av Björn Söder (SD)
till Statsrådet Märta Stenevi (MP)
I en skriftlig fråga (2021/22:135) till kultur- och demokratiministern undrade jag om beslutet om att ge Forum för levande historia i uppdrag att ta fram utbildningsmaterial till skolor för att öka kunskapen om Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln baseras på någon ny vetenskaplig forskning om hur omfattande afrofobin är i Sverige? Syftet med uppdraget till myndigheten är nämligen att man tror detta ska minska afrofobin och rasismen i Sverige.
I min tidigare fråga tog jag upp att Vetenskapsrådet i sin rapport Rasism på arbetsmarknaden: En inventering av forskningsläget 2017 konstaterar att ”termen ’rasism’ i princip inte alls förekommer inom vissa forskningsfält, och att […] ’afrofobi’ sällan förekommer som kategoriserande termer i den vetenskapliga litteraturen. Forskning relevant för kartläggningen görs, men man använder inte just de termer som specificerades i uppdraget.”
Likaså visar kunskapsöversikten i kartläggningen Erfarenheter av rasism i kontakt med svenska myndigheter och andra offentliga verksamheter – en kunskapsöversikt, som Mångkulturellt centrum har gjort på uppdrag av Forum för levande historia, att ”det finns erfarenheter av rasism i människors kontakter med svenska myndigheter och andra offentliga verksamheter, men också att bilden är ofullständig. Det saknas kunskap om hur rasism drabbar olika grupper, och hur detta förändrats över tid, eftersom det saknas empiriska undersökningar och även jämförande studier.”
Hur omfattande afrofobin är i Sverige är således, vad jag kunnat utröna, inte vetenskapligt utforskat. Därav att jag ställde frågan.
Statsrådet Märta Stenevi besvarade min fråga, men jag noterar samtidigt att något svar på om det finns någon ny vetenskaplig forskning om hur omfattande afrofobin är i Sverige uteblir.
I sitt svar skriver statsrådet att ”för att komma åt de strukturer som gör att rasistiska idéer lever kvar krävs både kunskaper om rasism och ett kritiskt förhållningssätt” och att ”för många människor i Sverige är afrofobin påtaglig i vardagen”. Hennes påståenden stämmer kanske, men om man ger en myndighet ett sådant här uppdrag bör det baseras på vetenskapliga fakta och inte på antaganden. Och de kartläggningar och rapporter som jag ovan hänvisar till, och som är de enda jag kunnat hitta, talar ju om en ofullständig bild och att det saknas kunskap och empiriska undersökningar om hur det verkligen förhåller sig i Sverige och hur omfattande afrofobin är.
Av denna anledning vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi:
Finns det någon ny vetenskaplig studie som regeringen har tillgång till som visar hur omfattande afrofobin är i Sverige och som statsrådet grundar sina ställningstaganden på?