av Markus Wiechel (SD)
till Kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S)
I SVT:s morgonstudio den 23 mars uppgav Moskvakorrespondenten att han från och med nu enbart kommer att rapportera Kremls narrativ i fråga om den ryska invasionen av Ukraina. Det innebär bland annat att det ryska anfallskriget skulle börja kallas för ”specialoperation” med allt som det innebär. Detta går helt i linje med den bild som Putin med tvång vill förmedla, vilket därmed också betyder att svensk public service kan bli en del av diktatorns verktyg.
Anledningen till denna förändring var enligt korrespondenten att man tagit hänsyn till säkerheten. Som bekant kan hårda fängelsestraff, upp till 15 år, utdömas för personer som säger något annat om invasionen än vad som i Ryssland är den officiella bilden (”special operation”). Enligt de nyinrättade ryska medialagarna gäller det medier som publicerar sig i Ryssland och på ryska språket. Även om det är en förklaring till förändringen kan det dock vara värt att fundera över värdet av att ha en korrespondent på plats som varken kan eller kommer att rapportera sanningsenligt. I stället kommer vederbörande medvetet att bidra till förmedling av krigsförbrytares narrativ, vilket alltså till råga på allt bekostas av svenska skattebetalare.
Den aviserade förändringen mötte snabbt hård kritik på sociala medier, varför också ett förtydligande publicerades av public service. I förtydligandet står det att det främst handlar om att visa extra omsorg om de ryssar som intervjuas. Hur SVT de facto kommer att hantera rapporteringen återstår såklart att se, men med rådande utgångsläge är det ytterst tveksamt om det går att rapportera ”som vanligt”. Problemet är dessutom större än så. Mot bakgrund av att SVT nu på ett eller annat sätt tvingas acceptera och förhålla sig till Kremls censur har de inte heller något val än att bryta mot sitt sändningstillstånd, vilket i sig väcker frågor.
Med anledning av detta vill jag fråga kulturminister Jeanette Gustafsdotter:
Hur ser ministern på att svensk public service tvingas förhålla sig till ett Kremlvänligt narrativ, och avser ministern att lyfta denna fråga på något sätt?