av Mikael Eskilandersson (SD)
till Statsrådet Johan Danielsson (S)
Regeringen har sagt ja till att gå vidare med Europaparlamentets och rådets direktiv om byggnaders energiprestanda, trots att direktivet innebär ett enormt ingrepp i det egna självbestämmandet. Enligt oss i Sverigedemokraterna och fler partier borde förslaget ha stoppats redan vid subsidiaritetsprövningen.
Målet för direktivet är att alla byggnader ska vara nollemissionsbyggnader senast 2050. För att komma dit finns en plan som innefattar att alla byggnader i landet ska inventeras, klassas från A till G och renoveras i flera steg för att så småningom nå nivån för nollemissionshus. Detta är en process som utöver arbete även kommer att kosta mycket pengar. Dessutom ställer det till problem när det gäller många historiska och kulturhistoriskt värdefulla byggnader.
Först ska byggnaderna inventeras, så att renovering kan påbörjas på de 15 sämsta procenten av beståndet, vilket bör vara ett enormt tidskrävande arbete liknande det som tidigare gjorts på jordbruksområdet när alla djur och marker inventerades. Därefter är planen att klassningen successivt ska ändras så att det slutligen bara finns nollemissionshus kvar om 28 år. Alla andra byggnader ska antingen renoveras eller rivas under denna korta tid.
Med anledning av den förväntat ökande byråkratin i byggbranschen vill jag fråga statsrådet Johan Danielsson:
Hur avser regeringen att fördela kostnaden för byråkratin?