av Maria Ferm (MP)
till Statsrådet Anders Ygeman (S)
Över 3 miljoner människor har hittills flytt från Ukraina. De allra flesta kommer till grannländer som Polen, Rumänien och Moldavien, men självfallet kommer många länder i Europa att ta emot ukrainska flyktingar. I EU behövs nu solidaritet gentemot människorna som tvingas på flykt undan Putins bomber och våld samt solidaritet gentemot alla medlemsstater. Det är genom att samarbeta och ta detta ansvar gemensamt som vi kan klara detta.
I Sverige anländer nu enligt Migrationsverket 4 000 personer från Ukraina dagligen, och många av dem hittar boende hos släkt och vänner. De som inte har sådana kontakter får hjälp av Migrationsverket att bo på Migrationsverkets upphandlade anläggningsboenden.
Miljöpartiet tycker att det är positivt att de som har kontakter här också kan ordna eget boende. Ofta är det viktigt för tryggheten och möjligheten att komma in i samhället. Det är också bra att det är självklart att personer som inte har några kontakter alls får hjälp av staten med detta. Miljöpartiet noterar också att Migrationsverket uppmanar hela samhället att hjälpa till med boendesituationen om de har möjlighet. För att mottagandet ska fungera nu när det kommer så många i behov av skydd från Ukraina är det uppenbart att rätten att ordna eget boende behövs.
Miljöpartiet vill värna eget boende. Att kunna välja var man vill bo är en viktig princip som ska gälla för alla. Självfallet är trångboddhet och fattigdom ett stort problem bland många nyanlända, men även anläggningsboenden är trångbodda, och det är till och med så (enligt de få och något daterade rapporter som finns) att personer som ordnar eget boende i något större utsträckning än de som bor i anläggningsboende får arbete och egen bostad.
Miljöpartiet konstaterar att situationen för både de nyanlända som bor på anläggningsboende och de som bor i eget boende är svår. Vi konstaterar också att mottagandetrycket är olika stort i landets kommuner och att flera kommuner upplever att det är svårt att ge ett så bra mottagande som de skulle vilja. Det är viktigt att alla kommuner hjälps åt med mottagandet. Problem som brukar maskeras som integrationsproblem handlar om samhällsproblem som fattigdom, bostadsbrist och arbetslöshet. Det krävs en effektiv och handlingskraftig politik mot barnfattigdom, för bostadsbyggande och för att skapa jobb generellt.
Samtidigt har Socialdemokraterna länge försökt strama åt möjligheten till eget boende. Regeringen har ändrat regelverket så att de som flyttar in i vissa utsatta stadsdelar blir av med sin dagersättning. Miljöpartiet är kritiskt mot detta och ser inte att det kommer att leda till något annat än att nyanlända blir än mer fattiga och får svårare att klara sig. Tidigare reformer för att förmå människor att inte ordna eget boenden har bara lett till mer fattigdom, inte till att färre valt eget boende.
Den socialdemokratiska regeringen meddelade också nu i januari att man helt vill avveckla rätten till eget boende och i stället tvinga alla flyktingar att bo på anläggningsboenden. Utspelet framstår som särskilt märkligt med tanke på Rysslands krig i Ukraina och behovet av alla tillgängliga boenden för ukrainska flyktingar. Sannolikt såg regeringen inte framför sig att fler flyktingar skulle komma till Sverige och hade därmed ingen beredskap för detta utan tog i stället fram förslag som snarare skulle minska beredskapen vid ett läge där många behöver fly hit samtidigt.
Nu ställer man ju sig dock frågan om regeringen har tänkt om i ljuset av de många som nu är på flykt i Europa. Även om de sakliga argumenten gällande eget boende om grundläggande rättigheter eller bra integration inte biter är vi ju i ett läge nu där eget boende uppenbart fyller en mycket viktig funktion i mottagandet.
Det är också absurt att flyktingar från Ukraina som bosätter sig hos släkt eller vänner i vissa stadsdelar ska bli av med sin dagersättning. Vore det verkligen bättre om de i detta läge tvingades till Migrationsverkets anläggningsboenden, som ofta ligger väldigt avskärmat och långt från de kontakter flyktingarna har?
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman följande: