av Mikael Eskilandersson (SD)
till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)
Eftersom det finns krav på hållbarhetsredovisning måste vitsen med redovisningen vara att den verkligen påvisar resultat. Sverigedemokraterna anser att konkret nytta ska uppnås med hållbarhet för att det ska vara fråga om hållbarhet; det gäller givetvis även den rapportering det finns krav på.
Lagen om obligatorisk hållbarhetsredovisning har funnits i fyra år. Kravet kom från ett EU-direktiv, men Sverige valde att gå längre än EU:s krav. Det innebär att fler företag i Sverige omfattas än vad som var ett måste; i dag handlar det om cirka 1 600 företag. Lagstiftningen saknar precisa krav, vilket ger oklarheter i hållbarhetsredovisningarna. Dessutom är det generella trycket högt på företagen, vilket gör att de lägger stora resurser på att leva upp till samhällets klimatförväntningar. Detta framgår i en granskning av ett antal fastighetsbolags hållbarhetsredovisningar som Fastighetsnytt genomfört och som aviseras i deras artikel den 1 juni 2022. Där nämns förekomsten av kreativ bokföring och inkopierad text.
Det finns flera problem med detta. Centralt är att det uppstår frågetecken angående huruvida konkret nytta och faktisk klimat- och miljöförbättring sker överlag. Dessutom ställer man sig frågan om den omfattande rapporteringen i sig gagnar någon. Det måste kosta både företagen och kontrollanterna mycket att få fram och granska denna hållbarhetsrapportering.
Vi i Sverigedemokraterna motsatte oss Sveriges överimplementering av EU:s krav på hållbarhetsredovisning. Nu går omfattande resurser till att hållbarhetsredovisa utan resultat men med ökad belastning.
Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande fråga till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson:
Avser ministern och regeringen att undersöka och redovisa konsekvenserna av den ökade administrationen och kostnaderna som företagen fått genom kraven på hållbarhetsredovisning samt vilken konkret nytta resurserna som läggs på detta ger?