av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)
Omkring hälften av alla äktenskap i Sverige slutar i skilsmässa. Under en av livets kanske tuffaste perioder ska två människor komma överens om alla praktiska saker som behöver lösas för att komma vidare i livet. Situationen blir självklart än svårare om någon av parterna inte vill gå vidare med en bodelning, känner sig förfördelad på något sätt eller känner sig orättvist behandlad.
Det första steget i det nya livet är att avsluta bodelningen. I mångt och mycket sätter bodelningen ramarna för det kommande livet för de inblandade parterna, inte minst ekonomiskt. Framför allt gäller detta den part som är ekonomiskt svagare. De skulder och tillgångar som fanns i det tidigare gemensamma boet är tänkta att fördelas rättvist, så att båda parter kan komma vidare i livet.
Om parterna inte är överens kan en bodelningsförrättare kopplas in. Det är dyrt, och ofta gör förrättaren ingenting om denne inte får betalt i förskott. Det gör att den part som saknar medel inte kan driva sin process, och därmed blir processen allt annat än jämställd.
Bodelningsförrättaren har mycket små möjligheter att driva på processen om det är så att ena parten bestämmer sig för att förhala och försena arbetet. Detta blir i förlängningen mycket kostsamt i både tid och pengar. Därmed blir det möjligt att för den ena parten ”svälta ut” den andra från att få ta del av bodelningen.
Statsrådet Morgan Johansson har tidigare i svar på fråga uttalat att han anser att det är bekymmersamt att det förekommer att den ena maken tillåts förhala bodelningen. Han har också sagt att han avser att följa frågan och att det inte utesluts att överväga åtgärder för att snabba på bodelningsprocesser så att de inte blir utdragna.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitie- och inrikesminister Morgan Johansson: