av Alexandra Anstrell (M)
till Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S)
I Sverige bedrivs hästverksamhet i många olika former. I begreppet hästverksamhet ingår, enligt Skatteverkets egen promemoria, trav och galopp, alla ridsportens grenar – till exempel dressyr och hoppning – hästträning och ridutbildning, turridning, avel, uppfödning, hästuthyrning, uthyrning av stallplatser och hingsthållning.
Praxis för bedömningen av om hästverksamhet, förutom vad gäller trav, utgör näringsverksamhet eller inte saknas i stora delar.
Med avelsverksamhet avses avels- och uppfödningsverksamhet. En förutsättning för att näringsverksamhet ska anses föreligga är att avelsverksamheten bedrivs i syfte att sälja de framavlade/uppfödda hästarna eller om de ska ingå i en annan hästverksamhet som ägaren bedriver. Avel ingår då som en del i helhetsbedömningen av om verksamheten ska anses utgöra hobby- eller näringsverksamhet.
Några viktiga omständigheter, förutom de som tidigare beskrivits, som måste beaktas vid bedömningen är bland annat hur många avelsston som finns i verksamheten. Det finns dock inga regler om antal utan detta bedöms olika över landet, vilket gör det både orättvist och svårhanterligt. Därför behövs ett förtydligande uppdrag till Skatteverket om hästnäringens betydelse och att även småskaliga verksamheter kan klassas som näringsverksamhet.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson: