av Björn Söder (SD)
till Statsrådet Matilda Ernkrans (S)
Vid Osloavtalen 1993 och 1995 gjordes en uppdelning av Judeen och Samarien i A-, B- och C-områden. Detta skulle fungera som en interimslösning tills en permanent överenskommelse nåddes. Område A är under full palestinsk kontroll och består främst av palestinska städer. Området utgör 18 procent av Judeen och Samarien. Område B är under palestinsk civil kontroll, men den israeliska militären har fortsatt kontroll över säkerheten. Område B utgör 22 procent av Judeen och Samarien. Resterande 60 procent är område C och är under fullständig israelisk kontroll.
I en rapport från Israels underrättelseministerium från den 7 juni förra året (ref. 7750796584) beskrivs hur utländska regeringar har finansierat palestinska projekt i område C i Judeen och Samarien som bryter mot internationell lag och Osloavtalen.
Sedan genomförandet av Osloavtalen och uppdelningen av land har palestinierna vidtagit åtgärder för att ockupera mark i område C. Sedan 2009 har dessa ansträngningar, i enlighet med Fayyadplanen, styrts centralt av den palestinska myndigheten i syfte att etablera en stat ”nedifrån och upp”. Sedan 2015 görs dessa ansträngningar som en del av en central plan för den palestinska myndigheten, kallad ”kampanjen för område C”. Som en del av denna ”kampanj” är den palestinska ockupationen av land organiserad, planerad, finansierad och styrd av den palestinska myndigheten i syfte att uppnå målet att få så många områden i Judeen och Samarien som möjligt under palestinsk suveränitet. Det palestinska arbetet styrs i enlighet med en uppsättning detaljerade, synkroniserade översiktsplaner som samordnas mellan alla ministerier, lokala myndigheter, särskilda verkställande organ, säkerhetsorganisationer, icke-statliga organisationer och stiftelser.
Den palestinska myndigheten själv kopplar samman lokala myndigheter och utländska aktörer till förmån för att främja prioriterade projekt. Hittills har den palestinska kampanjen fått en rad betydande framgångar, vilka beskrivs i rapporten. Det handlar om markexploatering i form av till exempel byggnader, infrastruktur med vägar, vatten och elektricitet samt jordbruk. Den palestinska planen har även som syfte att omforma terrängen inför framtida avtal.
Planen åtnjuter utländskt stöd. Israeliska myndigheter uppskattar att det utländska stödet, i form av olika projekt, uppgår till cirka 0,5 miljarder euro.
Det finns ett komplext stödsystem som har bildats under det senaste decenniet och som på organisationsnivå verkar på flera nivåer: institutionellt stöd till den palestinska myndigheten och stöd till civilsamhällets organisationer och privata icke-statliga organisationer.
I rapporten nämns bland andra den svenska biståndsmyndigheten Sida, som man menar bidrar till finansieringen av palestinska projekt i område C i Judeen och Samarien som bryter mot internationell lag och Osloavtalen.
Av denna anledning vill jag fråga statsrådet Matilda Ernkrans:
Avser statsrådet att vidta några särskilda åtgärder i syfte att säkerställa att svenska skattemedel inte går till finansiering av palestinska projekt i område C i Judeen och Samarien som bryter mot internationell lag och Osloavtalen, och vilka andra åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av den israeliska rapporten?