter. I samband med coronapandemins början valde presidenten att tona ned faran med viruset. President Daniel Ortega kallade covid-19 ”en liten influensa” och höll emot krav på åtgärder för att hindra spridningen. Även detta har drabbat det nicaraguanska folket hårt.
Naturligtvis måste Sverige och de svenska partierna kräva att samvetsfångarna friges, samt att våldet och förföljelsen av oppositionen upphör. Lika naturligt är det att kräva att Daniel Ortega lämnar makten och att fria och rättvisa presidentval genomförs.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Avser ministern verka för att påverka EU och andra internationella organisationer att öka pressen på Daniel Ortega och därmed bidra till en positiv utveckling i Nicaragua?