av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)
Enligt Stiftelsen Allmänna Barnhusets senaste rapport blir 25 procent av alla barn utsatta för någon form av sexuellt övergrepp.
Bevisprovokation är tillåten under vissa förutsättningar medan brottsprovokation är otillåten. Gränsen mellan brotts- och bevisprovokation är däremot inte alltid helt enkel att dra. När det gäller bevisprovokation så är det i dag inte reglerat i lag utan det har utvecklats i praxis och rättsvetenskaplig doktrin, till stor del styrd av Europadomstolens avgöranden.
I Sverige är det straffbart för en person att i sexuellt syfte ta kontakt med ett barn under 15 år. Om en person tar kontakt med någon som denne tror är under 15 år men i själva verket är över 15 år är det inte straffbart. I Storbritannien är lagstiftningen lik den svenska, men det är möjligt att dömas för försöksbrott även om den som tas kontakt med faktiskt inte är ett barn. I Kanada ser lagstiftningen annorlunda ut. Där räcker det för straffbarhet att personen som söker kontakt tror att denne söker kontakt med ett barn.
För att stoppa sexualbrott mot barn och den negativa utveckling som vi sett de senaste åren krävs krafttag. Här verkar Kanada ha kommit längre i sitt arbete med att få fatt på potentiella sexualförbrytare som fiskar efter barn som de kan utsätta för brott. Regeringens åtgärder inom detta område har hjälpt föga med tanke på hur utvecklingen ser ut. Det borde stå högt upp på regeringens agenda att rädda barn från dessa vidriga brott genom kraftfulla åtgärder.
Med hänvisning till ovanstående vill jag härmed ställa följande fråga till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson:
Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att stoppa sexualbrotten mot barn?