av Ann-Sofie Alm (M)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
I Norden har vi en stark gemenskap därför att vi har lång och gemensam historia av fred, vänskap och förståelse. Målet som länderna gemensamt beslutat är att vi ska vara den mest integrerade regionen i Europa. Denna samverkan och samförståelse har byggt våra länder starkare var för sig, och de nordiska länderna har därav en hög välfärd att erbjuda medborgarna. Nordiska ministerrådet saknar dock en viktig del och det är ett nordiskt ministerråd för infrastruktur, där det av allt att döma verkar vara Sveriges socialdemokratiske infrastrukturminister som säger nej.
Att Norra Bohusbanan abrupt slutar någon mil innanför norska gränsen och även är av Trafikverket utpekad som nedläggningsobjekt är ett tydligt exempel på varför ett nordiskt ministerråd för infrastruktur behövs. Ett huvudstadsperspektiv på infrastruktur räcker en bit men känns ganska enkelspårigt i det större sammanhanget.
De nordiska länderna behöver gemensamt arbeta för en infrastruktur som medger mobilitet över gränserna. Människor har sina arbeten, familjer och vänner på båda sidor gränserna i Norden. Det är därför inte bara av ekonomisk vikt utan även ur ett rent mänskligt perspektiv oerhört viktigt att den infrastruktur som i dag sammanbinder oss blir starkare och hållbar genom nästa kris.
De olika regeringarnas olika bedömningar av coronapandemin har för många i en annars blomstrande region varit förödande. Mycket lidande hade kunnat undgås om de nordiska regeringarna haft en bättre samverkan inför de nationella beslut som påverkade mobiliteten över nordiska gränser i pandemins olika skeden. Ett nordiskt ministerråd för infrastruktur anser jag hade varit en naturlig plattform för ett sådant arbete.
Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Kommer ministern att verka för ett nordiskt ministerråd för infrastruktur?