av Pål Jonson (M)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Nu går arbetet med EU:s så kallade strategiska kompass in i slutskedet. Syftet med den strategiska kompassen är att identifiera en gemensam hotbild som kan bidra till att föra EU:s säkerhets- och försvarssamarbete framåt samt skapa en gemensam strategisk kultur. Kompassen är organiserad utifrån fyra olika ”korgar” – förmågeutveckling, motståndskraft, krishantering och partnerskap.
Arbetet med den strategiska kompassen har pågått sedan i juni 2020 genom att det har tagits fram en preliminär hotbildsanalys och att ett stort antal seminarier och workshops har hållits. Ett första utkast till strategisk kompass presenterades på Europeiska rådet den 15–16 november, och slutgiltigt beslut kommer att tas av rådet i mars nästa år.
Den strategiska kompassen kommer att få en stor påverkan på EU:s prioriteringar på försvars- och säkerhetsområdet framgent. Detta särskilt i ljuset av att så många olika områden berörs. Det handlar om allt från förslaget om att sätta upp ett nytt europeiskt snabbinsatsförband och behovet av beredskapslager till samarbetet EU-Nato och utvecklingen av en europeisk försvarsunion.
Därför är det centralt att Sverige är en aktiv part i framtagandet av kompassen för att få genomslag för våra intressen. Trots att arbetet med kompassen har pågått i snart ett och ett halvt år har det varit märkligt tyst från den svenska regeringen i frågan. Det enda som hörts är väl kända, mer allmänna, ståndpunkter som inte bidrar till att föra Sveriges position framåt.
Moderaterna anser att Sverige måste spela en mer aktiv roll i det europeiska säkerhets- och försvarssamarbetet. Vi måste ha relevanta synpunkter på förslag som kommer att påverka svenskt försvar och krisberedskap oavsett. Dessutom måste Sverige arbeta med strategiska partner, med vilka vi delar intressen och värderingar, för att få genomslag. Det kan till exempel handla om ett tätare samarbete med länderna i norra Europa.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Ann Linde: