av Jörgen Berglund (M)
till Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)
Försvarsmakten har i flera år hemställt till regeringen om att regeringen ändrar miljöprövningsförordningen (2013:251) på så sätt att lagring och hantering av drivmedel och andra kemiska produkter som bedrivs av Försvarsmakten endast omfattas av anmälningsplikt, oavsett hur stora mängder som hanteras.
Ansökan om tillstånd görs i dag hos miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen (MPD). Tillståndsförfarandet enligt miljöbalken är offentligt, i de delar de inte innehåller sekretessbelagda uppgifter. Handlingarna i målet ska därmed enligt huvudregeln också kommuniceras med eventuella motparter i målet. När det gäller tillståndsansökningar avseende säkerhetskänslig verksamhet som bedrivs på plats där uppgifterna om platsen i sig är sekretessbelagda uppgifter innebär den öppna processen med rätt till partsinsyn ett problem i upprätthållandet av sekretessen. Det förändrade omvärldsläget innebär att uppgifter om lagring och hantering av drivmedel har blivit än mer skyddsvärda ur ett totalförsvarsperspektiv.
I en annan hemställan från Försvarsmakten till regeringen vill Försvarsmakten att 21 kap. 7 § miljöbalken ändras så att kravet på yttrande från domstolen tas bort och överlämnande i stället sker direkt till regeringen, samt att det ska författningsregleras att ärenden om tillstånd som rör Försvarsmaktens verksamhet ska handläggas skyndsamt hos länsstyrelsen.
Bakgrunden till hemställan har sin grund i de långa handlingstiderna för att miljöpröva militär verksamhet på övnings- och skjutfält samt flygplatser. När försvaret av Sverige ska stärkas och det ställs krav på tillväxt medför det att krigsförbanden behöver nyttja övnings- och skjutfälten i större utsträckning än i dag. Detta innebär att många av Försvarsmaktens tillstånd att bedriva verksamhet vid övnings- och skjutfält måste omprövas. Tillståndsprövning eller omprövning enligt miljöbalken är en mycket tidskrävande och arbetskrävande process. Inte minst regeringens långsamma hantering bidrar till detta.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga klimat- och miljöminister Annika Strandhäll: