av Tobias Andersson (SD)
till Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S)
Brottsligheten breder ut sig i samhället och har de senaste åren tagit allt större fokus från andra sakpolitiska områden. Att problem rörande lag och ordning aktualiserats är inte konstigt; allt fler privatpersoner berörs i sin vardag och alla känner nog någon som drabbats av kriminalitet. Därutöver har kriminaliteten i allt större utsträckning kommit att drabba näringsidkare och samhällsinstitutioner, och polisen beskriver i dag brottsligheten som systemhotande.
Företag tvingas investera i trygghetshöjande åtgärder i stället för i sin verksamhet, och systematiska bedrägerier drabbar privatpersoner, företag, bidragssystemet med mera. Redan tidigare har Svenskt Näringsliv uppskattat att den brottslighet som riktas mot just näringsverksamhet innebär en kostnad för Sveriges företag på 100 miljarder kronor per år. Det är mycket pengar som näringsidkare i dag tvingas lägga på annat än sin kärnverksamhet, vilket i praktiken innebär att tillväxt och utveckling tvingas stå tillbaka, med uteblivna skatteintäkter och fler arbetslösa än nödvändigt som följd.
En ny rapport på temat, Brott mot företagare 2022, kom den 21:a mars från Företagarna. Resultaten förstärker den redan dystra bilden av hur brottsligheten ligger som en våt filt över det svenska näringslivet. Exempelvis: Vartannat företag med anställda har utsatts för brott de senaste fem åren, bara en av fyra företagare anser att polisens närvaro är tillräcklig för att skapa trygghet, nästan var femte företagare överväger att lägga ned sin verksamhet till följd av brottslighet, och anmälningsbenägenheten minskar i skrämmande takt – 70 procent av företagarna har avstått från att polisanmäla brott, huvudsakligen på grund av att de inte ser någon poäng med det.
Vi pratar alltså om en situation där varannan företagare blivit utsatt för brott och där en stor majoritet av de brottsutsatta inte känt att det är lönt att anmäla brott de utsatts för. Företagare tvingas ta notan när regeringen sviker.
Med anledning av detta vill jag fråga näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson: