av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Den ryske oligarken Oleg Deripaska har anklagats för en rad grova brott. Det rör sig om utpressning, mutor, kopplingar till organiserad brottslighet och inblandning i det amerikanska presidentvalet 2016. Allt detta kan vi läsa i USA:s sanktionsdokument, då han hamnade på USA:s sanktionslista 2018 (samt EU:s sanktionslista i april 2022).
Det bör inte finnas något tvivel om att denne man sannerligen är att betrakta som problematisk och som man bör ha på distans. Ändå visade det sig i våras, tack vare en granskning av SVT, att Sverige under 2018 och 2019 genomförde en omfattande kampanj i syfte att få USA att mildra sina sanktioner mot den Putinnära oligarken och vederbörandes aluminiumbolag. Bolaget bedrev nämligen verksamhet i Sundsvall.
SVT beskriver samarbetet mellan ministrarna Ann Linde och Mikael Damberg och berörda aluminiumbolag som ”nära”, vilket bekräftas av de handlingar som begärts ut från Utrikesdepartementet. Båda statsråden skickade bland annat brev till dåvarande amerikanske utrikesministern Mike Pompeo (i september 2018), och Ann Linde reste till Washington den 8–10 oktober samma år i syfte att träffa politiker samt chefen för sanktionsmyndigheten OFAC. Från det ryska bolagets sida skrev man i ett mejl till Näringsdepartementet (skickat den 10 oktober 2018) att man ”såg positivt på Sveriges arbete” i frågan om sanktioner.
En av de som varit djupt kritisk till hur den svenska regeringen agerat i denna fråga är finansmannen Bill Browder, vars advokat (Sergej Magnitskij) dog i ryskt fängelse. Browder menar bland annat att en av orsakerna till att den ryske diktatorn bedriver ett hänsynslöst krig är att man har varit för snäll mot honom.
Mot bakgrund av ovanstående önskas utrikesminister Ann Linde svara på följande:
Vilka skäl ligger till grund för regeringens beslut att agera för att lindra sanktionerna mot oligarken Oleg Deripaska, och ångrar ministern den kampanj man genomförde?