av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
I november 2020 slöts ett avtal om vapenvila i Nagorno-Karabach, och många pustade ut då den blodiga konflikten såg ut att kunna pausas för att i stället övergå i samtal. Trots detta avtal har vi dock sett hur Azerbajdzjan brutit avtalet genom ett antal fientliga aktioner, såsom övertagandet av samhällen (exempelvis Parukh, som intogs i mars i år). Azerbajdzjan har även, med Rysslands skamliga godkännande, tillfångatagit armeniska militärer.
Utrikesministern bör naturligtvis dela undertecknads frustration när vi hör talas om dessa återkommande kränkningar av avtalet samt Rysslands acceptans för dessa. Vidare har vi säkerligen en samsyn rörande synen på det fullkomligt oacceptabla med fysiska och psykiska hot eller övergrepp mot armenier i Nagorno-Karabach. Det som dock förvånar undertecknad är utrikesministerns tystnad, mot bakgrund av hur situationen på senare tid förvärrats.
EU har glädjande nog tydligt uppmanat till ett omedelbart stopp för våldsamheterna, men det räcker inte. Inte minst med tanke på Sveriges roll som en av de permanenta medlemmarna i OSSE:s Minskgrupp bör det finnas skäl för utrikesministern att visa framfötterna. Vi kan kort sagt spela en betydande roll, vilket säkerligen skulle välkomnas av samtliga civila i området.
Mot bakgrund av detta önskas utrikesminister Ann Linde svara på följande fråga:
Kan vi förvänta oss att ministern kommer att vidta några åtgärder för att förmå Azerbajdzjan att respektera vapenvilan och i stället verka för diplomatiska samtal i syfte att nå fred mellan Armenien och Azerbajdzjan i regionen Nagorno-Karabach med omgivning?