av Kjell-Arne Ottosson (KD)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Nu är vi, förhoppningsvis, på väg ut ur en pandemi som på olika sätt drabbat oss hårt både i Sverige och övriga världen. Som ledamot i Nordiska rådet kan jag se att vårt arbete där har varit svårt, och våra relationer under pandemin har varit till dels mycket frostiga när vi i stället skulle behövt ett mycket tätt och bra samarbete.
Under en tid har det i nordiska sammanhang förts en diskussion om behovet av ett ministerråd även för infrastrukturfrågor. Detta är viktigt av flera skäl. För det första är ju goda kommunikationer i sig viktigt för välstånd och tillväxt. Dessutom är en bra utbyggd infrastruktur mellan våra länder en viktig bjälke i vårt viktiga utbyte av varor och tjänster. Nu efter pandemin ser vi tydligt att vi måste börja sy ihop sår som skapats mellan våra nordiska länder under pandemin, och då handlar det om såväl symboliska som fysiska och handfasta åtgärder. En sådan åtgärd är att skapa goda förutsättningar för vår gränsöverskridande infrastruktur som behöver förbättras både när det gäller väg och järnväg. Nordiska rådet har varit helt enigt över alla partigränser, partigrupper, självstyrande områden och nationer om att vi behöver ett nordiskt ministerråd för trafik-, transport- och infrastrukturfrågor.
Som gränsbo i Värmland har jag verkligen fått uppleva många av de haverier som uppstått i samarbetet mellan våra länder, eller snarare bristen på samarbete, när det behövts som mest. Vi ser nu hur vi verkligen är i behov av både upprustning av E18 och utbyggnad av tågtrafiken mellan våra huvudstäder, där Oslo Stockholm 2.55 är en viktig aktör. Här skulle ett ministerråd för transport kunna vara en viktig aktör för att tillse att dessa viktiga satsningar genomförs. Det är satsningar som är viktiga dels som ren symbolik, dels och inte minst för att förbättra kontakten och möjligheten till mobilitet mellan våra länder.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Vilket är hindret som gör att Sverige hittills inte hörsammat Nordiska rådets enhälliga beslut om att inrätta ett ministerråd för infrastruktur, och vad ska till för att regeringen ska ändra sin ståndpunkt?