av Dennis Dioukarev (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
I skrivelse 2020/21:167 ger regeringen sin syn på de rekommendationer som Riksrevisionen lämnat med anledning av myndighetens granskning av miljöskatterna och de skatteintäkter som dessa genererar. En av rekommendationerna som myndigheten ger är att metoden för att beräkna skatteintäkter på lång sikt bör utvecklas så att den bättre fångar utvecklingen på klimat- och energiområdet. De skriver att regeringens beräkningar riskerar att överskatta de årliga skatteintäkterna och att det i sådana fall innebär att ”riksdagen ges en felaktig bild av hållbarheten i de offentliga finanserna”. Riksrevisionen anger vidare att ”det därmed finns en risk för att säkerhetsmarginalen i regeringens hållbarhetsbedömning minskar”.
Regeringen verkar ta lätt på denna allvarliga kritik och anför – tvärtemot Riksrevisionen – att överskattningen av skatteintäkterna inte är så allvarlig att man behöver oroa sig över finanspolitikens hållbarhet. Regeringen bestrider med andra ord en myndighet vars hela existensberättigande bygger på att identifiera risker och komma med förslag på åtgärder.
Jag vill därför fråga finansminister Magdalena Andersson följande:
Ser ministern någon risk med den gröna skatteväxlingen för de offentliga finanserna, och varför presenteras inte några konsekvensanalyser av riskerna med den gröna skatteväxlingen på kort sikt?