av Helena Vilhelmsson (C)
till Finansminister Mikael Damberg (S)
Företrädaransvaret innebär att en företrädare för en juridisk person kan bli personligt ansvarig för betalning av den juridiska personens obetalda skatter och avgifter, om han eller hon inte har sett till att skatten eller avgiften betalats senast på förfallodagen. En förutsättning för att kunna påföras företrädaransvar är att företrädaren agerat uppsåtligt eller varit grovt oaktsam.
Regelverket har under många år starkt kritiserats, framför allt för att systemet är konkursdrivande, att det har tillämpats schablonmässigt och att det i praktiken inte görs någon bedömning om lagtextens krav på uppsåt eller grov oaktsamhet.
De senaste årens omvälvande händelser med en pandemi och krig i vår närhet visar att den ekonomiska verklighet som en företagare har att förhålla sig till mycket snabbt kan förändras på ett sätt som ingen förväntat sig. Det torde stå klart för alla att det måste finnas ett utrymme för en företagare att vid oförutsedda händelser driva sitt företag vidare under en tid, med ambitionen att komma på fötter ekonomiskt på sikt. Detta utan att riskera att påläggas ett företrädaransvar.
Efter två riksdagsinitiativ och hård kritik från såväl akademin som näringslivet tillsattes under 2019 en utredning för att se över det skatterättsliga företrädaransvaret. Betänkandet SOU 2020:60 överlämnades till regeringen under hösten 2020, men fortfarande har inget vidare hänt i frågan.
Dagens regler utgör ett betydande avsteg från de aktiebolagsrättsliga ansvarsreglerna, och det finns ett stort behov av en förändring av regelsystemet.
Min fråga till finansminister Mikael Damberg är därför:
När och på vilket sätt kommer ministern och regeringen att agera utifrån de förslag som finns i betänkandet SOU 2020:60 samt de remissynpunkter som lämnades?