av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Den 1 augusti återkopplade utrikesministern på frågor från undertecknad (1811 och 1812) som berörde kostnaden för den svenska utrikesrepresentationen i Taipei samt de brister vi ser i denna representation. Utrikesministern väljer att inte svara på den vitala frågan om varför Sverige som ensamt europeiskt land valt att nedprioritera sin representation i Taipei. Ej heller berör hon frågan om hon tycker att det är rimligt med den omtalat dysfunktionella representation som idag finns på ön eller om det är rimligt med de extra kostnader som tillkommer till följd av nuvarande upplägg. Det enda som berörs är att kostnaden för representationen totalt minskat under pandemiåren (allt annat vore märkligt).
Undertecknad har vid ett flertal tillfällen lyft det motstridiga med regeringens påstådda demokratioffensiv (som enligt tidigare utrikesminister Margot Wallström skulle genomsyra all utrikespolitik) kontra Utrikesdepartementets bristfälliga engagemang i Taiwan. Utrikesminister Ann Linde har främst beskrivit regeringens demokratioffensiv som att på olika sätt främja demokratiska styrelseskick, vilket gör denna fråga än mer aktuell. Taiwan är nämligen ett av världens i särklass mest demokratiska länder – det mest demokratiska i Asien och det åttonde mest demokratiska landet i världen.
Vad undertecknad inte lika ofta lyft är den påstådda feministiska utrikespolitiken som också skulle genomsyra regeringens olika engagemang. I utrikesförvaltningens handlingsplan för en feministisk utrikespolitik 2019–2022 skulle kvinnors politiska deltagande och inflytande inom alla samhällsområden komma att vara ett av de övergripande målen. Enligt nämnda dokument skulle utrikesförvaltningen bygga allianser och plattformar i syfte att skapa ett brett partnerskap för jämställdhet.
Taiwan blir återigen, enligt FN:s kriterier, det mest jämställda landet i Asien och det sjätte mest jämställda i världen. Man är även det land i Östasien med störst andel kvinnor i parlamentet (42,5 procent). Trots detta faktum märks återigen en tydlig motvilja från den socialdemokratiska och påstått feministiska regeringen att stärka den bilaterala relationen med Taiwan.
Utrikesminister Ann Linde önskas svara på följande fråga:
Mot bakgrund av det minskade svenska engagemanget i Taiwan, på vilket sätt har regeringen bedrivit feministisk utrikespolitik gentemot Taiwan?