av Mikael Damsgaard (M)
till Statsrådet Lina Axelsson Kihlblom (S)
Att betygssättningen mellan olika skolor och huvudmän är likvärdig är viktigt av en mängd olika skäl. Betygen förväntas beskriva hur mycket svenska elever lär sig i skolan och ge en tydlig återkoppling till elever och föräldrar. Slutbetygen används dessutom som grund för urval till olika utbildningar, varför likvärdigheten också är en fråga om rättvisa. Blir bristerna i likvärdighet för stora riskerar det skolväsendets och betygsystemets legitimitet.
Insatserna för att säkra likvärdigheten i betygssättningen har dock under lång tid varit svaga, och mycket talar för att det alltsedan Sverige fick målrelaterade betyg på 1990-talet har förekommit betygsinflation. Det faktum att en allt större andel av eleverna får betygssystemets högsta betyg samtidigt som Sveriges resultat i internationella kunskapsmätningar inte på samma sätt har förbättrats talar också för det.
Trots att lärarna sedan 2018 särskilt ska beakta provresultatet från nationella prov i samband med betygssättning är skillnaderna fortsatt stora mellan skolor och kommuner avseende hur väl betyg och provresultat överensstämmer. I 28 av landets kommuner fick mer än hälften av eleverna hos den kommunala huvudmannen bättre slutbetyg i matematik från grundskolan 2019 än deras provbetyg från det nationella provet. På skolnivå är ofta avvikelserna mellan betyg och nationella prov än större. Problem med bristande överenstämmelse mellan betyg och nationella prov finns både bland kommunala och fristående skolor.
Det är därför uppenbart att staten behöver vidta ytterligare åtgärder för att alla skolor i Sverige ska sätta betyg som motsvarar elevernas kunskaper och därigenom motverka betygsinflationen.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Lina Axelsson Kihlblom: