av Eric Palmqvist (SD)
till Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S)
En välfungerande svensk gruvnäring är av stort värde för Sverige som exportberoende industrination. Betydande värden skapas direkt och indirekt inom näringen och de värdekedjor som genereras tack vare den inhemska malmbrytningen. Vidare är förädlingen av råvarorna till färdiga produkter starkt bidragande till vår status som välfärdsnation.
Samtidigt som svensk gruvnäring är teknologiskt väl rustad för framtida utmaningar pekas några områden ut som kritiska för framtiden. Exempel på sådana är långa och oförutsägbara tillståndsprocesser, säkrande av högkvalitativ kompetensförsörjning och tillgången till stabil energiförsörjning till konkurrenskraftigt pris.
En annan fråga som också brukar framhållas som viktig av branschens företrädare är allmänhetens syn på gruvbranschen som sådan och gruvbrytning i synnerhet. I takt med att andra metaller och mineral än de traditionella basmetallerna börjar efterfrågas i allt högre grad riktas blickarna i dag mot mineraliseringar i områden där tradition av gruvverksamhet historiskt sett saknas.
Om gruvdrift i sådana områden ska bli möjlig utan att väcka alltför omfattande negativ folklig opinion är det nödvändigt att visa på exempel där gruvdrift sker på ett ansvarsfullt sätt utan att drabbade sakägare framstår som gruvetableringarnas stora förlorare.
Det statliga gruvföretaget LKAB har i detta sammanhang en särskilt viktig roll att spela. Den omfattande verksamheten i Malmfälten har resulterat i att hela samhällen måste flyttas. Processen har inte varit helt bekymmersfri, och ännu återstår flera knutar att lösa.
Östra Malmberget i Gällivare kommun är ett område som är starkt påverkat av LKAB:s verksamhet och den långt gångna samhällomvandlingsprocess som pågår i närområdet. Boende inom området och kommunstyrelsen menar att området behöver avvecklas och omvandlas till industrimark samtidigt som LKAB hävdar att området är att betrakta som ett utvecklingsområde. Från gruvbolagets sida lutar man sig mot ett avtal från 2012 trots att de förutsättningar som då låg till grund för avtalet inte längre är gällande.
LKAB har konsekvent motsatt sig att inleda en process med Gällivare kommun och berörda fastighetsägare om att lösa in och avveckla Östra Malmberget. Bolagets hållning i denna fråga väcker stort missnöje i en kommun där acceptansen för gruvverksamhet allmänt sett får anses vara synnerligen hög efter mer än ett århundrade av aktiv järnmalmsbrytning i närområdet.
I sammanhanget får det anses anmärkningsvärt att ett statligt ägt bolag som borde ha såväl förutsättningarna att föregå med gott exempel som viljan att bidra till en minskad negativ opinion mot gruvbrytning som samhällsföreteelse inte tar varje given chans att bidra till en högre acceptans för gruvindustrin som helhet.
Med anledning av detta vill jag fråga näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta i syfte att öka det statligt ägda gruvbolaget LKAB:s anseende lokalt och på så sätt bidra till att stärka branschens anseende såväl lokalt som nationellt