av Mikael Damsgaard (M)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Utvecklingen i Ryssland oroar. Situationen i Georgien, den olagliga annekteringen av Krim och aggressionerna i östra Ukraina visar hur Ryssland saknar respekt för andra länders territorium. Fängslandet av den ryska oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj är dessutom bara ett av många exempel på regimens bristande respekt för mänskliga rättigheter.
Energifrågan som politiskt maktmedel växer. EU:s ökande beroende av rysk gas är därför oroväckande. Samtidigt väntas kärnkraftens betydelse som energikälla öka när världen nu ställer om för att bromsa klimatförändringarna.
Det ryska bolaget Rosatom har under de senaste decennierna positionerat sig som världsledande inom export av kärnkraftverk. Västländer har med oro sett på denna utveckling. Rosatom ansvarar inte bara för Rysslands kärnkraftindustri utan även för produktion och hantering av kärnvapen, kärnkraftsdrivna isbrytare och forskningsinstitut samt för att säkerställa kärnkrafts- och strålningssäkerhet.
Vattenfall har sedan tidigare franska Framatome, amerikanska Westinghouse i Västerås och spansk-amerikanska GNF/Enusa som leverantörer av kärnbränsle. När Vattenfall 2016 skrev avtal med Rosatoms dotterbolag om leveranser av kärnbränsle till kärnkraftverk i Sverige, som första kärnkraftsoperatör i väst, var det en stor framgång för Putins Ryssland. Samtidigt kan det noteras att Ryssland har stängt sin egen marknad för leverantörer från väst.
Bara tanken på att vi i Sverige försätter oss i en situation där vi är beroende av ryska energileveranser bör leda till att varningsflaggor hissas.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerhetspolitiska risker ska beaktas vid köp av ryskt kärnbränsle?