av Amineh Kakabaveh (-)
till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)
Regeringen och det socialdemokratiska partiet har ett gott samarbete med de kurdiska befrielseorganisationerna YPJ, YPG och deras politiska parti PYD, vars medlemmar och sympatisörer i dag är terrorstämplade av Säpo.
Regeringen och Sverige stöder självstyret i Rojava i nordöstra Syrien och dess arbete för demokrati, jämställdhet och respekt för mänskliga rättigheter. Man menar att självstyret i Rojava är viktigt i Mellanöstern, och man vill fortsätta att stödja det med återuppbyggnaden efter kriget. Man menar också att det politiska partiet PYD har en bärande roll i detta självstyre och utgör en legitim samtalspartner.
Kampen mot IS/Daish har krävt stora uppoffringar och är ännu inte helt avslutad. YPG/YPJ har en central del i det här arbetet, och Sverige stödde och fortsätter att stödja dessa organisationer i deras kamp mot barbariet från IS/Daish.
Slaget om Kobane var en viktig vändpunkt. De kurdiska styrkornas insatser på marken var direkt avgörande i kampen mot IS/Daish. Sverige utgör alltså en del i den internationella koalitionen mot IS/Daish.
De allra flesta av oss har hört om Daishs grymma och brutala handlingar mot kristna, mot homosexuella och mot de tusentals yazidier som blev mördade och vars flickebarn och kvinnor blev sexslavar för islamiska terrorister för sin etnicitets och religions skull. Allra vedervärdigast var IS/Daishs brutalitet mot yazidiska, kristna och shiamuslimska flickor och kvinnor.
I krigets spår tvingades många människor också att fly från terror och förtryck. Rättssäkerheten för dessa människor måste garanteras. Flera av dem kom till Sverige – en del av dem hade själva deltagit i den direkta konfrontationen med Daish, andra sympatiserade med YPG/YPJ, menar regeringen.
Att PYD och dess organisationer, som kämpat mot de förfärande terrorhandlingarna, av en svensk myndighet (Säpo) stämplats som terrorister är oacceptabelt, enligt regeringen.
Hundratals av dem som bekämpat Daish/IS eller flytt från dess terror och från den turkiska och den iranska regimens terror stämplas i dag som terrorister. Trots det socialdemokratiska partiets skarpa uttalanden mot kriget och trots regeringens stöd till de kurdiska styrkorna stämplas många av dessa människor som terrorister av Säpo, vilket får till följd att deras uppehållstillstånd dras in och deras ansökningar om medborgarskap i Sverige avslås. Människor som sympatiserat med eller har en bakgrund i kampen mot terrororganisationen Daish/IS hamnar därmed i ett totalt rättsosäkerhetstillstånd i Sverige. De som deltagit i eller sympatiserat med kampen mot Daish drabbas av den absurda beskyllningen eller misstanken att själva vara terrorister. Man vill bra gärna veta varifrån svenska myndigheter hämtar sådana uppgifter – inte minst vilka utländska säkerhetstjänster som stått till tjänst med lämna sådana till Säpo. Man trodde alltså att åsiktsregistreringstiderna var förbi.
Många kurder som är födda eller uppvuxna i Sverige har genom dessa misstänkliggöranden missat jobb eller nekats jobb för att de har deltagit i demonstrationer mot IS/Daish och/eller visat sitt stöd i sociala medier för YPG och YPJ samt HDP och PYD.
Förra året tog jag i en interpellation upp att minst 38 människor har drabbats av Säpos bannstråle.
Den siffran har i dag mer än fördubblats. Sveriges Radio har gjort flera reportage om kurdiska politiska flyktingar som kämpat och kämpar för demokrati, mänskliga rättigheter och frihet eller stöder kurdernas grundläggande rättigheter men klassas som terrorister av svensk Säpo.
Det väl känt att en svensk säkerhetstjänst samarbetar med andra staters och regimers säkerhetsorgan. En del av dessa regimer, bland annat i Mellanöstern, har gjort sig kända för att inte vara några framstående tillskyndare av demokrati och mänskliga rättigheter utan har betraktat demokratiska partier och organisationer – särskilt om de varit kurdiska – som sina fiender och i flera fall fängslat dem. Hårdast drabbat i det avseendet är HDP i Turkiet.
Det finns även fall av den arten att de väl passar in några av Franz Kafkas romaner. Dit hör fallet Zozan Büyük. Hon är kurd, är gift i Sverige och har två barn och har sedan länge haft belgiskt medborgarskap. Säpo har tydligen funnit att hon är en säkerhetsrisk, och hon utvisas till det land, Belgien, där hon har medborgarskap och inte anses vara en säkerhetsrisk. Utvisningen medför att familjen splittras.
Det finns all anledning att fråga sig varför Zozan är en säkerhetsrisk i Sverige men inte i Belgien. Till saken hör att Zozan inte varit politiskt aktiv, utan hennes far och farbror har tidigare varit det. Allt är dock sekretessbelagt. Allt slutar med ett jättelikt frågetecken.
Varifrån fick Säpo de uppgifter på vilka man grundade utvisningen och som ingen annan än Säpo känner till? Att kollektivt skuldbelägga eller stämpla en folkgrupp som terrorister anstår inte en demokrati. Men det absurda har skett, och det sker i dag i det dolda i det världens mest demokratiska land.
Att betrakta människor som flytt undan terrorism eller försvarat sig mot eller bekämpat terrorism som terrorister är en orimlig ordning, och än mer otillfredsställande är att människor utvisas på grunder som är okända för alla utom Säpo.
Jag vill därför ställa följande frågor till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson: