Fråga 2021/22:1161 Hanteringen av covid-19 i skolans värld

av Markus Wiechel (SD)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

Föreningen Covid-19, Skola och Barn gick den 16 februari ut med ett uttalande om den svenska hanteringen under pandemin ur skolans perspektiv. Föreningen menar, vilket undertecknad till hundra procent instämmer i, att den svenska pandemihanteringen består av en enda lång rad av svek gentemot såväl lärare som elever. Folkhälsomyndigheten (FHM) har nämligen skapat en lång rad ”falska sanningar”, eller myter, och undertecknad har sedan tidigare lyft merparten av dessa med socialministern.

I sitt uttalande den 16 februari konstaterades bland annat att FHM uttalat en rad konstigheter, och föreningen har kommenterat varje påstående:

”Barn smittar väldigt lite och blir sällan sjuka” - underförstått att skolorna kan köra på som vanligt. Oberoende om man är i riskgrupp eller ej så ska svenska barn och skolpersonal smittas.

”Smittan är inte luftburen” – man har ’bestämt sig för’ att smittan sprids via större droppar och inte luftburna aerosoler vilket haft förödande konsekvenser för smittskyddet generellt och lufthygien samt användandet av mask specifikt.

”Munskydd hjälper inte - tvärtom.” Även om detta narrativ smygjusterats på myndighetens hemsida nyligen har myndigheten aldrig förespråkat detta självklara och effektiva skydd, brett. Tvärtom har man påstått att användande av munskydd i skolmiljö kan leda till större smittspridning.

”Asymtomatiska personer sprider inte smittan.”  Detta narrativ har också ändrats nyligen, i tysthet, och legat till grund för att ingen förebyggande testning gjorts, smittspårningen har uteblivit alternativt varit ofullständig. Barnens roll har inte uppmärksammats och folk tror att det räcker med att ’stanna hemma om du är sjuk.’

”Lärare är inte mer drabbade än andra.” Eftersom FHM inte kartlagt utbrott på skolor samt att ingen systematisk smittspårning gjorts, har man heller inte kunnat ’se’ något mönster. I verkligheten utgör dock lärare den näst största yrkesgruppen, efter vårdpersonal, när det gäller dödsfall.”

Socialministern har konsekvent under pandemin skyllt ifrån sig och antytt att Sveriges höga dödstal närmast är en slump. Vidare har hon återkommande, trots rejäla skillnader i hanteringen gentemot andra länder, förnekat att man från Sverige haft en så skiljande strategi än andra länder. Även om det i sig visserligen skulle innebära ett komplett misslyckande är det ett faktum att bristen på handling är ett politiskt ansvar. Precis som föreningen Covid-19, Skola och Barn slutligen konstaterar i sitt uttalande är det ett politiskt ansvar att säkerställa att såväl smittskyddslagen som arbetsmiljölagen följs.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

 

Hur ser ministern på uttalandet från föreningen Covid-19, Skola och Barn från den 16 februari om olika uttalanden från Folkhälsomyndigheten, och vilka åtgärder som ministern har vidtagit under pandemin för att förhindra smittspridning i skolans värld har varit verkningsfulla?