av Eric Palmqvist (SD)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
Den 1 december 2020 sänktes hastighetsbegränsningarna på 121 mil statlig väg som ett led i Trafikverkets tillämpning av de riktlinjer regeringen givit myndigheten.
Hastighetssänkningarna genomfördes enligt principen att alla vägar med ”måttlig eller betydande trafik” ska ha en högsta hastighet om 80 kilometer i timmen om de saknar mittseparering. Detta är således en direkt konsekvens av frånvaron av sådana investeringar i väginfrastrukturen som är nödvändiga för att möjliggöra bibehållna hastighetsbegränsningar på landets vägar.
Hastighetssänkningen genomfördes på vägsträckor i hela Sverige, från Ystad i söder till Gällivare i norr. Detta skedde inte sällan i regioner som präglas av långa avstånd, gles befolkning, utarmad samhällsservice och avflyttning. Från politiskt håll i berörda kommuner och regioner framfördes hård kritik mot beslutet, detta då sänkta hastighetsbegränsningar leder till längre arbetspendlingstider och försämrad tillgänglighet. Därmed har det en hämmande inverkan på de initiativ som tagits för att skapa förutsättningar för en god regional tillväxt.
I en skriftlig fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth i januari 2021 uttryckte jag farhågor om att den hastighetssänkning på vårt vägnät som påbörjades den 1 december 2020 bara skulle vara en början på mer omfattande hastighetssänkningar på vägar i hela landet. Jag menade då att det fanns en risk för att vi framgent skulle komma att få bevittna Trafikverket genomföra fler sänkningar av hastighetsbegränsningarna på vårt vägnät.
Jag konstaterar nu att mina farhågor inte var obefogade. Återigen planerar Trafikverket omfattande hastighetssänkningar på vägar, främst i mellersta Sveriges glesbygdslän. Denna gång ligger tyngdpunkten på Västernorrland, Dalarna och Jämtland-Härjedalen.
Än en gång framförs synnerligen hård kritik mot beslutet från politiskt håll. På DN Debatt den 26 oktober kunde man läsa en debattartikel i vilken 43 kommun- och regionpolitiker i södra Norrland och Dalarna kritiserar planerna och menar att Trafikverket bidrar till att bromsa utvecklingen i deras del av landet.
Om man ska tro på slutsatserna i den rapport från Transportföretagen som släpptes i januari 2021 är inte oron för att fler och mer omfattande sänkningar av hastighetsbegränsningarna ska komma att genomföras obefogad. De menar nämligen att Trafikverket kommer att fortsätta med sitt arbete med att sänka hastighetsbegränsningarna och att så mycket som 425 mil väg kan komma att ha fått sänkta hastigheter fram till 2025 om inte tillräckliga satsningar på trafiksäkerhetshöjande åtgärder genomförs.
Eftersom många av dessa hastighetssänkningar genomförts och kommer att genomföras i regioner som präglas av långa avstånd och brist på välfungerande kollektivtrafik slår de hårt mot människor och företag som bor och verkar där. Många av de argument och omständigheter som framförs i kritiken från kommun- och regionalpolitiskt håll är kända och borde därmed inte vara obekanta för regeringen.
Med tanke på att regeringens senaste inriktningsbeslut för satsningar på infrastruktur med det ambitiösa namnet Framtidens infrastruktur – hållbara investeringar i hela Sverige slår fast att en god transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet ska säkerställas torde det vara hög tid för regeringen att agera. Om hela landet ska ha förutsättningar att leva och utvecklas måste omfattningen av såväl Trafikverkets hittills genomförda som av dem planerade, hastighetssänkningar av våra vägar begränsas.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan: