av Hans Wallmark (M)
till Statsrådet Matilda Ernkrans (S)
Regeringen har fortsatt tänkt prioritera de humanitära insatserna i biståndsverksamheten vid avräkningarna för kostnaderna för flyktingmottagandet. Det är bra. Samtidigt innebär de avräkningar som nu ska göras kraftiga ekonomiska bortfall. Notabelt är att regeringen, för att hantera utgiftstaken till följd av avräkningarna, vill ge prioritet till icke öronmärkt stöd till multilaterala organisationer, så kallat kärnstöd. I stället går det hela nu ut över de insatser som utförs av civila samhället och NGO:er.
Det är ju ett politiskt val. Men frågan är vad som ger största möjliga nytta för svenska skattepengar. Riksrevisionen har i en granskning från 2021 (RiR 2021:28) riktat kritik mot att kärnstödet i dag saknar en tydlig målstyrning från regeringens sida. En neddragning av kärnstödet under innevarande år hade därför varit möjligt för att i stället kunna prioritera humanitära insatser till följd av kriget i Ukraina, exempelvis globala insatser för att säkra livsmedelsförsörjning och motverka hungersnöd i Afrika. Socialdemokraterna har tidigare kritiserat just denna typ av avräkning. Det har även framförts kritik mot neddragningar för att dessa får konsekvenser samtidigt som regeringen nu själv tänker administrera en sådan politik.
Mot denna bakgrund blir min fråga till statsrådet Matilda Ernkrans:
På vilken grund föredrar statsrådet att låta avräkningar för flyktingmottagandet från Ukraina på grund av Rysslands krig tas från stöd till det civila samhället och NGO:er i stället för att dra ned på kärnstöd till en eller flera internationella organisationer?