av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Den 16 mars 2020 kunde vi i Aftonbladet läsa rubriken: Anders Tegnell hyllar brittisk tanke kring flockimmunitet: ”Dit vi behöver komma”.
Hur smittspridningen av covid-19 skulle tacklas i Sverige har som bekant varit omdiskuterat. Likaså vilka avsikter som Folkhälsomyndigheten har haft när de format det som (av praktiska skäl) kan kallas för en svensk strategi. Den svenske statsepidemiologen var naturligtvis mycket väl införstådd i den brittiska strategin – flockimmunitetsstrategin – som initialt innebar att svaga skulle skyddas, men en majoritet av invånarna skulle utsättas för smitta i syfte att få ett kollektivt skydd. När han så tidigt som i mitten av mars 2020 då hyllar denna tanke bör det inte finnas något tvivel om intentionerna med den svenska så kallade strategin. Den svenske statsepidemiologen konstaterade också att vi i Sverige nog inte skulle kunna få kontroll på smittan på något annat sätt än att försöka uppnå naturlig flockimmunitet.
Efter att matematiker från Imperial College ställt två alternativ mot varandra, ”mitigation” mot ”suppression”, hände något. Den brittiska studien visade att britternas (tillika Sveriges) strategi innebar förödande konsekvenser med åtskilliga döda och svårt sjuka. Premiärminister Boris Johnson och hans regering valde därför att omedelbart agera, och man ställde om helt till att plötsligt försöka trycka tillbaka smittan så mycket som möjligt. I dag är också många britter glada för det. En färsk parlamentarisk utredning har dessutom slagit fast att Storbritannien borde ha stängt ned samhället betydligt snabbare i början av coronapandemin, och flockimmunitetsstrategin utmålas till och med som ”ett av de största misslyckandena för folkhälsan i Storbritannien.” Man räknar med tiotusentals onödiga dödsfall som kunde ha förhindrats.
I Sverige ser det annorlunda ut och man ställde inte om.
Socialminister Lena Hallengren önskas därför svara på följande fråga:
Hur ser ministern på slutsatserna från den parlamentariska utredningen i Storbritannien, och kan vi förvänta oss att ministern föreslår en liknande utredning i Sverige?