av Gudrun Brunegård (KD)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
”Nu har det hänt igen! Jag har blivit kontaktad av en telefonsäljare från Kombilotteriet som inte förstår vad ordet ’nej’ betyder. Den här gången slog han nytt rekord. I samband med mitt fjärde ’nej’ ifrågasatte jag om det är så här Socialdemokraterna ska finansiera valrörelsen. I det läget brukar säljarna förstå att det nog inte blir några lotter sålda, men den här killen var trögare än så. Sju gånger tvingades jag tacka nej innan han gav sig och avslutade samtalet. Och då räknade jag ändå högt för honom de sista fyra gångerna för att han verkligen skulle förstå.
Jag hör till den lyckliga skara som klarar att köpa en lott och som klarar att låta bli att köpa en lott. Tyvärr har inte alla människor den möjligheten. Hur många gånger klarar en spelmissbrukare att säga nej till ett erbjudande om lottköp? En gång? Förhoppningsvis. Två gånger? Det kan vara en bedrift. Tre gånger? Tveksamt. Sju gånger? Knappast troligt. Det finns anledning att vara mycket försiktig vid marknadsföring av just spelprodukter. Jämför med om en säljare på Systembolaget skulle tjata på kunden att köpa en flaska extra.
Kombispel är Socialdemokraternas eget spelbolag och det är Socialdemokraterna och SSU som är förmånstagare. Överskottet går till att finansiera partiets valrörelse och frågan är hur oetiska metoder som regeringspartiet tycker att de kan använda sig av för att kunna sitta kvar vid makten.”
Citatet kommer från en väns Facebooksida. Inlägget avslutas med att vederbörande skickat frågor till statsministern om de etiska aspekterna i att finansiera partiverksamhet med hjälp av den beskrivna typen av påträngande försäljning.
De etiska avvägningarna blir särskilt känsliga då det i dag förekommer flera olika lotterier som finansierar olika behjärtansvärda ändamål i civilsamhället.
Det har på förekommen anledning tagits fram regler för telefonförsäljning i allmänhet, då många upplevt sig ha blivit pådyvlade en produkt eller tjänst som man inte själv aktivt har efterfrågat. Likaså omgärdas spelreklam av ett antal regler, där det bland annat talas om hänsyn. Kristdemokraterna driver frågan att man också borde göra en riskbedömning gällande graden av beroendeframkallande för det aktuella spelet. Dessutom tycks telefonförsäljning av lotter och spel befinna sig i ett oreglerat utrymme.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi:
Ser statsrådet anledning att initiera en översyn av de etiska reglerna för telefonförsäljning av lotter och spel och då inkludera riskbedömning avseende beroende?