av Malin Larsson (S)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Jag har det senaste året uppmärksammats på att kommuner kan tvingas ta ett orimligt stort humant och ekonomiskt ansvar när Migrationsverket inte kan verkställa sina avvisningsbeslut.
Det jag uppmärksammats på rör personer som har ett stort omsorgsbehov dygnet runt som de inte kan tillgodose själva. Det kan handla om sjukdom, handikapp eller båda delarna. De kan också vara en fara för både sig själva och andra. Detta gör att man inte bara kan lämna dessa personer utan något stöd.
Dessa personer klarar inte av att bo i eget boende utan är placerade på något boende med personal dygnet runt som kan tillgodose deras behov. Denna placering har då Migrationsverket gjort under deras asylprocess. Den kommun som boendet ligger i faller då ansvaret över på när en person får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och tappar rätten till LMA-ersättning. För att inte dessa personer ska ställas på bar backe med risk för deras liv är kommunerna nödda och tvungna att agera och betala för att personerna ska kunna bo kvar.
Det som händer är att personen eller den som företräder personen, vilket oftast då är en god man, tvingas att söka så kallat nödbistånd enligt 2 kap. 1 § SoL i den kommun där personen befinner sig. Vanliga ändamål för så kallat nödbistånd är mat, tillfällig logi, läkemedel och hemresor inom eller utanför Sverige. För dessa personer handlar nödbiståndet om vård, stöd och allt för deras överlevnad dygnet runt, vilket gör att det handlar om enormt höga kostnader som kan vara mycket kännbara för mindre kommuner.
Utifrån detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Har ministern för avsikt att vidta några åtgärder för att säkerställa dels att ansvaret inte faller över på kommunerna när Migrationsverket inte kan verkställa sina beslut, dels att dessa människor inte ramlar mellan stolarna?