av Adam Marttinen (SD)
till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)
Kapacitetsbristen på svenska anstalter är inte något plötsligt uppkommet problem. Trenden med ökat antal intagna på anstalter har varit lika förutsebart som ihållande, åtminstone från 2014 och framåt.
Regeringen har av förklarliga skäl haft kännedom om samtliga genomförda straffskärpningar som kan föranleda längre straff och därigenom haft goda förutsättningar att ta höjd för följdverkningar mot kriminalvården, vilket med facit i hand har misslyckats.
Kriminalvården gick år 2020 upp i stabsläge på grund av den höga beläggningsgraden. Dubbelbeläggningar och upprättande av tillfälliga anstaltsplatser har därefter blivit en del av kriminalvårdens vardagliga förutsättningar.
I dagarna har Sveriges Radio rapporterat att den ansträngda situationen på våra anstalter har föranlett att tiden mellan lagakraftvunnen dom och när straffet kan påbörjas har blivit längre. Vidare visar reportaget att var femte fängelsedömd brottsling som varit på fri fot innan straffet påbörjats begick nya brott under den tiden. Det handlar bland annat om så allvarliga brott som mord.
Antalet som går fria i väntan på att avtjäna sina straff har ökat årligen och antalet dagar mellan lagakraftvunnen dom och påbörjad verkställighet i anstalt har ökat till i snitt 130 dagar. Det är något som kriminalvården anser är otillfredsställande, för att inte tala om vad brottsoffer och anhöriga anser.
Sverigedemokraterna har genom åren föreslagit betydligt större satsningar på kapacitetsökningar för kriminalvården än vad regeringen gjort. Utöver det har Sverigedemokraterna föreslagit en rad andra åtgärder för att komma åt kriminalvårdens problem med kapacitetsbrist.
En av dem är att hyra anstaltsplatser i andra länder. Detta har Norge prövat och Danmark har aviserat att man tänker göra det.
Oavsett av vilket skäl man vill hyra anstaltsplatser utomlands så är kapacitetsbristen i svenska anstalter ett enskilt skäl nog för regeringen att se över möjligheten. Detta skulle på kort tid kunna frigöra platser i väntan på att vår egen kapacitet kan byggas ut. En sådan erfarenhet skulle också vara till nytta när svensk kriminalvård utvecklas för att hantera vissa långtidsdömda, gängkriminella eller utvisningsdömda individer.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och inrikesminister Morgan Johansson: