Interpellation 2021/22:331 Direktiven till Renmarkskommitténs arbete

av Kjell-Arne Ottosson (KD)

till Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)

 

Den så kallade Renmarkskommittén är i full gång med sitt arbete för att kunna ta fram förslag till en ny renskötsellag som ska ersätta den nuvarande rennäringslagen. Utredningen ska enligt direktiven redovisa ett delbetänkande senast den 21 november 2022 och slutredovisa uppdraget senast den 20 maj 2025.

En majoritet i miljö- och jordbruksutskottet riktade i juni 2021 ett tillkännagivande till regeringen då nuvarande direktiv har skapat en stor osäkerhet hos lokalbefolkningen och andra som i generationer jagat och fiskat i de områden som nu samebyn fått ensamrätt till. Dessa grupper nämns inte i direktiven, och det gör inte heller de organisationer som samlar jägare. Direktiven bör också i större grad beakta annan näringsverksamhet, såsom skogsbruk och turism. Utskottet anser att direktiven till den parlamentariska kommittén är alltför svaga på dessa punkter och att nuvarande direktiv riskerar att öka de spänningar som finns i stället för att minska dem.

En majoritet i utskottet ansåg också att utredningens direktiv ska kompletteras med att förslag ska tas fram som tar hänsyn till samers rätt men också beaktar lokalbefolkningens och övriga svenskars tradition, intresse och behov av att jaga och fiska på det sätt som skett under lång tid. Detta ska ske i en inkluderande dialog med berörda parter för att hitta en hållbar väg framåt.

Det har också, på flera sätt, påtalats att det blir fel att ta ett delbetänkande kring jakten först, innan de grundläggande frågorna har utretts. Beslut tas alltså i fel ordning. Dessutom är tiden för att ta fram ett sånt delbetänkande alldeles för kort.

Då vi fortfarande inte har sett regeringens svar på tillkännagivandet vill jag härmed fråga statsrådet Anna-Caren Sätherberg följande:

 

  1. När kommer statsrådet och regeringen att meddela nya direktiv som följer riksdagens tillkännagivande?
  2. Ser statsrådet samma bekymmer kring delbetänkandet som många parter påtalar, och är statsrådet därmed även villig att agera i den frågan så att ärendet får den behandling som krävs för att det ska landa i ett hållbart beslut?