av Björn Söder (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Efter att Sveriges regering 2014, mot en riksdagsmajoritets vilja, erkände Palestina som stat har det rått en frostig relation mellan Sverige och Israel. Den tidigare utrikesministern var dessutom förklarad persona non grata i Israel, och den socialdemokratiskt ledda regeringen har under många år fortsatt att pumpa in miljardbelopp till palestinierna – pengar, som indirekt varit med och finansierat terroristlöner och antisemitism.
Den svenska regeringens antiisraeliska politik har därför lett till att dörren till Israel varit stängd, vilket är ytterst beklagligt.
Därför var den nuvarande utrikesministerns besök i Israel mycket välkommet och kanske ett steg närmare en bättre relation länderna emellan. Den 18 oktober träffade utrikesministern sin israeliske motsvarighet Yair Lapid i Jerusalem. Israels president Isaac Herzog beskriver också besöket som en nystart efter åratal av diplomatisk iskyla. Man kunde därför hoppats på att Sveriges regering skulle slå in på ny politisk linje i sitt förhållningssätt i Mellanösternkonflikten.
Men redan dagen efter, på tisdagen, reste utrikesministern vidare till Ramallah på Västbanken och besökte företrädare för den palestinska sidan, bland andra den palestinske presidenten Mahmoud Abbas. Enligt Sveriges Radio betonade båda sidor att detta var ett möte mellan vänner. Och det råder knappast någon tvekan om den vänskapen. Palestiniernas president Mahmoud Abbas tillhör Socialdemokraternas systerparti Fatah och brukar bjudas in till Socialdemokraternas partikongress.
Mahmoud Abbas valdes till president i januari 2005. Sedan dess har inga val hållits, utan Abbas befinner sig nu på det 17:e året av vad som först sas vara en fyraårsperiod. Även de utlovade valen i år – parlamentsval den 22 maj, presidentval den 31 juli och val till den palestinska nationella kommittén (den lagstiftande organet för PLO) den 31 augusti – ställdes alla in. Enligt brittiska The Economist hamnar den palestinska myndigheten på samma nivå som Kambodja – ett land som Sverige upphört med bistånd till då det enligt biståndsministern ”är svårt att jobba brett med bistånd i ett land där intresset är så svagt för demokrati och mänskliga rättigheter” och att demokratin och rättssamhället utvecklas i fel riktning – när det gäller bristen på demokrati.
Även korruptionen är omfattande. Enligt den tidigare ordföranden i Palestine International Bank, Issam Abu Issa, är korruptionen inom den palestinska myndigheten enorm. Trots löften från president Abbas om att bekämpa korruptionen har nästan ingenting hänt. Enligt Abu Issa försvinner uppemot hälften av den samlade palestinska statsbudgeten.
Inför tisdagens besök på Västbanken lät Ann Linde antyda att hon tänkte tala allvarsord med den palestinska ledningen. Till Sveriges Radios Ekot sa hon följande: ”Ska vi kunna stödja en ekonomisk utveckling fullt ut då kan vi ju inte ha korruption på en sådan nivå som finns i Palestina.”
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Vilken kritik framförde ministern till den palestinska ledningen, och kommer de ovan angivna demokratiska bristerna, den omfattande korruptionen och antisemitismen att få några konsekvenser för regeringens stöd till den palestinska myndigheten?