av Katarina Brännström (M)
till Arbetsmarknads- och jämställdhetsminister Eva Nordmark (S)
En hög ålder ökar risken att fastna i arbetslöshet, vilket även Riksrevisionen påpekat i rapporten RiR 2021:6. Regeringen svarade då i sin skrivelse, skr. 2021/22:13, att man gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att utveckla ett statistiskt bedömningsstöd som ska ta hänsyn till ålder, vilket ska göra att Arbetsförmedlingen prioriterar dem som står långt från arbetsmarknaden. Regeringen skrev att man ska följa detta arbete noggrant.
Nu visar statistik att arbetslösheten för personer med minst två års eftergymnasial utbildning är högst just i åldersspannet 60 till 64 år. Här är arbetslösheten 2,5 procentenheter högre. Och arbetslösheten ökar redan efter 54 års ålder för alla grupper, och under pandemin drabbades 55–64-åringar extra hårt. Många som tidigare haft en stark förankring på arbetsmarknaden har haft svårt att komma tillbaka och framför allt att få ett nytt jobb. Vissa påstår att åldersdiskrimineringen på arbetsmarknaden börjar redan efter 40-årsåldern, och för dem som närmar sig 60 är det mycket svårt i vissa branscher att nå fram med en jobbansökan.
När regeringen vill göra det lättare att gå i pension för personer över 60 år inverkar detta tyvärr negativt på synen av äldre på arbetsmarknaden. Likaså att det ska bli lättare att vara sjukskriven efter 62 år – då man riskerar att tappa den kompetens som ändå många arbetsgivare frågar efter. Arbetsmarknaden är het och efterfrågan på kompetens är stor och all arbetskraft behövs.
Min fråga till arbetsmarknads- och jämställdhetsminister Eva Nordmark är:
Hur har ministern följt Riksrevisionens förslag, och vilka åtgärder har vidtagits för att få fler äldre att komma in i arbete och sedan stanna kvar i arbete?