av Staffan Eklöf (SD)
till Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)
Det är viktigt att vi aktivt verkar för försörjningstrygghet, främjande av svenska livsmedel och för att stärka företagandet på landsbygden. Livsmedelsstrategin hade som syfte att öka livsmedelsproduktionen och konkurrenskraften. Tillväxt och minskad sårbarhet i livsmedelskedjan skulle också nås. Det fanns även förhoppningar om att den skulle leda till ökad lönsamhet. Inget av detta har ännu setts på gårdsnivå trots att vi är inne på strategins femte år.
Livsmedelsstrategin har flera goda delar som ska leda till förbättrade förutsättningar för svenska jordbrukare. Strategin måste dock kompletteras med fler åtgärder för att ge resultat på kort sikt.
Landets myndigheter kommer in i bilden på två sätt. För det första bör deras verksamhet ta hänsyn till möjligheterna att främja livsmedelsstrategin. Det finns många sätt som inte inkräktar på andra mål. Vissa myndigheter har i dag främjandeskrivningar i regleringsbrev och förordningar med instruktioner. Dessa kan dock förbättras, bland annat utifrån vad som inte har fungerat. Främjandeskrivningar kan även införas i fler myndigheters regleringsbrev och förordningar.
För det andra måste myndighetsutövningen ske på det sätt som förvaltningslagen föranstaltar. Jag menar att det finns många exempel på när myndigheter, domstolar inkluderat, ligger långt från förvaltningslagens syften. Detta trots att förvaltningslagen skrevs om så sent som 2017 i syfte att förtydliga vad som redan gällde.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anna-Caren Sätherberg: