av Katarina Brännström (M)
till Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)
Artskyddsförordningen tolkas av Skogsstyrelsen som att alla vilda fåglar i skogen ska fridlysas och skyddas och går därmed längre än EU-direktiven. Denna skärpning innebär att alla skogsägare är skyldiga att visa hänsyn till alla fåglar på individnivå. De måste göra egna utredningar, inventeringar och fältbesök till höga kostnader och bära en stor administrativ börda, vilket kan göra det omöjligt för familjeföretagare och mindre skogsägare att avverka sin skog. Till detta ska läggas långa handläggningstider och stor osäkerhet i förfarandet. Det blir en massiv byråkrati då rättssystemet kommer att översvämmas av avverkningsärenden. Det finns också en stor risk att det blir stora negativa konsekvenser även för skogsindustrin, då de behöver löpande tillgång till virke.
I ett avgörande från EU-domstolen konstateras att det svenska regelverket för skyddet av fåglar än strängare än vad EU kräver. Det innebär också att regeringen kan ändra reglerna utan att det står i strid med EU:s direktiv. Sverige har slagit ihop bestämmelserna om sällsynta arter och fåglar, men Skogsstyrelsen har nu ändrat sin bedömning och gjort en ny tolkning, så att samma regler gäller för särskilt hotade arter och alla fåglar oavsett om de är hotade eller inte.
Min fråga till klimat- och miljöminister Annika Strandhäll är därför:
Avser ministern att vidta åtgärder som ändrar implementeringen så att de två EU-direktiven får olika paragrafer, så att man skiljer på sällsynta arter och alla vilda fåglar?