Interpellation 2021/22:438 Den svenska reduktionsplikten

av Thomas Morell (SD)

till Statsrådet Khashayar Farmanbar (S)

 

Om jag uppfattade statsrådet Farmanbars uttalande i Dagens industri från den 31 mars rätt kommer han och regeringen att värna om reduktionsplikten. Regeringen fortsätter sålunda att hävda att Sverige ska gå före med en reduktionsplikt på över 30 procent samtidigt som övriga Europa har som mål att nå 14 procents inblandning först 2030. 

Med drivmedelspriser som fortsatt ligger på en unikt hög nivå och lägger en strypsnara på svenskt näringsliv och svenska medborgare framstår regeringens inriktning som provocerande. Den 1 januari 2021 var dieselpriset 14,42 kronor per liter. I skrivande stund är priset 25,41 kronor litern. På drygt ett år har priset stigit cirka 11 kronor per liter, eller i procent räknat 76 procent. Det är en oerhörd kostnadsökning som går ut över allt och alla i vårt samhälle. 

Sverigedemokraterna har ända sedan reduktionspliktens införande framhållit att reduktionsplikten gör bränslet dyrare utan att det blir någon större skillnad för miljön samt att reduktionsplikten riskerar att försämra konkurrensmöjligheterna för svenskt näringsliv likväl som att den slår hårt mot framför allt alla dem som bor utanför storstäderna. 

Jag vill i detta sammanhang slå fast det faktum som få om ens någon vill kännas vid – Sveriges nettoutsläpp är endast 6,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Sveriges territoriella utsläpp (utsläpp som uppstår inom Sveriges gränser) är enligt Naturvårdsverkets officiella statistik 46,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2020. Detta ska ställas mot det sammantagna upptaget (upptag av koldioxid) inom markanvändningssektorn om cirka 40 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2020. Det ger sålunda ett nettoutsläpp från Sverige motsvarande just 6,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket i sin tur ska ställas mot de totala globala växthusgasutsläppen om cirka 59 miljarder ton koldioxidekvivalenter. Sverige kan sålunda omöjligen ha en direkt och avgörande påverkan på klimatet eller den globala miljön. 

Så sent som i juni 2021 röstade ALLA riksdagspartier utom Sverigedemokraterna för en tidsplan som innebär en upptrappning av reduktionsplikten till år 2030. Den årliga stegvisa höjningen kommer att innebära att reduktionsplikten för bensin blir 28 procent och för diesel 66 procent till 2030. Detta är enligt mig och Sverigedemokraterna ett orimligt mål. Till saken hör att EU varken kan eller vill ta efter konceptet med höginblandning av biodrivmedel. Sverige är sålunda inte ett föregångsland, som Socialdemokraterna så gärna vill tro. 

Vi vill se en kraftig sänkning av reduktionsplikten från 30 procent till 5 procent, vilket skulle ge en reell och omgående effekt utan att Sverige behöver gå till EU och be om lov. Detta har vi i Sverige sålunda rådighet över själva. 

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet Khashayar Farmanbar:

 

Avser statsrådet och regeringen att sänka Sveriges reduktionsplikt så att den åtminstone hamnar i nivå med jämförbara länder i Europa?